I denna motion föreslås en rad förändringar för att fördjupa
och förstärka det svenska folkstyret. Förändringarna rör flera
områden. Bland dessa är
? den kommunala demokratin,
?
? den regionala demokratin,
?
? riksdagens arbetsformer,
?
? personvalet,
?
? den juridiska granskningen av politiska beslut och
?
? regler för radio- och TV-verksamhet.
?
Bakgrunden till förslagen är problem och brister i folkstyret,
nu senast manifesterat i ett fortsatt minskat valdeltagande.
Den kommunala
demokratin
Det område inom folkstyret som medborgarna har närmast
till och lättast att överblicka är naturligtvis den kommunala
verksamheten. Ändå står det klart att avståndet även där är
för stort mellan väljare och valda. Ett avgörande skäl till
detta är att många kommuner är för stora och att i de fall
kommundelsnämnder har inrättats dessa enligt lagen inte kan
direktväljas. Ett annat starkt skäl är den gemensamma
valdagen som ju innebär att de kommunala frågorna inte får
den uppmärksamhet och genomlysning de skulle kunna få
om de kommunala valen fick en egen valdag.
En brist i det kommunala regelsystemet är att extraval ("nyval") inte tillåts
även om förändrade politiska förhållanden och relationer mellan partierna
skulle motivera det. De skäl som talar för att extraval är tillåtna på riksnivå
talar också för att de borde tillåtas för kommuner och landsting
Ytterligare en brist är den stora förekomsten av kommunal verksamhet i
bolagsform. Det är ofrånkomligt att insynen blir sämre än om verksamheten
drivs i nämndform. Även konkurrensskäl talar för en kraftig minskning av
antalet kommunala bolag. Vi behandlar den aspekten i andra motioner.
Vi föreslår att skilda valdagar införs för de kommunala valen och för
riksdagsvalet. Vi föreslår att det skall bli lättare att dela kommuner. Vi
föreslår att kommuner som så önskar skall kunna införa direktval till
kommundelsnämnder. Vi föreslår att extraval skall kunna arrangeras i
kommuner och landsting. Vi föreslår en omfattande minskning av antalet
kommunala bolag.
Den regionala demokratin
Den nivå där medborgarnas insyn och därmed möjligheten
till ett realistiskt ansvarsutkrävande är minst är den regionala
nivån. Det är säkert i viss utsträckning ofrånkomligt att
kommunerna med deras relativa närhet till medborgarna och
riksnivån med den stora uppmärksamhet den alltid får blir
mera kända än den regionala nivån.
Situationen förvärras dock av den "röra" som sedan länge råder på den
regionala nivån. Där trängs de folkvalda landstingen med de statliga
länsstyrelserna och även kommunförbundets länsavdelningar. Det är inte lätt
för medborgarna att urskilja vilka politiker eller administratörer som har
ansvar för olika brister.
Därtill har i några fall tillkommit uppenbart orimliga gränsdragningar
mellan landstingen. Detta gäller speciellt storstadsområdena. I Stockholms-
området skedde en betydande förändring i början av 1970-talet då det s k
storlandstinget tillkom, med i några avseenden utökade befogenheter. Från
och med årets val har stora förändringar skett i de två andra storstads-
områdena. Göteborgs stad och Malmö stad som fram till nu också haft
landstingsuppgifter ingår från och med nästa år i större regioner och
gränsdragningen i dessa regioner har blivit avsevärt mer rationell. Vi har
stött dessa förändringar och hoppas de skall leda till en vitaliserad regional
demokrati.
Vår uppfattning är att ytterligare steg behöver tas för att öka de direktvalda
organens inflytande och bestämmanderätt. Denna utökning bör ske på
bekostnad av de statliga länsstyrelserna och inte på kommunernas bekostnad.
Regionerna och landstingen skall inte bli några "överkommuner". Som en
del av en sådan reform kan landshövdingsämbetet avskaffas.
Tillsammans med de ovan föreslagna reformerna med skilda valdagar,
möjligheter till extraval och färre bolag bör ett genomförande av våra förslag
leda till förbättrad insyn och förstärkta möjligheter till ansvarsutkrävande.
