I skrivelsen redogörs för avtal om förlängning av 1993 års
finansieringsavtal för Stiftelsen Svenska Filminstitutet som
träffats mellan staten, organisationer inom filmbranschen,
Sveriges Television AB och TV 4 samt regeringens fortsatta
behandling av frågan.
Nuvarande avtal löper ut 1998-12-31. I december 97 sades avtalet upp av
två av parterna, nämligen Sveriges Videodistributörers Förening och
VideoHandelns Samarbetsorganisation. Övriga parter träffade 1998-02-13 ett
förlängningsavtal som gäller t o m utgången av 1999. Detta förlängs ytter-
ligare ett år om parterna inte före 1999-02-01 kommit överens om nytt avtal.
Våren 1998 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare med
uppdrag att lämna förslag till hur ett framtida stöd till svensk filmproduktion
och därmed sammanhängande verksamheter ska utformas. Det arbetet ska
vara slutfört senast 98-11-30 och ska således vara klart inför förhandlingar
om ett nytt filmavtal efter det förlängda avtal som nu förhandlats fram.
En utredning för stöd till TV-produktion avlämnade sitt slutbetänkande
Bidrag till fri svensk TV-produktion i december 1997 och föreslog då att det
inrättas en fond med ändamålet att stödja "svensk kvalitetstelevision
producerad utanför de sändande bolagen", d v s dokumentärer och andra
kvalitetsfilmer som kan sändas i TV. Det betänkandet har ännu inte lett fram
till något förslag från regeringen.
Den aktuella situationen
Den svenska filmpolitikens bärande idé är att filmbranschen
och staten tar ett gemensamt ansvar, organisatoriskt och
ekonomiskt, för att utveckla svensk film. Den svenska
filmindustrin är inte som den internationella en kommersiell
megaindustri. Istället är filmpolitiken en del av vår
kulturpolitik, eftersom en kvalitativt högtstående
filmproduktion, som dessutom når ut till en bred publik,
endast kan upprätthållas med hjälp av ett statligt filmstöd.
Filmbranschen avsätter 10 % av biljettintäkterna till svensk filmproduktion
- eller 86 mkr. av det totala filmstödet på 203 mkr. för 1997. Video-
branschen bidrog under samma period med nära 30 mkr. och staten med ca
61 mkr. Stödet till filmproduktionen var 164 mkr, varav 75 % till förhands-
stöd och 25 % till efterhandsstöd. Dessutom utgår stöd till fortbildning,
konsulenter, nationellt informationsorgan, administration osv.
Det nya avtalet som träffats utan videobranschen innebär således att ca en
sjundedel av filmfondens intäkter, nämligen de från videoavgifterna,
bortfaller. Det innebär också att det förlängda avtalet saknar villkor för
filmer som ges ut på videogram. Det föreskrivs inte heller längre att stöd ska
lämnas till videoverksamhet på mindre och medelstora orter.
Vänsterpartiets synpunkter
och förslag
Vänsterpartiet anser att varje svensk kommun och större ort
bör ha en biograf. Det är en fråga om alla medborgares
möjlighet att se svensk film i "original", d.v.s. en fråga om
jämlikhet och i förlängningen också en fråga om demokrati.
En bred distribution ger förutsättningar för fortsatt svensk
filmproduktion och främjar mångfald och yttrandefrihet.
Därför är det också viktigt att i det kommande avtalet få med
Kommunförbundet och Landstingsförbundet som
avtalspartners och med deras hjälp stärka filmen som
kulturyttring över hela landet. Vid kommande
avtalsförhandlingar måste också stor vikt läggas vid att på
nytt få med videobranschen och även fler TV-kanaler än
public service och TV 4. Även om det i vissa fall finns
aktörer som blir nettobetalare i systemet, vinner ändå alla
parter på att ingå, eftersom det främjar mångfald och kvalitet
i produktionen av ny film. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.
