Sammanfattning
I syfte att skydda uppdragsgivares ekonomiska intresse gäller i dag sekretess hos myndigheter för uppgifter som avser t.ex. provning, bestämning av egenskaper, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning som myndigheten utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs (8 kap. 9 § sekretesslagen).
Regeringen föreslår nu att en uppdragsmyndighet skall få möjlighet att lämna ut uppgifter som rör människors hälsa "om intresset av allmän kännedom om dessa uppgifter har sådan vikt att de bör lämnas ut". Upp- dragsmyndigheter föreslås således få en laglig möjlighet att i ett enskilt fall göra en intresseavvägning mellan uppdragsgivarens ekonomiintresse kontra allmänhetens hälsointresse. Vidare föreslås att uppdragsmyndigheter skall kunna lämna ut uppgifter rörande människors hälsa till berörd statlig eller kommunal tillsynsmyndighet.
Av skäl som närmare utvecklas i motionen ifrågasätter vi om det bästa sättet för att tillgodose enskildas hälso- och miljöintresse är att begränsa sekretessen för uppgifter som myndigheter tagit fram på uppdrag av enskilda.
Moderata utgångspunkter och förslag
Staten och kommunerna skall inte ägna sig åt kommersiell verksamhet
För Moderata samlingspartiet är det en högst rimlig utgångspunkt att enskilda som vill ta del av uppgifter om t.ex. radonhalten i en viss fastighet, som man antingen bor i eller i vilken ens barn går i skolan eller liknande, också bör ha möjlighet att ta del av sådana uppgifter.
En annan lika viktig utgångspunkt är att staten, kommunala bolag och andra kommunala organ, t.ex. hälso- och miljöskyddsnämnder, inte skall ägna sig åt kommersiell verksamhet som lika gärna kan tillhandahållas av privata aktörer. I stället skall staten och kommunerna inrikta sig på tillsyns- verksamhet och vad som i övrigt faller inom ramen för myndighetsutövning samt svara för att den skattefinansierade servicen till medborgarna kan garanteras och uppfylla skattebetalarnas berättigade krav. Även om vårt synsätt än så länge inte har fått politiskt genomslag i samhällslivet så noterar vi inte utan tillfredsställelse att riksdagen på förslag från regeringen helt nyligen har beslutat att avveckla statens advokatbyråer med motiveringen att det kan anses principiellt oriktigt att konkurrensutsatt verksamhet bedrivs i myndighetsform (bet.1998/99:JuU1). Samma motiv kan och bör naturligtvis göras gällande mot statlig och kommunal uppdragsverksamhet. Med denna huvudregel som utgångspunkt kan undantag göras för sådan statlig uppdragsverksamhet som även framgent bör utföras på nationell nivå. Exempelvis intar Statistiska centralbyrån (SCB) i egenskap av nationell statistikkälla en särställning bland nuvarande uppdragsmyndigheter. SCB tillhandahåller bl.a. statistikuppgifter som utgör underlag för statens beslutsfattande, vilket gör SCB:s uppdragsverksamhet mindre väl lämpad att överlåta till det privata näringslivet.
Mot denna bakgrund bör regeringen ytterligare överväga och återkomma med förslag till hur problem som kan uppkomma till följd av att olika hantering gäller för kommersiella uppgifter och myndighetsuppgifter bäst kan lösas. Nuvarande intressekollisioner kan i huvudsak avhjälpas genom att överlåta till det privata att bedriva uppdragsverksamhet men problem kan kvarstå i de särskilda fall där det är rimligt att statlig uppdragsverksamhet även fortsättningsvis får förekomma.
Tydligare hälso- och miljöansvar för det privata
Konsekvenserna av regeringens förslag illustrerar väl de principiella problem som uppstår när kommuner ägnar sig åt verksamhet som faller utanför själva myndighetsutövandet men som ändå omfattas av offentligrättslig lagstiftning, i detta fall sekretesslagen.
Regeringens förslag innebär bl.a. att ansvarskännande och seriösa fastighetsägare som även framgent väljer att uppdra åt en kommunal nämndförvaltning att t.ex. mäta radonhalten i en hyresfastighet riskerar att bestraffas ekonomiskt genom att uppdragsmyndigheten kan komma att lämna ut uppgifterna. För sådana fastighetsägare som redan i dag däremot underlåter att undersöka radonhalten eller andra hälso- och miljöfrågor kommer incitamentet för att lägga ut framtida uppdrag att bli ännu svagare med regeringens förslag. Frågan som infinner sig, men som regeringen inte ställer, är vad en sådan utveckling kan komma att få för konsekvenser för enskilda som önskar ta del av en uppdragsmyndighets uppgifter, vilka härrör från ett uppdrag som bekostats av en privat uppdragsgivare och som denne av ekonomiska skäl har intresse av att behålla för sig själv.
Med regeringens förslag blir svaret att den enskildes möjligheter att ta del av uppgifterna påtagligt torde försämras eftersom uppdragsgivaren sannolikt inte kommer att ge den kommunala nämnden uppdraget. I stället kommer den ansvarskännande uppdragsgivaren att vända sig till ett privat företag, som inte omfattas av sekretesslagens bestämmelser. Den mindre seriösa fastighetsägaren kommer - precis som fallet ofta är i dag - att avstå från att lägga ut något uppdrag över huvud taget.
Den föreslagna lagändringen tycks därmed framför allt bli till nytta för mindre seriösa fastighetsägare samtidigt som lagändringen snarare kommer att stimulera till hemlighållande av uppgifter som rör människors hälsa och miljö än till att öka spridningen av sådana uppgifter.
Enligt vår uppfattning framstår det som mer principiellt riktigt att införa en ordning där uppdragsgivare som huvudregel har att anlita privata bolag, i förekommande fall kombinerat med tydliga skyldigheter för alla berörda att redovisa uppgifter som t.ex. rör människors miljö och hälsa. En sådan ordning skulle dessutom kunna bidra till en vitalisering av konkurrensen på bostadsmarknaden eller vid valet av förskola, för att ange två exempel. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med förslag i denna riktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 8 kap. 9 § sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statlig och kommunal uppdragsverksamhet,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i syfte att tydliggöra hälso- och miljöansvaret för privat näringsverksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 18 december 1998
Per Unckel (m)
Jerry Martinger (m) Inger René (m) Nils Fredrik Aurelius (m) Per-Samuel Nisser (m) Karin Enström (m) Carl-Erik Skårman (m) Ola Karlsson (m) Anders Björck (m)