I februari 1994 tillsatte stortinget i Norge en kommission med uppgift att
granska den norska underrättelsetjänsten och säkerhetspolisen.
Undersökningen som täcker tiden från 1945 till 1996 avlämnades till
stortinget den 28 mars 1996.
Av stortingets direktiv till kommissionen framgår bl.a. att den skulle
granska påståenden om polisens säkerhetstjänst, försvarets underrättelsetjänst
eller personer som varit knutna till dessa tjänster. Kommissionen skulle
särskilt granska dessa tjänsters samarbete med politiska partier, organisa-
tioner eller myndigheter. För att kunna uppfylla denna uppgift fick kommis-
sionen fria händer att gå igenom det material och förhöra de personer som
den fann nödvändigt. Stortinget beslutade också att regeringen skulle frita
nuvarande och tidigare tjänstemän från tystnadsplikt. Kommissionen fick
slutligen själv bestämma vilken personal den skulle anställa i form av
experter o.s.v.
2 Sverige
Företrädare för den svenska regeringen påstår ofta att vi inte behöver
någon "Lundkommission" i Sverige med hänvisning till den mängd s.k.
utredningar som företagits om SÄPO m.m. Det är förvisso sant att de
socialdemokratiska regeringarna vid olika tillfällen tillsatt
parlamentariska utredningar. Jämfört med Lundkommissionen är dessa
utredningar inget annat än ett skämt.
Säkerhetspolisens och försvarets underrättelsetjänsts åsiktsregistrering har
i grunden aldrig utretts (med undantag för Sandlerkommissionen). Vi bortser
härifrån IB-affären som utreddes under ett antal månader av försvarsutskottet
och konstitutionsutskottet. Dessa utskotts utredningar företogs utan verklig
insyn, man begärde aldrig in relevant material fast vissa av ledamöterna
yrkade detta, man förhörde inte utpekade och inblandade personer o.s.v.
Arbetet var dessutom endast begränsat till tiden för IB-affären.
Regeringen har de senaste åren tagit några initiativ till att få fram
sanningen, men något helhetsperspektiv har inte redovisats. Arbetsmetoderna
har inte lyckats skapa förtroende bland allmänhet och forskare.
Med hänvisning till det anförda hemställer vi att regeringen skall tillsätta
en oberoende kommission som skall ha till uppgift att granska den åsikts-
registrering som förekommit i Sverige från och med 1945 fram till och med i
dag. Det är mycket viktigt att kommissionens medlemmar inte är knutna till
något politiskt parti.
Kommissionen skall även granska i vilken utsträckning dessa tjänster
utnyttjats i partipolitiskt syfte. Kommissionen skall tilldelas befogenhet att
granska allt material den finner lämpligt hos Säkerhetspolisen, Försvarets
underrättelsetjänst och andra myndigheter. Kommissionen skall ges befogen-
het att kalla de personer den finner lämpligt till förhör. Dessa personer skall
under ed svara på de frågor som kommissionen ställer. Samtliga personer
som kommissionen finner lämpligt att förhöra skall befrias från sin tystnads-
plikt. Kommissionens arbete skall utmynna i en rapport som i första hand
skall delges företrädare för samtliga riksdagspartier. Riksdagen skall härefter
besluta huruvida rapporten skall göras tillgänglig för allmänheten eller inte.
Att granska det inre säkerhetsarbetet är en viktig del av en fungerande
demokrati. Erfarenheterna visar att riskerna är betydande om politisk
registrering och kontroll får växa sig stark utan öppen debatt och ingående
granskning. Den svenska säkerhetstjänsten och det svenska samhället har
därför allt att vinna på att genomföra en kommission liknande den norska
Lundkommissionen.
3 Hemställan
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en oberoende kommission som skall granska den
åsiktsregistrering som förekommit i Sverige fr.o.m 1945 t.o.m. i dag.