I en rättsstat är det viktigt att medel står till buds som
garanterar den enskilde medborgarens rätt till en säker och
snabb handläggning av ett ärende. Detta är särskilt angeläget
vad gäller fall av myndighetsutövning mot den enskilde.
En förstärkning av den enskildes ställning gentemot den offentliga förvalt-
ningen föreslås därför genom införandet av en så kallad dröjsmålstalan. En
sådan talan ger den enskilde en möjlighet att i domstol få prövat om ett
förvaltningsärende onödigt uppehålls hos den myndighet som har att fatta
beslut i ärendet.
Möjlighet till dröjsmålstalan bör finnas avseende förvaltningsärenden som
omfattar myndighetsutövning mot den enskilde. De förvaltningsorgan mot
vilkas passivitet den enskilde ska kunna föra talan är främst förvaltnings-
myndigheterna men även regeringen och domstolar såvitt avser deras
handläggning av förvaltningsärenden.
Fri- och rättighetskommittén presenterade 1994 i ett betänkande,
Domstolsprövning av förvaltningsärenden (SOU 1994:117), ett förslag vad
gäller dröjsmålstalan. Kristdemokraterna menar att dröjsmålstalan bör in-
föras enligt utredningens förslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
angetts om införandet av en så kallad dröjsmålstalan.
Stockholm den 22 oktober 1998
Ingvar Svensson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)
Maria Larsson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Strömbom (kd)
Björn von der Esch (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)