Budgetpropositionen för 1999 har föregåtts av överläggningar mellan
den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Överläggningarna har resulterat i en uppgörelse som bland annat
innefattar budgetpropositionen. Detta gör att Vänsterpartiet står bakom
propositionens förslag till utgiftstak och fördelningen av pengar på olika
utgiftsområden. Även om årets proposition innehåller vissa påslag på
anslagen till kommunsektorn, finns det givetvis mycket som vi från
Vänsterpartiets sida hade velat ha annorlunda. Vi arbetar vidare för våra
mål och vill vara förberedda för mer djupgående förändringar framöver
genom att begära utredningar som skall ta fram underlag för framtida
åtgärder.
Vänsterpartiet lyfter i motionen fram frågor om alla människors rätt att
delta i och uppleva kultur. Vi ser särskilt på rättvise- och jämställdhets-
frågorna och på hur man kan tillgodose de grupper som samhället länge satt
på undantag. Men vi tar också upp konstnärers och kulturarbetares villkor
och hur de skall kunna försörja sig på sitt arbete, vikten av en livaktig
amatörkultur och folkbildningens stora betydelse. Vi kräver en utredning av
arkivväsendet och kvalitetssäkring av folkbiblioteken. De viktiga frågorna
om media - andra än böcker och tidskrifter - tar vi upp i en särskild motion.
2 Om kultur
Kulturen har i alla tider sprängt gränser och skapat möten mellan
människor, mellan länder och kontinenter. Kulturen är den näring och
den växtkraft som samhället behöver för det goda livets bestånd och
växt.
Kulturen ger oss inte bara möjlighet att nyttja vår yttrandefrihet. Kulturen
är livets salt. Och kulturen är ett måste för att upprätthålla demokratin. Att
värna kulturen är att värna människors rätt att fritt skapa och människors rätt
att ta del av det som skapats.
Kulturen är kort sagt en oerhörd, frigörande kraft. Behovet av kultur i vårt
samhälle ökar.
Vänsterpartiet värnar de olika konstformernas egenvärde - deras värde
som uttrycksform och förmedlare, i kommunikation mellan människor och i
olika tidsperspektiv. Konsten har ett egenvärde vilken aldrig går att räkna i
kronor och ören. Därför är det viktigt att påpeka att konstformerna måste stå
fria från ekonomiska bindningar.
Samhället måste stå för de verktyg och den infrastruktur som krävs för att
alla människor skall ha tillgång till kulturen - som upplevelse och som aktivt
deltagande och skapande. Kulturupplevelser får människor att fylla på med
ny energi men ger dem också utlopp för energi och känslor som annars kan
vändas inåt, i passivitet, eller utåt i destruktivitet.
Det behövs således dels en struktur av bibliotek, scener, biografer, museer,
samlingslokaler, replokaler, lokaler för utställningar och ateljéarbete med
mera. Det behövs också lika tillgång för alla människor att utnyttja denna
struktur och dessa verktyg. För många människor är det inte någon själv-
klarhet att ha den tillgången, att få erfara eller delta i en kulturupplevelse.
Därför menar vi att tillgängligheten på alla sätt måste underlättas, i vissa
fall
med uppsökande verksamhet.
3 Kultur för män och kvinnor
Statens kulturpolitik skall stå för den kulturella infrastrukturen och
medverka till att kulturen blir tillgänglig för alla och då givetvis också
för män i lika stor utsträckning som för kvinnor. I dag vet vi att en
övervägande majoritet av publiken när det gäller teater, dans och klassisk
musik är kvinnor. I budgetpropositionen återges statistik som visar hur
kulturstöden fördelat sig över landets olika regioner och mellan olika
regioners invånare. Tyvärr kan vi dock ännu inte läsa ut hur de statliga
kultursatsningarna fördelar sig på och når ut till människor av respektive
kön. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att det finns ett behov av statistik om hur de statliga
kulturpengarna når ut till respektive kön.
4 Det mångkulturella samhället
Det svenska musiklivet har varit jämförelsevis bra på att ta till sig former
och uttryck från andra musikkulturer. Teater- och bildkonstområdet
ligger lite efter och museerna har ännu inte börjat samla på, beskriva och
gestalta det nya mångkulturella Sverige. Vänsterpartiet menar att det
även är viktigt att den invandrade kulturen visas på gallerier, teatrar och
museer i större utsträckning än vad som är fallet i dag och att det får
genomslag på alla kulturens områden att Sverige i dag inte bara är
blågult utan också mångkulturellt.
5 Ekonomin och de kulturpolitiska målen
Utgiftsutvecklingen visar att kulturen fått visst påslag i statens budget
under senare år. Påslaget svarar dock inte mot de ökade kostnaderna och
inkomstminskningar inom andra sektorer som i sin tur påverkar kulturen
och är förutsättningar för att den skall nå ut. Verksamheten inom
kulturområdet är i grunden tvärsektoriell, vilket innebär att en rad olika
satsningar inom och utanför statens budget påverkar möjligheten att leva
upp till de kulturpolitiska målen. Medel inom arbetsmarknadsområdet
spelar en väsentlig roll, likaså har nedskärningarna inom kommuner och
landsting haft mycket stor negativ betydelse för kulturens livsbetingelser.
När skolorna inte har råd att köpa teaterföreställningar, biblioteken inte
att köpa böcker, förvaltningar inte att köpa konst - då får kulturarbetarna
inte råd att vara kulturarbetare.
6 Uppföljning av regleringsbreven
I enlighet med budgetprocessen fastställer riksdagen utgiftsramarna efter
förslag från regeringen. Utifrån dessa ramar och andra riksdagsbeslut
fastställer regeringen sedan regleringsbreven. Den slutliga tilldelningen
till verksamheten blir en fråga mellan regeringen och Kulturrådet.
Vänsterpartiet vill betona vikten av att de regleringsbrev som utfärdas väl
står i överensstämmelse med riksdagens beslut och ekonomiska
tilldelning; alla pengar inom ram bör fördelas. Vänsterpartiet föreslår
därför att regeringen ges i uppdrag att återkomma till riksdagen i de fall
där det förekommer förändringar i regleringsbreven som föranleder
ändringar i verksamhetens innehåll.
7 Allmän kulturverksamhet
7.1 Statens kulturråd
Kulturrådet skall fördela pengar efter de av staten uppställda målen.
Fördelningen sker till teater, dans, musik, konst, museer, utställningar,
litteratur, folkbibliotek och delvis till folkrörelserna. Även de s.k.
centrumbildningarna får sina bidrag över detta anslag. Kulturrådet har en
stor makt över och ett enormt ansvar för att de statliga medlen fördelas
på ett rättvist sätt. Kulturrådets anslagsnivå bygger dock på en utredning
från 1980-talet. Enligt förordningen om statsbidrag till regional
kulturverksamhet (SFS 1996:1598) skall statsbidragens storlek
bestämmas utifrån kostnaden för verksamheten. I enlighet med
riksdagsbeslutet 1996 bör bidragen fördelas så att varje enskild mottagare
får bidraget uppräknat med lönekostnadsindex. Konsekvenserna riskerar
annars givetvis att bli att kulturinstitutionerna och de fria grupperna
måste permittera personal när kostnader och löner stiger. Vänsterpartiet
föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att utvärdera hur Kulturrådets
medelstilldelning svarar mot den verksamhet som bedrivs på våra
institutioner och i fria grupper samt att följa upp och utvärdera
Kulturrådets roll, dess ansvar att kartlägga, inhämta kunskap och
information för att kunna fördela medlen på ett geografiskt rättvist sätt så
att de kulturpolitiska målen bäst kan uppfyllas.
