med anledning av prop. 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning
1 Inledning
Idrotten är med sina cirka tre miljoner medlemmar den verksamhet som
organiserar flest människor i Sverige. I cirka 22 000 idrottsföreningar,
varav många flersektionsföreningar, arbetar omkring en halv miljon
ideellt arbetande ledare.
Ingen annan verksamhet engagerar så många ungdomar. Totalt är cirka 60
procent av samtliga barn och ungdomar mellan 7 och 20 år engagerade inom
den organiserade idrotten. Varje dag året om samlar ideellt arbetande ledare
barn och ungdomar till närmare 20 000 aktiviteter runt om i landet. På
årsbasis blir det sju miljoner lokala ungdomsaktiviteter.
I föreliggande proposition presenterar regeringen sin idrottspolitik för
2000-talet. I mycket kan vi ställa oss bakom regeringens förslag. Men vi har
synpunkter på delar av propositionen, vilka vi presenterar nedan.
2 Idrotten har stor betydelse
Idrotten är av stor betydelse för samhället. Genom idrotten blir
människor delaktiga i en positiv gemenskap som bidrar till fostran och
utveckling och dessutom ger dem en bättre hälsa. Den aktiva idrotten
medverkar bland annat till att ungdomar avhåller sig från för dem själva
och samhället skadliga verksamheter som exempelvis drogmissbruk.
Idrotten bidrar till friskvården genom att stimulera till regelbunden
träning, friluftsliv och andra fysiska aktiviteter. Idrottsrörelsen verkar
aktivt för alkohol- och drogfria miljöer. Det är också klart dokumenterat
att fysisk aktivitet ökar människans förmåga, inlärningsprestationer och
lust att lära. Regelbundna motionsvanor innebär också att fritiden får ett
rikare innehåll.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare,
TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten
på olika nivåer.
De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som ambassadörer
utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom som förebilder
för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande orsak till den i
Sverige mycket omfattande breddidrotten.
3 Idrottsrörelsens ställning och det ideella arbetet
Sett mot bakgrund av idrottens betydelse är det viktigt för politiska
partier att engagera sig för de framtida villkoren för idrottsrörelsen. I
detta sammanhang är det dock av avgörande betydelse att komma ihåg
att det ideella engagemanget i idrottsrörelsen sker av egen fri vilja och
inte genom styrning från krafter utifrån. Den svenska idrotten måste även
i framtiden ges möjlighet att agera självständigt och ha friheten att själv
bestämma verksamhetens innehåll, inriktning och mål.
Mot denna bakgrund finns det anledning att känna oro för vissa av de
förslag som lämnas i propositionen. Den präglas av en vilja att politiskt styra
idrottsrörelsen genom styrning av statsbidrag och att inte ge idrotten ökad
möjlighet till egen finansiering. Sådana ambitioner måste avvisas.
Det stora utbudet av aktiviteter i idrottsföreningarnas regi är möjligt tack
vare alla de ideellt arbetande ledarna. Deras arbete utgör en hörnsten i
samhällslivet och bör stimuleras i stället för att motarbetas genom pålagor
och krångel. Detta är särskilt viktigt eftersom alternativet till
föreningslivets
värdefulla arbete kan komma att utgöras av ökade kostnader för det
allmänna.
RF (Riksidrottsförbundet) beräknar att de 500 000 idrottsledare som
arbetar ideellt lägger ned cirka 140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år.
Dessa ledare ställer inga krav på betalning för sitt ideella arbete. Men om de
gjorde det, och fick betalt motsvarande en fritidsledarlön, skulle det kosta
12 15 miljarder kronor per år.
Den bästa stimulansen sker genom att alla dessa ledare får se konkreta
resultat av sitt arbete. När det offentliga, som skedde under de borgerliga
regeringsåren 1991 94, underlättar för föreningslivet att få ökade intäkter
från spel- och lotteriverksamhet, är det ett konkret exempel på hur
verksamheten i föreningslivet underlättas. Andra exempel från de borgerliga
regeringsåren är utjämnande av orättvisor i momssystemet som tidigare
drabbat bland annat bowling, golf och simning samt momslättnader för resor
och transporter vilket direkt kommer idrotten till godo. Ytterligare ett
exempel är bingoskattens avskaffande.
Till betydande del är de ideellt arbetande ledarna föräldrar till unga
idrottsutövare, och de förmår hålla ut så länge de egna barnen tränar och
tävlar. Men sedan tar ofta intresset och orken slut. Detta är allvarligt.
Sverige
förlorar därigenom många duktiga ledare och tränare med goda kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvud taget stor. De som drabbas av
detta är i första hand klubbarna med stor bredd- och ungdomsverksamhet.
För samhället är det därför angeläget att stödja dem som är verksamma inom
idrotten. Naturligtvis har idrottsrörelsen själv här en mycket stor uppgift i
att
bättre tillvarata den ledarresurs som nu ofta går förlorad.
4 Moderat idrottspolitik 1991 94
Grunden för den borgerliga regeringens åtgärder vad gäller idrottens
ställning och idrottens ekonomiska förutsättningar byggde i stor
utsträckning på den moderata kommittémotionen "Bättre villkor för
idrotten" från januari 1991.
En grundtanke i denna var att stärka idrottens oberoende ställning. Mot
den bakgrunden avskaffades regeringens tidigare ombud i riksidrotts-
styrelsen. Den detaljstyrning som tidigare präglade budgetpropositionerna
övergavs till förmån för en självständig bedömning av prioriteringar inom
Riksidrottsförbundet (RF). Ambitionen var vidare att stärka idrottens och
övriga ideella organisationers möjlighet till egen finansiering på traditionella
och nya områden. Därigenom skulle också det ekonomiska oberoendet kunna
öka.
