Världen befinner sig i snabb förändring. Den moderna
informationstekniken och fria medier i kombination driver på denna
utveckling. Stillastående och slutenhet är inte möjlig när information och
kunskap blir gränslös. Snabbheten i förändringstakten blir en funktion av
hur snabbt information och kunskap når de enskilda medborgarna och
aktörerna på olika marknader. En snabb blick tillbaka visar med all
tydlighet både på snabbheten och kraften i den förändringskraft som den
moderna informationstekniken utgör.
På ett decennium har kommunismen fallit i Central- och Östeuropa och
ersatts med fria samhällen och dynamiska ekonomier med sikte på ett EU-
medlemskap efter millenieskiftet. I stora delar av tredje världen sker en
tillväxt och välståndsökning som saknar motstycke tidigare i historien.
Samtidigt blir de problem och utmaningar som människor i en del av världen
möter problem som berör oss alla. Marknadsekonomin har jorden runt
etablerats som det självklara systemet för att tillgodose människors behov
och önskemål. Den har lyckats skapa ett välstånd i stora delar av världen,
något som till för 20 år sedan betraktades som omöjligt att uppnå. Fria och
öppna samhällen med en information som är tillgänglig för alla har gjort det
omöjliga inte bara möjligt utan också verkligt.
Viktigast av allt för den långsiktiga utvecklingen mot välstånd och fred är
det faktum att frihet och demokrati blivit allt starkare samhällsvärden. För
enskilda människor öppnas större möjligheter till information och kunnande
än vad som någonsin tidigare varit möjligt.
Ett centralt och avgörande inslag i denna globala samhällsutveckling är
den moderna informationstekniken och det internationella mediasamhällets
växande betydelse. Geografiska avstånd spelar en allt mindre roll för
människors kommunikation med varandra. Gränser innebär allt mindre
hinder för människors och samhällens kontakter. Diktaturer som värnat sin
makt genom att kontrollera kunskap och information möter i det nya
mediesamhället en övermäktig kraft som tvingar fram en utveckling på de
enskilda människornas villkor. Informations- och kunskapssamhället ställer
den enskilde medborgaren i centrum för flödet av nytt tänkande och vetande,
underhållning, nyheter och kommersiella aktiviteter.
Gamla hierarkier får ge vika när människors kontakter med varandra kan
ske direkt på individernas egna villkor. Ingen annan än de själva bestämmer
vilken information och kunskap de skall få del av. Avståndet till kunskap är
aldrig längre än till en radio, en TV-apparat eller en persondator. Satelliter,
kabelnät och frekvenser ger tillsammans med cd, video och Internet en
mångfald av möjligheter och en tidigare oanad närhet till information, kultur,
kunskap och beslutsfattande. Om kunskap är makt har världen aldrig sett en
så omfattande spridning av makt på så många händer som det nya
informationssamhället ger upphov till. Det är därför en viktig uppgift att se
till att det är den enskildes frihet och rätt som präglar den nya
informationsteknikens tillämpning i samhället. Strävanden att ställa tekniken
under politisk kontroll begränsar möjligheterna till utveckling och får inte ta
överhanden.
Ingen plats i vår värld är långt borta, snarare är varje plats på vår jord ett
centrum i det nätverk som växer fram när handel, forskning, vetenskap,
samhällsdebatt, nyheter och kultur blir globala. Närheten är påtaglig och gör
det lika svårt att stå oberörd inför skeenden långt bort som inför det som sker
längs vår egen gata eller i vår egen stad. En före detta diktators häktning,
nidingsdåd mot en civilbefolkning eller ekonomisk oro på andra sidan
jordklotet, allt kommer oss nära och berör oss direkt. Samtidigt kan den nya
informationstekniken vara mångfaldigt lokal vad gäller identitet och
skapande. Den skapar helt nya förutsättningar för produktion och
konsumtion, nya möjligheter till försäljning och marknadsföring. De nationer
som bäst förmår att ta till vara mediesamhällets effekter och informations-
teknikens möjligheter kommer att vara de samhällen som går i täten
kulturellt, ekonomiskt och politiskt.
Välstånd och goda livsvillkor tillhör i framtiden de samhällen som genom
företagande och nyskapande förmår vara ledande i användningen av
informationsteknik och som drar nytta av den kraft den ger medborgarna.
Informationstekniken och moderna medier är inte bara världens snabbast
växande branscher utan också medel för förnyelse och förändring av
samhället i dess helhet.
1.2 Informationssamhället ger kraft åt den ekonomiska
utvecklingen
Alltfler länder och alltfler folk knyts samman och involveras i ett globalt
utbyte av varor och tjänster - de blir, kort sagt, delaktiga i en global
marknadsekonomi. Den drivande kraften bakom denna globalisering är
en medveten utveckling mot frihandel och avreglering, samt den snabba
tekniska utvecklingen och det kreativa tillämpandet av
informationsteknik, IT.
I takt med denna utveckling har också information blivit en allt viktigare
tillgång. Det faktum att de nationella gränserna inom många sektorer suddats
ut och att varor, tjänster, teknik, kapital och idéer idag rör sig oändligt
mycket snabbare mellan olika platser beror i stor utsträckning på att flödet av
information idag är så snabbt, decentraliserat och fritt.
