I Europaparlamentet pågår förberedelserna med att utarbeta
en gemensam stadga för parlamentets ledamöter. Denna
stadga skall även inrymma bestämmelser om EU-
parlamentarikernas löner och förmåner. Ett av skälen till
detta är att förekomma den omfattande kritik mot EU-
parlamentarikernas privilegiesystem som annars väntas
uppstå i samband med EU-parlamentsvalen i juni 1999. EU:s
revisionsrätt har konstaterat att parlamentarikernas
ersättningar för resor ligger cirka 30 % över de faktiska
utgifterna. Ersättningsreglerna baseras på ett system byggt
utifrån kilometeravstånd och inte utifrån faktiska
kostnader.Till exempel kan en svensk ledamot som är bosatt
i norra Sverige i dag resa tur och retur Sverige-
Bryssel/Strasbourg i ekonomiklass till en kostnad av mindre
än 5 000 kronor, men kvittera ut 15 000 till 20 000 kronor i
ersättning.
Detta system framstår som alltmer ohållbart i den allmänna opinionens
ögon. Därför föreslås att systemet ändras så att reseersättningarna utbetalas i
enlighet med de faktiska kostnaderna. Men för att vissa EU-parlamentariker
inte skall gå miste om alltför mycket av sina privilegier så kopplas de nya
ersättningsreglerna samman med att införa ett nytt lönesystem där samtliga
EU-parlamentariker ges samma lön. Enligt föredraganden i EU-parlamentets
rättsutskott, som har uppdraget att förbereda frågan, skall denna lön
uppskattningsvis ligga på 5 600 ecu i månaden, dvs. cirka 52 000 svenska
kronor. Detta skulle då komma att motsvara genomsnittet av de löner som i
dag betalas ut brutto till parlamentarikerna från de nationella parlamenten.
Förslaget går vidare ut på att parlamentarikerna beskattas av EU, där skatten
är så pass låg som 20 %.
Detta medför att skillnaderna i inkomst mellan en svensk riksdagsledamot
och en svensk EU-parlamentariker kommer att öka betydligt. Till detta ska
läggas parlamentarikernas nuvarande dagtraktamenten på närmare 2 000
kronor efter skatt då de tjänstgör. Med tanke på EU-parlamentets svaga
ställning ur legitimitetsynpunkt och den reellt sett underordnade roll det
spelar framstår denna diskrepans som oacceptabel. Riksdagen bör ge
regeringen detta till känna. Men förslaget innebär också att riksdagen
förvaltningsmässigt kopplas bort från de svenska EU-parlamentarikerna. De
som valts i Sverige av svenska väljare fjärmas ytterligare från det svenska
politiska systemet. Detta trots att de är skrivna i och skall vara verksamma i
Sverige. EU-parlamentarikerna är de svenska väljarnas folkvalda
representanter i EU. Inte EU-parlamentets politiska representanter i Sverige,
som de annars riskerar att uppfattas som. Det riskerar att leda till ett ännu
svagare deltagande i EU-parlamentsvalen än vid EU-valet i Sverige 1995, då
de som valde att inte rösta var fler än de som röstade.
Beslutsförfarandet enligt fördraget är att EU-parlamentet först utarbetar sitt
förslag. Därefter skall kommissionen yttra sig och sedan måste
medlemsländerna enhälligt i ministerrådet godkänna förslaget innan EU-
parlamentet slutgiltigt tar ställning. Detta gör att Sveriges regering har
möjlighet att förhindra de förslag som nu diskuteras. Denna möjlighet bör
regeringen ta. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Förslaget innebär också att EU-parlamentarikerna inte behöver betala skatt
i hemlandet. I stället skall de betala en skatt direkt till EU på endast 20 % av
lönen. Det kan inte accepteras att vi skapar ett nytt skattefrälse. Flera skäl
talar emot det. De två viktigaste är rättviseaspekten och den andra den
försämrade legitimiteten för de valda ombuden som ofrånkomligen uppstår.
Sverige bör utkräva rätt att självständigt ta ut skatt från dem som valts i
Sverige till EU-parlamentet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ej godta en ny stadga för Europaparlamentariker som innebär
att EU-parlamentet utbetalar löner och beskattar folkvalda EU-
parlamentariker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige även om en gemensam stadga införs under alla
förhållanden bör kräva rätten att självständigt kunna ta ut skatt för de EU-
parlamentariker som valts i Sverige.1
Stockholm den 27 oktober 1998
Murad Artin (v)
Berit Jóhannesson (v)
Lars Ohly (v)
Stig Sandström (v)
Eva Zetterberg (v)
Willy Söderdahl (v)
Maggi Mikaelsson (v)