Syftet är att komma bort från diskussioner om pengar och i stället få
diskutera vad som skall göras med pengarna, dvs. få en fördjupad kultur-
politisk diskussion.
7.2 Centrumbildningarna
Enligt Vänsterpartiet fyller centrumbildningarna - Författarcentrum,
Teatercentrum o.s.v. - i huvudsak en viktig funktion för det icke
institutionsbundna kulturlivet. De gör det som samarbetsorgan,
informatörer, opinionsbildare och arbetsförmedlare. Det är således ett
mångfacetterat verksamhetsområde. Kulturrådet fördelar resurserna till
centrumbildningarna. För att alla delar av Sverige skall nås av kultur av
hög kvalitet är det nödvändigt att lokalt förankrade kulturverksamheter
ges möjlighet att få pengar via centrumbildningarna. (Se även nedan,
förslag om regionala kulturråd.)
7.3 Insatser för barn och ungdom
För Vänsterpartiet är barn och ungdom kulturpolitikens viktigaste
målgrupp. Den svenska skolan når alla barn. Här finns ojämförliga
möjligheter att ge alla människor tillgång till de verktyg som är grunden
för att de skall kunna använda sina rättigheter och möjligheter i det
demokratiska samhället och ta sitt ansvar för att utveckla detta vidare.
Här skall alla ha lika rätt och samma möjlighet att möta, pröva på och
delta i olika kulturella verksamheter. Först när man fått pröva på och
uppleva olika kulturella verksamheter och innehåll har man en reell
möjlighet att välja. Det är en fråga om rättvisa och jämlikhet att alla,
oberoende av föräldrarnas samhällsklass och utbildningsnivå, skall ges
möjligheter att delta i kulturlivet och den livskvalitet som detta ger
tillgång till. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att läroplaner och skolplaner skall innehålla
kulturpolitiska mål.
När kommunerna nu tvingas till i många fall mycket drastiska
nedskärningar är det - förutom i den vanliga kultur- och biblioteksverksam-
heten, föreningsverksamheten - också förskola, skola och fritidsverksamhet
som får vidkännas stora besparingar. Det innebär bl.a. att kulturens villkor
försämrats, på många håll mycket drastiskt, på de områden där kulturen kan
möta alla barn och ungdomar, i skolan och förskolan.
Det räcker inte med att museer och teatrar riktar sin verksamhet till barn
och ungdom, om inte skolan och förskolan har råd att använda sig av dem.
Då blir det de föräldrar som har intresse och ekonomi som låter sina barn
utnyttja dessa institutioner. På sikt måste det ske en kraftig förstärkning av
resurserna för utveckling av barn och ungdomskultur.
7.4 Tom Tits Experiment och Barnkulturcentrum i Eskilstuna
För perioden 1997-1999 har Backateatern i Göteborg, Film i väst i
Alingsås, Kulturskolan Rosteriet i Luleå, Falun Folkmusik festival,
Malmö konsthall och Arbetets museum i Norrköping fått s.k. nationella
uppdrag. För perioden 1999-2001 föreslår regeringen att föreningen
Svensk form skall få nationellt uppdrag.
Ett nationellt uppdrag innebär att erfarenheter och kunskaper av en
verksamhet, som haft stor positiv betydelse för en kommun eller region, får
spridning nationellt. Vänsterpartiet föreslår för tiden 2000-2001-2002 två
nya kulturverksamheter när de förra gått ut. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen till känna att det ena nationella uppdraget bör tilldelas Tom
Tits Experiment i Södertälje med sin unika kombination av konst, vetenskap
och pedagogik. Och att det andra uppdraget bör tilldelas Barnkulturcentrum i
Eskilstuna, inkluderande Barnbildsarkivet. Båda dessa institutioner har en
inriktning på att stimulera barns och ungdomars nyfikenhet, skaparlust och
vetgirighet och en stor potential att nå ut till breda grupper av barn och
ungdom.
7.5 Musikskola - kulturskola
Den svenska kommunala musikskolan har haft en oerhörd betydelse för
musiklivet och musikens utveckling i Sverige. Det är också ett känt
faktum att den i förlängningen medfört mycket stora inkomster för landet
från musikindustrin. En rad svenska artister har nått världsrykte.
Vänsterpartiet konstaterar med djupt beklagande att musikskolan fått
vidkännas stora nedskärningar och att kommunerna sett sig nödsakade att
undan för undan höja de ursprungligen låga avgifterna. Vi vill i stället för
denna stegvisa avveckling se en utveckling av den kommunala musikskolan.
Vänsterpartiet anser att en av de viktigaste insatser som kan göras för att
stödja och utveckla barns och ungdomars konstnärliga skapande är att
utveckla musikskolorna vidare till kulturskolor. För att ytterligare stärka
kulturen i skolan vill Vänsterpartiet att kulturskolan skall skrivas in i
skollagen. Kulturskolan bör på sikt liksom grundskolan vara avgiftsfri.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen i enlighet med det anförda ger en
parlamentarisk utredning i uppdrag att återkomma med förslag till hur
kulturskolan skall kunna tas in i skollagen och därmed ingå i den ordinarie
skolan.
8 Teater, dans och musik
Nationalscenerna Operan och Dramaten bör enligt Vänsterpartiet ha fler
uppsättningar för barn och ungdom. Nyskriven dramatik och turnerande
är även det verksamhet som måste stärkas. Det är viktigt att
nationalscenerna lever upp till sina mål att vara en motor i det svenska
kulturlivet. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen ger regeringen till
känna att nationalscenerna bör bredda sitt utbud med fler uppsättningar
för barn och ungdom och små uppsättningar som kan turnera ut i landet.
8.1 Riksteatern och syntolkad teater
I början av 1990-talet visade Riksteatern några av sina föreställningar
med s.k. syntolkning. Detta är ett sätt att göra teatern tillgänglig och att
synskadade människor får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till
kulturupplevelser.
Riksteatern har i sitt uppdrag att föra ut teatern i landet. Detta innebär
också att teatern skall vara tillgänglig för alla, även för synskadade. Mot
denna bakgrund är det förvånande att Riksteatern för ett par år sedan
upphörde med syntolkningarna. Vänsterpartiet anser att Riksteatern måste
återuppta föreställningar som syntolkas, så att även synskadade kan bli
delaktiga. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att se
till
att det i Riksteaterns uppdrag skrivs in att teatern skall syntolka vissa
föreställningar.
8.2 Länskonsulenter
I vissa län finns flera konsulenter, i andra finns inga alls. Det är av stor
vikt att konsulenterna har förankring i det geografiska område de arbetar
för och i den konstnärliga verksamhet de verkar inom. Här är det viktigt
att se konstnärerna i regionerna som en tillgång. Vänsterpartiet anser att
länskonsulenterna skall vara en resurs för amatörkulturen och även
fungera som en länk mellan amatörer och det professionella.
Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
inför nästa budgetår utreda förutsättningarna för att länen inrättar
konsulenttjänster på områdena teater, dans, musik och film.
8.3 Fria teater- och dansgrupper
Under senare år har de fria gruppernas ekonomi försämrats drastiskt, de
ökade kostnaderna har inte följts av ökade intäkter eller ökat ekonomiskt
stöd. Problemet är, förutom kostnadsutvecklingen för grupperna, att
arrangörernas möjligheter att anlita de fria teatergrupperna minskat i hela
den kommunala sektorn och inom föreningslivet på grund av den svåra
ekonomiska situationen. Det är lättare för kommunerna att välja bort
kultur än lagreglerad verksamhet. Denna högst påtagliga situation har
varit en bidragande orsak till att det skett en märkbar försämring av
utbudet inom barnteaterområdet.