Den snabba tekniska utvecklingen för med sig en sammansmältning av de
olika informationsbärande medierna. Gränserna mellan TV, radio, tidningar,
Internet, böcker, cd-rom suddas ut eller ritas om. Denna utveckling sker
oberoende av politiska beslut. Den drivs fram på en lång rad olika marknader
där konsumenter, tittare, lyssnare och användare tillsammans med
uppfinnare, utvecklare, tekniker och kreatörer utvecklar bärkraftiga projekt
och idéer i samarbete med kapitalägare, banker och företag.
Kommunikationsnäten smälter samman. Kabelnät, satellitförbindelser,
mobiltelefonnät och kanske även elnäten kopplas samman och utvecklas till
elektroniska motorvägar. Traditionell TV, radio, telefoni och Internet
kombineras på olika sätt för att förbättra vår förmåga att kommunicera och
inhämta information.
Utvecklingen är i det närmaste omöjlig att förutse. Vem hade för fem år
sedan kunnat föreställa sig att en norsk oljeborrplattform skulle börja byggas
om för att från en position i Stilla havet skjuta upp f.d. sovjetiska ubåts-
missiler lastade med satelliter för att skapa ett nytt, globalt, kommunikations-
nät? Det är dock vad som håller på att ske - privat finansierat och
organiserat. I dessa kreativa och ofta globala miljöer, där nya företag växer
fram och där ständig utveckling sker, är det inte statlig inblandning som
skapar dynamiken utan enskilda människors arbete och fantasi.
Det innebär inte att politiska beslut är oväsentliga - snarare tvärtom.
Minsta försök att reglera, socialisera eller förhindra utvecklingen motverkar
nytt företagande eller riskerar att leda till att företaget, projektet eller
idén
flyttar till ett land med bättre och friare utvecklingsklimat. Det finns med
andra ord ett stort behov av ett gott politiskt ledarskap och en insikt om att
det är på marknaderna som den framtida IT-utvecklingen skall ske.
1.3 Det fria ordet
Det fria ordet har en direkt betydelse för informationsfriheten och
medborgarnas frihet. Öppenheten för nya tankar och möjligheten att
pröva dem i verkligheten möjliggör tillsammans med den kritiska
granskningen av maktutövning och existerande föreställningar en
ständigt pågående utveckling av det mänskliga samhället. Det kommer
till uttryck genom yttrandefrihet och tryckfrihet, genom pressfrihetens i
Sverige självklara traditioner och genom att massmedierna står fria och
oberoende från den offentliga makten.
Utan det fria ordet finns varken fria medborgare eller fria samhällen. Det
är en av statens allra mest grundläggande uppgifter att säkra det fria ordets
ställning inom samhällslivets alla områden. Denna insikt måste genomsyra
statens förhållningssätt till moderna medier precis som den en gång präglade
synen på tryckta medier. Det berör informationstekniken i vidaste
bemärkelse och alla de upptänkliga kombinationer och innovationer som
uppstår i det växande gränslandet mellan IT och medier.
Det finns, som ett resultat av tidigare inblandning från det offentliga, ett
antal hinder för en snabb och dynamisk utveckling i Sverige på IT- och
mediaområdet. Vi menar att det är hög tid för det offentliga att vidta en
ordnad reträtt från dessa ingrepp.
Lagstiftaren bör inskränka sin uppgift till att upprätta ett brett, stabilt
ramverk som säkerställer det fria ordet, skyddar individens integritet och får
marknadsekonomin att fungera. Inom detta ramverk kan sedan allehanda
tekniska lösningar, nya och gamla medier och tjänster rymmas. En fri
marknadsekonomi har visat sig överlägsen när det gäller att förse människor
med de varor och tjänster som de faktiskt efterfrågar.
2 En politik för ett dynamiskt mediesamhälle
2.1 Grundläggande fri- och rättigheter
Yttrandefriheten liksom tryckfriheten i Sverige grundas på det faktum att
mångfalden bäst skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det ska råda
stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och att pröva deras
ekonomiska bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för
medier skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som
genom sina val avgör vilka medier som skall ha förutsättningar att
distribueras. Det kan inte vara, och får inte vara, politiskt grundat
godtycke som avgör vilka begränsningar som ska göras.
Grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd
och villkor för att sända radioprogram samt TV ligger i behovet av att på
något sätt ordna användningen av frekvenserna för TV och radio. I
yttrandefrihetsgrundlagen finns också vissa bestämmelser i 3 kap. 5 § YGL
om redaktionell självständighet och i 1 kap. 3 § första stycket om frihet från
censur. En skyldighet för ett programföretag att i sin redaktionella
verksamhet hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring, vilket bl.a.
föreslagits av Lokalradioutredningen, för DAB-radion och som gäller för
digital marksänd TV är diskutabel från konstitutionell synpunkt. En sådan
ordning kan ge möjlighet till en obehörig styrning av vad som yttras i radio.
En god regel är att i tveksamma fall inte välja lösningar som kan påstås leda
till begränsningar av grundlagskyddade medborgerliga rättigheter.
