med anledning av prop. 1997/98:184 Ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m.
Mångfald och frihet för
massmedia
Folkpartiet strävar efter ökad mångfald och större kvalitet i
medierna. Kvalitet och alternativ ska garanteras genom en
stark och kvalitetsinriktad public-serviceverksamhet.
Mångfalden och det demokratiska meningsutbudet gynnas av
goda etableringsmöjligheter för nya medieaktörer och av ett
stort och varierat utbud. Den främsta metoden för att uppnå
detta mål är att erbjuda största möjliga frihet för såväl
konsumenter, distributörer som producenter.
Därför är Folkpartiet för att det frekvensutrymme i etern som staten
förfogar över ställs till TV-tittarnas och TV-företagens förfogande. Med
markbunden digital-TV skapas möjligheter till ökad mångfald. Fler TV-
program kan nå hushållen via en ny distributionsform, om företag och
konsumenter vill utnyttja denna möjlighet.
Tyvärr har regeringen på ett antal punkter valt en politik som begränsar
friheten och mångfalden istället för att öka den. Ett sådant beslut är
fördelningen av tillstånd att sända markbunden digital-TV. Istället för att
konsumenternas val tilläts styra t.ex. vilken av de sökande betal-TV-
kanalerna som skulle få tillståndet lät regeringen politiska önskemål fälla
avgörandet. Canal + vann över TV 1000 på politiska grunder.
Propositionen om ändringar i radio- och TV-lagen innebär tyvärr att
mångfalden i massmedierna hämmas ytterligare. Förslaget att i praktiken
utvidga det antal TV-program som kabel-TV-företagen är skyldiga att
distribuera vidare utan kostnad för hushållen (8 kap. 1 §) snedvrider
konkurrensen och motverkar nya TV-kanaler. Därför föreslår Folkpartiet att
plikten att vidarebefordra TV-program endast ska omfatta de två etablerade
programkanaler som finansieras med TV-avgifter: SVT 1 och SVT 2. Det får
ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
För det första motverkar regeringens förslag mångfalden genom att ett
visst reklamfinansierat TV-företag ges en mer gynnad ställning än dess
konkurrenter. I samband med teknikskiftet från analog till digital TV bör den
statliga favoriseringen av TV 4 upphöra. Det finns ingen anledning att gynna
ett företag framför andra som uppfyller samma villkor.
För det andra motverkar regeringens förslag mångfalden genom att
ytterligare en avgiftsfinansierad programkanal ges en gynnad ställning
genom vidarebefordringsplikten. Om staten t.ex. favoriserar SVT:s nyhets-
kanal SVT 24 försämras förutsättningarna för ett privat alternativ att starta
en egen nyhetskanal.
För det tredje kan regeringens förslag motverka mångfalden genom att
kabel-TV-företag tvingas att fritt distribuera vissa TV-program till hushåll
som redan kan ta emot samma utbud med en enkel inomhusantenn. Om så
sker tas värdefull distributionskapacitet i anspråk för att sända samma utbud
på två olika sätt. Det vore slöseri, inte bara med kabelföretagens egendom
utan också med hushållens möjligheter att ta emot ett brett utbud av TV-
program. Det är oklart vad som avses i propositionen med att "alla boende"
ska ha möjlighet att ta emot de marksända programmen för att kabelföretaget
inte ska vara skyldigt att vidarebefordra dem gratis.
I många hus kommer det att gå bra att ta emot de marksända digital-TV-
signalerna i vissa lägenheter, men inte i andra. I vissa lägenheter kommer det
att gå bra i vissa rum, men inte i andra. Var gränsen går för när vidare-
befordringsplikten gäller klargörs inte i propositionen.
För det fjärde är det omöjligt för allmänhet och berörda företag att förutse
konsekvenserna av regeringens förslag. Betydande utrymme lämnas för att
på politiska eller andra grunder nyckfullt gynna vissa företag och intressen.
Om propositionen bifalls innebär det i praktiken att regeringen har rätt att
avgöra vilka TV-kanaler som ska ha fördelen av att vara behäftade med
vidarebefordringsplikt. Det står regeringen fritt att bestämma vilka krav som
skall ingå i tillstånden för att sända digital-TV. Genom att låta de i lagtexten
avgörande orden "opartiskhet, osaklighet och mångsidigt programutbud där
nyheter ingår" ingå eller inte ingå i tillstånden kan regeringen således
bestämma vilken av två eller flera likvärdiga kanaler som kommer att
gynnas. En kanal kan ha ett innehåll som väl motsvarar statens kvalitets-
ambitioner, utan att kanalens tillstånd har formulerats på det sätt som
kvalificerar till status som vidaresändningspliktigt. Om regeringen istället
väljer att ge flera kanaler tillstånd som förenas med de aktuella villkoren,
uppstår också här frågan vem som ska välja bland de kvalificerade kanalerna.
Om det är kabeloperatörerna innebär det att allmänheten på olika orter
kommer att ha olika pliktkanaler.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del, beslutar
om sådana ändringar i 8 kap. 1 § förslag till lag om ändring i radio- och TV-
lagen (1996:844) att plikten för kabel-TV-företag att utan ersättning
vidarebefordra vissa TV-program begränsas.