Mångfald och frihet för massmedia
Folkpartiet strävar efter ökad mångfald och större kvalitet i medierna. Kvalitet och alternativ ska garanteras genom en stark och kvalitetsinriktad public-serviceverksamhet. Mångfalden och det demokratiska meningsutbudet gynnas av goda etableringsmöjligheter för nya medieaktörer och av ett stort och varierat utbud. Den främsta metoden för att uppnå detta mål är att erbjuda största möjliga frihet för såväl konsumenter, distributörer som producenter.
Därför är Folkpartiet för att det frekvensutrymme i etern som staten förfogar över ställs till TV-tittarnas och TV-företagens förfogande. Med markbunden digital-TV skapas möjligheter till ökad mångfald. Fler TV- program kan nå hushållen via en ny distributionsform, om företag och konsumenter vill utnyttja denna möjlighet.
Tyvärr har regeringen på ett antal punkter valt en politik som begränsar friheten och mångfalden istället för att öka den. Ett sådant beslut är fördelningen av tillstånd att sända markbunden digital-TV. Istället för att konsumenternas val tilläts styra t.ex. vilken av de sökande betal-TV- kanalerna som skulle få tillståndet lät regeringen politiska önskemål fälla avgörandet. Canal + vann över TV 1000 på politiska grunder.
Propositionen om ändringar i radio- och TV-lagen innebär tyvärr att mångfalden i massmedierna hämmas ytterligare. Förslaget att i praktiken utvidga det antal TV-program som kabel-TV-företagen är skyldiga att distribuera vidare utan kostnad för hushållen (8 kap. 1 §) snedvrider konkurrensen och motverkar nya TV-kanaler. Därför föreslår Folkpartiet att plikten att vidarebefordra TV-program endast ska omfatta de två etablerade programkanaler som finansieras med TV-avgifter: SVT 1 och SVT 2. Det får ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
För det första motverkar regeringens förslag mångfalden genom att ett visst reklamfinansierat TV-företag ges en mer gynnad ställning än dess konkurrenter. I samband med teknikskiftet från analog till digital TV bör den statliga favoriseringen av TV 4 upphöra. Det finns ingen anledning att gynna ett företag framför andra som uppfyller samma villkor.
För det andra motverkar regeringens förslag mångfalden genom att ytterligare en avgiftsfinansierad programkanal ges en gynnad ställning genom vidarebefordringsplikten. Om staten t.ex. favoriserar SVT:s nyhets- kanal SVT 24 försämras förutsättningarna för ett privat alternativ att starta en egen nyhetskanal.
För det tredje kan regeringens förslag motverka mångfalden genom att kabel-TV-företag tvingas att fritt distribuera vissa TV-program till hushåll som redan kan ta emot samma utbud med en enkel inomhusantenn. Om så sker tas värdefull distributionskapacitet i anspråk för att sända samma utbud på två olika sätt. Det vore slöseri, inte bara med kabelföretagens egendom utan också med hushållens möjligheter att ta emot ett brett utbud av TV- program. Det är oklart vad som avses i propositionen med att "alla boende" ska ha möjlighet att ta emot de marksända programmen för att kabelföretaget inte ska vara skyldigt att vidarebefordra dem gratis.
I många hus kommer det att gå bra att ta emot de marksända digital-TV- signalerna i vissa lägenheter, men inte i andra. I vissa lägenheter kommer det att gå bra i vissa rum, men inte i andra. Var gränsen går för när vidare- befordringsplikten gäller klargörs inte i propositionen.
För det fjärde är det omöjligt för allmänhet och berörda företag att förutse konsekvenserna av regeringens förslag. Betydande utrymme lämnas för att på politiska eller andra grunder nyckfullt gynna vissa företag och intressen. Om propositionen bifalls innebär det i praktiken att regeringen har rätt att avgöra vilka TV-kanaler som ska ha fördelen av att vara behäftade med vidarebefordringsplikt. Det står regeringen fritt att bestämma vilka krav som skall ingå i tillstånden för att sända digital-TV. Genom att låta de i lagtexten avgörande orden "opartiskhet, osaklighet och mångsidigt programutbud där nyheter ingår" ingå eller inte ingå i tillstånden kan regeringen således bestämma vilken av två eller flera likvärdiga kanaler som kommer att gynnas. En kanal kan ha ett innehåll som väl motsvarar statens kvalitets- ambitioner, utan att kanalens tillstånd har formulerats på det sätt som kvalificerar till status som vidaresändningspliktigt. Om regeringen istället väljer att ge flera kanaler tillstånd som förenas med de aktuella villkoren, uppstår också här frågan vem som ska välja bland de kvalificerade kanalerna. Om det är kabeloperatörerna innebär det att allmänheten på olika orter kommer att ha olika pliktkanaler.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del, beslutar om sådana ändringar i 8 kap. 1 § förslag till lag om ändring i radio- och TV- lagen (1996:844) att plikten för kabel-TV-företag att utan ersättning vidarebefordra vissa TV-program begränsas.
Stockholm den 20 oktober 1998
Helena Bargholtz (fp) Barbro Westerholm (fp)