med anledning av prop. 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål
Mål för kulturmiljöarbetet
Mellan lokalsamhället, den kultur som formar dess identitet
och människorna som bor där finns ett livsviktigt, dynamiskt
förhållande. I vår globaliserade tid, då det lokala samhället
omformar sin världsbild och vidgar sina kunskaper om andra
kulturer, är denna lokala kulturidentitet inte längre någon
självklarhet - den måste aktivt värnas och bevaras. För att
kulturarvet skall kunna bevaras krävs det att det blir
tillgängligt för fler människor. Regeringen framhåller i
propositionen kulturarvets betydelse för den demokratiska
utvecklingen liksom vikten av samarbete över
nationsgränserna. Man formulerar också fyra mål för
kulturarbetet. Det handlar om ett försvarat och bevarat
kulturarv och om ett hållbart samhälle med goda och
stimulerande miljöer och med kulturmiljöarbetet som en
drivande kraft i omställningen.
De mål som föreslås i propositionen är allmänt formulerade och därmed
lätta att instämma i. Det gäller också mål nummer 3, som föreslås lyda "Allas
förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön". Här
vill vi dock särskilt understryka den betydelse lokalsamhället har för våra
möjligheter att nå detta mål. Det är enligt Vänsterpartiets åsikt mycket viktigt
att alla människor kan känna igen sig i det som betecknas som kulturarvet -
om de skall kunna vara delaktiga och känna ansvar. Men i propositionen
saknar vi helt ett könsperspektiv, likaväl som vi saknar generations- och
klassperspektiv. Det måste givetvis vara en grundläggande målsättning att
kvinnors såväl som mäns livssammanhang speglas och bevaras i kulturarvet,
lika väl som ungas och gamlas, fattigas och rikas. Även funktionshindrade
måste kunna såväl känna igen sig i som ha tillgång till detta kulturarv. Det
lokala lika väl som det nationella kulturarvet tillhör alla, inte enbart
godsherrens eller fideikommissariens ättlingar utan också mjölkpigans och
smedens.
Även mål nummer 4, om nationell och internationell solidaritet och respekt
för olika gruppers kulturarv, finner vi alltför allmänt hållet. Vänsterpartiet
anser att förmågan att hantera invandrade gruppers kulturarv kan bli av-
görande för hur demokratin i vårt land utvecklas under kommande decennier.
Bidrag till vår kulturmiljö utomlandsifrån är inte något nytt i vårt lands
historia. Exempelvis har tyska köpmän och hantverkare på 1500-talet och
vallonska smeder på 1700-talet bidragit med ett rikt kulturellt arv, vilket i
hög grad varit med om att forma det vi i dag uppfattar som inhemskt svenskt.
På liknande sätt kommer de grupper som invandrat sedan mitten av 1900-
talet att i stor utsträckning påverka den framtida, alltmer internationaliserade
kulturmiljö som kommande generationer i vårt land skall leva i. Detta gäller
det för kulturmiljöarbetarna att hantera på ett medvetet och konstruktivt sätt.
Självklart skall även personer med annan än "svensk" kulturell bakgrund ha
tillgång till och kunna göra avtryck i det gemensamma kulturarvet.
Vänsterpartiet instämmer således i regeringens mål nummer 1 och 2 men
föreslår att nummer 3 och 4 i regeringens förslag byts ut mot följande tre
mål:
? Förutsättningar för alla - oavsett social bakgrund, köns- och generations-
tillhörighet och oberoende av eventuella funktionshinder - att känna igen
sig i och ha tillgång till det gemensamma kulturarvet.
?
? Allas förståelse och ansvarstagande för den egna kulturmiljön.
?
? Ett samhälle som på ett medvetet och konstruktivt sätt hanterar det
nationella och det internationella kulturarvet med full respekt för olika
ursprungskulturer och befolkningsgrupper.
?
Utförsel av kulturföremål ur
landet
Vänsterpartiet anser att det är mycket viktigt att skydda
svenska kulturföremål så att de inte försvinner ut ur landet.
Vi motsätter oss emellertid regeringens förslag att ändra
lagstiftningen så att den blir en ramlagstiftning i stället för
som i dag en lagstiftning som reglerar vilka typer av föremål
det gäller och under vilka omständigheter som tillstånd
måste sökas vid önskan om att föra ut föremål ur landet.