Den borgerliga regeringens arbete inriktades på att genom framför allt för-
bättringar av möjligheten att utnyttja spelmarknaden stärka de ekonomiska
förutsättningarna för ideell verksamhet. I det följande redovisas i punktform
några av de åtgärder som genomfördes:
- Bingoskatten slopades.
- Skatteregler som särskilt avsåg idrotten förenklades.
- Mervärdesskatten på hotell- och transporttjänster sänktes till 12 procent.
- Mervärdesskatten på tillhandahållande av lokaler för idrott slopades.
- Spel genom s.k. värdeautomater tilläts. Överskottet skall i sin helhet gå
till ideella organisationer.
- Lotterilagen reformerades för att förenkla och förbättra reglerna för de
ideella organisationernas lotterier.
- Tipstjänst skulle överlåtas till de ideella organisationerna med RF som
dominerande ägare.
5 Nationell synpunkt - idrott och motion för 2000-
talet
5.1 Skillnad i synen på idrott
Det är stor skillnad mellan den moderata och socialdemokratiska synen
på det ideella arbetet inom olika folkrörelser. Socialdemokraternas
politik förefaller betrakta folkrörelser av olika slag som delar av ett näst
intill korporativt system. För oss moderater är principen om de ideella
organisationernas, och därmed idrottsrörelsens, fria ställning lika viktig
som kravet på en stor individuell frihet.
Socialdemokraternas syn på hur man vill se idrotten i en beroendeställning
till politiken var mycket tydlig i de budgetpropositioner som avlämnades
under 80-talet och fram till regeringsskiftet 1991. Detaljrikedomen i de
direktiv som följde med det statliga anslaget var betydande.
Dessutom utsåg, som tidigare nämnts, den dåvarande socialdemokratiska
regeringen två ombud vars uppgift var att fungera som observatörer i
riksidrottsstyrelsen. Som ett led i att öka idrottsrörelsens självständighet
upphörde denna ordning under den borgerliga regeringen.
Den borgerliga regeringen gav också idrotten ökad möjlighet att genom
egna beslut fördela statens anslag till idrotten. En för oss moderater naturlig
följd av synsättet att idrotten skall vara fri och oberoende och att den har
kompetensen att på bästa sätt hantera dessa frågor. Med den social-
demokratiska regering som tillträdde 1994 fick åter klåfingrighet och
"pekpinnar" styra statens anslag till idrotten.
Samtidigt som anslaget till idrotten minskat har man undanröjt den
borgerliga regeringens och den borgerliga riksdagsmajoritetens beslut att
överlåta Tipstjänst till idrotten och övriga ideella organisationer. Därmed har
åter beroendet av det allmänna ökat samtidigt som anslag på såväl statlig
som kommunal nivå skärs ned. Den blygsamma ökningen av stödet från
Svenska Spel kompenserar inte detta. Dessutom har den beslutade
vinstdelningen vad gäller nya spel skjutits upp.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att regeringen i propositionen
inte mer konkret föreslår en strategi som möjliggör ökad egenfinansiering.
5.2 Uppmuntran av motion och idrott
Goda motionsvanor från tidiga åt kan vara en förutsättning för
välmående hela livet. Idrottsrörelsen har därför en viktig roll att bedriva
denna verksamhet och aktivt arbeta för att den som av något skäl inte är
med i idrottsgemenskapen bereds möjlighet härtill.
Med regelbunden motion finns förutsättning för ökat välbefinnande och
bättre hälsa.
Samhällets roll är att skapa förutsättning genom väl genomtänkt planering
så att motionärer och idrottsutövare har goda möjligheter att utöva fysisk
aktivitet i tillräcklig omfattning.
5.3 Elitidrott
Det är nödvändigt och positivt att det finns en bra elitidrott i Sverige.
Det är bra för landet i form av den uppmärksamhet detta ger inter-
nationellt. Sannolikt är Sverige mest känt i vissa länder genom våra elit-
idrottare.
Lika viktigt är det att elitidrottskvinnor och män fungerar som goda
förebilder för våra ungdomar.
Under punkten 8 återkommer vi till vilka förutsättningar som skall gälla
för elitsatsning.
6 Motion och idrott
6.1 Allmänt
6.1.1 Folkhälsan
Idrottens roll inom folkhälsan får inte underskattas. Det är viktigt att alla
i unga år kommer i kontakt med idrott och motion.
Det är vidare viktigt att samhällets stöd till idrotten är så utformat att det
inbjuder till motion och idrottande i livets olika skeden efter rådande
förutsättningar.
Idrottens organisationer kan spela en större roll än nu, vad gäller idrott och
motion, och när det gäller att nå människor som inte är anslutna till någon
idrottsförening.
I stället för att kommuner ordnar olika former av idrott och motion bör
idrotts- och motionsföreningar uppmuntras och stödjas att ordna aktiviteter
även för dem som tidigare inte deltagit.
Genom att minska konkurrensen från kommunerna ökar idrotts- och
motionsorganisationernas möjlighet att erbjuda fler fysisk aktivitet och
därmed förbättra folkhälsan.
6.1.2 Antidoping i verksamheten
Kampen mot doping har i flera decennier varit en av idrottens viktigaste
trovärdighetsfrågor. Den har också behandlats som en sådan av
idrottsrörelsen, vilken satsat stora resurser på såväl utbildning och
information som en omfattande kontrollverksamhet.
