Politiken har blivit en åskådarsport. Demokratin kan bara vitaliseras om
publiken kommer ner från läktaren.
Olof Petersson, UNT 951207
Bakgrund
De senaste åren har det talats mycket om politikens kris. Det
är dock tveksamt om det råder någon egentlig politisk kris,
eftersom medborgarnas politiska kunskaper och intresse är
väl så högt som tidigare, enligt Demokratiutredningen med
bland andra Olof Petersson och Bo Rothstein.
Valdeltagandet ligger också kvar på en internationellt sett
mycket hög nivå, förutom det tidigare valet till EU-
parlamentet, och i någon mån, årets val till kommuner och
riksdag. Däremot råder det kris för partipolitiken, med
sviktande engagemang och medlemssiffror, och ett mycket
lågt förtroende för politiker.
Kommun- och landstingspolitiken är för många tämligen anonym. En
undersökning visade exempelvis att en klar majoritet av de tillfrågade i
Stockholm inte visste vilka partier som sitter i majoritetsställning i
Stockholmsfullmäktige.
Det är vår uppfattning att vi nu har kommit till en tid där det är möjligt att
ge medborgarna mycket större direkt inflytande, både genom väsentligt fler
folkomröstningar (se särskild motion) och direkt motionsrätt till fullmäktige.
Vidare presenterar vi här två andra förslag till stärkt kommunal demokrati.
Ge medborgarna rätt att
motionera till fullmäktige
Miljöpartiet vill bättre ta till vara goda idéer och förslag från
invånarna. Det är vår övertygelse att många goda förslag
aldrig kommer fram till politikernas beslutsbord, eftersom
många förslagsställare inte engagerar sig politiskt och ej
heller torgför sina tankegångar i massmediala fora. Detta är
särskilt allvarligt som vissa grupperingar i samhället är
kraftigt underrepresenterade i politiken, och därför med
dagens system har svårt att göra sina röster hörda. Det gäller
exempelvis ungdomar och invandrare.
Ett sätt att komma till rätta med detta är att ge varje kommuninvånare rätt
att motionera direkt till kommunfullmäktige, ungefär som föreslagits i den
statliga utredningen På medborgarnas villkor (SOU 1996:162). En sådan
initiativrätt anknyter till de demokratiska traditioner som finns inom svenska
organisationer; medlemmarna har motionsrätt, men besluten fattas av valda
representanter.
Kommunala frågor är ofta av mer praktisk karaktär, vilket gör det lättare
för invånarna att uttrycka en ståndpunkt. Samtidigt kan de ha mycket
långtgående betydelse för dem som påverkas, vilket gör det angeläget att ta
till vara åsiktsströmningar som inte nödvändigtvis finns representerade i
fullmäktige. Säkerligen skulle det med en direkt motionsrätt dyka upp förslag
som vi politiker tycker är orealistiska, men också goda, värdefulla förslag
som annars aldrig hade kommit fram. Förslag som gäller detaljer och
lämpligen inte blir en fråga för fullmäktige kan lotsas till den politiska
instans det berör.
Flera kommuner har i sina remissvar till den statliga utredningen uttryckt
farhågor för att den kommunala motionsberedningen skulle överbelastas. Vi
menar att det finns goda möjligheter att hålla det hela på en hanterlig nivå
genom att kommunen själv beslutar om regler för handläggning av
medborgarnas förslag, tidpunkter för inlämning (t ex en gång/år) osv.
Förslagsställaren skulle inte heller ha yrkande- eller yttranderätt i samband
med förslagets behandling i fullmäktige. Avgörandet fälls som vanligt av
fullmäktiges majoritet.
På samma sätt som det nu ges möjlighet till öppna nämndsammanträden i
kommunerna, så bör införandet av denna direkta motionsrätt ske frivilligt,
efter beslut i kommunfullmäktige. En senare översyn kan visa om det finns
behov av att från statligt håll vidare styra upp mot ökat direkt
invånarinflytande.
Tillägg i kommunallagen krävs
I kommunallagens 5 kap. 23 § räknas upp vem som har rätt
att motionera till kommunfullmäktige. Där fastslås att
fullmäktigeledamöter, nämnder och revisorer alltid får
motionera till fullmäktige. Även styrelse i kommunalt bolag
och fullmäktigeberedning får efter särskilt beslut motionera
till fullmäktige. Denna förteckning om fem instanser är
exklusiv, några ytterligare instanser kan med dagens
kommunallag inte ges rätt att motionera till fullmäktige. Den
kommun som skulle vilja införa ett sådant
direktdemokratiskt instrument har enligt kommunallagen ej
möjlighet att göra så.
Vi föreslår att det i kommunallagen läggs till en sjätte instans; kommunalt
rösträttsberättigade. På samma sätt som styrelse i kommunalt bolag och
fullmäktigeberedning ges motionsrätt efter särskilt beslut, bör de kommunalt
rösträttsberättigade ges det.
Misstroendeförklaring mot
kommunstyrelsen och
kommunalråd
I riksdagen kan misstroende riktas mot regering eller enskilt
statsråd. Vinner detta majoritet, måste rådet - eller
regeringen - avgå. Detta används endast sällan, men det är
en säkerhetsventil mot maktmissbruk och korruption.
Kommunalt finns ingen motsvarighet, vilket vi anser bör finnas. Vi
föreslår att det i kommunallagen skrivs in att misstroende kan riktas mot
kommunstyrelsen som helhet eller mot enskilt majoritetskommunalråd. Detta
skall gälla såväl primär- som landstingskommun.
Kommunala nyval
Miljöpartiet har tidigare motionerat om att det också
kommunalt skall vara möjligt att utlysa nyval. Detta gäller
såväl primär- som landstingskommunerna. Åtminstone något
annat parti tycks nu ha anammat tanken, vilket gör det
angeläget att på nytt få den prövad. Nyval i kommunerna är
inte något som vi tror kommer att utlysas ofta, och det är
knappast någon central del i att förnya den kommunala
demokratin. Andra av våra förslag har här betydligt större
verkan.
Vårt förslag innebär att en majoritet i fullmäktige kan utlysa nyval enligt
samma principer som gäller i riksdagen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
angående ändring i kommunallagen med syfte att möjliggöra för
kommunfullmäktige att ge de kommunalt röstberättigade kommunal
motionsrätt,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att
misstroendeförklaring kan riktas från kommunfullmäktige gentemot
kommunstyrelse och enskilt majoritetskommunalråd,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att en
majoritet i kommunfullmäktige kan utlysa nyval enligt samma principer som
gäller i riksdagen.
Stockholm den 25 oktober 1998
Per Lager (mp)
Peter Eriksson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Mikael Johansson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Ewa Larsson (mp)