I yttrandefrihetsgrundlagen finns vissa bestämmelser i 3 kap. 5 § YGL om
redaktionell självständighet och 1 kap. 3 § första stycket om frihet från
censur. En sådan ordning kan ge möjlighet till en obehörig styrning av vad
som yttras i radio. En god regel är att i tveksamma fall inte välja lösningar
som kan påstås leda till begränsningar av grundlagskyddade medborgerliga
rättigheter.
Statens ansvar är att slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten. Därmed
uppnås en mångfald på publikens och samhällets villkor. För ett vitalt
kultursamhälle är det av stor vikt att det finns så många fora för skapande
som möjligt, så många kanaler för att nå publiken som tekniken medger och
så många alternativ att välja mellan som det finns intresse att sända och som
publiken efterfrågar.
En politik för fria medier kommer också att leda till att teknikens
utveckling sker utifrån de enskilda medborgarnas behov och intressen. Det
innebär att gränserna mellan olika medier luckras upp samtidigt som lagar
och regler som är teknikbundna snabbt kommer att bli både otidsenliga och
motverka sina egna syften. Sverige skall vara ett land där denna utveckling är
naturlig och internationellt ledande. Det ställer krav på lagstiftning som ger
en frihet för de nya mediernas utveckling, från Internettjänster till
television.
Det är redan i dag naturligt att se Internet, television och radio som olika
funktioner av digitala medier. Internet utvecklas inte bara som en form av
datakommunikation utan är också ett medium i sig. Det innehåller
information, kunskap och kultur likaväl som radio och TV kan sändas via
Internet. World Wide Webb är ett forum för kultur och nyheter bredvid andra
mer traditionella medier. Denna utveckling kommer självfallet att accelerera.
Det som sker på webben är på en gång del av både kultursamhället och
mediesamhället. Detta understryker vikten av en lagstiftning som skyddar
konstnärlig frihet och det fria ordet även via Internet.
I takt med att mediemarknaden globaliseras är det viktigt att ge även
svenska företag möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna
möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala
medieföretag ska dessa ges möjlighet att agera inom alla distributionsformer.
Hinder för tidningsföretag att äga radiostationer skall därför avskaffas.
Svenska mediaföretag som i Sverige och utomlands verkar inom ramen för
en internationell konkurrens skall inte hindras från att utveckla sina
möjligheter. Mångfald genom en fri radio och TV genom ny teknik skall så
långt möjligt bejakas och tillåtas stimulera utvecklingen av digital teknik
istället för att söka begränsas genom teknikval och offentlig tillstånds-
givning. Den svenska mediepolitiken skall syfta till mångfald, kulturell
vitalitet och en öppenhet för nya mediers tillväxt i Sverige.
Följande riktlinjer för den svenska mediepolitiken måste därmed beaktas:
- Det offentliga får inte genom skattemedel eller andra med tvång
uttaxerade medel motverka konkurrens och mångfald.
- Staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar det
medieutbud som når den enskilde medborgaren. Det ställer krav på att
det offentliga utformar sin verksamhet så att den bidrar till det samlade
medieutbudet med det som andra inte förmår.
- Staten skall verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår. Inom
ramen för tillgängliga frekvenser eller kanaler skall var och en
behandlas likvärdigt. Etableringsfrihet är det bästa sättet att utan
offentliga regleringar motverka mediekoncentration.
- Den nya tidens medier skall liksom den fria pressen stå oberoende från
stat och kommun. Staten skall inte genom politiska beslut och
godtyckliga val avgöra vem eller vilka som skall få sända.
- Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara
ramen för vad som får sändas.
- Olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller
avgifter från publiken.
- Yttrandefriheten måste säkras även i nya medier, likt Internet.
Förhandsgranskning och censur är lika förkastligt i nya medier som i
gamla.
- Begränsningar av medieföretags ägandeförhållanden skall inte före-
komma.
2.2 Mångfald och konkurrens i stället för dominans
2.2.1 Etermedia
Såväl radio som television har under lång tid stått under politisk kontroll
i Sverige. Tekniska framsteg gjorde emellertid att monopol inom
etermedier blev omöjliga att upprätthålla såvitt man inte valde drastiska
metoder för att hindra medborgarna från att ta del av radio- och TV-
utbudet i en gränslös värld som man inte kunde styra över. Det saknades
inte förslag om att ta till sådana metoder.
Precis som man en gång i tiden i öststatsländerna eller i dagens Iran
förbjudit viss mottagarutrustning fanns det ledande socialdemokrater som
ville förbjuda parabolantenner. Det var med motvilja som andra social-
demokrater såg att landets riksdagsledamöter skulle få ta del av satellit-
sändningar på sina arbetsrum i riksdagen.
Utrymmet för markbundna sändningar kunde i längden inte döljas.
Utbyggnaden av kabel-TV och av satellitsändningar gjorde det dessutom
meningslöst. I och med att TV3 i konflikt med svenska myndigheter började
sända via satellit från London till Sverige bröts monopolet upp genom
publikens efterfrågan och kraften i den moderna informationstekniken.
Etableringen av en markbunden oberoende TV-kanal, TV4, innebar att
monopolet även formellt upphörde. Via vanlig antenn, kabel och satellit nås
svenska folket i dag av en mångfald TV-sändningar.
