Den svenska förvaltningsmodellen skiljer sig på ett
avgörande sätt från vad som tillämpas i de flesta länder. Den
mycket skarpa skiljelinjen och ansvarsfördelningen mellan
departementen och myndigheterna har förvisso många
fördelar, men också många nackdelar.
För de allra flesta medborgare är det fullkomligt obegripligt att ett
ansvarigt statsråd inte har rätt att ingripa när ett verk eller en myndighet
agerar på ett sätt som strider både mot den allmänna rättsuppfattningen och
mot fattade politiska beslut. Än mer obegripligt blir det när den ansvarige
ministern inte ens har rätt att uttrycka en uppfattning i den aktuella frågan.
Den svenska förvaltningsmodellen skapar därför genom sitt sätt att fungera
en misstro mot hela det politiska systemet, och är därför i förlängningen ett
hot mot demokratin.
Det är också en svårighet att få en bra demokratisk förankring i EU-sam-
arbetet när så mycket av förhandlingsarbetet sköts av tjänstemän i verken och
myndigheterna utan direkt koppling till departementen.
Mot den här bakgrunden är det nu motiverat att ifrågasätta om den svenska
förvaltningsmodellen verkligen är den mest ändamålsenliga modellen. Det
bör därför utredas alternativa modeller för att styra våra verk och
myndigheter. En sådan utredning bör beakta både förvaltningspraktiska och
demokratiska aspekter av olika förvaltningsmodeller.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av den svenska förvaltningsmodellen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Hans Stenberg (s)
Agneta Lundberg (s)
Susanne Eberstein (s)
Göran Norlander (s)