med anledning av prop. 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål
Moderata utgångspunkter
En viktig statlig uppgift på kulturområdet är att skydda och
bevara värdefull kulturmiljö. Detta gäller både
landskapsvård och bebyggelse. På många håll har dessvärre
förstöringen av kulturskatter nått en sådan omfattning att
många kulturminnen inte kan räddas. Det gäller också många
äldre stadsmiljöer som i stor utsträckning raserades under
1960-talet. Skulpturer vittrar sönder, underhållet av kyrkor
och konstskatter försvåras och fördyras för varje år. Att
regeringen därför presenterar en proposition som tar sikte
just på kulturmiljö och kulturföremål hälsar vi med
tillfredsställelse. Nedan vill vi inledningsvis presentera de
moderata utgångspunkterna för kulturarvet. Vi går sedan in
och kommenterar regeringens förslag.
På många håll finns fornlämningar som snabbt måste undersökas. Inte
minst de senaste årens stora satsningar på infrastrukturen har lett till att
mängder av nya fornlämningar blivit kända. Det är viktigt att de utgrävningar
och undersökningar som genomförs sker under en strikt vetenskaplig
kontroll. Detta kan emellertid utföras av företag med dokumenterad kompe-
tens, som efter anbudsförfarande får genomföra undersökningarna.
Den offentliga verksamheten på detta område bör inskränkas till myndig-
hetsutövning och kontroll medan den reella fältundersökningen bör kunna
bedrivas i konkurrens.
Som en följd av de senaste årens intensiva undersökningsverksamhet finns
en stor mängd obearbetat material, både hos riksantikvarieämbetet (RAÄ)
och hos olika länsmuseer. Nu när själva utgrävningsverksamheten minskar
måste insatserna inriktas på att de gamla undersökningarna dokumenteras
och rapporteras. Det är en riktig åtgärd från RAÄ att tillse att resultaten av
undersökningarna integreras bättre i den akademiska forskningen.
Ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården präglas av stor osäkerhet.
Det skulle vara önskvärt med ett klargörande av ansvarsfördelningen mellan
den centrala myndigheten, länsstyrelser, regionala och lokala museer samt
med en precisering av villkoren för statsbidrag. Riksantikvarieämbetet
(RAÄ) skulle kunna fungera som en ren sektorsmyndighet utan egna
omfattande genomföranderesurser och med möjlighet att genom avtal med
olika intressenter åstadkomma ett aktivt kulturmiljöarbete. Länsstyrelserna
skulle då utöva den regionala myndighetsfunktionen och sköta upphandling
och kontroll av olika insatser. Länsmuseernas roll som kunskapscentrum och
förmedlare av information om forskningsresultat kan renodlas liksom övriga
regionala och lokala museers. Statsbidraget till länsmuseerna och andra
museer som RAÄ sluter avtal med kan då ses som två oberoende delar, dels
den som f.n. förmedlas av Statens Kulturråd, dels den som avtalet med RAÄ
kan medföra. Hembygdsföreningarnas roll kan stärkas. Landsantikvarie-
funktionen kan, genom att den får sitt statsbidrag direkt från RAÄ, frigöras
från museerna och ges en bred folklig förankring.
Sverige måste ha tillgång till personal med kunskaper om äldre material-
teknik och byggnadsteknik. Åtgärder måste vidtas för att stärka utbildningen
i byggnadsvård, äldre byggnadsteknik och materialframställning.
Många privatpersoner övertar nu äldre bebyggelse som fritidshus. Åtskilli-
ga av dessa har en stark önskan att bevara sina byggnader i ursprungligt
skick. Det är viktigt att det sprids kännedom om verksamheter liknande det
centrum för byggnadsvård som skapats i Gysinge.
