Den statliga kulturpolitiken har präglats av en alltför
bristande förmåga att ta tillvara människors engagemang för
det svenska kulturarvet. Vården och driften av många
historiska byggnader, museer och kulturella institutioner har
skett och sker inom ramen för offentlig sektor
Inte sällan saknas mänskliga och ekonomiska resurser för att hålla
historiska byggnader i bästa skick och för att popularisera kunskap om
historia och kultur i breda läger. Den nuvarande formen för förvaltning
kanske ger kulturen grundtrygghet men knappast verkliga förutsättningar för
en vital utveckling.
Det är riktigt och rimligt att staten bär ett yttersta ansvar för den svenska
kulturskattens bevarande. Det är dock inte alls givet att det bästa sättet för
staten att ta detta ansvar är via skattefinansierade institutioner inom ramen
för den offentliga sektorn.
Betydande ekonomiska och verksamhetsmässiga vinster skulle kunna
göras genom att förutsättningar för en mer allsidig finansiering av
verksamheten, samt för tillvaratagande av ideella insatser, skapas i Sverige.
Jag förordar att en eller flera rikstäckande historiska kulturstiftelser
formeras,
med uppgift att förvalta statliga historiska byggnader som t.ex. slott och
minnesmärken. I förlängningen kan man se framför sig att modellen kanske
också kan användas för förvaltning av teatrar och museer.
I andra länder finns alternativ till renodlad statlig drift av kulturella
minnesmärken. I England verkar t.ex. de båda stiftelserna "English Heritage"
och "The National Trust". Miljoner britter stöder verksamheten genom
medlemskap, donationer eller ideella arbetsinsatser. Stiftelserna förvaltar
hundratals slott, historiska byggnader och betydelsefulla naturområden samt
bidrar därmed till att hålla det historiska arvet levande.
Stiftelseformen möjliggör tillvaratagande av enskilda människors intresse
och vilja att arbeta för att bevara och utveckla kulturen. Arbetsuppgifter som
enklare underhåll och skötsel, guidning, vakthållning och insamling av medel
för verksamheten kan underlättas och understödas genom enskilda insatser.
Enskilda insatser kan också bidra till att stärka det lokala engagemanget
för och förankringen av kultur och historia samt till att uppmuntra utveckling
och spridande av kunskap både om den lokala och den nationella historien.
Stiftelseformen möjliggör härtill också ökad mångfald i finansieringen av
verksamheten via medlemsavgifter i stödföreningar, enskilda bidrag,
sponsring, kommersiella intäkter och statligt stöd. Stöd från staten kan - om
sådant fortsatt förordas - utgå t.ex. som driftsbidrag, men hellre som grund-
plåt för verksamheten. Finansieringen måste ske inom existerande ram.
I den ökade marknadsorientering som stimuleras fram ligger både en
popularisering av det kulturella utbudet och drivkrafter för effektivt resurs-
utnyttjande. Eftersom fler än staten kommer att medverka till stiftelsens
finansiering och medlemmarnas ideella arbetsinsatser kan sänka kostnaderna,
så talar mycket för att statens åtaganden stegvis kan minskas utan att
verksamhetens kvalitet försämras.
Mängden objekt som förvaltas av samma stiftelse möjliggör effektiv
hushållning med pengar för underhåll, konservering och reparationer.
Kunskap och resurser samlas, expertis kan utnyttjas väl. Stiftelseformen
fungerar också bra för att sprida intresse för den svenska historien bland
medlemmar och allmänhet. Genom detta kan den bidra till ett mer levande
kulturliv och ett bättre bevarande av kulturbyggnader och institutioner.
I och med att staten kan stå kvar som ägare av berörda byggnader kan
också staten stå kvar som yttersta garant för byggnadernas bevarande, även
om de förvaltas av enskilda stiftelser. Om staten upplåter t.ex. byggnader via
avtal till stiftelsen kan samarbetet brytas om verksamheten uppenbart skulle
misskötas.
Kulturens frihet är avgörande för dess vitalitet och för nytänkande.
Kulturen kommer med stiftelseformen bort från politisk styrning av
verksamheten och får möjlighet att utvecklas fritt.
En lämplig väg är att regeringen låter utreda formerna för den ovan
beskrivna verksamheten för att sedan återkomma till riksdagen med förslag
till inriktning av ett överförande av förvaltningen av statliga historiska
byggnader till historiska stiftelser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begära förslag om upprättande av kulturstiftelser för
förvaltning av statliga historiska byggnader.