I dag är dopingmissbruket emellertid inte bara en idrottsfråga utan lika
mycket en allmän folkhälsofråga. Som bl. a. den s k Dopingutredningen
påpekade finns det numera många, i första hand ungdomar, utanför den
organiserade idrotten som dopar sig av framför allt "kosmetiska" skäl.
Samma tendens finns över hela Europa.
Enligt såväl Dopingutredningen som förra årets Idrottsutredning (SOU
1998:76) bör huvudansvaret för arbetet med antidoping ligga inom folk-
hälsosfären. I detta ansvar inkluderas, enligt Idrottsutredningen, ansvaret och
kostnaderna för vetenskaplig kunskapsuppbyggnad inklusive nödvändig
apparatur. Vidare konstateras att Sverige genom sitt undertecknande av
Europarådskonventionen mot doping påtagit sig finansieringsansvaret för ett
fullgott dopinglaboratorium eller för bekosta analyser som genomförs vid ett
laboratorium utomlands.
Vi har i landet i dag ett högklassigt, av Internationella Olympiska
Kommittén ackrediterat, laboratorium vid Huddinge sjukhus. Det är ett av 25
laboratorier i världen. Laboratoriets kvalitet borgar för god rättssäkerhet och
utgör samtidigt ett viktigt argument i strävan att få stora internationella
idrottsevenemang förlagda till Sverige, eftersom dessa ofta kräver snabb
tillgång till analyser. För att t ex kunna ta på sig värdskapet för ett OS krävs
att ett ackrediterat laboratorium finns i landet.
I regeringens idrottspolitiska proposition återkommer inte Idrottsut-
redningens förslag om dopinglaboratoriets finansiering. Där konstateras
visserligen att det är en viktig verksamhet som bedrivs vid laboratoriet och
att den dessutom kommer att få än större betydelse. Trots det anser man att
"ansvaret för dopningslaboratoriet bör för närvarande inte omprövas".
Regeringen hoppas att ett ökat antal beställda analyser från polisen ska
garantera dopinglaboratoriets ekonomiska bas. Det finns emellertid ingenting
som tyder på att så skulle bli fallet. Ett dopinglaboratorium kan p g a av de
dyra analyserna knappast bli självförsörjande. Tvärtom finns en uppenbar
risk att avsaknaden av ekonomiska garantier leder till att laboratoriet får
stänga, eller i alla fall tvingas skära ner ambitionerna och därmed mista sin
viktiga IOK-ackreditering.
Lika viktig som kontrollverksamhet i kampen mot dopingmissbruket är en
kontinuerlig och saklig informationsverksamhet. Här har den s k Doping-
jouren, också den förlagd till Huddinge sjukhus, spelat en central roll genom
sin unika överblick över situationen i landet. Dopingjouren spelar dessutom
en viktig roll i utvecklandet av fungerande behandlingsmetoder för miss-
brukare.
Sedan 1997 saknar Dopingjouren långsiktig finansiering. Verksamheten
bedrivs i dag med hjälp av sponsormedel från Pharmacia Upjohn, vars
åtagande upphör vid kommande årsskifte. Om ingenting händer kommer
verksamheten därefter att få läggas ned, ett svårt slag mot antidopingarbetet.
I regeringens presskommentar till den idrottspolitiska propositionen sägs
att man föreslår en förstärkning av insatserna mot doping. Detta påstående
åtföljs inte av några konkreta förslag. Menar man allvar bör ett första steg
vara att garantera såväl Dopinglaboratoriets som Dopingjourens fortsatta
existens.
6.2 Idrottens roll i skolan
6.2.1 Grundskolan
Ämnet idrott och hälsa har en stor betydelse för elevernas harmoniska
utveckling såväl fysiskt som psykiskt och socialt. Genom vistelse i
naturen och under friluftsverksamheten skall eleverna få upplevelser,
kunskaper och erfarenheter som skall stimulera intresset för friluftsliv,
natur och miljöfrågor. För de mindre barnen skall leken ges ett stort
utrymme. I undervisningen skall grundläggande färdigheter i olika
idrottsgrenar ges med syfte att stimulera till idrottslig verksamhet även
utanför skolan. Detta är särskilt viktigt genom att arbetslivet blir alltmer
datoriserat och maskiner gör många uppgifter som människan tidigare
gjorde med kroppsarbete. I ämnet bör man också ta upp frågor som rör
sunda levnadsvanor som en väg till hälsa och välbefinnande.
Enligt vår mening måste ämnet idrott och hälsa ges ett stort utrymme i
skolan. Eleverna bör stimuleras till att använda utrymmet av sitt eget val för
ämnet. Framför allt gäller det den grupp elever som inte har någon hobby
med idrottsinriktning på sin fritid. Idrott och hälsa är ett ämnesövergripande
ämne. Det går alldeles utmärkt att undervisa i lärarlag genom att exempelvis
idrottsläraren, hushållsläraren och biologiläraren med sina olika kunskaper
kan ge ämnet dess rätta bredd. Det är viktigt att betydelsen av idrott i skolan
slås fast även i ett perspektiv av att det lokala inflytandet över utformningen
av undervisningen ökar.
Det kan inte vara rimligt att den svenska skolan skall vara sämst i Europa
vad gäller fysisk aktivitet och idrott i skolan. Det gäller att få en annan syn
som ökar insikten av idrottande och motion i skolan - detta dels för
skolarbetet, dels för skolans fostrande roll.
6.2.2 Gymnasie- och högskolestudier
Elitidrotten är viktig för Sverige. En intervjuundersökning som gjorts för
Idrottsutredningen (SOU 1998:76) visar att 70 procent av befolkningen
tycker att det är viktigt eller mycket viktigt att svenska idrottsutövare är
framgångsrika internationellt.