Riksantikvarieämbetets
uppdrag
Moderata samlingspartiet har i olika motioner hävdat att
Riksantikvarieämbetets ställning som sektorsmyndighet för
kulturmiljöområdet behöver renodlas och att vissa uppgifter,
t.ex. uppdragsverksamheten och driften av bl.a. Birka och
Glimmingehus som i dag vilar på RAÄ, bör överföras till
andra organ. Den i den nya instruktionen införda
kompletteringen att RAÄ också har ansvar för kulturarvet
förändrar inte vår uppfattning. När regeringen i
propositionen på olika sätt pekar på behovet av samverkan
mellan naturvårds- och kulturmiljösektorerna leder det oss
till slutsatsen att en förändring av myndighetsstrukturen som
på sikt skulle kunna leda till en sammanslagning av
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet måste anses ha
fått ökad aktualitet. Regeringen bör snarast tillsätta en
utredning med uppdrag att studera förutsättningarna för en
sådan förändring.
Målen för
kulturmiljöarbetet
Regeringen framhåller i propositionen på olika sätt vikten av
att värdet av kulturmiljöerna uppmärksammas, att man
genom att infoga kulturmiljömålen i den allmänna
miljöpolitiken har lyft fram kulturmiljöfrågorna, att det är
viktigt att andra sektorer i sitt agerande är medvetna om och
beaktar kulturmiljövärdena osv. Det är rimligt att anta att en
förutsättning för att kulturmiljövården skall få en sådan
genomslagskraft är att lagstiftningen förs in under
miljöbalken där alla andra miljöfrågor samlats. En sådan
ordning skulle underlätta skapandet av en helhetssyn och
stimulera till tvärsektoriell samverkan.
Kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse
Regeringen finner enligt propositionen det angeläget att
finna former som utan att vara administrativt betungande
eller innebära alltför stora ingrepp i äganderätten kan
förbättra skyddet för den kulturhistoriskt värdefulla
bebyggelsen. Vi delar uppfattningen att det är viktigt att det
finns ett fullgott skydd för de byggnader och miljöer som har
ett högt kulturhistoriskt värde. Vi anser dock att detta kan
ske utan alltför stora ingrepp i äganderätten. Vi förordar att
man utnyttjar de medel som redan i dag finns i PBL och
kulturminneslagen och kompletterar dessa med saklig
upplysning till fastighetsägare i samband med renoverings-
och ombyggnadsärenden. Vi har också för att åstadkomma
en lösning i det kortare perspektivet tidigare föreslagit att
anslaget G 2 under utgiftsområde 17 Bidrag till
kulturmiljövård skall ökas, för att möjliggöra att fler objekt
kan få del av bidraget. Även kommunala bidrag förekommer.
I ett längre perspektiv kan de åtgärder som nu står till buds vara helt
otillräckliga. Vi föreslår därför att regeringen låter utreda om det finns andra
ändamålsenliga metoder att stödja bevarandet av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Inspiration kan då lämpligen hämtas från Storbritannien där
National Trust har blivit en framgångsrik institution som med små medel och
många frivilliga insatser åstadkommit mycket goda resultat. En sådan
utredning skulle också kunna överväga olika former av skatterelaterade
åtgärder som stöd för kostsamma renoveringar.
Frågan om skyddet för lösöre är alltför viktig för att tillåtas ytterligare
uppskov. De överväganden regeringen anser sig behöva göra måste ske med
stor snabbhet. Många byggnadsminnen förlorar i praktiken en del av sitt
värde genom att lösöret inte går att skydda. Det innebär ett hot mot det täta
och oupplösliga samband som regelmässigt finns mellan byggnad och
innehåll.
Ortnamn
Vi delar regeringens uppfattning att det är lämpligt att införa
en bestämmelse om god ortnamnssed i kulturminneslagen.
