I Europaparlamentet pågår förberedelserna med att utarbeta en gemensam stadga för parlamentets ledamöter. Denna stadga skall även inrymma bestämmelser om EU- parlamentarikernas löner och förmåner. Ett av skälen till detta är att förekomma den omfattande kritik mot EU- parlamentarikernas privilegiesystem som annars väntas uppstå i samband med EU-parlamentsvalen i juni 1999. EU:s revisionsrätt har konstaterat att parlamentarikernas ersättningar för resor ligger cirka 30 % över de faktiska utgifterna. Ersättningsreglerna baseras på ett system byggt utifrån kilometeravstånd och inte utifrån faktiska kostnader.Till exempel kan en svensk ledamot som är bosatt i norra Sverige i dag resa tur och retur Sverige- Bryssel/Strasbourg i ekonomiklass till en kostnad av mindre än 5 000 kronor, men kvittera ut 15 000 till 20 000 kronor i ersättning.
Detta system framstår som alltmer ohållbart i den allmänna opinionens ögon. Därför föreslås att systemet ändras så att reseersättningarna utbetalas i enlighet med de faktiska kostnaderna. Men för att vissa EU-parlamentariker inte skall gå miste om alltför mycket av sina privilegier så kopplas de nya ersättningsreglerna samman med att införa ett nytt lönesystem där samtliga EU-parlamentariker ges samma lön. Enligt föredraganden i EU-parlamentets rättsutskott, som har uppdraget att förbereda frågan, skall denna lön uppskattningsvis ligga på 5 600 ecu i månaden, dvs. cirka 52 000 svenska kronor. Detta skulle då komma att motsvara genomsnittet av de löner som i dag betalas ut brutto till parlamentarikerna från de nationella parlamenten. Förslaget går vidare ut på att parlamentarikerna beskattas av EU, där skatten är så pass låg som 20 %.
Detta medför att skillnaderna i inkomst mellan en svensk riksdagsledamot och en svensk EU-parlamentariker kommer att öka betydligt. Till detta ska läggas parlamentarikernas nuvarande dagtraktamenten på närmare 2 000 kronor efter skatt då de tjänstgör. Med tanke på EU-parlamentets svaga ställning ur legitimitetsynpunkt och den reellt sett underordnade roll det spelar framstår denna diskrepans som oacceptabel. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna. Men förslaget innebär också att riksdagen förvaltningsmässigt kopplas bort från de svenska EU-parlamentarikerna. De som valts i Sverige av svenska väljare fjärmas ytterligare från det svenska politiska systemet. Detta trots att de är skrivna i och skall vara verksamma i Sverige. EU-parlamentarikerna är de svenska väljarnas folkvalda representanter i EU. Inte EU-parlamentets politiska representanter i Sverige, som de annars riskerar att uppfattas som. Det riskerar att leda till ett ännu svagare deltagande i EU-parlamentsvalen än vid EU-valet i Sverige 1995, då de som valde att inte rösta var fler än de som röstade.
Beslutsförfarandet enligt fördraget är att EU-parlamentet först utarbetar sitt förslag. Därefter skall kommissionen yttra sig och sedan måste medlemsländerna enhälligt i ministerrådet godkänna förslaget innan EU- parlamentet slutgiltigt tar ställning. Detta gör att Sveriges regering har möjlighet att förhindra de förslag som nu diskuteras. Denna möjlighet bör regeringen ta. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Förslaget innebär också att EU-parlamentarikerna inte behöver betala skatt i hemlandet. I stället skall de betala en skatt direkt till EU på endast 20 % av lönen. Det kan inte accepteras att vi skapar ett nytt skattefrälse. Flera skäl talar emot det. De två viktigaste är rättviseaspekten och den andra den försämrade legitimiteten för de valda ombuden som ofrånkomligen uppstår. Sverige bör utkräva rätt att självständigt ta ut skatt från dem som valts i Sverige till EU-parlamentet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej godta en ny stadga för Europaparlamentariker som innebär att EU-parlamentet utbetalar löner och beskattar folkvalda EU- parlamentariker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige även om en gemensam stadga införs under alla förhållanden bör kräva rätten att självständigt kunna ta ut skatt för de EU- parlamentariker som valts i Sverige.1
Stockholm den 27 oktober 1998
Murad Artin (v)
Berit Jóhannesson (v) Lars Ohly (v) Stig Sandström (v) Eva Zetterberg (v) Willy Söderdahl (v) Maggi Mikaelsson (v)
1Yrkande 2 hänvisat till SkU.