För att nå den internationella idrottseliten krävs en helhjärtad satsning
under lång tid.
Svensk idrott brukar med stolthet tala om en svensk elitidrottsmodell, en
modell där elitidrottssatsningen kombineras med ett socialt ansvarstagande
för livet efter idrottskarriären. Vikten av att kombinera elitsatsningen med
utbildning och/eller yrkesarbete betonas. Centrala komponenter i denna
modell har varit och är idrottsgymnasierna och idrottsplutonerna.
För att underlätta kombinationen elitidrott-högskolestudier har avtal slutits
mellan ett antal universitet/högskolor och vissa specialidrottsförbund. Enligt
dessa har elitidrottande studenter haft möjlighet att byta studieort, om ett
sådant byte skulle ge dem bättre träningsförhållanden, liksom vissa
möjligheter till anpassad studiegång.
1998 konstaterade emellertid dåvarande utbildningsministern att dessa
avtal inte var förenliga med högskoleförordningen, och dessa sades därför
upp.
I idrottsutredningen konstateras att flera elitidrottare avbrutit sin idrotts-
satsning för att klara av sina akademiska studier. Kombinationen var för
arbetsam att klara. Idrottsutredningen föreslår därför att studerande som
tillhör en landslagsgrupp får möjlighet att studera vid den ort som utövarens
specialidrottsförbund rekommenderat då det där gjorts särskilda anordningar
för att underlätta träning.
I regeringens idrottspolitiska proposition återkommer inte detta förslag.
Där konstateras, utan närmare motivering, att förslaget att införa ett orts-
företräde inte bör genomföras. Inte heller finns några förslag om möjligheter
till anpassad studiegång, för att kunna kombinera elitidrott och studier med
bibehållna studiebidrag.
Ortsföreträde och anpassad studiegång är två reformer som utan att
egentligen innebära några ökade kostnader skulle bidra starkt till att under-
lätta ämnet "Idrott och hälsa" i skolan. Syftet med idrottsundervisningen
måste vara inte bara att ge ungdomarna tillfälle till den nödvändiga fysiska
aktiviteten, utan också att ge dem möjlighet att prova på ett brett spektrum av
olika idrotter för att ge en impuls till fortsatt eget idrottande. Här är det
viktigt att utbudet inte koncentreras till de stora, traditionella idrotterna.
För
att åstadkomma detta kan idrottsföreningarna och dras ledare vara en viktig
resurs, något som hittills utnyttjats dåligt.
När det gäller gymnasieskolan vill vi peka på de möjligheter som finns för
kommunerna att bygga ut lokala idrottsgymnasier eller samverka om
regionala idrottsgymnasier. Det kan man göra genom att använda det lokala
tillägget och det individuella valet.
6.3 Friluftsliv och främjandeorganisationer
Det är lämpligt att stödet till organisationer utanför RF, s.k.
främjandeorganisationer, får egna övergripande mål och
verksamhetsmål.
Det är positivt att främjandeorganisationer arbetar och går samman i en
gemensam organisation. Men beslutet åligger organisationerna själva.
Vad gäller inriktning av verksamheten behövs inte fler utredningar, det
finns tillräckligt underlag, varför vi avvisar Regeringskansliets förslag om
ytterligare utredning.
6.4 Handikappidrott
Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin givna plats inom
den samlade idrottsrörelsen. I vårt land finns i dag 428 föreningar med
omkring 70 600 medlemmar. 20 olika idrottsgrenar är i dag organiserade
med egna mästerskapstävlingar.
Stat och kommun har ett särskilt ansvar att tillse att än fler människor med
handikapp bereds möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern kunna
delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom idrottslärar-
utbildningen för undervisning om de särskilda krav detta ställer.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF) erhåller medel för sin verk-
samhet genom RF. Att handikappidrotten på detta sätt får sin del av statens
anslag till idrott är naturligt. RF har att tillse att den del av anslaget som
SHIF erhåller är rimlig och rättvis.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall
förbättras genom att en del av de ytterligare medel, som genom den ökning
av intäkter från spel- och lotterimarknaden som vi föreslår skall tillfalla
idrotten, går till handikappidrotten.
7 Idrotten - vår största folkrörelse
7.1 Allmänt
En ökning av idrottens egenfinansiering har stor betydelse för att ge
idrotten ett ökat oberoende. Genom att möjliggöra för idrotten att på
olika sätt påverka ekonomin genom egna åtgärder finns förutsättningar
för att stärka idrotten.
Genom att ge idrotten ökat inflytande och överförande av överskottet från
vissa spelformer stärks idrottens ekonomi långsiktigt.
7.2 Idrottsrörelsens förutsättningar
7.2.1 Grundläggande samhällsstöd
Idrottsrörelsens allra största tillgång är värdet av medlemmarnas egna
insatser och ideellt utförda arbete. Dessa faktorer är avgörande för
idrottens framtida utveckling. Den verksamhet som bedrivs av
idrottsföreningar, distriktsorganisationer, specialförbund och
riksorganisationer bygger, som tidigare understrukits, i första hand på
ideellt arbete och personligt engagemang.
Idrottens betydelse motiverar ett grundläggande samhälleligt stöd. Det
direkta och indirekta stöd som stat, landsting och kommuner lämnar idrotts-
rörelsen får inte vara styrande. Det är som tidigare nämnts utomordentligt
viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i något slags
halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och demokratiskt
uppbyggd rörelse.