Detta hindrar inte att public service-verksamhetens television i kraft av att
man disponerar två rikstäckande kanaler och cirka fyra miljarder kronor
dominerar det utbud som har störst betydelse för kultursamhället, samhälls-
debatten och politiken. I en tid då televisionen blivit ett dominerande
medium är detta en maktkoncentration som verkar i motsatt riktning till de
idéer som pressfrihetens och tryckfrihetens traditioner bär på.
Inte nog med att det fria ordet begränsas. Som på alla andra områden leder
monopol till att vitalitet, mångfald och entreprenörsanda för hela branschen
blir lidande, med stagnation och brist på nytänkande som följd. När
lokalradion släpptes fri uppstod 80 nya radiostationer. Motsvarande
utveckling skulle kunna ske inom andra medier, förutsatt att dagens
hindrande politik avvecklas.
2.2.2 Public service-verksamheten måste leva upp till nya krav
Det framtida public service-uppdraget måste enligt vår mening bygga på
en inriktning där public service-verksamheten ses som en del av det
samlade programutbud som publiken idag möter. Denna inriktning står i
ett klart motsatsförhållande till dagens situation som har sina rötter i en
föreställning om att public service-program bör vara det enda publiken
tar del av. En sådan inställning avslöjar både en förmyndaraktig attityd
och en ringaktning av mångfaldens och konkurrensens betydelse för
såväl publik som programutveckling. I de redovisningar av hur public
service-uppdraget uppfyllts som de tre programföretagen lämnat finns
fortfarande tydliga tecken på detta. Tittar- och täckningssiffror spelar en
stor roll i avrapporteringarna.
För att yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer inte skall trädas för
när är det viktigt att hålla fast vid vad som är statens grundläggande uppgifter
i den nya mediemiljön, nämligen att erbjuda program som publiken annars
inte möter samt en produktion och ett skapande som vitaliserar det nationella
kulturlivet.
Det är mot ovanstående bakgrund vår uppfattning att det inte kan vara
rimligt att uppdraget för public service-verksamheten utformas i syfte att
dominera programutbudet gentemot publiken. Public service-uppdragets
syfte bör vara att tillföra publiken ett utbud av program som den annars inte
kan få tillgång till.
Därigenom möjliggörs att en statligt kontrollerad medieverksamhet inte
kommer i konflikt med yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer.
Kraven på en utveckling mot ökad kvalitet och fördjupning samt en
programverksamhet som bygger på att man relaterar
programverksamheten till det samlade programutbud som publiken idag
möter bör enligt vår mening ligga till grund för en ny avtalsperiod. Public
service-verksamheten bör genom sin inriktning ges förutsättningar att
uppnå en tydlig identitet i den nya mediemiljön.
Företagen bör i sin programverksamhet vända sig till hela svenska folket
med en inriktning mot kvalitet och fördjupning.
De bör vara institutioner som slår vakt om svenska språket och som skapar
nya och större förutsättningar för svensk produktion och kulturellt skapande.
Det gäller i hög grad barn- och ungdomsprogram.
Samhällsdebatt och långsiktiga perspektiv bör prägla den allmänna
samhällsbevakningen. Nyhetsförmedlingen skall stå i en redaktionellt fri och
oberoende ställning i konkurrens med tidningar och andra mediers nyhets-
förmedling.
Det är inom dessa programområden som public service-verksamheten idag
har sin starkaste ställning bland publiken. Det är denna starka ställning man
skall utveckla och förstärka inför framtiden.
Public service-verksamhetens företag bär inom sig betydande förut-
sättningar för att utgöra ledande institutioner i det svenska kulturlivet.
Företagen förfogar över resurser som är större än statens anslag till offentliga
kulturinstitutioner.
Det innebär att verksamheten i Sveriges Radio och Sveriges Television
skulle kunna bli en nyskapande kraft i det svenska kultursamhället om
företagens roll i detta perspektiv tydliggjordes.
Företagen bör spegla skeenden i hela landet. Programproduktionen skall
till betydande del ske utanför företaget och utanför Stockholmsområdet.
Det finns ytterligare krav som skall ställas på public service-verksamheten
och som ger den en särskild roll.
Syn- och hörselskadade skall i verksamheten finna program som de kan ta
del av.
Förmedlingen av det svenska språket skall stå i centrum för de program
som riktar sig till språkliga minoritetsgrupper. I en mediemiljö som präglas
av alltfler utländska kanaler kommer minoritetsspråksuppgiften gradvis att
övertas av nya kanaler och stationer.
Även framgent skall public service-verksamheten ha ett särskilt ansvar för
samiskan och tornedalsfinskan.
Denna inriktning ställer krav på ett public service-uppdrag som under-
stryker rollen som samhällelig kulturinstitution istället för en av många
konkurrenter till de fristående kanalerna och radiostationerna på dessas
villkor.
Därför avvisar vi t.ex. att regeringen skall kunna besluta om en lista över
vilka idrottsevenemang som skall anses vara av så stort allmänt intresse att
de måste sändas av public service-företagen. Ett sådant ingripande i
idrottsrörelsens rätt att själva välja samarbetspartners är inte förenligt med
vår uppfattning om de olika företagens roller. Företagens framtida legitimitet
i publikens ögon bygger på att man har en egen identitet i den moderna
mediemiljön.