De statsunderstödda teatergrupperna och ensemblerna minskar sin
verksamhet och i stället ökar de rent kommersiella "produktionsbolagen" sin
verksamhet. Dessa kommersiella bolag använder sig av stordrift, fyller stora
salonger, men intresserar sig inte för pedagogiken, samtalet, för- och
efterarbetet. Därför är ett fortsatt stöd till de kvalitetsinriktade fria
teatergrupperna viktigt. Anslaget till de fria teatergrupperna bör i huvudsak
användas som årligt verksamhetsbidrag och fördelas till de grupper vars
verksamhet bedrivs i enlighet med de kulturpolitiska målen.
De fria dans- och teatergrupperna bör ges möjlighet att turnera utan att
behöva använda sina verksamhetsmedel till resor och traktamenten. Därför
menar vi att verksamhetsbidraget för de fria grupperna bör delas upp i en
verksamhetsdel och en turnédel. Det är ett sätt att säkra kvaliteten så att inte
turnékostnaderna äter upp det som behövs för själva den konstnärliga
verksamheten. Verksamhetsbidraget behövs för kontinuiteten och för att
behålla basen i produktionen. De delar av landet som redan är kulturpolitiskt
underprivilegierade måste ha rätt inte bara till besök av turnerande grupper
utan också till god kvalitet i dessa gruppers föreställningar. Vänsterpartiet
föreslår därför att regeringen bör få i uppdrag att förändra verksamhets-
bidraget till de fria dans- och teatergrupperna enligt vad i motionen anförts
om uppdelning i en verksamhetsdel och en turnédel.
8.4 Länsteater
Vänsterpartiet anser att det skall finnas länsteatrar i alla län och således
en god tillgång på scener över hela landet. Det är av stor vikt att den
sceniska mångfalden har en god bas i form av länsteatrar. Väl fungerande
länsteatrar ger också bättre förutsättningar för de fria gruppernas
turnéverksamhet ute i landet. Två län i Sverige saknar länsteater,
Jämtland och Södermanland. Möjligheten att någon eller några av de fria
grupperna i regionerna kan omvandlas till länsteater bör också
undersökas. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen bör få i uppdrag
att utreda förutsättningarna för bildandet av länsteatrar i Jämtlands och
Södermanlands län.
8.5 Samisk teater
Vänsterpartiet stöder förslaget om en samisk teaterinstitution. I rapporten
Samisk teater har sametingen lämnat förslag till mål, organisation och
ekonomi för verksamheten. Enligt förslaget skall de samiska teatrarna
bestå av fyra delar, Siiddat, under en gemensam teaterstyrelse. De fyra
Siidat skall lokaliseras till Kiruna, Jokkmokk, Tärnaby och Östersund.
Verksamheten skall organiseras med årliga driftsbidrag från sametinget,
staten samt berörda kommuner och landsting.
8.6 Musik och regionalt stöd
Regeringen föreslår att länsmusikorganisationens anslagsminskning
fullföljs. Kulturpolitiskt anser Vänsterpartiet att det är riktigt att flytta
över tyngdpunkten från producenterna till konsumenter och arrangörer.
Men att göra dessa drastiska nedskärningar på mycket kort tid är
olyckligt eftersom man då ställer olika musikformer mot varandra. Syftet
att spränga gränser mellan olika musikformer och få nya former för
samarbete kan försvåras.
Vänsterpartiet vill om möjligt mildra nedskärningarna i länsmusik-
organisationen. Eventuella förstärkningar bör dock inte fördelas generellt
utan dit där de bäst behövs, och de bör inte göras på bekostnad av minskat
arrangörsstöd. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att göra en översyn av
hur nedskärningarna inom Länsmusiken påverkat verksamheten och att, om
de negativa verkningarna varit stora, överväga åtgärder inför vårbudgeten
1999. I dessa överväganden ser vi det som berättigat att även ta in
Stockholms Spårvägsmäns musikkår, eftersom Stockholms län i övrigt
saknar länsmusikorganisation.
8.7 Bidrag till regional musikverksamhet samt regionala och
lokala teater- och dansinstitutioner
8.7.1 Riktade tidsbegränsade bidrag
Under åren 1997 och 1998 har 2 % av de anvisade medlen till teater-,
dans- och musikinstitutioner avsatts till riktade bidrag som har fördelats
av Statens kulturråd efter ansökan av institutionerna. I propositionen
föreslås att ytterligare 2 % avsätts för 1999.
Vänsterpartiets erfarenhet är, till skillnad från Kulturrådets, att dessa
projektpengar har urholkat den ordinarie verksamheten. Vissa vinster har
gjorts i och med nya lyckade projekt, men genom att pengarna tagits från
institutionernas ordinarie budget har basen i verksamheten blivit lidande. Vår
uppfattning är att verksamheterna har fått lägga för mycket av sin tid på att
skriva ansökningar om i sig bra projekt samtidigt som den ordinarie
verksamheten blivit lidande både ekonomiskt och personellt.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen bör få i uppdrag att genomföra
en genomgripande utvärdering av hur nedskärningarna på grund av de
riktade tidsbegränsade bidragen har påverkat den fasta produktionen och att
upptrappningen med ytterligare 2 % till de riktade tidsbegränsade bidragen
därmed fryses på nuvarande nivå tills utvärderingen presenterats.
Vidare föreslår vi att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning som ser
över hela grundbidragssystemet till regional och lokal teater, dans och musik.
Det är inte rimligt att institutioner måste ha över 100 procents beläggning
för att klara sin verksamhet.
8.8 Folkmusik
Folkmusiken ges nu äntligen möjlighet att utvecklas. Regeringen stärker
folkmusiken genom att inom ramen avsätta ett särskilt stöd till ett
nationellt centrum. Vänsterpartiet ser med tillfredsställelse att det skapas
ett nationellt centrum för folkmusik och föreslår att regeringen ges till
känna att de, när lokaliseringen av det nya centret skall avgöras, bör ha
exempelvis Erik-Sahlström-institutet i Tobo eller Vattenhål för
folkmusik och dans i Stockholm i åtanke.
8.9 Försöksverksamhet i Kalmar, Gotlands och Skåne län
Vänsterpartiet delar de regionala självstyrelseorganens kritik att systemet
är onödigt stelbent och att de regionala stödpengarna bör ges en friare
behandling. Enligt Vänsterpartiet räcker det inte att lämna synpunkter till
Statens kulturråd på eventuella önskemål om anslagens fördelning.
Vänsterpartiet anser att regionerna själva borde ges hela ansvaret för hur
de regionala stödpengarna fördelas.
8.10 Sponsring
Sponsringen har ökat på senare år inom hela kultursektorn, inte minst
inom teater-, dans- och musikområdet. Bristen på pengar tvingar
kulturskaparna att söka nya lösningar på finansieringsproblemen. Detta
riskerar att i förlängningen åstadkomma mer skada än nytta för den
konstnärliga processen. Bindningar till bidragsgivare från exempelvis
näringslivet kan indirekt kväva skapandet och yttrandefriheten. Därför
ser Vänsterpartiet det som ytterst viktigt att samhället reglerar vilka
former av bidragsgivning som kan accepteras för en statsunderstödd
verksamhet med avseende på eventuella krav på motprestationer osv.
Vänsterpartiet ser det som väldigt angeläget att det konstnärliga
skapandet även i fortsättningen skall kunna stå fritt från bindningar till
sponsorer. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen bör få i uppdrag
att ta fram regler för kultursponsring vilka skyddar kulturutövarna och
värnar yttrandefriheten.