7.2.2 Egenfinansiering ger styrka
Villkoren för idrotten bör emellertid vara sådana att
egenfinansieringsgraden blir större. Det minskar bidragsberoendet och
ökar möjligheterna för idrotten att agera självständigt.
Möjligheter till egenfinansiering är särskilt viktiga i tider när stöden från
det allmänna reduceras eller dras in på alla områden i samhället. Samtidigt
som vi moderater understryker vikten av ett fortsatt betydande samhällsstöd
till idrotten markerat inte minst av statsanslagets hantering under den
senaste borgerliga regeringsperioden då idrottsfrågorna handlades under
moderat ledning - så konstaterar vi att möjligheterna för idrotten att få
bättre ekonomi i första hand ligger i att egenfinansieringen kan ökas.
Förslagen i denna motion, som i betydande grad också de utgör en
fortsättning på och uppföljning av den senaste borgerliga regeringens arbete,
syftar därför till att stärka den svenska idrottsrörelsen i första hand genom
åtgärder som minskar bidragsberoende och rundgång samt underlättar en
ökad egenfinansiering av verksamheten.
7.2.3 Idrotten och ekonomin
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför kostnader av
skilda slag förutom det ideella arbete som läggs ned. Det gäller inköp av
redskap, utrustning, lokala anläggningshyror, löner och ersättningar till
vissa anställda, kostnadsersättningar till ledare och utövare, skatt och
arbetsgivaravgifter etc.
De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:
- Deltagaravgifter och entréavgifter med mera.
- Frivilliga bidrag av olika slag
- Lotteriverksamhet, bingospel med mera.
- Statliga och kommunala bidrag.
- Olika former av sponsring.
- Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av
idrottsmateriel.
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och förbundens
möjligheter att utnyttja dessa finansieringskällor. Ett sätt att minska såväl
de offentliga utgifterna som kostnaderna för idrotten är ett övertagande
av anläggningar helt eller vad avser driften. Frivilliga insatser kan ge ett
bättre ekonomiskt utfall samtidigt som inflytandet ökar.
Det statliga och kommunala stödet till föreningar och förbund är
omfattande. Samtidigt påverkas utvecklingen av dessa bidrag självfallet av
den allmänna ekonomiska utvecklingen och det statliga respektive det
kommunala budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna för idrotten och övrig
ideell verksamhet är lotterier. På detta område har emellertid staten genom
sina spelbolag utnyttjat möjligheterna att bidra till en total expansion av
spelmarknaden och ökad andel för de statliga spelen.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar självfallet idrotts-
rörelsens ekonomi, direkt som indirekt. I ett samhälle med högt skatteuttag
minskar möjligheterna att finansiera verksamhet genom frivilliga bidrag, del-
tagaravgifter och entréavgifter.
Den skilda syn på de ideella organisationernas ställning som finns mellan
moderater och socialdemokrater påverkar naturligtvis också inställningen till
hur organisationernas verksamhet skall kunna finansieras. Även i dagens
sämre ekonomiska klimat föredrar regeringen uppenbarligen att organisa-
tionerna skall förbli förhållandevis bidragsberoende. Därmed blir de ut-
lämnade åt politiska beslut, särskilt i ekonomiskt besvärliga tider. Det är
årets budgetproposition ett beklagligt bevis för.
Den moderata grundsynen är att idrottsrörelsen och övriga ideella
organisationer skall få ett större utrymme och bättre förutsättningar för
finansiering genom egen verksamhet.
7.2.4 Idrotten och skatterna
Idrottsrörelsen liksom andra ideella organisationer påverkas såväl direkt
som indirekt av det höga skatteuttaget i Sverige. Indirekt leder ett högt
skatteuttag till mindre marginaler för medborgarna och därmed sämre
förutsättningar att frivilligt bidra till föreningarnas verksamhet. Till det
kommer de direkta effekterna av skatter på spel och verksamheten i
föreningarna.
Den borgerliga regeringen slopade under förra mandatperioden den skatt
som togs ut på bingospel. I flera avseenden förenklades skattereglerna.
Genom de sänkningar av mervärdesskatten på hotell och persontransporter
som genomfördes, minskade kostnaderna för resor och inkvartering vid olika
former av turneringar och tävlingar.
Reklamskatt tas i dag ut på olika former av reklam som säljs av idrotts-
föreningar och förbund. Det gäller bland annat annonser i programblad,
arenareklam med mera. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas med
tanke på de snedvridningar den och dess utformning medför. Enligt vår
mening bör reklamskatten slopas från år 2000.
Under det senaste året har skattemyndigheterna i vissa fall hävdat att den
idrottsliga verksamhet som bedrivs av svenska idrottsföreningar skall
betraktas som näringsverksamhet. Det skulle få omfattande konsekvenser
inte minst vad avser debitering av mervärdesskatt. Ståndpunkten är
emellertid orimlig. Verksamheten i en idrottsförening bedrivs inte med något
vinstsyfte. Problemet är oftast det motsatta. För att undvika omfattande
problem krävs förtydligande i skattelagstiftningen.
7.2.5 Större andel av spelmarknaden
Spel och lotterier tillhör av tradition folkrörelsernas, och då inte minst
idrottsrörelsens, viktigaste intäktsområden. Enligt Idrottsutredningens
kartläggning utgör spel och lotterier den näst största intäktskällan.
Spelmarknaden i Sverige omfattar cirka 25 30 miljarder kronor varje år.
