Motion till riksdagen
1998/99:K318
av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

Ombudsmannaämbetena


Ett sammanhållet och
fristående ombudsmanna-
ämbete
Sverige är det land som uppfunnit ombudsmannaämbetet.
Det började med Justitieombudsmannen (JO) som
tillskapades 1809. JO är riksdagens ombudsmän. Riksdagen
utser fyra JO med uppgift att övervaka att myndigheter och
offentliganställda rättar sig efter lagar och författningar och
fullgör sina uppgifter. En JO väljs för fyra år och en av de
fyra är chefsjustitieombudsman.
I Sverige har med åren alltfler ombudsmannaämbeten inrättats: Konsu-
mentombudsmannen (KO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering (DO), Barnombudsmannen (BO) och
slutligen Handikappombudsmannen (HO). Från och till diskuteras behovet
av ytterligare ombudsmän, som t.ex. en äldreombudsman.
De ombudsmän som tillkommit efter JO har inte fått samma fristående
ställning under riksdagen. De sorterar i stället under regering och departe-
ment. Dessa ombudsmän förordnas av regeringen. Alla är självständiga
myndigheter utom KO som är inordnad i Konsumentverket.
Den socialdemokratiska regeringen gjorde hösten 1997 ett försök att
inordna DO i det integrationsverk som inrättades den 1 juni 1998. Detta
avvisades lyckligtvis av riksdagens majoritet.
Runt om i världen har det svenska ombudsmannaämbetet fått efterföljare,
men då i samma fristående ställning som vårt JO. Ombudsmännen i olika
länder utses antingen av parlamentet eller presidenten, men inte av
regeringen. Även i Sverige bör ombudsmännen utses av riksdagen. Ämbeten
under regering och departement kan misstänkas för beroendeställning, även
om det skulle vara omotiverat.
Med alltfler ombudsmän riskerar vi att få en uppsplittring av resurser.
Medborgarnas möjligheter att hitta rätt i floran av ombudsmän blir allt
svårare. Förutom en mer fristående ställning för ombudsmännen borde därför
även själva organisationen förändras.
Det skulle vara flera fördelar med att skapa ett sammanhållet ombuds-
mannaämbete med ett antal rättighetsombudsmän som var och en har
specialkompetens och ansvar inom ett antal områden. Ämbetet bör lämpligen
kallas Rättighetsombudsmannen (RO). För medborgarna skulle det under-
lätta att bara behöva hålla reda på JO och RO.
Ämbetet skulle ha ansvar för hela spektrat av medborgerliga fri- och
rättigheter. Som grund för detta vill vi framhålla att Europakonventionen
sedan 1995 gäller som svensk lag. De mänskliga rättigheterna enligt Europa-
konventionen bygger på FN:s universella förklaring om de mänskliga
rättigheterna. För skydd av dessa rättigheter finns en kommission och en
domstol dit även svenska medborgare kan vända sig. Det är rimligt att
svenska medborgare får möjlighet att i första hand kunna vända sig till en
mänskliga rättigheterskommission i det egna landet.
Förslagen ovan bör bli föremål för en parlamentarisk utredning.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om ombudsmannaämbetena.

Stockholm den 27 oktober 1998
Ingvar Svensson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)

Maria Larsson (kd)

Ragnwi Marcelind (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Inger Strömbom (kd)

Björn von der Esch (kd)

Ingemar Vänerlöv (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)