Under senare år har märkts en förändring i kommunernas
verksamhet. Flera kommuner har börjat sälja tjänster och
varor på marknader som tidigare enbart de privata företagen
var verksamma på. Av flera skäl inger detta oro. För det
första konkurrerar kommuner och privata företag ofta inte på
lika villkor. Kommunerna har konkurrensfördelar, främst
beskattningsrätten som ger en i princip obegränsad tillgång
till kapital. För det andra innefattar näringsverksamhet alltid
risker, kommunmedlemmarnas tillgångar kan gå förlorade
genom kommunens företagande. Förluster i kommunala
bolag kan då äventyra resurser till kommunal
kärnverksamhet som vård, omsorg och skola.
Idag finns ca 1 500 helägda och 800 delägda kommunala bolag. Många
gånger är konkurrensen mellan dessa bolag och privata bolag osund. Drygt
hälften av anmälningarna till Konkurrensverket riktar sig mot kommuner,
landsting och statliga organ.
Kommunal näringsverksamhet i bolagsform ska undvikas i möjligaste
mån. Det kan dock finnas undantag. Kollektiva nyttigheter som exempelvis
el- och vattenförsörjning kan bedrivas i affärsform.
Dagens kommunallag är inte tillräcklig för att precisera hur långt den
kommunala kompetensen sträcker sig. Kristdemokraterna menar att reglerna
på detta område måste ses över för att kunna skärpas och tydliggöras.
Kommunallagen medger inte att kommunerna driver kommersiellt
företagande. Den godkänner bara sådan kommunal näringsverksamhet som
är allmännyttig och som drivs utan vinstsyfte. För all kommunal verksamhet
gäller dessutom att den skall tillgodose ett intresse inom kommunen. Dessa
begränsningar gäller också kommunala bolag.
Under senare decennier märks två tendenser, att kommunala bolag som
driver näringsverksamhet har ökat kraftigt i antal, samt att i många
kommuner och landsting ingår bolagen i koncerner.
Koncernbildningar sker ofta av skattetekniska skäl och medger möjligheter
att kvitta vinster och förluster mellan bolagen och på så sätt minska skatten.
Denna typ av transaktioner regleras inte i kommunallagen eller i annan
offentligrättslig lagstiftning. Egentligen är det ett underbetyg åt
skattesystemet när det allmänna skatteplanerar åt sig självt.
Kommunallagens bestämmelser om offentlighet försvåras när
verksamheten drivs som bolag. Den offentligrättsliga lagstiftningen förlorar i
styrka eftersom bolagens verksamhet även påverkas av aktiebolagslagen.
Denna gråzon är mycket olycklig. Aktiebolagslagen tillkom för att reglera en
helt annan typ av verksamhet än den som nu bedrivs av flertalet kommunala
bolag.
Den nu gällande kommunallagen, som började gälla från 1992, reglerar
vissa insynsregler till gagn för allmänhet och beslutsfattare. I de fall
insynsmöjligheterna begränsas i kommunala bolag så beror det främst på
brister i kommunens egna beslut om bolaget i fråga. Det är viktigt att
kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige i förekommande fall beslutar
om en bolagsordning som tillgodoser insyns- och kontrollmöjligheterna.
Regeringen bör ta initiativ till en uppföljning och kartläggning av hur
kommuner och landsting följer kommunallagens anda i fråga om kommunala
bolag. Det handlar bl a om osund konkurrens med näringslivet och möjlig-
heten till insyn i bolagen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en restriktiv syn på kommunal näringsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av kommunallagen beträffande kommunala bolag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en uppföljning och kartläggning av kommunala bolag.