Under senare år har riksdagens inflytande inom politiken
beskurits. Den främsta anledning härtill är EU-
medlemskapet. Genom medlemskapet har lagstiftningsmakt
övergått från riksdagen till EU:s ministerråd. I ministerrådet
utövas medlemsländernas inflytande av representanter för
regeringarna. Därigenom kan man säga att lagstiftningsmakt
övergått från riksdagen till regeringen.
Den nuvarande budgetprocessen är ett uttryck för samma tendens. Hela
idén med budgetprocessen handlar om att stärka regeringen på riksdagens
bekostnad. Genom att först anta ett utgiftstak och därefter de olika delarna i
budgeten, där delarna - utgiftsområdena - i princip är låsta av systemet med
utgiftstak, binder man i förtid riksdagens möjligheter. Enligt regeringsformen
(RF) skall riksdagen ha den avgörande makten över statens ekonomi. Som
folkets främsta företrädare skall riksdagen vara lagstiftare, besluta om skatter
till staten och besluta om hur statens medel skall användas.
Idéerna bakom den nya budgetprocessen som riksdagen nu tillämpat i
några år spänner egentligen mot RF. Teorin bakom budgetprocessen är en
åskådning enligt vilken ekonomisk politik skall anses vara en expertverk-
samhet, där riksdagen och politik som reflekterar folkviljan utgör ett hot mot
de sociala nedskärningar och det ständigt vidgade inflytandet för rent
marknadstänkande som är en del av denna ekonomiska dogm. Men det finns
ingen objektiv - av samhällets sociala och politiska konflikter oberoende -
ekonomisk politik.
Det är dessutom inte så att den nya budgetprocessen löser problem med
t.ex. underskott i stadsbudgeten. När statsbudgeten tidigare uppvisat under-
skott har det inte berott på att ökade underskott uppstått under själva
riksdagsbehandlingen.
Vi noterar med tillfredsställelse att konstitutionsutskottet enhälligt gått i
riktning mot den kritiska hållning till budgetprocessen som Vänsterpartiet
intar. KU understryker i betänkande 1997/98:27 ett instämmande i talmans-
konferensens mening, att en mera allmän utvärdering av budgetprocessen bör
komma till stånd i början av den nu inledda mandatperioden. De noterar att
denna utvärdering är så mycket mer angelägen eftersom det finns kritik bland
ledamöter och partigrupper av hur budgetprocessen har fungerat. I
betänkandet står även att "Utvärderingen bör, enligt utskottets mening, ske
med inriktning på att stärka riksdagens inflytande". Vi står bakom denna
ståndpunkt, och vill därutöver tillägga följande.
Det faktum att regeringen i vårpropositionen regelmässigt hemställer om
godkännande av en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområdena,
leder till oönskade konsekvenser. I praktiken tvingas oppositionspartierna
genom detta att redovisa förslag till alternativ fördelning på utgiftsområden
för de kommande tre åren. I realiteten har den vårekonomiska propositionen
därmed lett till en riksdagsbehandling av kommande årsbudget redan under
våren. Detta förhållande står ej i överensstämmelse med intentionerna bakom
den nya budgetprocessen.
Ett annat problem är att tidsramarna för höstens budgetarbete blir mycket
snäva vid valår. Om en regering som i år också skall undersöka förutsätt-
ningarna för sin majoritet blir tidsramarna än mindre. Skulle ett valresultat
dessutom medföra att en ny regering eller en ny regeringskoalition behöver
formas och tillträda, blir tiden för budgetarbetet ytterligare pressad, till
förfång inte bara för riksdagen utan även för väljarnas utslag i valet.
Den allmänna utvärdering som skall ske bör enligt Vänsterpartiets mening
bedrivas med stor skyndsamhet. Lämpligt fora för utvärderingen bör vara en
utredning under talmanskonferensen. Utredningen bör också ges i uppdrag
att utarbeta konkreta förslag ägnade att öka riksdagens inflytande över den
ekonomiska politiken - i samklang med RF - samt göra en ordentlig
prövning av frågan om en flyttning av valdagen från september till första
veckoslutet i juni.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen i den förestående
allmänna utvärderingen av budgetprocessen att utarbeta förslag som stärker
riksdagens ställning enligt vad i motionen ovan anförts,
2. att riksdagen prövar frågan om tidpunkten för valdagen i enlighet med
vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 oktober 1998
Kenneth Kvist (v)
Mats Einarsson (v)
Britt-Marie Danestig (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Lennart Gustavsson (v)
Peter Pedersen (v)
Kalle Larsson (v)