I kommuner och landsting pågår lag- och domstolstrots. Den
som till exempel söker bistånd enligt socialtjänstlagen
(1980:620) eller en insats enligt lag (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) kan inte förutse
socialnämndens beslut och även om han eller hon efter ett
överklagande får rätt i domstol är det inte alls säkert att
domen verkställs. Rättssäkerheten är därmed satt ur spel.
Kommuner och landsting stöder sitt agerande på principen
om kommunalt självstyre. De anser att varje kommun efter
sina förutsättningar och gällande politiska normer själv skall
få bestämma storleken på socialbidrag. Under de senaste
åren har trotset uppmärksammats särskilt vid några tillfällen.
Hovrätten i Skåne och Blekinge fann 1995 att en nämnd i
Olofström gjort sig skyldig till domstolstrots när den inte
verkställde en länsrättsdom om ekonomiskt bistånd och
Socialstyrelsen redovisade ett stort antal inte verkställda
domar samt lagtrots i sin slutrapport över uppföljningen av
handikappreformen från 1994.
Lokaldemokratikommittén (SOU 1993:109), som utredde problemet med
lag- och domstolstrots, slog fast att vägen via brottsbalken egentligen inte är
framkomlig, främst ur demokratisynpunkt. Redan existerande svårigheter
med att rekrytera förtroendevalda förstärks. Kommittén kom med några
förslag till sanktioner, men förslagen kritiserades kraftigt av samtliga
remissinstanser varpå utredningen lades i malpåse. Trotset har också utan
framgång utretts av Finansdepartementet (Ds 1995:27). Självklart måste det
finnas en bestämmelse om tjänstefel, och det är ingen bra lösning att låta
enskilda förtroendevalda bli ansvariga för att kommuner och landsting inte
prioriterar i verksamheten så att lagar och domar kan efterlevas.
Påtryckningarna bör i första hand riktas mot kommuner och landsting i sin
helhet. På så vis skapas bättre förutsättningar för att verksamheten i kommu-
ner och landsting bedrivs i enlighet med vad var och en har rätt att begära,
det vill säga att kommuner och landsting följer lagar och praxis. Det bör
utredas om ett allmänt införande av sanktioner mot kommuner och landsting
som inte följer domstolsutslag. Sanktioner i form av ett högt vite med
kommuner och landsting som adressater är förmodligen den enda sanktion
som kan få kommuner och landsting att göra nödvändiga prioriteringar för
att säkerställa människors rätt, när domstolen funnit att lagen ger dem denna
rätt. Vitesbeloppet bör vida överstiga kostnaden för den inte verkställda
åtgärden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lag- och domstolstrots.