Det finns också anledning att uppmärksamma att den digitala
karttekniken erbjuder nya möjligheter att också bevara och
dokumentera alternativa namnformer, och t.ex. gårdsnamn,
även om de inte längre är i allmänt bruk. På så sätt kan man
på ett lättillgängligt sätt komplettera de uppgifter som de
vanliga kartorna innehåller. Lantmäteriverket bör få i uppgift
att skapa en sådan digital ortnamnsbank.
Byggnadsminnesförklaring
Vi stöder helt uppfattningen som regeringen ger uttryck för i
propositionen att den tid som behövs för att handlägga ett
ärende om byggnadsminnesförklaring givetvis bör hållas så
kort som möjligt. Det är därför lämpligt att anmälda åtgärder
får utföras om länsstyrelsen inte inom en månad beslutat att
förbjuda åtgärden. För att säkerställa att ärenden där någon
väckt fråga om byggnadsminnesförklaring för en byggnad i
privat ägo inte innebär oskäligt stora inskränkningar i
ägarens möjlighet att disponera sin egendom bör en
motsvarande regel införas. Länsstyrelsen bör inom en månad
besluta om man avser att gå vidare mot en
byggnadsminnesförklaring eller inte och meddela
fastighetsägaren detta beslut.
Utförsel av kulturföremål ur
landet
Vi har inga invändningar mot de av regeringen i
propositionen framförda förslagen. Vi vill understryka att det
är viktigt att de tillståndsmyndigheter som finner det
lämpligt även fortsättningsvis kommer att lämna icke-
bindande förhandsbesked. I texten i 5 kap.11 § definieras
institution som har rätt till utförsel som "en offentlig
institution här i landet eller en institution som får bidrag av
stat, kommun eller landstingskommun". Däremot finns inget
motsvarande förtydligande när det gäller utländsk institution
som har rätt att förvärva föremål. Regeringen bör se till att
det av tillämpningsföreskrifterna framgår vilken typ av
institutioner som avses.
Förlängning av
fideikommiss
Enligt vår uppfattning är regeringens ståndpunkt att
utrymmet för förlängning av fideikommiss även
fortsättningsvis skall vara begränsat, från kulturmiljömässiga
utgångspunkter mycket olycklig. När man samtidigt intar en
mycket negativ attityd till möjligheten att genom
stiftelsebildning säkra att kulturhistoriskt värdefulla
byggnader och samlingar kan bibehållas, blir det samlade
intrycket att regeringen låtit de allmänpolitiska värderingar
som ledde till att avvecklingslagen antogs få alltför stor
tyngd gentemot de kulturhistoriska värden som står på spel.
Vi föreslår att regeringen låter utreda hur avvecklingslagen
behöver förändras för att stiftelsebildning skall bli en
naturlig form för bevarande av fideikommissegendom vid
sidan av fideikommissaktiebolaget. Under tiden bör
regeringen i positiv anda pröva uppkomna ärenden om
förlängning av fideikommiss.
Beskattning av
fideikommissaktiebolag
Vi tillstyrker regeringens förslag i propositionen att
undantaget från reavinstbeskattning skall gälla även vid
överföring av samlingar av lösöre till
fideikommissaktiebolaget. Vi anser också att det bör öppnas
möjlighet för fideikommissaktiebolag att reavinstfritt
förvärva även andra samlingar än sådana som avses i
avvecklingslagens 17 §. En sådan utvidgning av undantaget
är angelägen eftersom det på fideikommissegendomar ofta
finns samlingar vid sidan av fideikommissegendomen som
utgör viktiga delar av den skyddsvärda kulturmiljön.
Möjligheten för ägarna att avyttra dessa till ett
fideikommissaktiebolag utan reavinstskatt skulle väsentligt
öka möjligheten att bevara dem för framtiden.