Det förutsätter en prioritering av företagens resurser som ger väsentligt
större utrymme för skapande och produktion. Det nya public service-
uppdraget förutsätter enligt vår mening en koncentration av resurser för att
kunna uppfyllas.
Ett public service-uppdrag som understryker verksamheternas roll i
samhällslivet ger anledning att inför kommande tillstånd pröva frågan om
dagens licensfinansiering bör ersättas med skattefinansiering.
Vi anser att den nya profilen också skall påverka de villkor som
programföretagen arbetar under. Det innebär t.ex. att man inte skall kunna
utnyttja sponsorer för att finansiera vissa program.
2.2.3 Fler fristående TV- och radiokanaler
Genom att det offentliga koncentrerar sin verksamhet till kvalitet istället
för kvantitet och dominans skapas det utrymme för privatisering av en
nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler. Deras uppdrag måste,
liksom vad som även bör gälla i ett nytt avtal för TV4, utgå från ansvaret
gentemot publiken och ej i särskilda av staten reglerade program- och
reklamvillkor.
Staten bör genom regionala koncessioner lämna möjligheter till olika TV-
stationer att börja sända med olika delar av landet som sändningsområden.
De TV-bolag som växer fram ur en sådan process skall kunna genomföra
nationella sändningar genom samarbete inom ramen för de två markbundna
frekvenser som idag finns tillgängliga.
Koncessionerna skall fördelas på motsvarande sätt som den privata
lokalradions koncessioner, nämligen genom auktioner. Utöver de tekniska
skäl som talar för att närliggande frekvensområden bör utnyttjas för samma
typ av användningsområde (TV-signaler, mobiltelefoni etc.) skall staten inte
lägga sig i hur frekvensbanden utnyttjas. Statlig reglering på grund av
trängsel i etern blir allt mindre aktuell i takt med att den tekniska
utvecklingen gör utnyttjandet av frekvensbanden allt effektivare. Den must
carry-lagstiftning som reglerar kabel-TV-företagens skyldighet att distribuera
vissa program skall ändras så att det framgår att det endast är
licensfinansierade program som omfattas av skyldigheten.
Utbildningsradion, slutligen, sänder inte i någon egen kanal utan tillverkar
program för public service-verksamheten. Ställningen som public service-
företag innebär en osund konkurrens på den svenska utbildningsmarknaden
och gentemot de medieföretag som verkar inom detta område. Samtidigt
innebär Utbildningsradions ställning som public service-företag att licens-
medel används för verksamheter som andra medie- och utbildningsföretag
kan bidra med.
De programsändande kanalerna kan köpa program av utbildningsslag från
många olika företag. Därmed uppstår både tävlan och nytänkande på ett sätt
som inom så många andra områden visat sig vara nyttigt. Mot denna
bakgrund föreslår vi att Utbildningsradion utbjuds till försäljning.
2.3 Digitaliseringen stärker friheten
2.3.1 Digitaliseringen skall ge ökad mångfald - inte minskad
När kabel-TV-näten digitaliseras kan man skapa närmare 300 kanaler där
det tidigare bara varit plats för ett trettiotal kanaler. Detta innebär oanade
möjligheter för kabelnäten som medium att ge plats för utbildning,
information, underhållning, interaktiva tjänster, höghastighetsinternet,
personligt skapande och mångfald på medborgarnas villkor.
Digitaliseringen av kabelnäten kommer att skynda på utvecklingen av vår
datakommunikation. Sverige kan genom en digitalisering av televisionen,
genom satelliter och de befintliga kabelnäten gå i täten för en utveckling av
bredbandskommunikationen. Alla hushåll som har eller kan få tillgång till ett
kabelnät kan genom digitaliseringen av kabel-TV få en kraftfull data-
kommunikation integrerad i samma kommunikationssystem. Dessutom
skapas utrymme för interaktiva tjänster rakt in i vardagsrummet. Det passiva
mottagandet blir passé.
Alla hushåll som har en telefonledning kan genom digitaliseringen få
tillgång till en kraftfull kommunikation på datanätet. Tillsammans med den
snabba tillväxten av satelliter för digital kommunikation kommer detta att
innebära en revolution, där den enskildes möjligheter till informations-
inhämtning och kommunikation ökar drastiskt.
Regeringens försöksverksamhet med markbundna digitala TV-sändningar
går stick i stäv med dessa möjligheter. Syftet med marknätet är att gynna en
teknik som möjliggör begränsningar och kontroll. Vi moderater har länge
hävdat att det är ett illa genomtänkt förslag. Valet av den markbundna
tekniken begränsar den möjliga mångfalden, leder till statlig kontroll över
vem som skall få sända, kostar mer utan att kunna erbjuda vare sig
interaktivitet eller datakommunikation samt motverkar den informations-
tekniska utvecklingen.
Urvalsprocessen av programbolag har bekräftat vår oro. I de tillstånd som
regeringen meddelat krävs regeringens godkännande vid ägarförändringar
samt vid större programförändringar. Paralleller kan vidare dras till de
digitala radiosändningarna. Utöver Sveriges Radios provsändningar har
dessa inte tagit fart på grund av oklarheter om villkoren för dem som skall
sända.