Sedan mitten av 1970-talet har de ideella organisationernas andel av
marknaden minskat kraftigt. Lotteriutredningen fastslog redan 1979: "Om de
statliga lotterierna och totalisatorspelen i framtiden tillåts öka på samma sätt
som hittills finns det enligt vår mening risk för en ogynnsam utveckling för
den ideella sektorn. Det statliga spelet bör därför inte tillåtas att
ytterligare
breda ut sig på de ideella spelens bekostnad." Utvecklingen fortsatte
emellertid under 1980-talet genom främst nya spelformer introducerade av
de dåvarande statliga spelbolagen Penninglotteriet och Tipstjänst. Under
1990-talets första år har denna utveckling i viss mån vänt. Genom Bingolotto
tillförs nu idrotten och andra organisationer betydande medel. Det räcker
emellertid inte som kompensation för utvecklingen under 1980-talet.
En förutsättning för större möjligheter till egenfinansiering inom
idrottsrörelsen och övriga ideella organisationer är att den större delen av den
totala spelmarknaden blir tillgänglig. Det var mot denna bakgrund den förra
regeringen reformerade lotterilagstiftningen med utgångspunkt i den senaste
lotteriutredningens förslag. Reglerna förenklades och en ny spelform -
värdeautomater - där överskottet i sin helhet skulle gå till de ideella
organisationerna tilläts. Denna möjlighet har emellertid förfuskats av den
socialdemokratiska regeringen. Riksdagen bör därför erinra regeringen om
de utfästelser som lämnats.
Den borgerliga regeringen föreslog och riksdagen beslutade våren 1994
om ett överförande av AB Tipstjänst till de ideella organisationerna. Efter
regeringsskiftet hösten 1994 stoppades denna process av den nya regeringen.
Det fanns två grundläggande skäl för beslutet 1994 om att överföra AB
Tipstjänst till de ideella organisationerna. Det första var att
förutsättningarna
för en ökad andel av spelmarknaden för ideella organisationer skulle
förbättras genom att den ökning av Tipstjänsts överskott som sker efter
ägandeöverföringen i sin helhet skulle tillfalla de ideella organisationerna.
Det andra skälet var att Tipstjänsts möjligheter att utveckla nya spel för att
upprätthålla en bra kompetens inom företaget hade varit starkt begränsade.
På grund av debatten om statens successivt ökande andel av spelmarknaden
har kritiken mot nya tänkbara spelformer från de statliga spelbolagen varit
omfattande. Ett exempel var debatten om Tipstjänsts nya spel Tipsbingo.
Genom ägandeöverföringen skulle också denna fråga lösas genom att nya
spelformer, som skulle öka Tipstjänsts andel av spelmarknaden, och deras
överskott i sin helhet skulle tillfalla ideella organisationer. Därmed skulle
också det starka behovet av att bibehålla en hög kompetens inom Sverige vad
gäller spel tillgodoses.
Utgångspunkten var att överförandet skulle ske på ett sådant sätt att statens
nuvarande intäkter från Tipstjänst i princip bibehölls genom en koncessions-
avgift. Denna borde bestämmas med en viss rabatt, som finansierades av
överskottet från spel med värdeautomater. Av Tipstjänsts överskott borde en
viss begränsad andel gå till fördelning bland sådana organisationer som inte
genom ett direkt ägande fick del.
Den socialdemokratiska regeringen avbröt arbetet på att finna former för
att överföra ägandet av Tipstjänst till idrotten och övriga ideella
organisationer. I stället föreslog man, vilket den nya riksdagsmajoriteten
också beslutade, att AB Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet skulle slås
samman. Beslutet att bibehålla det statliga ägandet av Tipstjänst skulle enligt
regeringen kompenseras genom att ett vinstdelningssystem där det statsägda
bolagets vinster delas mellan staten och föreningslivet skulle införas. Så har
det emellertid inte blivit.
Reglerna för vinstdelningen skulle kunna ändras genom riksdagsbeslut och
skulle därför inte alls ge samma ekonomiska stabilitet som ett ägaröver-
förande av Tipstjänst. Sammanslagningen har genomförts och AB Svenska
Spel har bildats. Det innebär emellertid inte att en överföring enligt i princip
riksdagsbeslutet 1994 är omöjlig. Det kan ske endera genom en uppdelning
av företaget och att ägandet av den del som var Tipstjänst överförs. En annan
väg är att bilda en stiftelse som äger AB Svenska Spel och där framtida
överskott av de spel som är idrottsrelaterade (utöver de intäkter staten har i
dag) går till idrotten. På samma sätt kunde motsvarande överskott av andra
spel gå till ideella organisationer i övrigt och till kulturlivet.
Riksdagen bör därför besluta om att i princip fullfölja riksdagsbeslutet från
1994.
Det innebär att överskottet från de spelformer som tidigare bedrevs av
Tipstjänst överförs till de ideella organisationerna.
7.2.6 Försäljning av olika rättigheter
Regeringens föreslag om den s.k. TV-listan skulle ha inneburit att
idrotten inte själv fullt ut skulle förfoga över viktiga arrangemang och de
intäkter dessa ger vid försäljning av TV-rättigheter.
Förslaget stred mot grundläggande äganderättsliga principer. Självfallet är
det så att idrotten själv har förfoganderätten till egna arrangemang.
Riksdagen avvisade delvis detta förslag, enbart Moderaterna och
Folkpartiet röstade emot. Däremot beslutades om vissa inskränkningar i
regeringens möjligheter, vilket minskar problemen för idrotten. Det
principiella beslutet bör emellertid upphävas.
