Tryckfriheten värnas i Sveriges grundlag, men för att dessa
goda principer ska kunna omsättas i praktiken, krävs
distributionskanaler så att de tidningar som trycks också kan
nå sina läsare. Vår uppfattning är att det råder allvarliga
problem med dessa distributionskanaler i Sverige idag och
att detta hindrar det fria meningsutbytet. Detta anser vi vara
så pass allvarligt att det krävs åtgärder från riksdagen;
distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter måste
utredas i ett tryckfrihets- och konkurrensperspektiv.
Historik
Fram till nittiotalets början fanns tidningsdistributören
Presam. Via denna samdistribuerades alla tidningar på lika
villkor. Presam kom sedermera att delas upp i företagen
Predab och Tidsam. Bakgrunden till detta var att Tidsam
skulle distribuera alla volymtidningar (i första hand
veckotidningar, men även större serietidningar m.m.) och att
Predab skulle distribuera alla volymmässigt mindre tidningar
(nischtidningar). Inte helt oväntat fungerade inte detta och
Predab gick i konkurs 1993 medan Tidsam fungerade bra.
Som en mycket beklaglig följd av Predabs konkurs gick flera
små tidningar, bl a flera tidningar från Epix förlag, under. I
samband med detta stängde Tidsam sina dörrar för förlag
utanför ägarkretsen (bl.a. Bonniers, Allers, Bröderna
Lindström). Ett flertal intressenter undersökte möjligheterna
att ta över Predabs konkursbo, och slutligen fick Predab
samma ägare som utlandspressdistributören Interpress. Det
nya namnet för Predab blev SM Distribution.
Då Tidsam stängde dörren för tidningar utanför ägarkretsen, anmäldes man
till Konkurrensverket för leveransvägran och missbruk av dominerande
ställning. Målet drog ut på tiden och 1996, efter två år, kom Konkurrens-
verkets beslut i form av en papperstiger: Beslutet innebar att Tidsam fick
fortsätta som man gjort men att man måste följa vissa villkor, som mer eller
mindre byggde på de villkor som Tidsam själva föreslog Konkurrensverket i
sitt yttrande.
Dagens situation
Villkoren som Tidsam måste följa enligt Konkurrensverkets
beslut är följande:
Varannan ny tidning måste tas in utifrån ägarkretsen, men Tidsam har rätt
att ställa följande villkor på den nya tidningen:
? Den sålda lösnummerupplagan skall stadigvarande vara över 10.000
exemplar,
?
? Antalet återförsäljare skall vara över 4000,
?
? Inträdesavgifter om sammanlagt 250 000 kr måste betalas per tidning.
?
Eftersom Tidsam 1996 tog över SM Distributions största titlar, blev
lönsamhetssituationen för SM Distribution än svårare och därför fusione-
rades de båda bolagen SM Distribution och Interpress vid årsskiftet 1996/97
av ägaren. Det nya namnet på företaget är Interpress. Vissa samordnings-
vinster kunde inhöstas via denna fusion.
Förutom Tidsam och Interpress finns även en mindre distributör, Bror
Lundberg eftr. (även kallad Presstop-gruppen). Dessa har ca 20 större
pressbutiker över hela landet i vilka genomsnittsförsäljningen per titel ligger
väsentligt över en genomsnittlig återförsäljares. Bror Lundberg eftr.
diskriminerar inga tidningar, vilket gjort att de bl.a. blivit utsatta för
attacker
vid vissa tillfällen på grund av att de distribuerade den nu nedlagda anti-
rasistiska tidningen Expo.
Den stora mängden tidningar säljs dock inte i sådana specialbutiker. Den
stora mängden distribueras i stället till Pressbyråer och butiker med Tidsam.
Genom att det krävs en mycket hög stadigvarande upplaga och ett stort antal
återförsäljare är det dock oerhört svårt att ta sig in i Tidsams distribu-
tionsapparat. Konkurrensverket har behandlat detta ärende som en ren
konkurrensfråga. Vi anser dock att det snarare är en tryckfrihetsfråga. Den
svenska massmediebranschen hålls i schack av de stora aktörerna genom att
dessa kontrollerar den mest betydelsefulla distributionskanalen. Detta leder
bl a till att seriemediet i Sverige utarmas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter i ett tryckfrihets- och
konkurrensperspektiv.