Regeringens planer på ett markbundet stolpnät för TV-sändningar är lika
feltänkta som Stålverk 80 en gång var för stålindustrin. De kommer inte bara
att motverka mångfalden inom medieområdet utan också hindra en
informationsteknisk utveckling där digitaliseringen genom kabelnät,
satelliter, elnät och telenät skapar nya och omfattande möjligheter för inter-
aktiv datakommunikation.
Istället för att söka hindra utvecklingen och kontrollera medieutbudet skall
staten bereda utrymme och skapa gynnsamma villkor för en snabb och
omfattande digitalisering liksom för av en utbyggnad av den informations-
tekniska infrastrukturen på marknadens villkor.
2.3.2 Licensbetalda program skall inte betalas två gånger
Programverksamheten vid SVT, SR och UR betalas sedan länge via TV-
licenser. Reklamfinansiering har aldrig förekommit, sponsring har, trots
moderata protester, utnyttjats som finansieringskälla för public service-
verksamheten. Inför uppbyggnaden av det digitala marknätet förs nu
fram en modell där TV-tittarna krävs på ytterligare avgifter.
För att hantera de digitala marksändningarna av TV har regeringen skapat
ett nytt monopolbolag, Senda. Senda skall koda och marknadsföra de
marksända digitala TV-sändningarna. Delägare i detta bolag är, förutom
Rikab, TV4 och Terracom. För att kunna ta emot marksänd digital TV
kommer det att krävas en särskild s k set-top-box som omvandlar de digitala
signalerna till de analoga som TV:n är byggd för. Samtliga kanaler i
marknätet kommer att krypteras.
För att kunna dechiffrera de krypterade kanalerna krävs därför att man
köper ett programkort från Senda och sedan betalar en årlig administrations-
avgift för detta. Det innebär att det inte räcker med att betala TV-licensen för
att se SVT:s program digitalt, man måste dessutom köpa programkort och
betala den årliga avgiften.
För att ha betalkanaler, t.ex. Canal plus, behövs ett programkort för att
dechiffrera de krypterade betalkanalerna. Regeringen vill nu avgiftsbelägga
samtliga kanaler i det digitala marknätet.
För att kunna se SVT:s kanaler krävs därför att man utöver TV-licensen
köper ett programkort för ca 300 kr och erlägger en årsavgift om ca 200 kr.
Den som även vill se Canal plus får betala ytterligare pengar. Vi moderater
avvisar denna nya modell för att avgiftsbelägga licensbetalda program. Det
man betalar licens för ska man inte behöva erlägga ytterligare avgifter för att
kunna se.
2.3.3 Sändningstillstånd skall ej förenas med villkor om samverkan
Regeringen har föreslagit att Radio- och TV-lagen förändras så att
sändningstillstånd får förenas med villkor om samverkan. Enligt vår
uppfattning kan detta leda till otillbörlig styrning från regeringen på ett
sätt som står i strid med yttrandefrihetens principer.
Den digitala tekniken innebär att flera program samsas om en och samma
frekvens. Programmens olika signaler blandas i en s k mux och sänds i en
frekvens. Den gemensamma signalen delas sedan upp, de-muxas, i
mottagaren så att man där kan välja vilket av programmen man ska se. I
fördelningen av tillstånd på olika frekvenser ligger därför ett krav på teknisk
samordning mellan de program som delar på en frekvens.
Denna samordning är redan möjlig med dagens formulering av Radio- och
TV-lagen. Regeringen vill nu öppna upp för styrning, inte bara av
sändningstekniken utan också i samverkan vad gäller val av mux-operatör,
sändare, SMS-operatör och EPG-operatör. En sådan kommenderad
samverkan försvårar för den enskilda kanalen och kan motverka konkurrens
och ny utveckling. Man kan heller inte bortse från risken att avsikten är att
ytterligare cementera de statliga monopolbolagens, Senda AB och Teracoms,
ställning. Regeringens förslag till ändring i Radio- och TV-lagen på denna
punkt bör därför avvisas.
2.3.4 Begränsa Must carry-regeln
Den s k must carry-regeln innebär att kabel-TV-företagen är skyldiga att
utan avgift, i kabelnäten, sända samtliga program som sänds med
tillstånd av regeringen. Hittills har det varit STV1, SVT2 samt TV4. I det
digitala marknätet kräver samtliga program tillstånd av regeringen. Detta
ställer krav på förändringar av must carry-regeln vilket också aviserats i
en särskild proposition med förändringar av Radio- och TV-lagen. Även
detta nya förslag är alltför omfattande.
Det finns ingen anledning att ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera
kommersiella program. Det kan vidare ifrågasättas om dagens omfattande
must carry-skyldighet är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I
3 kap. 1§ andra stycket YGL stadgas nämligen: "Den frihet som följer av
första stycket hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om
skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den
utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till
allsidig upplysning ....".
Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig information måste rimligen
anses tillgodosett genom att de licensbetalda public service-kanalerna TV1
och TV2 omfattas av must carry-skyldigheten. Som public service-kanaler är
det deras uttryckliga uppdrag att tillhandahålla just allsidig information.
