med anledning av prop. 1998/99:38 Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.
I remissomgång II beträffande Staten och trossamfunden
hösten 1997 ingick det bland annat att remissinstanserna
skulle yttra sig över den statliga utredningen om den
kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de
kyrkliga arkiven (SOU 1997:43). Några av
frågeställningarna kring denna del av remissmaterialet
berörde ett eventuellt införande av en statlig
kyrkoantikvarisk ersättning som då föreslogs finansieras
genom en särskild statlig skatt som betalas av alla
skattskyldiga. Skatten föreslogs vara proportionell och
utgöra 0,05 procent av den kommunalt beskattningsbara
förvärvsinkomsten.
I nu föreliggande proposition har regeringen inte tagit ställning i denna del.
Av propositionen framgår att regeringen kommer att överväga att under
perioden och för tiden därefter införa någon form av avgift eller skatt. Som
ett motiv för detta uttalas bland annat att en "sådan finansiering av den
kyrkoantikvariska ersättningen skulle innebära att det blir tydligt för var och
en att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en gemensam angelägenhet
som bekostas av alla, både kyrkotillhöriga och icke-tillhöriga".
Det skulle vidare enligt regeringen "innebära en markering av de kyrkliga
kulturminnenas särskilda värde".
Det råder knappast någon tvekan om att kulturhistoriska värden av stor
betydelse har byggts upp under århundradenas lopp inom ramen för det
kyrkliga byggandet och den kyrkliga verksamheten. Dessa värden är
naturligtvis viktiga att bevara för framtiden. Att för den skull införa en
särskild skatt för ändamålet bör med bestämdhet avvisas. Det finns i sådana
fall många andra områden, som är både gemensamma angelägenheter och
särskilt värdefulla, där det av olika samhällsintressen med fog skulle kunna
hävdas att en viss andel av skatten skall direktdestineras till dessa. De till
Svenska kyrkan i framtiden utgående ersättningarna för bevarandeändamål
skall enligt min mening i sedvanlig ordning prövas och prioriteras inom
ramen för aktuellt utgiftsområde. Särskild hänsyn måste givetvis tas till
behovet av långsiktigt hållbar planering av intäkter och kostnader beträffande
bevarandet och underhållandet av kyrkliga byggnader och inventarier.
Mig veterligt finns det inget annat ändamål för vilket det inom ramen för
statlig eller kommunal inkomstbeskattning har skapats ett i förväg bestämt
skatteutrymme på en viss nivå. Skatten tas ut utan särskilda på förhand
avgjorda och klargjorda dispositioner för det ena eller andra ändamålet. Det
ingår i det politiska uppdraget att prioritera mellan olika ändamål och att ta
det politiska ansvaret för dessa prioriteringar. Utvecklingen under senare år
har ju i en rad andra sammanhang varit att minska andelen specialdestinerade
skattemedel och att inom ramen för tydliga mål och en aktiv målstyrning öka
friutrymmet för medelsanvändningen. Att nu ens överväga att införa en
specialdestinerad skatt/avgift för ett särskilt ändamål bör därför kraftfullt
avvisas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ej införa särskild skatt/avgift för kyrkoantikvarisk ersättning
till Svenska kyrkan.