med anledning av prop. 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning
Fysisk aktivitet respektive inaktivitet är en av de viktigaste
faktorerna för människors livskvalitet och därmed också för
folkhälsan. Den tilltagande övervikten eller fetman hos
svenskarna har kallats en tickande bomb. Man beräknar att 3
miljoner svenskar lider av övervikt. Bland kvinnor i åldern
16-24 år har antalet överviktiga fördubblats sedan 1980. Det
är stillasittandet, inte i första hand maten, som är orsaken.
Med övervikt finns större sannolikhet för diabetes,
benskörhet, höga blodfetter, högt blodtryck, hjärt-kärl-
sjukdomar och därmed högre dödsrisk. I Göteborg kan upp
till 8 procent av vårdbudgeten kopplas till sjukdomstillstånd
som relateras till fetma.
Folkhälsoinstitutet har gjort en stor undersökning, där det klart framgår att
fysisk inaktivitet i alla åldrar och befolkningsgrupper starkt ökar risken för
olika sjukdomar. Det visar sig också att nästan alla sjukdoms- eller skade-
typer påverkas positivt av fysisk aktivitet, men negativt av inaktivitet. Fysisk
aktivitet stärker immunförsvaret och inlärningsförmågan, och därmed ökar
hjärnkapaciteten. Stresshormonet adrenalin bryts ner genom fysisk aktivitet,
som därigenom minskar stressens många negativa effekter.
De positiva effekterna av fysisk aktivitet är otvetydiga. Goda vanor måste
grundläggas tidigt hos våra barn, och skolan har även här en viktig uppgift.
Därför är det olyckligt att antalet idrottstimmar i skolan minskat. Genom att
friluftsdagarna försvunnit har möjligheterna till friluftsaktiviteter också
beskurits. Kunskap om och erfarenhet av motion i svensk natur har genom
detta minskat avsevärt.
Den nu mycket knappa tiden för idrottsämnet i skolan har till följd att den
motoriska förmågan, spännvidden i rörelsemönstren, minskar. När ungdom-
ars rörelsebehov inte blir tillfredsställt ökar oron i skolan och detta i sin
tur
har en negativ inverkan på studieresultaten.
Den svenska skolan är i dag sämst i Europa när det gäller idrott i skolan.
Visserligen gjordes en smärre korrigering 1998 men denna ökning är
emellertid otillräcklig.
För att åstadkomma en märkbar förbättring krävs en utökning av antalet
timmar för ämnet Idrott och hälsa i skolan. Syftet med idrottsundervisningen
måste vara att ge ungdomarna tillfälle till den nödvändiga fysiska aktiviteten
och ge dem möjlighet att prova på ett brett spektrum av olika idrotter för att
ge impuls till fortsatt eget idrottande. Här är det viktigt att utbudet inte
kon-
centreras till de stora, traditionella idrotterna. För att åstadkomma detta kan
idrottsföreningarna och deras ledare vara en viktig resurs, något som hittills
utnyttjats dåligt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat timantal för ämnet Idrott och hälsa i skolan.