Inflytande för alla
Det är bra att en självständig paraplyorganisation (LSU) ges möjlighet att fristående kartlägga ungdomars möjlighet till inflytande och delaktighet. Vi vill dock påpeka att LSU framför allt samlar de traditionella rikstäckande ungdomsorganisationerna, och deras egna representanter kommer givetvis därför endast att spegla en del, en viktig del, av ungdomars verklighet och vardag. Vi är övertygade om att LSU kan göra ett kompetent och framsynt arbete när det gäller utveckling av möjligheterna till inflytande för de organiserade ungdomarna i alla de områden som nämns. Det finns dock en mycket större grupp unga människor som inte tagit detta steg, och det är säkert främst bland alla de ungdomar som inte aktiverat sig i en ungdomsorganisation som utanförskapet och bristen på inflytandemöjligheter finns. Vi anser därför att LSU inom ramen för sitt utredningsarbete ges möjlighet att särskilt arbeta med utveckling av idéer och metoder för inflytande och delaktighet i vardagsbeslut såväl som internationella frågor för alla de ungdomar som inte är organiserade. En viktig del i de fristående organisationernas status är just att de ska vara oberoende av statsmakterna. Vi vill därför inte föreslå att stödet till LSU:s arbete villkoras med detta krav. Om LSU inte finner detta förenligt med dess främsta intressen i detta utredningsarbete bör annan organisation, exempelvis forskningsinstitution, ges möjligheten att särskilt arbeta med dessa frågor. Detta bör ges regeringen till känna.
Demokrati i skolan
Elever upplever att de har tämligen gott inflytande över sin egen skolsituation då de går i de lägre klasserna. Ju äldre man blir, desto mindre inflytande. Detta är givetvis beklämmande, och visar att skolan ännu inte har förmågan att sätta eleven i centrum. Regeringen pekar i skrivelsen alltför mycket på de övergripande organen och det kollektiva inflytandet i skolan. Det är givetvis viktigt att eleverna som kollektiv kan ha ett gott inflytande över gemensamma angelägenheter. Detta gemensamma inflytande bör utvecklas, exempelvis genom att elevråden (med kollektivanslutna elever och oklar representationsrätt) utvecklas till mer demokratiska organisationer. Men framför allt måste elevernas rätt till och möjligheter till inflytande över sin egen studiesituation vara det som utvecklas och växer. Det är givetvis orimligt att en artonåring har mindre möjligheter att styra över sina egna studier än vad en åttaåring har.
I den politiska debatten framförs ofta valfriheten som lösningen på inflytandefrågorna. Men eleverna ska inte vara hänvisade till att byta skola, ämne, program eller klass för att få ett inflytande över fördjupningskurser, läromedel eller studietakt för att ta några exempel. Detta är ett inflytande som måste utvecklas där man är. Man kan inte byta skola varje gång man har ett annat önskemål eller en annan åsikt än läraren eller rektor.
En inte oviktig del av elevernas behov av inflytande gäller arbetsmiljö- frågorna. Det är vår uppfattning att eleverna, som ju omfattas av arbetsmiljö- lagen, måste få en starkare ställning i dessa frågor och detta givetvis ökande i takt med ökande ålder.
Däremot anser vi inte att elevstyrda skolor i det kommunala skolväsendet är någon lösning på elevinflytandefrågorna. Eleverna är avnämarna, "kunderna" och de som måste stå i centrum för verksamheten. Men det är fel att en enskild kategori verksamma skulle ha hela styrelseansvaret. Detta är också en ytterst långsökt lösning på det som de flesta unga människor upplever är problemen. Ungdomar vill ha större inflytande över sin egen studiesituation, bestämma mer i klassrummet och i samband med de egna aktiviteterna. De vill ha ett rättmätigt ord med i laget för gemensamma frågeställningar. Det lokala övergripande beslutsfattandet bör involvera många kategorier, och rent elevstyrda skolor är då lika fel som rent föräldrastyrda skolor inom ramen för det kommunala skolväsendet.
Rösträttsålder
I dag diskuteras olika former för organiserat inflytande för ungdomar under 18 år i kommunalpolitiken och i andra sammanhang. Ungdomsråd finns i många kommuner. Dessa är ofta en sorts remissinstans med rätt att uttala sig "å ungdomars vägnar". Hur deltagarna utses och vilka mandat man får är olika men gemensamt är att man givetvis inte fått något mandat av väljarna. Vi anser att detta är ett sätt att kringgå det faktum att unga människor, likaväl som alla andra, har ett rättmätigt krav på inflytande över det som dem berör, men att detta inte kan kanaliseras genom allmänna val och val av representanter.
I stället för att inrätta ännu fler skendemokratiska organ, senast i propositionen förslaget om en ungdomsdelegation knuten till regeringen, bör man överväga att sänka rösträttsåldern.
Det är inte länge sedan kvinnor varken var myndiga eller hade rösträtt. Alla män har inte haft rösträtt i alla tider. I dag anser vi de argument som anfördes mot allmän rösträtt vara fullkomligt absurda. 1918 fattade riksdagen beslut och 1921 var den allmänna rösträtten ett faktum. Sedan dess har åldern sänkts från 21 till 18 år. Vi anser att det nu kan vara tid att överväga att ytterligare sänka rösträttsåldern. Sedan den förra sänkningen har kunskaps- nivån och omvärldsorienteringen hos unga människor ökat högst avsevärt. Vi anser därför att det bör utredas om vi inte nu är mogna att ta ytterligare ett steg och sänka rösträttsåldern till förslagsvis 16 år, och det bör i detta sammanhang ses över vilka övriga förändringar som i detta sammanhang kan vara aktuella.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla icke föreningsanslutna ungdomars inflytande och delaktighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inflytande över den egna utbildningssituationen i skolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av rösträttsåldern.
Stockholm den 25 maj 1999
Karin Pilsäter (fp) Johan Pehrson (fp)