9 Bibliotek
9.1 Arbetsplatsbibliotek
Vi kan konstatera att läsandet och läsförståelsen är intimt kopplade till
läsarens sociala bakgrund. Med ambitionen att öka läsandet och minska
kulturklyftorna mellan barn och ungdomar från olika miljöer måste staten
också satsa på litteratur i de miljöer där kortutbildade föräldrar vistas.
Därför menar Vänsterpartiet att staten bör uppmuntra kommuner och
enskilda arbetsplatser att med arbetsplatsbibliotek satsa på läsandet och
språket.
De senaste årens besparingar har lett till att bibliotek lagts ner och
bokbussar dragits in. Människornas tillgång till det skrivna ordet har därmed
försämrats.
Vi vill påstå att många av arbetsplatsbiblioteken har lagts ner på grund av
att det aldrig formulerats och nedtecknats någon lokal facklig målsättning för
verksamheten. Därför bör de lokala fackliga organisationerna uppmuntras att
på arbetsplatserna satsa på arbetsplatsbibliotek och skriftligt formulera syftet
med biblioteket.
9.2 Folkbiblioteken
Fri och god tillgång till folkbibliotek är en av grundpelarna i vårt
demokratibygge. Att besitta och kunna hantera information bidrar till
såväl ekonomisk och social som kulturell integration. Kulturen banar i
sin tur väg för människans önskan att tillägna sig nya kunskaper. I detta
sammanhang har litteraturen som ett språkligt berikande medel en
särställning.
Enligt betänkande 1996/97: KrU1 Kulturpolitik skall regeringen åter-
komma med förslag till kvalitetssäkring vad gäller folkbiblioteken.
Regeringen bör snarast utarbeta förslag till kvalitetssäkring och återkomma
med förslag till riksdagen.
9.2.1 Biblioteket i det mångkulturella samhället och biblioteket som
träffpunkt
Biblioteket har en oerhört viktig uppgift i det mångkulturella samhället,
genom att det utgör ett enastående och berikande fönster till andra
kulturer och livsstilar i och med att det tillhandahåller böcker, tidningar,
filmer och andra videoalster samt musik och elektroniskt material som
skildrar för användaren okända livsmiljöer.
I bästa fall fungerar folkbiblioteket även som ett socialt forum för olika
grupper. I biblioteken kan ett brett spektrum av lokal medborgarverksamhet
mötas och utveckla samarbete.
9.2.2 Bibliotekspersonalens roll
Bibliotekarierna har en central och folkbildande uppgift - ett bibliotek
kan aldrig ersättas av enbart elektronisk information. Att bibliotekarien
har kunskaper om hur man administrerar och behandlar information och
kan förmedla dessa kunskaper vidare är oerhört viktigt i dag i och med
att informationsteknikens betydelse ökar.
9.2.3 Biblioteken som samarbetspart
Folkbiblioteken samarbetar även med skol- och forskningsbibliotek och
är på så vis en viktig stödtjänst för det livslånga lärandet. Därtill kommer
samarbete med exempelvis bibliotek som specialiserat sig på olika
användargrupper eller ett visst slags material, såsom bibliotek för
synskadade, administrativa bibliotek eller biblioteksdepåer.
Biblioteken samarbetar också med museer, arkiv och andra aktörer på
kulturområdet, såsom författare.
9.2.4 Biblioteket och media
På grund av förändringarna inom informationstekniken finns en allt
större mängd information och kultur på nätverk eller i annan digital form
och tillgången till denna bör säkerställas. Biblioteken bör fungera som en
bro mellan traditionella och nya medier och därigenom göra det möjligt
för dem att komplettera snarare än utesluta varandra.
På biblioteken kan och bör finnas alla medier som går att använda där. Den
upplevelse man får av musik är lika mycket värd som en läsupplevelse, och
den information som man tillägnar sig av en video är lika värdefull som läst
information. För olika innehåll lämpar sig olika format: det är ändamålsenligt
att konvertera innehållet i en telefonkatalog till elektronisk form, eftersom
innehållet ändras. Det viktigaste kriteriet för förvärv av material till ett
bibliotek är materialets kvalitet. Biblioteken tillhandahåller alltså i första
hand innehåll och inte förpackningar av en viss modell.
Information på datornät ställer medborgarna inför en utmaning, nämligen
att läsa på ett nytt sätt, och här har mediakritik en central ställning. På
engelska talar man beskrivande om att övergå från "literacy" (läs- och
skrivkunnighet) till "mediacy" (ung. mediakunnighet). Biblioteket kan ha
datorer med Internetanslutning som är öppna för allmänheten och därigenom
öka medborgarnas färdigheter betydligt vad gäller datornät. Erfarenheterna
kring denna form av undervisning som anordnats av biblioteken i olika
länder är mycket positiva. (Se även särskild motion om Media).
9.2.5 Nätverk
Folkbiblioteken kan byggas ut till ett nätverk för förmedling av
information och kultur, ett nätverk nära alla medborgare. En av de
grundläggande uppgifterna för ett sådant nätverk är att erbjuda alla
människor de baskunskaper de behöver för ett aktivt medborgarskap,
oavsett bostadsort, utbildningsnivå och social status. Därmed bidrar de
till att bygga ett demokratiskt och öppet informationssamhälle som
medger insyn.
I Europa finns det ca 240 000 biblioteksanställda som tillgodoser mycket
olika informations- och kulturbehov på ca 100 000 bibliotek. Biblioteks-
områdets totala andel av Europeiska unionens BNP uppgår till ca 0,4 %.
Vänsterpartiet föreslår med bakgrund av vad som anförts att riksdagen bör
uppdra åt regeringen att snarast återkomma med förslag till kvalitetssäkring
av folkbiblioteken i enlighet med betänkande 1996/97:KrU1 samt att ställa
krav på kommunerna att upprätta handlingsplaner för folkbiblioteksverk-
samheten.
Det svenska och nordiska biblioteksnätverket bör utvidgas till ett
europeiskt och på längre sikt till ett globalt nätverk för kunskapsinhämtning
vilket bör ges regeringen till känna.
10 Litteraturstöd
10.1 Bokmoms och distributionsstöd
Sverige är ett av de länder som fortfarande har 25 % moms på böcker. De
flesta länder betraktar boken som en kulturyttring och har därmed belagt
den med kulturmoms på 6 %. En sänkt moms på böcker i Sverige skulle
stimulera läsandet och inköp av böcker och därigenom ge författare en
bättre möjlighet att försörja sig på sitt författarskap.
Med anledning av förslaget om stöd för distribution, prop. 1997/98:86,
betänkande 1997/98:KrU15, anser Vänsterpartiet alltjämt att stödet som
medger distribution av 200 000 böcker till biblioteken är otillräckligt. I
Norge där befolkningen är färre köper staten in 660 000 titlar att distribuera
till biblioteken.
Vänsterpartiet anser att det är mycket viktigt att behålla en bred utgivning
av titlar och vi är positiva till att stödet byggs ut till att också innebära
ett
distributionsstöd. Vi saknar dock förslag på åtgärder vad gäller distributions-
stöd för nordisk litteratur och katalog för desamma. Dessa förslag bör dock
ställas i relation till lägre moms på allmänlitteratur. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att inför budgeten år 2000 återkomma med förslag om
hur stödet för litteraturen skall utformas och då sammanväga förslagen om
sänkt bokmoms och ökat distributionsstöd. I utredningen bör representant för
Författarförbundet ingå.
10.2 Kulturtidskrifter
Kulturtidskrifterna har en mycket stor betydelse för den allmänna
debatten i kulturella, sociala och politiska frågor och därmed i
förlängningen för den demokratiska processen i landet. Utan offentligt
stöd skulle troligen flertalet av kulturtidskrifterna inte finnas.