Regeringens förslag innebär att den självständigt i en förordning bestäm-
mer vilka kategorier av föremål som skall omfattas av lagen, hur gammalt ett
föremål skall vara och vilka värdegränser som skall gälla. Kulturarvsutred-
ningen föreslog att detta, liksom i dag, skall regleras i lag. Regeringen har
valt att föreslå en ramlagstiftning med motivet att det går snabbt att ändra en
förordning om det behövs. Vänsterpartiet anser att snabbhet och effektivitet i
statsförvaltningen alltid måste avvägas mot målsättningarna om rättssäkerhet
och demokrati. Det skall finnas synnerligen starka skäl för att göra avkall på
kraven på rättssäkerhet och demokrati. Vi anser inte att några sådana skäl
föreligger när det gäller att reglera vilka kulturföremål som skall skyddas
mot utförsel ur landet. Vänsterpartiet avslår regeringens förslag till ändring i
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i de delar som berör kulturföremål.
Kulturarvsutredningens
förslag
Vänsterpartiet föreslår att regeringen får återkomma till
riksdagen med ett förslag till ändring av lagen om
kulturminnen m.m. som bygger på Kulturarvsutredningens
förslag. Liksom regeringen anser vi att en författningsteknisk
anpassning bör göras i fråga om föremålskategorierna. Vi
vill emellertid öka skyddet för svenska kulturföremål genom
att ha snävare åldersgränser och lägre värden. Rädslan för att
det skall bli för många ansökningar att pröva får inte
bestämma värdegränserna. Även föremål av lägre
ekonomiskt värde kan ha stor betydelse för kulturarvet.
Frågan är också om det är värdet på föremålet i Sverige eller
värdet på den internationella marknaden som skall räknas.
Utländska föremål
Vi delar regeringens bedömning att åldersgränsen för
utländska föremål bör avse föremål som varit i landet mer än
hundra år. Vi anser emellertid att det bör prövas om den
gränsen är tillräcklig när en ny lagtext utformas. Under
tidigare århundraden utgjorde utländska föremål en
begränsad del av överklasskulturen. Numera är emellertid
utländska föremål, på grund av den alltmer
internationaliserade ekonomin, en naturlig del av den
svenska kulturen.
Arkeologiska föremål
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att tidsgränsen
bör skärpas jämfört med Kulturarvsutredningens förslag,
liksom att begränsningen till vissa material är olämplig. Vi
menar dock att regeringen ytterligare bör pröva förslagen om
att utvidga tillståndsplikten att gälla föremål äldre än hundra
år.
Svenska föremål i övrigt
Vänsterpartiet anser att åldersgränsen för svenska föremål
generellt sett bör vara 50 år. Den tekniska och kulturella
utvecklingen går oerhört snabbt. Vi har dessutom under de
senaste 50 åren levt i en slit och släng-kultur. Både svensk
och utländsk antikmarknad är alltmer intresserade av föremål
som ligger nära i tiden. Detta sammantaget för med sig att
det är viktigt att värna även relativt sett unga kulturföremål.
Beloppsgränserna bör även över lag sänkas för att vi inte
skall dräneras på den folkliga kulturen.
Transportmedel
När det gäller lagstiftningen om transportmedel bör det klart
framgå att alla typer av transportmedel (land-, luft- och
vattenfarkoster) skall skyddas av lagen.
Tillståndsprövningen
Vi delar regeringens åsikt att ansökan skall vara avgiftsfri.
Vi vill emellertid understryka att vi förutsätter att berörda
myndigheter tilldelas anslag som täcker utgifterna för arbetet
med tillståndsprövningen.
Skyddet för kyrkstäder
Regeringen föreslår i propositionen att utredningens förslag
om skydd för kyrkstäder inte genomförs. I sitt direktiv
Kulturarvsutredningen uppdrog regeringen åt utredaren att se
över skyddet för kyrkstäderna eftersom bestämmelserna i de
kungliga breven från 1817 och 1849 inte ansågs motsvara
det syfte som eftersträvas idag. Det förefaller oss därför
märkligt, när utredningen kommit fram till att ytterligare
skydd av kyrkstäderna är berättigat och trots att
remissinstanserna i flertalet fall instämmer, att regeringen nu
i propositionen bedömer att utredningens förslag inte bör
genomföras. Vänsterpartiet anser utredningens förslag vara
väl motiverat och föreslår därför att det genomförs.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i lagen om kulturminnen m.m. i enlighet med vad
som anförts i motionen om Kulturarvsutredningens förslag,
2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Kulturarvsutredningens förslag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillståndsprövningen,
4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
om målen för kulturarbetet (avsnitt 4.3) i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att utredningens förslag
angående skydd för kyrkstäder skall genomföras.