När det gäller konstruktionen med förhands- och efterhandsstöd, anser
Vänsterpartiet att filmstödet bör utformas på ett nytt sätt. Dagens
konstruktion innebär att en films kommersiella framgångar styr bidragens
storlek. Vänsterpartiet anser inte att detta främjar filmens kvalitet. Istället
bör
stödet utformas så att enbart förhandsstöd utgår och att detta bygger på
kvalitetskriterier. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I dag finns en stark obalans i insatserna mellan produktion och
distribution. Ur filmfonden fördelas medel till biografverksamhet på mindre
och medelstora orter. Detta stöd bör höjas. En film som kostat tio miljoner att
producera måste nå ut till fler än invånarna i de största städerna. Det är också
viktigt att filmpremiärer på de mindre orterna kan äga rum parallellt med
premiärerna i storstäderna och att filmerna kan visas på dessa orter medan de
ännu finns med i den aktuella debatten. Därför bör medel avsättas för
framtagning av fler kopior och distribution av dessa ut i landet. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Det kan idag vara svårt att få tag på kvalitetsfilm hos de kommersiella
videouthyrarna. Därför föreslår vi att detta uppmärksammas inom ramen för
kommande filmavtal på så vis att det skrivs in i avtalet att ett basutbud av
kvalitetsfilmer ska kunna hyras från alla till branschorganisationerna
anslutna uthyrare. Ett liknande utbud av kvalitetsfilm och dokumentärer ska
även finnas tillgängligt för lån på biblioteken. Vidare föreslås att en katalog
återigen upprättas inom filmfondens ram. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.
Film handlar inte bara om produktion och distribution utan också om
filmens bevarande. Många klassiska svenska filmer riskerar för närvarande
att gå helt förlorade, om inte medel avsätts för att restaurera dem. En
möjlighet kan vara att man avsätter en del av filmfondens medel för att rädda
dessa filmer som håller på att förstöras på grund av åldrande. Även annan
finansiering bör utredas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Våld och pornografi i medierna är ett stort samhälleligt problem som bl.a.
måste åtgärdas via lagstiftning. Parallellt med en översyn av lagen måste
åtgärder vidtas av branschen själv. Vänsterpartiet anser att filmavtalet även
bör innefatta en överenskommelse om en noggrann inventering och analys av
förekomsten av våld och pornografiska inslag samt att analysen ska ligga till
grund för en överenskommelse om åtgärder. Även en överenskommelse om
löpande utvärdering av åtgärderna bör skrivas in i avtalet. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Eftersom marknadsföringslagen visat sig alltför tandlös när det gäller att
komma åt oetisk reklam på bio och video, bör en översyn göras även av
denna lag. Parallellt med detta bör etiska regler för film- och videoreklam
fastställas inom ramen för filmavtalet. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Betänkandet av utredningen för stöd till TV-produktion, Bidrag till fri
svensk TV-produktion, har lagt fram intressanta förslag som kan bidra till ett
fortsatt produktion inte minst av högkvalitativ svensk dokumentärfilm.
Denna utredning bör med det snaraste läggas till grund för ett förslag från
regeringen om inrättande av en TV-fond för att främja produktionen av
svensk kvalitetsfilm. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med
förslag om detta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att eftersträva att i ett nytt filmavtal inkludera videobranschens
organisationer samt Kommunförbundet, Landstingsförbundet och samtliga
TV-bolag som sänder från Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inför beslut om utformningen av stöd till svensk
filmproduktion beakta filmstödets konstruktion och behovet av medel för
distribution och spridning av filmerna över hela landet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsättningen att ett utbud av kvalitetsfilm skall kunna hyras hos
alla till videobranschorganisationerna anslutna uthyrare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsättningen att ett utbud av kvalitetsfilm på videogram skall
finnas tillgängligt för lån på folkbiblioteken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättande av en filmkatalog,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformning av tilläggsdirektiv till utredningen om ett framtida
stöd till svensk filmproduktion,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att filmavtalet bör innehålla överenskommelse om inventering,
analys, åtgärder och löpande utvärdering beträffande förekomsten av våld
och pornografi i film och videogram,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att filmavtalet bör innehålla etiska regler för film- och
videoreklam,
9. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag i enlighet
med förslagen i betänkandet Bidrag till en fri svensk TV-produktion, SOU
1997:172.