Distributionen av kulturtidskrifter har dessutom nästan alltid varit en
flaskhals. Statens ansvar på postområdet ger oss möjlighet att påverka
prissättningen för porto på böcker och tidskrifter. Vänsterpartiet anser att det
är angeläget att staten förhandlar fram ett lågt kulturporto. Det särskilda
kulturportot borde enligt vår uppfattning även innefatta föreningspost. Detta
bör ges regeringen till känna.
10.3 Handlingsprogram för språket
Vänsterpartiet välkomnar det anslag på 500 000 kronor som föreslås gå
till Svenska språknämnden för dess arbete med ett handlingsprogram för
svenska språket. Ett sådant handlingsprogram är mycket efterlängtat och
vi ser det som avgörande att det får en bra utformning. De anslagna
medlen räcker dock knappast till mer än att förstärka Språknämndens
allmänna rådgivning i förhållande till allmänheten. Det program
Språknämnden lagt fram har ett mycket mer omfattande innehåll och
skall enligt propositionen beredas ytterligare under hösten 1998.
Vi vill från Vänsterpartiets sida särskilt uppmärksamma den språk-
utarmning som vi menar griper omkring sig i delar av samhället. Det gäller
främst ungdomar men även vuxna - såväl sådana som bor i områden med
mycket hög andel invånare med utländsk bakgrund som sådana som bor i
andra socialt utsatta bostadsområden. Detta är ett växande socialt problem
och ett klart klassproblem. När det exempelvis gått så långt att många unga
män och kvinnor inte förstår vad en socialsekreterare, arbetsförmedlare eller
polis säger och de heller inte kan få tjänstemannen att förstå vad de själva
menar - då är det ett demokratiproblem och ett problem för hela samhället.
Det är också en fråga om rättssäkerhet - när någon t.ex. skriver under ett
förhörsprotokoll utan att förstå innehållet.
Vänsterpartiet vill ha ett handlingsprogram för språket som mer tydligt
vänder sig till dessa grupper, såväl myndigheter som de medborgargrupper
detta gäller. Ett sådant kan mycket väl genomföras i Språknämndens regi,
men då i samarbete med andra aktörer i samhället.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillsätta en parlamentarisk
utredning som lägger upp ett handlingsprogram för språket i enlighet med det
ovan anförda.
11 Bild och form samt konsthantverk
Den samtida bild- och formkonstens svaga ställning utanför landets
storstadsområden är otillfredsställande. Vänsterpartiet anser att ökat stöd
behövs till verksamhetsbidrag och vissa utställare. Regeringens förslag
stämmer väl överens med de behov som finns för de utövande
konstnärerna men vi saknar en diskussion om biblioteken som möjlig
utställningslokal. Biblioteket är en lokal som besöks av många och som
kan vara lämplig för utställningar. På ett bibliotek kan nya publikgrupper
nås och därmed stimulera efterfrågan på konstnärligt arbete. Vi har ett
väl utbyggt nät av folkbibliotek i Sverige. På de flesta finns ytor där det
går att ställa ut bild och form samt konsthantverk. Genom att använda
detta redan fungerande distributionsnät kan en bredare publik nås. Detta
kan utvecklas genom att en ansvarig institution, t.ex. Moderna museet,
får ett utvidgat uppdrag att verka som en motor för att nå ut med bild-
och formkonst samt konsthantverk i hela landet genom våra
folkbibliotek.
Vänsterpartiet anser att biblioteken bör ha möjlighet att söka verksamhets-
bidrag från utställningsersättningen under förutsättning att de fortlöpande
bedriver utställningsverksamhet av samtida bild- och formkonst.
12 Ersättning och bidrag till konstnärer
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att konstnärernas försörjning
i största möjliga mån skall baseras på ersättning i direkt anslutning till
utfört arbete. Trots att kulturarbetarna inte saknar arbetsuppgifter kan de
inte försörja sig på inkomsten av utfört arbete. Detta beror delvis på de
rådande ekonomiska förutsättningarna i staten, landstingen och
kommunerna. En av de viktigaste insatser som kan göras för kulturen är
därför insatser för att förbättra kommunernas ekonomi. Detta ger
möjlighet för skolor, förskolor, äldrevård m.m. att satsa på kultur.
De förslag som syftar till att föra över pengar från arbetsmarknadsåtgärder
för att skapa jobb inom kultursektorn, med kulturmålen som övergripande
riktlinje, välkomnas av Vänsterpartiet, även om vi tycker att man borde ha
gått längre. Men åtgärder behöver även vidtas vad gäller efterfrågestimulans
inom kultursektorn. Ett sätt är ökade möjligheter för den offentliga sektorns
beställning av teater och musik. En annan väg är översyn av skatteregler.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen bör få i uppdrag att återkomma
med förslag om stimulansåtgärder för efterfrågan på kultur.
12.1 Fonogramersättning
Vänsterpartiet stöder regeringens förslag att införa en ersättning till
upphovsmän och utövande konstnärer för folk- och skolbibliotekens
utlåning av musikaliska verk på fonogram och musikalier. Vi anser dock
att ersättning för utlåning skall innefatta samtliga bibliotek som omfattas
av bibliotekslagen (länsbibliotek, lånecentraler, högskolebibliotek,
forskningsbibliotek och andra av staten finansierade bibliotek).
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna inför
budgeten år 2000.
12.2 Regionala kultur- och konstråd
Efterfrågan på kultur av olika slag bland lokala arrangörer har minskat.
De grupper och enskilda kulturutövare som tidigare fick uppdrag av
skolor, daghem, ålderdomshem osv. får det i dag i allt mindre
utsträckning. Det naturliga kontaktnät som tidigare fanns inom landsting
och kommuner har brutits sönder på grund av decentraliserat
beslutsfattande och besparingar. Nya former för arrangörsstöd måste
därför skyndsamt byggas upp för att prioritera eftersatta kulturområden
som barnkultur, folkmusik, mångkultur, amatörkultur med flera områden
som saknar egna institutioner. Vänsterpartiet vill pröva en modell med
regionala kulturråd. Dessa skall sköta en del av den medelsfördelning
som i dag handhas av Kulturrådet. I de regionala råden bör ingå såväl
representanter för arrangörerna som kulturarbetare. Uppdragen bör
cirkulera för att man skall undvika att det utvecklas ett system med
lokala kulturpampar. Besluten måste fattas utifrån en dialog mellan
publik, arrangörer och kulturarbetare. Genom sådana regionala kulturråd
får arrangörerna experthjälp och vägledning i valet av kultur.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att tillsätta en
utredning om inrättandet av regionala kulturråd. I uppdraget bör ingå att
beakta centrumbildningarnas roll och det bör samordnas med
utredningen angående Kulturrådets roll och rättvis medelsfördelning.
En översyn bör göras även av Statens konstråd. Det är viktigt att
konstinköpen beslutas så nära som möjligt till den region där konsten skall
fungera. Ett lämpligt säte för de lokala/regionala råden skulle kunna vara
kulturarbetsförmedlingarna. Regeringen bör ges i uppdrag att utreda hur de
statliga konstinköpen kan ske närmare människorna där konsten skall verka.
12.3 Kvinnors och mäns villkor inom konsten
Bland dem som sökte bidrag via Konstnärsnämnden år 1997 var 49 %
kvinnor, samtidigt beviljades enbart 42 % kvinnor bidrag. 58 % av
anslaget tillföll således männen. Vänsterpartiet förutsätter att
Konstnärsnämnden arbetar för en rättvis könsfördelning vad gäller
bidragen. Olika konstarter har olika könsfördelning bland sina utövare.