Därmed kan det inte anses befogat att utöka must carry-skyldigheten till att
omfatta andra kanaler för att tillgodose informationsbehovet. Must carry-
regeln bör därför begränsas till enbart de licensfinansierade public service-
kanalerna. I takt med den av oss föreslagna privatiseringen av TV-kanaler
minskar därmed även must carry-skyldigheten.
2.4 Sveriges Televisions program skall satellitsändas
SVT:s analoga program SVT1 och SVT2 sänds i dag enbart i marknätet
för att kunna tas emot av svenska tittare. Dessa program sänds också via
kabel bl.a. med hjälp av must carry-regeln som ålägger kabeloperatörer
att sända vissa program i kabelnäten utan villkor om särskild betalning.
Det har tidigare varit förbjudet för SVT att sända via satellit över Sverige
men sedan november 1997 har man regeringens tillstånd för detta.
Sveriges Television kommer nu att sända digitalt i marknätet. Must carry-
regeln kommer, precis som med de analoga programmen, att tvinga
kabeloperatörerna att distribuera SVT:s digitala program gratis i kabelnäten.
SVT har även i tillstånden för digitala sändningar ålagts att sända de digitala
programmen via satellit. Ett av motiven till must carry-regeln har varit att det
som finansierats via TV-licensen eller andra offentliga medel ska kunna tas
emot av alla licensbetalare utan villkor om särskild betalning. Dvs man ska
inte behöva betala extra för t.ex. ett programkort för att kunna se SVT1 och
SVT2.
Det är bra att SVT getts frihet att distribuera sina program via satellit. I
takt med att de digitala sändningarnas andel ökar kommer satellitsändningar
att öka i betydelse. Vi moderater anser att det bör införas en möjlighet för
samtliga satellitoperatörer att distribuera SVT:s program. SVT bör därför
åläggas att kostnadsfritt tillhandahålla satellitoperatörer public service-
kanalerna, såväl analogt som digitalt, under förutsättning att mottagningen
kan ske utan kostnad . Detta bör regleras antingen i sändningstillstånden eller
i anslagsvillkor. Regeringen bör därför ges detta i uppdrag .
2.5 En fri radio
2.5.1 Avveckla stopplagen
Utvecklingen av en privat lokalradioverksamhet har inneburit en
väsentlig förändring i det svenska mediesamhället. Den borgerliga
regeringen bröt radiomonopolet och fick stöd i riksdagen för en frihetlig
radiolagstiftning som byggde på yttrandefrihet, mångfald, oberoende från
stat och kommun samt konkurrens som grundläggande hörnstenar. Det
finns i dag fler radiosändningar än de som beslutas av public service-
radion och uppenbarligen har det funnits ett betydande intresse för dessa
sändningar.
Under de första åren har den privata lokalradion dominerats av stationer
med olika musikinriktning tillsammans med samtal, kommentarer och
nyheter. Lyssnarandelarna är så stora att ingen kan förneka radiostationernas
betydelse. Detta har inte hindrat en rad socialdemokratiska makthavare att
uttrycka ringaktning och irritation över det som sänds. Man har också på
olika sätt uttryckt en vilja att begränsa friheten i radion.
Gradvis utvecklas nu denna radio efter publikens önskemål och behov. De
olika radiostationerna sänder till exempel med Sveriges Radio konkurrerande
nyhetsservice trots att de saknar public service-verksamhetens licens-
finansiering.
Fortfarande är public service-verksamheten genom sin gynnade ställning
som enda nationellt sändande radioverksamhet och genom sin licens-
finansiering dominerande när det gäller till exempel reportage,
nyhetsförmedling, kultur- och debattprogram. Public service-verksamhetens
nyhetsredaktion Dagens Eko är sålunda den kanske mest dominerande och
genomslagskraftiga nyhetsförmedlingen i landet. I takt med att radion
kommit att bli allt viktigare har det därför kommit att bli allt viktigare att
slå
vakt om mångfald, oberoende och konkurrens för att säkra yttrandefriheten.
Socialdemokraterna har trots detta verkat för att motverka de fria
radiostationernas oberoende och existens. I Lokalradioutredningen föreslog
en majoritet av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänster-
partiet att samtliga sändningstillstånd skulle dras in vid koncessionsperiodens
slut. Till slut tvingades regeringen backa från denna extrema ståndpunkt.
Om förslaget genomförts skulle det ha varit en unik åtgärd i den fria
världen. Vidden i det socialdemokratiska utredningsförslaget var omfattande.
Om det någon annanstans i världen fanns en regering som på fullt allvar
medvetet ville upphäva fria mediers rätt att existera och verka inom givna
lagar och regler skulle reaktionerna i Sverige ha varit omfattande. Genom att
använda oss av detta perspektiv kan vi bättre förstå vikten av att skydda den
fria radion.
Vi välkomnar att regeringen sagt att den tillsvidare inte avser att lägga
fram något lagförslag som grundar sig på den utredningens betänkande. Det
hade för det fria ordets ställning varit av värde om regeringen omgående
hade avvisat utredningsförslaget som omöjligt i en rättsstat och oförenligt
med principen om fria medier. Regeringens långa tvekan är avslöjande för
Socialdemokraternas mediepolitik. Det är också regeringens agerande mot de
fria radiostationerna i övrigt.