Riksdagens arbetsformer
Riksdagen är den arena där folkstyret tydligast kommer till
uttryck. Det är av största vikt att riksdagens arbete är så
öppet och så effektivt som möjligt. Vi anser att det finns
goda skäl att se över stora delar av riksdagens sätt att arbeta
inte minst vad gäller budgetprocessen, revisionen och
hanteringen av EU-frågor. Dessa frågor kommer att bli
föremål för en översyn under den kommande tiden. Vi tar
därför i denna motion bara upp några få frågor, som syftar
till att öka riksdagens inflytande.
Debatten om den s k IB-affären visar enligt vår mening på ett behov av att
riksdagen i särskilda fall skall kunna utse särskilda riksdagskommissioner.
Dessa bör vara komplement till den granskning som konstitutionsutskottet
löpande gör och avse sådana mer omfattande undersökningar som KU
svårligen kan klara inom ramen för den ordinarie granskningen. I varje
särskilt fall bör ställning tas till om dessa kommissioner skall ha möjlighet
att
ta upp vittnesmål under sanningsförsäkran och ha möjlighet att befria
personer från gällande tystnadsplikter. En särskild lag om riksdags-
kommissioner bör stiftas.
Den allmänna motionstiden efter budgetpropositionens avlämnande är
central för riksdagens inflytande. Det är därför olämpligt att regeringen av-
lämnar andra propositioner under den allmänna motionstiden. Det bör bara
kunna ske i mycket speciella fall.
Interpellationerna är ett av riksdagsledamöternas främsta instrument för
att tvinga fram en debatt i aktuella frågor, även i de fall statsråd gärna
skulle
slippa debatten. Det är därför inte acceptabelt att statsråd skall kunna vägra
svara på inlämnade och godkända interpellationer. Endast synnerliga skäl
skall accepteras som undantag från denna princip.
Personval till riksdagen och
de kommunala
församlingarna
Det valsystem som vi länge haft i vårt land där det i
praktiken varit omöjligt för väljarna att påverka ordningen
för inval på de av partierna fastställda listorna är en
bidragande orsak till klyftan mellan väljare och valda.
Folkpartiet liberalerna har länge arbetat för att de svenska
valen skall få ett inslag av personval. Den ordning som
tidigare på försök tillämpats i några kommuner och vid valet
till EU-parlamentet infördes vid de nyss genomförda
allmänna valen. Konstruktionen var en kompromiss mellan
våra mer långtgående krav och den negativa inställning som
främst Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stod för. Icke
desto mindre såg vi det som ett betydande framsteg.
Många förutspådde att personvalet skulle bli ett fiasko. Det kan redan nu
konstateras att de fick fel. Trots de informationsproblem som följer med
varje nyordning, så visade det sig att flera kandidater genom de avlämnade
kryssen lyckades komma in i de olika församlingarna trots sina placeringar
på listorna. De farhågor som yppats om att personvalet skulle missgynna
kvinnliga kandidater har inte besannats.
Vi anser att det vid genomgången av erfarenheterna av personvalsinslaget
vid årets val bör prövas hur inslaget skall kunna förstärkas, bland annat
genom en sänkt spärr vid nästa riksdagsval.
Stärkt juridisk granskning
av besluten
Land skall med lag byggas. De politiska besluten skall fattas
inom gällande lagar tills dessa ändras. Demokrati innebär
bland annat att vid skiljaktiga meningar är det majoriteten
som har att bestämma. Men dessa beslut kan inte se ut hur
som helst om demokratin skall kunna bestå. Det är därför
som vi har speciellt skydd för de s k opinionsfriheterna.
Det finns enligt vår mening skäl att förstärka skyddet för att de beslut som
fattas är inom lagarna. Vi lämnar här förslag till tre förändringar som avser
att stärka det rättsliga skyddet.
Ett område som idag är undantaget från Lagrådets granskning är förslag till
ändringar i våra grundlagar. Detta undantag har motiverats med att
grundlagarna är så politiskt känsliga att de är mindre lämpliga för lagråds-
granskning. Vi delar inte den uppfattningen utan menar att Lagrådets
tekniska synpunkter är väl så värdefulla här som vad gäller övrig lagstiftning.
De nuvarande reglerna bör således ändras.