8 Elitsatsning
8.1 Allmänt
I propositionen talas om "kommersiell underhållningsidrott", om det görs
en koppling till debatten inom idrotten och bolagisering. De slutsatser
regeringen drar är emellertid långtgående och tveksamma. Det är
exempelvis tveksamt om enbart en bolagisering där äganderätten ligger
hos den ideella föreningen skall leda till de konsekvenser regeringen
anger. Här bör en dialog föras med idrotten.
Det måste vara fel att värdera den seriösa elitsatsning som många kvinnor
och män gör för att nå eliten på internationell och nationell nivå som
underhållningsidrott.
Denna form är mycket viktig för såväl Sverige som nation som för alla
unga och gamla som idrottar.
8.2 Ansvaret för elitidrottens ekonomi
Det är viktigt att hålla isär å ena sidan bredd- och ungdomsidrotten och å
andra sidan den kvantitativt mycket begränsade elitidrotten. När idrotten
äskar medel för sin verksamhet hörs ibland motargument att det finns för
mycket pengar inom idrotten.
Antalet elitidrottsutövare i Sverige brukar anges till 7 000. De flesta av
dessa idrottsutövare uppbär inte en ersättning som på något sätt är an-
märkningsvärd. Snarare är det så att de få idrottsutövare som försörjer sig på
sin sport uppbär löner som är relativt låga.
I några få fall inom elitskiktet figurerar stora pengar, vilket gärna
förmedlas i massmedier. Det förhåller sig emellertid så att höga löner, stora
förmåner och stora övergångssummor förekommer inom en synnerligen liten
del av idrotten. Inom flertalet idrotter får till och med de aktiva i landslaget
vara med och betala resor med mera.
Den kommersiellt gångbara elitidrotten finansierar sin egen verksamhet
och bidrager dessutom till att finansiera offentlig verksamhet genom
inbetalning av skatter, arbetsgivaravgifter, hyror av anläggningar med mera.
I vissa fall har idrottsledare visat dåligt omdöme genom ekonomiska
satsningar som saknat täckning med obestånd eller konkurs som följd. Sådan
ekonomisk lättsinnighet, för att uppnå idrottsliga framgångar, är till förfång
för idrotten.
I sammanhanget bör noteras hur idrotten, såväl på RF- som special-
förbundsnivå, antagit normer för att komma till rätta med de problem som
finns. Idrottsföreningar som bötfälls eller flyttas ned i seriesystemet är
exempel på det. Detta har bland annat lett till minskad skuldsättning och
sundare ekonomi inom elitidrottsföreningarna.
För idrottens trovärdighets skull måste frågor som dessa lösas internt inom
idrottsrörelsen.
8.3 Offentliga bidrag och andra subventioner
8.3.1 Hyror för offentliga lokaler och anläggningar
Det är inte på något sätt självklart att andra förutsättningar skall gälla för
att utnyttja offentliga lokaler m.m. enbart om verksamheten bedrivs i
bolagsform. Elitidrotten är en viktig del av den totala idrotten i Sverige
och bör därför betraktas på likartat sätt vad gäller exempelvis
hyressättning. Skulle det vara fråga om en rent kommersiell verksamhet
kan andra slutsatser dras.
8.3.2 Polisens bevakningskostnader
Det är inte rimligt att idrottsverksamhet av polismyndighet kan åläggas
att betala för polisens bevakningskostnader utanför idrottsarenan enbart
som en följd av en annan form för verksamheten.
Det är att märka att idrottsarrangören redan nu har att bekosta ordnings-
hållningen i idrottsarenan, vilket ter sig rimligt och naturligt.
Med den ordning som föreslås i propositionen blir det möjligt för en
juridisk person att "köpa" en polisinsats, vilket inte överensstämmer med
vårt normala synsätt på denna fråga. Regeringens förslag kan nämligen
innebära att en "rik" idrottsklubb kan betala mer än en fattig, för en polis-
insats, vilket vi inte kan acceptera. Polisens uppgift är att hålla ordningen
oavsett föreningens ekonomiska ställning.
Följaktligen bör även polisbevakning ske i den form som nu gäller. Polisen
gör bedömningen av behovet och svarar för erforderlig insats.
9 Statsbidrag till idrottsrörelsen
9.1 Syftet med statsbidraget
Statsbidraget skall utformas så att idrottsrörelsen själv kommer att styra
utvecklingen.
Idrottsrörelsen själv har att fullt ut besluta och ta ansvar för idrottens
framtid.
Självfallet ska idrotten vara en del av samhället och i övrigt verka i
samma riktning vad gäller demokrati och fostran.
Idrotten är fullt kompetent att handha framtids- och demokratifrågor inom
idrotten.
Utrymme inom statsbidraget skall finnas för deltagande i olympiska spel
och i Paraolympics. Vad gäller fördelning mellan olika idrottsgrenar och
deltagare har idrotten att besluta om detta.
10 Idrottens internationella agerande - EU-strategi
inom idrottsområdet
Den svenska idrotten har på senare år alltmera engagerat sig i
internationellt arbete. Att detta sker även fortsättningsvis är av stor
betydelse. Det gäller för RF och specialförbunden att utveckla den
nödvändiga kompetens som krävs för att hävda svensk idrott i en tid av
ökande internationalisering.
Ett betydelsefullt område är utvecklingen inom Europeiska unionen.
Riksidrotten och specialförbunden har här en viktig uppgift i att föra ut
information om integrationens möjligheter och svårigheter till idrotts-
rörelsens olika led.
Detta arbete bör enligt vår uppfattning stödjas av regeringen. Under den
borgerliga regeringen verkade en arbetsgrupp, EG och idrotten. När Sverige
nu blivit medlem i EU är det för idrottens utveckling av stor betydelse att
våra intressen i gemenskapen följs upp och bevakas såväl av företrädare för
idrotten som av Regeringskansliet.
