Den svenska förvaltningsmodellen skiljer sig på ett avgörande sätt från vad som tillämpas i de flesta länder. Den mycket skarpa skiljelinjen och ansvarsfördelningen mellan departementen och myndigheterna har förvisso många fördelar, men också många nackdelar.
För de allra flesta medborgare är det fullkomligt obegripligt att ett ansvarigt statsråd inte har rätt att ingripa när ett verk eller en myndighet agerar på ett sätt som strider både mot den allmänna rättsuppfattningen och mot fattade politiska beslut. Än mer obegripligt blir det när den ansvarige ministern inte ens har rätt att uttrycka en uppfattning i den aktuella frågan. Den svenska förvaltningsmodellen skapar därför genom sitt sätt att fungera en misstro mot hela det politiska systemet, och är därför i förlängningen ett hot mot demokratin.
Det är också en svårighet att få en bra demokratisk förankring i EU-sam- arbetet när så mycket av förhandlingsarbetet sköts av tjänstemän i verken och myndigheterna utan direkt koppling till departementen.
Mot den här bakgrunden är det nu motiverat att ifrågasätta om den svenska förvaltningsmodellen verkligen är den mest ändamålsenliga modellen. Det bör därför utredas alternativa modeller för att styra våra verk och myndigheter. En sådan utredning bör beakta både förvaltningspraktiska och demokratiska aspekter av olika förvaltningsmodeller.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av den svenska förvaltningsmodellen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Hans Stenberg (s)
Agneta Lundberg (s) Susanne Eberstein (s) Göran Norlander (s)