Sammantaget bör dock andelen kvinnor vara lika stor som andelen män
när bidragen fördelas. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen ges i
uppdrag att utvärdera Konstnärsnämndens fördelning av konststödet för
att klargöra om kvinnor diskrimineras i bidragsgivningen på grund av sitt
kön.
13 Arkiv
Regeringen skriver i budgetpropositionen: "Arkivmyndigheterna har i
huvudsak uppnått de för verksamheten uppsatta långsiktiga,
övergripande målen och verksamheten svarar mot kraven på en effektiv
användning av insatta resurser. Arkivmyndigheternas
verksamhetsinriktning bör därför behållas."
Vänsterpartiet anser att verksamhetsinriktningen behöver förändras och
göras mer effektiv. Sju år har förflutit sedan den nu gällande arkivlagen
trädde i kraft. Under denna tid har nya problem uppstått. Någon omfattande
och oberoende utvärdering av arkivväsendet har inte genomförts och
Vänsterpartiet föreslår därför att en sådan görs.
Utredningen bör särskilt belysa nedanstående aspekter:
Arkivens funktion som myndighet och förvaltare/förvarare.
Arkivens uppgifter att skapa kännedom om kulturarvet och att öka
allmänhetens tillgång till arkivens material.
Informationsteknikens utveckling medför en helt ny situation och nya
möjligheter för arkiven. Hur kan den nya tekniken förbättra tillgänglighet
och arbetssätt?
Hur utnyttjas resurserna på bästa sätt? Hur åstadkoms en bättre
samordning, ett helt annat sätt att utnyttja personalresurserna för att ge en
högre grad av effektivitet?
Hur löses problemet med avgifter inom arkivvården? Innebär avgifterna att
myndigheter avstår från att överlämna arkivmaterial?
Hur påverkas arkivväsendet av EU-medlemskapet?
Förändringar med hjälp av den nya tekniken skulle kunna revolutionera
användandet av arkiven och föra ut materialet till helt nya användargrupper.
Arkiven skulle då kunna användas oberoende av var i landet man är bosatt
och lättare kunna utnyttjas av funktionshindrade. Kompetensutveckling i ny
teknik bör därför vara högprioriterat för personalen.
Den nya tekniken gör arkiven till en verksamhet som med fördel kan
utlokaliseras.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att tillsätta en utredning
för att se över hela arkivväsendet, dess resursutnyttjande, dess lokalisering
och möjligheter i en ny informationsteknisk tid, där målet bör vara att nya
grupper skall kunna använda arkiven.
14 Kulturmiljö
Roll- och ansvarsfördelning har utvecklats inom
kulturmiljöorganisationen på stats-, regional- och länsnivå. Staten
fördelar pengar medan verksamheten genomförs regionalt. Vänsterpartiet
menar dock att uppföljningen från statens sida måste förbättras. Det är
viktigt att veta hur de statliga pengarna har utnyttjats och hur målen
efterlevs.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen bör få i uppdrag att tillsätta en
utredning som ser över om och hur verksamheten inom kulturmiljö-
organisationen genomförts regionalt.
Marken i vårt land innehåller mängder av arkeologiska lämningar. Dessa
lämningar har under de senare årens stora markexploatering grävts upp.
Resurserna för att ta hand om materialet har minskats i takt med att
undersökningarna och insamlingsarbetet fått en allt större omfattning.
Arkeologiskt material förstörs om det inte inom rimlig tid tas om hand och
konserveras. Vänsterpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att ställa
krav på Riksantikvarieämbetet att redovisa hur det arkeologiska materialet
har tagits och tas om hand.
15 Museer och utställningar
15.1 Kvinnomuseum
På flera håll i landet finns i dag mindre museer som fokuserar på
kvinnor. Ett museum är en plats där historien skall tolkas och gestaltas.
Det har de senaste åren blivit allt mer uppenbart att vår historia hittills
varit en historia sedd ur mansperspektiv. Inom olika vetenskapliga
discipliner har forskningen i ökad utsträckning uppmärksammat
skillnader i mäns och kvinnors situation. Inom den historiska forskningen
har kvinnors historia kallats den "glömda" eller "osynliga" historien.
Kvinnors historia håller nu på att få tydligare konturer, och forskningen
kring könsrelationer och kvinnors liv i historien och nutiden är ett
växande forskningsfält.
Det finns ett ökat behov hos svenska kvinnor och män att söka sina rötter i
sociala och kulturella miljöer. Det finns därför ett behov av ett museum som
i framtiden tar på sig uppgiften att insamla och systematiskt behandla och
bearbeta föremål och information om kvinnors situation. Utrymmet på de i
dag redan etablerade museerna i landet och i den nuvarande museistrukturen
gör det befogat att upprätta ett separat museum för att gestalta kvinnors
historia. Regeringen bör därför få i uppdrag att tillsätta en utredning som
behandlar möjligheterna för att ett kvinnomuseum med nationellt ansvar
inrättas.
15.2 Gratis inträde på museum för barn och studerande
Det är viktigt att barn och ungdomar stimuleras att besöka museer. Besök
för visningar och grupper från förskolor och skolor har minskat från
45 000 för år 1994 till 39 000 för 1995. En orsak kan vara det nya
läraravtalet, vilket innebär att lärare inte ges kompensation för den tid de
tar i anspråk för studiebesök på bl.a. museum. En annan orsak kan vara
att museerna tar inträdesavgift även för barn. En ytterligare orsak kan
vara att skolan inte klarar av kostnaderna för resorna till och från
museibesöket. Vänsterpartiet anser att barn bör få gå gratis på de museer
som får statliga bidrag. Museerna bör stimuleras till att användas i
bildningssyfte.
Regeringen bör få i uppdrag att tillsätta en utredning om förutsättningarna
för barns och studerandes möjligheter att fritt få gå på museer. I
utredningsuppdraget bör även ingå att se på de eventuella konsekvenser som
minskade biljettintäkter medför för museerna, hur läraravtal och timplaner
ser ut och hur detta påverkar barns möjligheter att inhämta kunskap på
museerna samt utreda vilka pedagogiska resurser som finns på de
statsunderstödda museerna för att ta emot barngrupper. Utredningen bör
också föreslå andra åtgärder som förbättrar barns och studerandes möjlighet
att inhämta kunskaper på våra statsstödda museer.
15.3 Världskulturmuseet
Vänsterpartiet står bakom förslaget att inrätta ett världskulturmuseum
med säte i Göteborg. Intentionerna att skapa något helt nytt och att bättre
samordna befintliga museiresurser är goda. Det nya museets idé om
tvärsektoriell forskning och intentioner att utveckla verksamhetsutbyte
museienheterna emellan är mycket bra. Genom en samordning borde det
finnas möjligheter att också förstärka de publika verksamheterna vid
Folkens museum, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet i
Stockholm.
15.4 Bidrag till regionala museer
De fasta statsbidragen har en avgörande betydelse för länsmuseernas
förutsättning att klara sina uppgifter som regionala kulturinstitutioner.
Länsmuseerna har under en följd av år fått det svårare att finansiera sina
fasta kostnader. Därmed har verksamheter med utställningar,
skolverksamhet och andra utåtriktade aktiviteter blivit eftersatta. På
senare år har heller ingen uppskrivning enligt kostnadsindex gjorts, vilket
har inneburit att när löner och fasta kostnader stigit har personal dragits
in och verksamheter dragits ned. För att länsmuseerna skall kunna
utveckla sin verksamhet krävs därför att nuvarande nivåer får en årlig
indexuppräkning.
De riktade bidragen till regionala museer bör därför frysas på 2 %-nivån.
