Den regionalisering som nu pågår inom flera sektorsorgan håller på att tömma stora delar av landet på kompetens och service. Det sker utan demokratisk förankring och kontroll. Som en följd av enrådighetsmodellen har besluten i organisatoriska frågor lagts över på verkschefer och tjänstemän. Den omorganisationsprocess som pågår går ut över den decentraliserade myndighetsstruktur som varit den svenska myndighetsmodellens förnämliga servicemärke. Följden av denna organisation blir förödande för stora delar av landet. Särskilt drabbas landsortsområdena.
Länen suddas ut
Länen håller på att suddas ut. Andra regiongränser än län bildas och verksamhet och beslut flyttas ur vissa län till diffusa regioner. I de flesta fall väljs andra områdesbegrepp än län. Länet som administrativt begrepp tappar sin betydelse och identitet. Lokaliseringar av huvudkontor flyttas från många länsresidens.
I fallet Kalmar län har 18 myndigheter och organisationer under senare tid bildat organisation i en ny region. Inte i något fall har Kalmar län valts för lokalisering av huvudkontor eller för verksamhet där man kan säga att Kalmar län är det naturliga flödescentrumet. Detta får förödande konse- kvenser för länet, för Kalmar som residensstad och för länets medborgare.
Besluten som angår länsmedborgarna fjärmas från dem och flyttas utanför länets gränser till avlägsna tjänsterum. Närhet till service försvinner. Kompetens och arbetstillfällen går förlorade. Allt detta kan ske utan att den demokratiska beslutsprocessen kan ingripa. Ytterst är detta på sikt förödande också för demokratin.
Länsdemokratireform angelägen
Den länsdemokratireform som startats och där försöksverksamhet nu pågår är mot denna bakgrund ytterst angelägen. Kalmar län är ett av försökslänen. Försöksverksamheten innebär att mer av länets egna angelägenheter läggs direkt under länsmedborgarnas eget inflytande och kontroll i regionparlamentet. De nya regionparlamenten kan i framtiden bli de organ på länsnivå där verksamheten i länen kan samordnas. En integrerad samordning kan ske av olika samhällssektorer i parlamenten. Länen hålls samman som begrepp och den egna länsidentiteten behålls och splittras inte sönder som nu sker genom den spretiga och olinjära regionaliseringen inom de olika sektorerna.
Helhetsansvar
Statsmakten måste ta ett helhetsansvar för den regionala utvecklingen. Klara direktiv till myndigheter, verk och bolag måste utformas. Varje beslut måste föregås av en konsekvensanalys med helhetsperspektivet för ögonen. En helhetssyn måste prägla statsmakternas syn på myndighetsfunktionen. Detta är av synnerlig vikt i fråga om beslut som påverkar regionalpolitiken. Riksdag och regering bör återta den beslutsroll den tidigare har haft över myndigheternas organisationsstruktur.
Vid sidan om den pågående reformprocessen mot ett nytt länsparlament i varje län har den statliga länsförvaltningen omorganiserats. Samordnad länsförvaltning har genomförts. Det innebär att tidigare statliga nämnder på länsnivå flyttats in under länsstyrelsen. Det är ett steg i rätt riktning mot en samlad syn över den statliga verksamheten på länsnivå.
Lägg ner de statliga sektorsorganen
Nästa steg bör vara att all statlig verksamhet samordnas och förankras på länsnivå. Samtliga statliga sektorsorgans regionala organisation bör upphöra, struktureras om, bantas och läggas in under de nuvarande länsstyrelserna. I län, som Kalmar län, där försöksverksamhet med länsdemokrati pågår bör sektorsorganen på regional nivå i huvudsak läggas där. När länsdemokratin införts bör det vara generell regel. Regeringen bör närmare utreda en sådan organisationsmodell och återkomma till riksdagen med förslag i linje med vad som sägs i motionen. Det bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återföring av besluten över de statliga sektorsorganens organisation och lokalisering till länsmyndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en länsdemokratireform,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omstrukturering av den statliga sektorsorganisationen.
Stockholm den 23 oktober 1998
Agne Hansson (c)