Efter impulser från Tyskland bildades i Sverige i början av
1900-talet Skådebanan. Under den första tiden bedrevs
teaterverksamhet. I samband med Riksteaterns bildande på
1930-talet ändrades verksamheten till en renodlad
publikorganisation.
Publikarbetet sker idag i form av olika aktiviteter inom regionala
skådebanor. Inriktningen är att bereda nya grupper tillträde till det kulturella
samhällsliv de av tradition, ekonomi, geografiskt avstånd m.m. inte är
delaktiga i. Många arbetslösa och "de nya svenskarna" är en viktig målgrupp
som de ca 6000 ideellt arbetande ombuden i skådebanorna engagerar sig för.
De regionala skådebanorna är sammanslutna i en riksorganisation, Riks-
skådebanan.
Riksdagen har vid fastställandet av de kulturpolitiska målen hållit fram
allas rätt till kulturen, allas möjlighet till kulturupplevelser och eget
skapande, främjande av kulturutbyte och kulturell mångfald. Verkligheten
visar emellertid upp en annan bild. Sammanfattningsvis är det i Sverige långt
till det jämlika samhället inom den sektor där skådebanorna verkar.
I arbetet med att förverkliga de av riksdagen fastställda kulturpolitiska
målen kan Skådebanan fullgöra en viktig uppgift. Av ekonomiska skäl kan
Skådebanan inte göra vad den önskar och förväntas göra och är dessvärre av
samma skäl inte representerad i alla län. Det statsbidrag som Skådebanan
erhåller har i princip inte räknats upp under 1990-talet. Av givna skäl skulle
utökade resurser ge Skådebanan bättre förutsättningar att verka så att
medborgarnas engagemang i och möte med kulturen kunde bli mera jämlikt
fördelade.
Riksdagen bör genom ett uttalande understödja satsningar i syfte att
eliminera bristerna för allas delaktighet i kulturlivet som ovan redovisas.
Riksdagen bör därvid särskilt uppmärksamma den roll som Riksskådebanan
och skådebanorna kan spela.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Riksskådebanan m.m.