Om man fullföljer upptrappningen av besparingar med 2 % år 1999 och
ytterligare 2 % år 2000 kommer verksamheterna att fortsätta urholkas. Deras
centrala arbete med kunskapsuppbyggnad, vård av samlingar, arkiv och
bilder tål inte denna projektering av verksamhetsbidrag. Visserligen är det
lovvärt att en pott avsätts via Kulturrådet men inte om den avsätts på
bekostnad av den fasta verksamheten.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det riktade bidraget till de regionala
museerna samt att en utvärdering och översyn bör göras av hur
verksamheterna kan garanteras och utvecklas på längre sikt.
16 Amatörkulturen
16.1 Människors val av kulturaktiviteter
Hela 48 % av studiecirkelverksamheten består av estetisk verksamhet.
Folkbildningen är en av våra allra viktigaste kulturbärare. Vad människor
egentligen väljer för kulturinriktning kommer i alltför liten omfattning
fram i kulturdebatten. Ett exempel på en stor aktiv grupp som i mycket
liten utsträckning åtnjuter samhällsstöd är ungdomar som spelar musik i
grupp. De har ett mycket stort behov av stöd i form av repetitionslokaler.
Amatörkulturen och situationen för människors eget skapande i
kulturlivet bör belysas och en översyn av samspel, roll och
resursfördelning mellan folkbildningen, amatörkulturorganisationerna
och institutionerna bör göras. Folkbildningen har ett eget anslag vilket
amatörkulturen också borde ha.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda och åter-
komma med förslag om hur amatörkulturen kan ges bättre förutsättningar
och att denna utredning även inbegriper ungdomsbandens behov av rep-
lokaler.
Det stöd som Kulturrådet har fördelat är i sig positivt men har utformats på
ett sådant sätt att amatörkulturen inte har någon tillgång till det. Även
Riksteatern har numera helt avskaffat sitt stöd till amatörteatern.
Detta innebär att amatörkulturen ställs i motsättning till den professionella
kulturen. Det är angeläget att riksdagen fastslår att amatörkulturen bör ses
som ett självständigt alternativ med egenvärde och att det heller inte finns
någon motsättning mellan det amatörmässiga och det professionella. Amatör-
kulturlivet och den professionella kulturen befruktar varandra. Vänsterpartiet
anser därför att företrädare för amatörkulturen bör ges möjlighet till initiativ
när det gäller samverkan mellan professionella kulturarbetare och amatörer.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att överväga stöd till
beställning av kompositioner och dramatiska verk utformade på ett sådant
sätt att amatörkulturen utvecklas och likaså former för samverkan mellan
amatörkulturen och etablerade tonsättare och dramatiker.
16.2 Stöd till ickestatliga kulturlokaler
Av Boverkets redovisning av regeringsuppdraget att utreda de framtida
behoven av stöd till icke statliga kulturlokaler framgår det att bidraget
behöver förstärkas. Dessutom behöver vid fördelningen av medel mer
hänsyn tas till projektens arkitektoniska kvalitet. I synnerhet om anslaget
N1 för allmänna samlingslokaler inte kommer att återupprättas,
förutsätter Vänsterpartiet att regeringen utreder de behov som finns för
kultur- och samlingslokaler.
Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen får i uppdrag att utreda
behovet av kultur- och samlingslokaler.
17 Folkbildning
Regeringen anser att folkbildningen har genomfört en verksamhet som
står i god överensstämmelse med den målsättning som fastslagits av
regering och riksdag. Den verksamhet som studieförbund och
folkhögskolor har bedrivit har stor samhällsnytta. Vänsterpartiet delar
den uppfattningen och föreslår liksom regeringen att folkbildningen ges
fortsatt stöd.
17.1 Folkuniversitet
Vi anser liksom regeringen att verksamheter som syftar till att utjämna
utbildningsklyftor skall prioriteras. Den grupp arbetslösa som saknar
utbildning över grundskolenivå är i dag ca 150 000 och antalet lediga
arbeten som kräver endast grundskola är ca 3 000. Här måste
folkbildningen och det reguljära utbildningsväsendet samverka på ett
konstruktivt sätt så att individens utveckling sätts i centrum. Vi menar att
folkbildningen och speciellt då folkhögskolan genom sin tradition och
pedagogik är en mycket viktig resurs i detta arbete. Därför menar vi
också att man bör föra över fler platser inom ramen för kunskapslyftet till
folkhögskolorna.
Vänsterpartiet har i olika sammanhang pläderat för ett folkuniversitet.
Tanken är att man med detta folkuniversitet, som även kan utnyttja dagens
möjligheter till distansutbildning, skall kunna locka studieovana grupper och
motverka den sociala snedrekryteringen till högskolan. I folkuniversitetet
skall människor ges möjlighet att studera på fritid/deltid och kunna göra det
på hemorten. Folkhögskolorna är här en viktig länk. De människor som
skaffat en grundläggande utbildning på en folkhögskola och därmed fått ett
ökat självförtroende bör ges möjlighet att fortsätta sin utbildning med
högskolekurser. Detta kan ske genom att högskolan och folkhögskolorna
samverkar i högre grad än vad som sker i dag. Vänsterpartiet vill också
påpeka att det är god samhällsekonomi att på detta sätt ta tillvara de viktiga
erfarenheter som dessa människor har.
Utvecklingen för skapande av ett folkuniversitet bör kunna påbörjas med
de anslag som nu fördelas, men riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag till utformning och framtida finansiering av ett
sådant folkuniversitet.
17.2 Integration
Regeringen anger också i propositionen att personer med utländsk
bakgrund och deltagare med funktionshinder utgör särskilt viktiga
målgrupper. Vänsterpartiet instämmer i detta och menar att man här bör
söka samarbete med organisationer som representerar dessa grupper.
Viktigt är dock att man speciellt beaktar integrationstanken. I samband
med studier finns en unik möjlighet att skapa förståelse mellan olika
kulturer och erfarenheter. Detta bör ges regeringen till känna.
17.3 Folkbildningens oberoende ställning
Kännetecknande för statsbidraget till folkbildningen har varit att staten
har angivit syftena med bidragsgivningen och att det sedan ankommit på
folkbildningen att utifrån egna mål genomföra verksamheten. Det är av
stor vikt att folkbildningen behåller sin integritet och sitt oberoende av
politiska och ekonomiska maktgrupperingar. Vänsterpartiet anser att
detta är en viktig princip som måste uppmärksammas i högre grad
framgent. Risken är annars stor att det sker en gradvis anpassning till
dem som kan bidra med resurser till verksamheten. Folkbildningen skall
vara en motkraft till styrd och kommersialiserad utbildning och vi menar
att regeringen måste följa utvecklingen på detta område, så att åtgärder
kan sättas in om folkbildningens oberoende ställning hotas. Detta bör ges
regeringen till känna.
17.4 Demokratin
Vänsterpartiet är av den uppfattningen att folkbildningen med sin starka
anknytning till folkrörelserna är ett mycket viktigt forum för demokratisk
fostran och demokratins utveckling och att det är genom folkbildning i
folkrörelserna som Sveriges demokrati har fått en stark förankring i hela
samhället. Men demokratin är aldrig en gång för alla vunnen utan måste
ständigt återerövras, fördjupas och utvecklas. Detta betonades också
speciellt i årets regeringsförklaring. Där fastslogs att åtgärder för
utveckling av demokratin i landet skall genomföras. Folkbildningens
betydelse i detta sammanhang kan inte nog poängteras.
17.5 Breddat kulturintresse
Vänsterpartiet instämmer också här i propositionens målformuleringar.