Ett exempel på vikten av att följa utvecklingen och vara beredd att göra
insatser är den s.k. Bosmandomen. Slutsatserna i detta utslag tar sin
utgångspunkt i idrotten som kommersiell underhållning. Så är det
naturligtvis också i många fall. I Sverige och övriga nordiska länder fungerar
emellertid idrotten utan de gränser som finns i många andra länder mellan
den rent ideella breddidrotten och den helt eller delvis kommersiellt inriktade
elitidrotten. Effekterna av "Bosmandomen" blir därför sannolikt hårdare i
länder som Sverige. Det bör enligt vår uppfattning vara regeringens
inriktning inom arbetet i EU att få till stånd regler som tar hänsyn till den
nordiska strukturen vad gäller idrotten.
Den borgerliga regeringen anslog vid flera tillfällen extra medel till
idrottens internationella arbete, bland annat för insatser i Baltikum och de
nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa. De insatserna bör följas upp.
11 Idrottens framtidsfrågor
11.1 Allmänt
Det är viktigt att idrotten har stor förankring hos medborgarna.
Det gäller att ungdomar och vuxna som söker sig till idrott och friluftsliv
känner gemenskap och samhörighet.
Idrotten har ett ansvar att såväl utveckla breddidrott som elitsatsning med
iakttagande av höga etiska mål och regler.
11.2 Forskning och högre utbildning på idrottsområdet
11.2.1 Forskarstyrd forskning
Idrottsforskningen berör en lång rad olika kunskapsområden allt ifrån
fysiologi, medicin och teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga
ämnen. Forskningen innefattar studier av människans motoriska och
fysiska prestationsförmåga, idrottsliga förmåga och studier av hur
individen påverkas socialt, psykiskt och kroppsligt. Högre utbildning och
forskning inom idrotten spänner över alla dessa områden och är en
förutsättning för idrottens utveckling vad gäller såväl barn- och
ungdomsidrott som bredd- och elitidrott. Utökad kunskap är värdefull
också kring idrotten som folkrörelse och samhällsfenomen.
Idrottsrörelsen har själv pekat på behovet av forskning kring kvinno- och
jämställdhetsfrågor inom idrotten. Inte minst viktig är denna
kunskapsutveckling som bas för idrottens ledarutbildning. Med tanke på
idrottens betydelse för våra barn och ungdomar är det angeläget att
idrottsledarna ges goda möjligheter till utbildning som står på en solid
vetenskaplig grund.
Skapandet av Centrum för idrottsforskning (CIF) och inrättandet av en
självständig idrottshögskola lade grunden till en förstärkning av svensk
idrottsforskning (ett exempel på betydelsen av ett sådant center är Topp-
idrottscentret i Norge). Idrottshögskolan har emellertid ännu inte givits
nödvändiga resurser.
Idrottsforskningen har hittills framför allt finansierats av idrottsrörelsen
själv. Med tanke på idrottens bredd och samhälleliga betydelse bör denna
forskning i hög grad vara ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället
medan det mer behovsanpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens
egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett
inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen i landet.
Samtidigt som det är viktigt att stimulera och stödja forskning på
idrottsrelevanta områden på samtliga högskolor är det naturligt att se
Idrottshögskolan i Stockholm som ett nationellt centrum för idrottslig
kunskapsutveckling. Undervisningen skall vila på aktuell vetenskaplig grund
och ha ett nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i Sverige och
internationellt.
11.3 Elitidrott och olympiska spel
Elitidrotten har i flera avseenden stor betydelse. Den skapar förebilder
för ungdomar och andra, skapar större intresse för breddidrotten och
inspirerar till motionsidrott. Den är ett fritidsintresse för många
medborgare. Den kan vara ett led i en marknadsföring av Sverige som i
sin tur till och med kan förbättra exportmöjligheterna. I vissa fall är
förutsättningarna för elitverksamheten goda, men i många idrotter är det
stora svårigheter att finansiera elitverksamheten.
Sverige har de senaste decennierna ansökt om att få arrangera både
olympiska vinterspel och sommarspel men inte tilldelats arrangörskapet. Det
är beklagligt, eftersom OS i Sverige skulle kunna ge stora positiva effekter
för samhället i stort inte minst ekonomiskt och för idrotten. För att stärka
kommande ansökningar bör enligt vår mening staten engagera sig mer i det
skede där en ansökan byggs upp.
De initiativ som nu tagits för att möjliggöra en starkare satsning på
elitidrotten är positiva. Internationella framgångar för svenska idrottsutövare
ger positiva effekter för bilden av Sverige samtidigt som fler kan stimuleras
att ägna sig åt idrott. Det är viktigt att staten deltar i detta arbete.
12 Hemställan
12 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkhälsan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antidopning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om idrottens roll i skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om idrott och högre utbildning,
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om
ytterligare utredning om främjandeorganisationernas
verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handikappidrotten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det grundläggande samhällsstödet till
idrotten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om egenfinansiering,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om idrotten och ekonomin,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om idrotten och skatterna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om idrotten och spelmarknaden,
12. att riksdagen beslutar att överskottet från de spelformer som
tidigare bedrevs av AB Tipstjänst överförs till de ideella
organisationerna i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att upphäva beslutet om den s.k. TV-
listan i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsning på elitidrott,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om offentliga bidrag och subventioner,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsbidrag till idrottsrörelsen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om idrottens internationella agerande,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och högre utbildning på
idrottsområdet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elitidrotten och de olympiska spelen.