Sedan 1991 finns i Sverige en lag med bestämmelser om förbud mot användning av s.k. metallsökare. Syftet med bestämmelserna är att försvåra brott mot fornminneslagen. Lagen tillkom sedan det bl.a. visat sig att internationella ligor utfört plundring av svenska fornminnen. Förbudet, som har generell karaktär, är mycket långtgående och leder till en rad orimliga konsekvenser.
Lagen gör det praktiskt taget omöjligt för seriösa s.k. detektorister, d.v.s. personer som har som hobby att i marken söka efter metallföremål, att bedriva verksamhet.
Det tillvägagångssätt som i dag står till buds för en detektorist är att hos länsstyrelsen begära särskilt tillstånd för varje aktivitet (undersökning) och att därvid bifoga en karta med markering av område, tid och syfte med undersökningen. Eftersom länsstyrelsen före sitt beslut samråder med Riksantikvarieämbetet är behandlingstiden för en ansökan inte sällan så lång som 8-10 veckor. För en aktiv utövare av nämnda hobby kan det ofta bli fråga om att skicka in 25-30 ansökningar och kartor om året.
Ett lämpligt sätt att undvika detta komplicerade förfarande vore att införa en form av tidsbegränsad hobbylicens för metallsökare. Förutsättningen för att få licensen skulle kunna vara deltagande i en kurs i Riksantikvarie- ämbetets eller länsstyrelsens regi, varvid bl.a. aktuella bestämmelser genomgås. Licensen skulle kunna ha begränsad giltighet såvitt avser tid och rum - fornminnen och arkeologiskt högintressanta platser måste givetvis skyddas - men ändå förenkla hela förfarandet såtillvida att ansökan inte skulle behöva göras för varje särskild plats.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av licens för metallsökare.
Stockholm den 25 oktober 1998
Jerry Martinger (m)