I samband med arkeologiska grävningar händer det att
mängden omhändertagna artefakter blir mycket stor. Det kan
röra sig om flintavslag från en "stenyxeverkstad" eller, som i
samband med utgrävningen av tomten där
Landstingsförbundets hus skulle byggas, många tusen
kritpipor. Vid utgrävningen av den sjunkna Ostindiefararen
Götheborg vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp hittades
över sju miljoner skärvor tillsammans vägande 8 975 kilo.
Denna typ av massfynd skapar efter dokumenterandet och
undersökningen problem med förvaring, konservering o.s.v.
Det är för de allra flesta människor helt obegripligt att man
då både kan tänka sig destruktion eller, som har föreslagits
av berörda myndigheter när det gäller porslinsfynden, att
hela fyndmängden åter skall dumpas på utgrävningsplatsen,
men att man inte kan tillåta försäljning av skärvor.
Det rör sig alltså om ofantliga mängder av föremål som inte är unika men
som ändå vid utgrävningarna har undersökts och dokumenterats. Arkeologi-
och historieintresset är stort hos breda folklager. Om möjligheter funnes
skulle många vilja köpa sig ett eget arkeologiskt "fynd" och samtidigt
därmed ekonomiskt bidra till den aktuella eller framtida undersökningen och
forskningen samtidigt som man hjälper till att, om än marginellt, minska
magasinerings- och konserveringsproblem. Möjligheten att få äga ett eget
stycke svensk historia skulle säkert också bidra till ett vidgat intresse för
vårt
förflutna.
Just i samband med utgrävningen av Götheborg var förfrågan från
allmänheten om möjligheten att få köpa en liten skärva mycket omfattande.
Utgrävningen bekostas i princip helt genom bidrag från enskilda och företag
med stora uppoffringar från de deltagandes sida. Varje ekonomisk
förstärkning t. ex i form av inkomster från skärvförsäljning skulle ha gett
projektet än högre kvalitet. Det skulle ha producerats en bok om utgräv-
ningen som skulle ha kunnat säljas till allmänheten, men kapital till detta
fanns inte.
Nu pågår ett byggande av en fullskalig rekonstruktion av Ostindiefararen
Götheborg - Götheborg III - på varvet Terra Nova på Hisingen. Avsikten är
att med denna genomföra en resa tur och retur Sverige-Kina. Den
historieintresserade allmänheten vill även denna gång hjälpa till. Många
skulle också vilja ha ett litet tecken på sin delaktighet - en porslinsskärva
från det sjunkna skeppet. Samtidigt ligger miljontals skärvor i magasin och
kostar bara utrymme. En försäljning skulle kunna hjälpa till att skapa en
säkrare ekonomi för projektets genomförande.
Den minnesgode besökaren kan erinra sig hur man på det gamla
Vasamuseet under 1960-talet hade tillverkat ett exklusivt brevpapper av
rester av trossvirket från fartyget. Försäljningen hjälpte säkert till att på
olika
sätt finansiera verksamheten. Det är obegripligt att en försäljning av ett antal
av de miljontals skärvor som lyfts upp ur havet inte skulle kunna medges.
Vid tidigare behandling av frågan har den slutligen för ställningstagande
hamnat hos regeringen, och sista gången utmynnade det hela i ett oklart och
ringa förpliktande uttalande. Det behövs ett klart och positivt ställnings-
tagande, vilket härmed efterlyses. Det är en självklarhet att försäljning enligt
nu framfört förslag endast kan företagas efter vederbörlig dokumentation, att
det skall röra sig om massfynd utan unicitet hos föremålen och att tillstånd
skall inhämtas av antikvarisk myndighet efter fastställda regler.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring i fornminneslagen för att stödja finansiering av
Götheborg III.