med anledning av prop. 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning
Ett stort antal rapporter har under senare år visat på en
oroande utveckling vad gäller barns och ungdomars fysiska
aktivitet. Samtidigt som idrottsrörelsen engagerar en mycket
stor del av ungdomen finns det ett växande antal fysiskt helt
passiva. Det spontana idrottandet, utanför idrottsrörelsens
organiserade verksamhet, har minskat under det senaste
decenniet.
Denna utveckling får konsekvenser för folkhälsan. Redan idag pekar
forskarna på ökad förekomst av övervikt och fetma, vilket i sin tur ger upp-
hov till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, åldersdiabetes och benskör-
het. Lyckas vi inte hejda utvecklingen riskerar kostnaderna för både individ
och samhälle att bli mycket stora.
Huvudansvaret för att nå alla barn och ungdomar med ett positivt budskap
om motionens och den fysiska aktivitetens betydelse ligger, och måste fram-
över också ligga, på skolan.
Regeringens idrottspolitiska proposition talar mycket och väl om betydelse
av fysisk aktivitet i skolan. Den föreslår också insatser för att förbättra den
fysiska miljön runt skolorna. Men i den avgörande frågan om antalet idrotts-
timmar på skolschemat säger propositionen ingenting. För att åstadkomma
en märkbar förbättring krävs en utökning av antalet timmar för ämnet Idrott
och hälsa i skolan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat timantal för ämnet Idrott och hälsa i skolan.