Sedan början av 1980-talet är den s k lagprövningsrätten inskriven i vår
regeringsform. Dock föreskrivs att bestämmelsen enbart får tillämpas om det
är uppenbart att en underordnad lag eller bestämmelse strider mot en över-
ordnad lag. Det finns enligt vår mening ingen anledning att bibehålla denna
inskränkning. Det torde också vara osäkert om begränsningen stämmer med
EG-rätten och den i svensk lag införlivade Europarådskonventionen.
Utöver dessa två reformer bör införandet av en författningsdomstol positivt
prövas. Argumenten för en sådan reform har stärkts av vårt medlemskap i
EU. Sverige har därmed med EG-domstolen i Luxemburg fått vad som
vanligen menas med en författningsdomstol. Det förefaller märkligt om den
enda författningsdomstol vi har skall vara placerad i Luxemburg och ha till
uppgift att pröva om lagar och bestämmelser strider mot EG-rätten, medan
ev kollissioner mellan olika svenska lagar i övrigt inte skulle kunna prövas
av en författningsdomstol i Sverige. Självfallet får vid ett ev införande av
författningsdomstol prövas vilka ändringar som då skulle behöva ske i
Lagrådets arbete och i utformningen av lagprövningsrätten.
Konkurrens i etern
Yttrandefriheten och tryckfriheten i vårt land utgår från att
mångfald bäst skyddas av etableringsfrihet. Eventuella
begränsningar i detta bör för etermedierna enbart accepteras
då det finns tekniska begränsningar. Tryckfrihetens principer
och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som
får sändas.
Ytterligare frekvensutrymme för digitala markbundna TV-sändningar bör
ställas till tittarnas och TV-företagens förfogande. Förmodligen kommer
antalet tillgängliga sändningstillstånd att underskrida efterfrågan även i
fortsättningen. Staten bör utforma nya principer för fördelningen av till-
stånden. Utrymmet för politiskt godtycke bör minimeras.
Redan då den s k stopplagen infördes ifrågasattes om den var förenlig med
den bestämmelse i yttrandefrihetsgrundlagen (3 kap. 2 § andra stycket) som
säger att sammanslutningar skall ha möjlighet att få tillstånd att sända
radioprogram i den utsträckning som tillgängliga frekvenser medger. Vi
anser att det nu förflutit så lång tid att det är oacceptabelt att inte
auktionera
ut de 20-30 frekvenser som nu finns lediga. Stopplagen bör därför upphävas.
Det är angeläget att utredningen om den framtida lokalradion får i uppdrag
att se över möjligheterna att öka antalet tillgängliga frekvenser och därmed
antalet lokalradiostationer. Utredningen bör också se över möjligheterna att
stärka etableringsfriheten.
Riksdagen delade i våras regeringens uppfattning att det s k riksförbudet i
princip borde behållas. Riksdagen accepterade därvid den vidgning av
undantaget för centralproducerade program som regeringen då föreslog. Vi
ansåg att det fanns ett rättmätigt behov för många föreningar att distribuera
material som är av allmänt intresse i regionen. Vi nämnde Kunskapsradion i
Värmland som ett exempel. Vi ansåg att det i lagen borde införas en
bestämmelse om att undantag för sändningar av särskilt lokalt eller regionalt
intresse skulle kunna medges. Vi anser fortfarande att detta är angeläget och
föreslår införandet av en sådan regel.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skilda valdagar för valen till kommunfullmäktige respektive valen
till riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall bli lättare att genomföra kommundelningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall bli lättare att införa direktval till
kommundelsnämnder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall bli möjligt att genomföra extraval i kommuner och
landsting,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kraftigt minska antalet kommunala bolag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka de direktvalda organens inflytande och bestämmanderätt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen i särskilda fall skall kunna tillsätta särskilda
riksdagskommissioner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall undvika att avge propositioner under
riksdagens allmänna motionstid,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statsråd ej skall ha rätten att vägra svara på interpellationer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stärkande av personvalsinslaget i valen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Lagrådet även skall kunna granska förslag till ändringar av
grundlagarna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa uppenbarhetsrekvisitet i lagprövningsrätten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten skall utforma nya principer för fördelningen av
sändningstillstånd för digitala markbundna TV-sändningar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att upphäva stopplagen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undantag för sändningar av särskilt lokalt eller regionalt
intresse skall kunna medges från det s.k. riksförbudet.