I remissomgång II beträffande Staten och trossamfunden hösten 1997 ingick det bland annat att remissinstanserna skulle yttra sig över den statliga utredningen om den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43). Några av frågeställningarna kring denna del av remissmaterialet berörde ett eventuellt införande av en statlig kyrkoantikvarisk ersättning som då föreslogs finansieras genom en särskild statlig skatt som betalas av alla skattskyldiga. Skatten föreslogs vara proportionell och utgöra 0,05 procent av den kommunalt beskattningsbara förvärvsinkomsten.
I nu föreliggande proposition har regeringen inte tagit ställning i denna del. Av propositionen framgår att regeringen kommer att överväga att under perioden och för tiden därefter införa någon form av avgift eller skatt. Som ett motiv för detta uttalas bland annat att en "sådan finansiering av den kyrkoantikvariska ersättningen skulle innebära att det blir tydligt för var och en att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en gemensam angelägenhet som bekostas av alla, både kyrkotillhöriga och icke-tillhöriga".
Det skulle vidare enligt regeringen "innebära en markering av de kyrkliga kulturminnenas särskilda värde".
Det råder knappast någon tvekan om att kulturhistoriska värden av stor betydelse har byggts upp under århundradenas lopp inom ramen för det kyrkliga byggandet och den kyrkliga verksamheten. Dessa värden är naturligtvis viktiga att bevara för framtiden. Att för den skull införa en särskild skatt för ändamålet bör med bestämdhet avvisas. Det finns i sådana fall många andra områden, som är både gemensamma angelägenheter och särskilt värdefulla, där det av olika samhällsintressen med fog skulle kunna hävdas att en viss andel av skatten skall direktdestineras till dessa. De till Svenska kyrkan i framtiden utgående ersättningarna för bevarandeändamål skall enligt min mening i sedvanlig ordning prövas och prioriteras inom ramen för aktuellt utgiftsområde. Särskild hänsyn måste givetvis tas till behovet av långsiktigt hållbar planering av intäkter och kostnader beträffande bevarandet och underhållandet av kyrkliga byggnader och inventarier.
Mig veterligt finns det inget annat ändamål för vilket det inom ramen för statlig eller kommunal inkomstbeskattning har skapats ett i förväg bestämt skatteutrymme på en viss nivå. Skatten tas ut utan särskilda på förhand avgjorda och klargjorda dispositioner för det ena eller andra ändamålet. Det ingår i det politiska uppdraget att prioritera mellan olika ändamål och att ta det politiska ansvaret för dessa prioriteringar. Utvecklingen under senare år har ju i en rad andra sammanhang varit att minska andelen specialdestinerade skattemedel och att inom ramen för tydliga mål och en aktiv målstyrning öka friutrymmet för medelsanvändningen. Att nu ens överväga att införa en specialdestinerad skatt/avgift för ett särskilt ändamål bör därför kraftfullt avvisas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej införa särskild skatt/avgift för kyrkoantikvarisk ersättning till Svenska kyrkan.
Stockholm den 20 januari 1999
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)