Vi ifrågasätter starkt den föreslagna skärpning av reavinstskatten som blir
följden av att undantaget från reavinstbeskattning för avyttring av till fidei-
kommissaktiebolaget överförd fastighet och för aktie i bolaget slopas. Redan
i förarbetena till avvecklingslagen framhölls de olägenheter som kan uppstå
om fideikommissegendomen splittras vid avvecklingen. Aktiebolagsbild-
ningen angavs då som den utväg som i första hand anvisades. Befrielsen från
reavinstbeskattning är ett mycket viktigt incitament för denna bolags-
bildning. Eftersom avyttring av fastighet eller samling även fortsättningsvis
kräver tillstånd bör undantaget kunna bestå och gälla även avyttrande av
samling.
Att bilda fideikommissaktiebolag innebär för fideikommissintressenterna
betydande nackdelar. Detta kan bl.a. utläsas av Fideikommisnämndens
skrivelse den 16 mars 1994 där man redogör för att möjligheten att bilda
aktiebolag utnyttjats endast i ett fåtal fall (drygt 10). Undantaget från rea-
vinstbeskattning vid avyttring av aktie har avgörande betydelse för intressen-
ternas ställningstagande för att bilda bolag. I Fideikommissnämndens
skrivelse konstaterades att det i allmänhet går bra att skifta aktier i den
första
generationen men att det sedan blir svårare när arvingarna inte har samma
band till familjeegendomen och kanske inte får något ekonomiskt utbyte av
aktieinnehavet. Man påpekar också de svårigheter som föreligger vid av-
vecklingen när det gäller att hindra splittring av värdefulla samlingar av
lösöre.
Vi anser att, alldeles oberoende av om reavinstbeskattningsreglerna ändras
eller inte, reglerna för avyttring av fideikommissaktiebolags egendom bör ses
över. Sedan avvecklingslagen antogs har permutationsinstitutet lagreglerats
och grunderna för länsstyrelsernas tillståndsgivning förändrats. Det bör
införas regler för hur bolagsordningarna för fideikommissaktiebolagen skall
utformas för att stå i samklang med permutationslagen.
Arvsskattefrågor
Regeringen föreslår i propositionen att
Kulturarvsutredningens förslag om anstånd med arvsskatt
inte bör genomföras. Skälen för denna bedömning är enligt
vår uppfattning så knapphändiga att frågan behöver belysas
ytterligare. Då skulle man också kunna utvärdera effekten av
att regeringen har möjlighet att besluta om befrielse eller
nedsättning av arvsskatt i vissa fall med hänsyn till
egendomens historiska, vetenskapliga eller konstnärliga
värde.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av
kulturmiljöpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att låta utreda
Riksantikvarieämbetets uppdrag och organisation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kulturmiljöfrågorna bör
ingå i miljöbalken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att låta utreda möjligheten
att införa en svensk National Trust som ett medel att bevara
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Lantmäteriverket bör få
i uppdrag att skapa en digital bank med ortnamn som inte
längre är i allmänt bruk,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att länsstyrelserna inom en
månad bör besluta om huruvida väckt fråga om
byggnadsminnesförklaring av fastighet i privat ägo skall leda
till vidare handläggning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett
förtydligande av begreppet institution i utlandet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förändra lagen om
avveckling av fideikommiss så att den möjliggör
stiftelsebildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att reavinstskatt inte skall
utgå vid fideikommissaktiebolags förvärv av kulturhistoriskt
värdefulla samlingar,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av
fideikommissbo, m.m. vad gäller reavinstbeskattning för
avyttring av till fideikommissaktiebolag överförd fastighet
eller samling och för aktie i bolaget i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en reglering av
tillståndsgivningen vid fideikommissaktiebolagens
försäljning av fast eller lös egendom,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare
utredning av arvsskattereglerna från kulturmiljösynpunkt.
Stockholm den 1 juni 1999
Elisabeth Fleetwood (m)
Lennart Fridén (m)
Jan Backman (m)
Gunnar Hökmark (m)
Roy Hansson (m)
Anne-Katrine Dunker (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Hjertén (m)
Birgitta Wistrand (m)
Kent Olsson (m)