Socialdemokraternas motvilja mot den fria radion tog sig redan efter
regeringsskiftet hösten 1994 uttryck i den s k stopplagen som stoppar
fördelningen av ytterligare lediga frekvenser i etern. Stopplagen förhindrar
och förbjuder att i dagsläget ytterligare 20-30 radiostationer etableras. Den
framstår som högst tveksam vid beaktande av 3 kap. 2 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen, som anger att sammanslutningar skall ha
möjlighet att få tillstånd att sända ljudradioprogram i den utsträckning som
tillgängliga radiofrekvenser medger.
Lagrådet ifrågasatte om stopplagen var förenlig med 3 kap. 2 § YGL. Om
förslaget genomfördes skulle enligt Lagrådet lediga radiofrekvenser stå
outnyttjade åtminstone under en övergångstid. Lagrådet anförde att
grundlagsbestämmelsen inte bara innebär att de skall tas i anspråk utan att de
skall tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. Det faktum att regeringen nu backat från det egna
utredningsförslaget om att upphäva de befintliga radiostationernas tillstånd
understryker i detta perspektiv det principvidriga i stopplagen. Befintliga
frekvenser skall användas i enlighet med YGL.
Utvecklingen inom lokalradion visar att över två miljoner lyssnare tycker
att mångfalden och informationen har förbättrats genom de privata
lokalradiostationerna. Det finns idag minst 8 lediga frekvenser på FM-
bandet. Härtill kommer att Post- och telestyrelsen arbetar med att ta fram 10-
20 sändningsmöjligheter för lokalradio på mellanvåg (AM). Dessa
frekvenser bör fördelas i enlighet med lokalradiolagen.
Yttrandefriheten och mångfalden inom radioområdet behöver stärkas.
Detta kan ske nu genom att stopplagen avskaffas. 20-30 lediga frekvenser
för privat lokalradio kan då fördelas redan med start från årsskiftet.
2.5.2 Fria nationella radiokanaler
Vår uppfattning är att det bör vara möjligt med fristående och privata
radiokanaler med nationella sändningar. Genom den privatisering av
Sveriges Radios kanaler som vi förespråkar blir detta möjligt.
De privata radiostationer med lokala sändningar som vuxit fram skall
kunna genomföra nationella sändningar genom nätverkssamarbete. Det finns
mot den bakgrunden ingen anledning att stationerna i lag skall upprätthålla
en viss andel lokala sändningar.
2.5.3 Den digitala radion skall vara fri
Introduktion av digital radio, den s k DAB-radion, hindras av regeringens
klåfingrighet och vilja att styra radioutbudet. Regeringens krav på
skönhetstävlingar som urvalsmodell och krav på programinnehåll och
oförändrat ägande är oförenligt både med den redaktionella frihet som
medier skall ha och den kommersiella frihet som medieföretag behöver.
Skall den digitala radion utvecklas krävs ett tillståndsförfarande liknande
det som tidigare gällde för den privata lokalradion under den borgerliga
regeringen. Det krävs ett auktionssystem och långvariga sändningstillstånd
för att ge det oberoende och den stabilitet som krävs för att programbolag ska
ta de stora investeringar som krävs för att etablera en ny sändningsteknik och
ny marknad.
2.6 Konkurrensutsätt Teracom
Teracom Svensk Rundradio AB är det statliga bolag som idag har
monopol på all analog TV-distribution i marknätet och på huvuddelen av
radiodistributionen. I sändningstillstånden mellan staten och public-
service bolagen (SVT/UR/SR) och mellan staten och TV4 framgår att
man är tvingad att använda Teracom för utsändningarna. Regeringen har
även gett Teracom monopol på utsändningarna i det digitala mark-TV-
nätet då ingen upphandling skett. Teracoms monopol på marksänd radio-
och TV- bör omedelbart avskaffas och verksamheten utsättas för
konkurrens. Vidare bör public- service företagen åläggas att upphandla
sin distribution i konkurrens. Teracom bör på sikt privatiseras.
3 Hemställan
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etableringsfrihetens betydelse för tryck-
och yttrandefriheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för statens agerande rörande
medier i ett öppet samhälle,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att staten ej skall reglera formerna för
olika programföretags verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ägarbegränsningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen om markbundna digitala TV-
sändningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgifter för mottagning av licensbetalda
program,1
7. att riksdagen avslår förslaget till ändring av radio- och TV-
lagen vad gäller villkor för samverkan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av public service-
uppdraget, 1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om privatisering av TV- och radiostationer,
1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att koncessioner för nya
sändningsrättigheter för TV-kanaler skall säljas genom ett
auktionsförfarande,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utförsäljning av Utbildningsradion,1
12. att riksdagen beslutar upphäva den s.k. stopplagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att begränsa must carry-skyldigheten i
enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen om regelverk för digital radio,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen om konkurrensutsättning av Teracom,
1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen om satellitdistribution av SVT:s
program. 1
Stockholm den 26 oktober 1998
Per Unckel (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Jan Backman (m)
Lennart Fridén (m)
Gunnar Hökmark (m)
Ola Karlsson (m)
1 Yrkandena 6, 8, 9, 11, 15 och 16 hänvisade till KrU.