Folkbildningen är - vid sidan om televisionen - den kulturbärare eller
den kulturella verksamhet som bäst når ut till människor. Folkbildningen
är dock i flera avseenden överlägsen televisionen eftersom den inte bara
förmedlar kultur utan dessutom är en mötesplats för människor och
aktiverar dem i ett kulturellt skapande. Som framgår av regeringens
redovisning så står det estetiska och kulturella redan nu för en stor del av
folkbildningens verksamhet. Dessutom ökar andelen. Så var det också
under tidigare år. Vi kan då dra slutsatsen att här finns ett stort behov
som folkbildningen kan fylla. I takt med att arbetstiden kortas kommer
också fler människor att vilja utveckla sitt kulturintresse. Vänsterpartiet
ser positivt på denna utveckling men inser också att här kan i framtiden
behövas ytterligare resurser för att möta medborgarnas önskemål. Som
ett bidrag till denna utveckling har Vänsterpartiet framfört idén om ett
"kulturlyft" efter samma modell som kunskapslyftet nu genomförs. Vi är
medvetna om att folkbildningen måste erhålla ytterligare medel och vi är
beredda att för kommande budgetår medverka till att denna del av
folkbildningen kan utvecklas ytterligare.
17.6 Internationella frågor
Vi har tidigare från Vänsterpartiets sida tagit upp de internationella
frågornas plats i folkbildningen. Folkbildningen svarar för ett omfattande
internationellt arbete som ytterligare vidgats genom Sveriges
medlemskap i EU.
Studieförbunden och folkhögskolorna har själva eller i samverkan med
sina medlemsorganisationer och huvudmän ett mycket omfattande
kontaktnät över i stort sett hela världen. Förutsättningarna för
folkbildningen att delta i genomförandet av olika projekt kring kunskaps-
och demokratiutveckling är därmed mycket goda. Det är viktigt att
internationella frågor inte endast behandlas i särskilda kurser och
konferenser, utan att de integreras i alla typer av cirklar, kurser, ämnen
och arbetsområden. Detta är särskilt betydelsefullt i tider då det spontana
och allmänna intresset för djupare studier av internationella frågor inte är
speciellt påtagligt. Ett engagemang i det egna samhällets problem blir lätt
ensidigt och perspektivlöst om det inte sätts in i ett internationellt
sammanhang. Vi anser därför att internationella frågor bör bli ett sjunde
centralt utvecklingsområde för folkbildningen. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
18 Hemställan
18 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med sådana
förändringar i regleringsbreven som föranleder ändringar i
verksamhetens innehåll i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att utvärdera hur Kulturrådets medelstilldelning svarar mot den
verksamhet som bedrivs på våra institutioner och i fria grupper,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa upp och utvärdera Statens kulturråds roll,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationellt uppdrag för Tom Tits Experiment i Södertälje,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationellt uppdrag för Barnkulturcentrum i Eskilstuna
inkluderande barnbildsarkivet,
6. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att
återkomma med förslag till hur kulturskolan skall kunna tas in i
skollagen,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nationalscenerna bör bredda sitt utbud,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Riksteaterns uppdrag att syntolka vissa föreställningar,
9. att riksdagen i enlighet med det i motionen anförda ger regeringen i
uppdrag att inför budgetåret 2000 utreda förutsättningarna för att länen
inrättar konsulenttjänster på områdena teater, dans, musik och film,
10. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att förändra verksamhetsbidraget
till de fria dans- och teatergrupperna enligt vad i motionen anförts om
uppdelning i en verksamhetsdel och en turnédel,
11. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att utreda förutsättningarna för bildandet av länsteatrar i
Jämtlands och Södermanlands län,
12. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i enlighet med vad i motionen
anförts göra en översyn av hur nedskärningarna inom länsmusiken
påverkat verksamheten och överväga åtgärder inför vårbudgeten 1999,
13. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i enlighet med vad i motionen
anförts genomföra en genomgripande utvärdering av hur
nedskärningarna i den regionala musikverksamhetens och teater- och
dansinstitutionernas fasta produktion har påverkat verksamheterna,
14. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i enlighet med vad i motionen
anförts frysa de riktade, tidsbegränsade bidragen på nuvarande nivå till
dess den ovan begärda utvärderingen presenterats,
15. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att skyndsamt tillsätta en utredning som ser över hela
grundbidragssystemet för regional och lokal teater, dans och musik,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av det nya folkmusikcentret,
17. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att återkomma med förslag till regler för kultursponsring vilka
skyddar kulturutövarna och värnar yttrandefriheten,
18. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts uppdrar åt
regeringen att snarast återkomma med förslag till kvalitetssäkring av
folkbiblioteken enligt betänkande 1996/97:KrU1,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det svenska och nordiska biblioteksnätverket bör utvidgas
till ett europeiskt nätverk för kunskapsinhämtning,
20. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att inför budgetåret 2000 återkomma med förslag om hur stödet
för litteraturen skall utformas med invägande av förslagen om sänkt
bokmoms och ökat distributionsstöd,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilt kulturporto, 2
22. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i enlighet med vad i motionen
anförts tillsätta en parlamentarisk utredning som lägger upp ett
handlingsprogram för svenska språket,
23. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i enlighet med vad i motionen
anförts utreda och återkomma med förslag om stimulansåtgärder för
efterfrågan av kultur,
24. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att inför budgeten 2000
återkomma med förslag till finansiering vad gäller ersättning till
upphovsman för utlåning av musikaliska verk från samtliga bibliotek
som omfattas av bibliotekslagen,
25. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning om
inrättandet av regionala kulturråd i enlighet med vad i motionen anförts,
26. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att utreda och återkomma med förslag till hur de statliga
konstinköpen kan ske närmare människorna där konsten skall verka,
27. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts uppdra åt
regeringen att utvärdera Konstnärsnämndens fördelning av konststödet
för att klargöra om kvinnor diskrimineras i bidragsgivningen på grund
av sitt kön,
28. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts uppdrar åt
regeringen att tillsätta en utredning för att se över arkivväsendet, dess
resursutnyttjande, dess lokalisering och möjligheter i en ny
informationsteknisk tid, där målet bör vara att nya grupper skall använda
arkiven,
29. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts uppdrar åt
regeringen att utreda om och hur verksamheten inom
kulturmiljöorganisationen genomförts regionalt,
30. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att ställa krav på Riksantikvarieämbetet att redovisa hur det
arkeologiska materialet har tagits och tas om hand,
31. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att tillsätta en utredning som behandlar möjligheterna för att ett
kvinnomuseum med nationellt ansvar inrättas,
32. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i
uppdrag att utreda förutsättningarna för barns och studerandes
möjligheter till fritt inträde på statsstödda museer,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det riktade bidraget till de regionala museerna,
34. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts uppdrar åt
regeringen att tillsätta en utredning med målsättningen att skapa bättre
förutsättningar för amatörkulturen,
35. att riksdagen enligt vad i motionen anförts uppdrar åt regeringen att
överväga stöd till beställning av kompositioner och dramatiska verk
utformade på ett sådant sätt att amatörkulturlivets behov kan tillgodoses
och samverkansformer kan utvecklas och fördjupas mellan
amatörkulturlivet och etablerade tonsättare och dramatiker,
36. att riksdagen beslutar att uppdra åt regeringen att utreda behovet av
kultur- och samlingslokaler i enlighet med vad i motionen anförts,
37. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda och återkomma med
förslag om ett folkuniversitet i enlighet med vad i motionen anförts,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbildningens integritet och behovet av en motkraft till
kommersialiserad utbildning,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett kulturlyft inför budgetpropositionen år 2000,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa internationella frågor som ett sjunde centralt
utvecklingsområde för folkbildningen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Peter Pedersen (v)
Willy Söderdahl (v)
Tasso Stafilidis (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
1 Yrkande 6 hänvisat till UbU.
2 Yrkande 21 hänvisat till TU.