1 Lundkommissionen
I februari 1994 tillsatte stortinget i Norge en kommission med uppgift att granska den norska underrättelsetjänsten och säkerhetspolisen. Undersökningen som täcker tiden från 1945 till 1996 avlämnades till stortinget den 28 mars 1996.
Av stortingets direktiv till kommissionen framgår bl.a. att den skulle granska påståenden om polisens säkerhetstjänst, försvarets underrättelsetjänst eller personer som varit knutna till dessa tjänster. Kommissionen skulle särskilt granska dessa tjänsters samarbete med politiska partier, organisa- tioner eller myndigheter. För att kunna uppfylla denna uppgift fick kommis- sionen fria händer att gå igenom det material och förhöra de personer som den fann nödvändigt. Stortinget beslutade också att regeringen skulle frita nuvarande och tidigare tjänstemän från tystnadsplikt. Kommissionen fick slutligen själv bestämma vilken personal den skulle anställa i form av experter o.s.v.
2 Sverige
Företrädare för den svenska regeringen påstår ofta att vi inte behöver någon "Lundkommission" i Sverige med hänvisning till den mängd s.k. utredningar som företagits om SÄPO m.m. Det är förvisso sant att de socialdemokratiska regeringarna vid olika tillfällen tillsatt parlamentariska utredningar. Jämfört med Lundkommissionen är dessa utredningar inget annat än ett skämt.
Säkerhetspolisens och försvarets underrättelsetjänsts åsiktsregistrering har i grunden aldrig utretts (med undantag för Sandlerkommissionen). Vi bortser härifrån IB-affären som utreddes under ett antal månader av försvarsutskottet och konstitutionsutskottet. Dessa utskotts utredningar företogs utan verklig insyn, man begärde aldrig in relevant material fast vissa av ledamöterna yrkade detta, man förhörde inte utpekade och inblandade personer o.s.v. Arbetet var dessutom endast begränsat till tiden för IB-affären.
Regeringen har de senaste åren tagit några initiativ till att få fram sanningen, men något helhetsperspektiv har inte redovisats. Arbetsmetoderna har inte lyckats skapa förtroende bland allmänhet och forskare.
Med hänvisning till det anförda hemställer vi att regeringen skall tillsätta en oberoende kommission som skall ha till uppgift att granska den åsikts- registrering som förekommit i Sverige från och med 1945 fram till och med i dag. Det är mycket viktigt att kommissionens medlemmar inte är knutna till något politiskt parti.
Kommissionen skall även granska i vilken utsträckning dessa tjänster utnyttjats i partipolitiskt syfte. Kommissionen skall tilldelas befogenhet att granska allt material den finner lämpligt hos Säkerhetspolisen, Försvarets underrättelsetjänst och andra myndigheter. Kommissionen skall ges befogen- het att kalla de personer den finner lämpligt till förhör. Dessa personer skall under ed svara på de frågor som kommissionen ställer. Samtliga personer som kommissionen finner lämpligt att förhöra skall befrias från sin tystnads- plikt. Kommissionens arbete skall utmynna i en rapport som i första hand skall delges företrädare för samtliga riksdagspartier. Riksdagen skall härefter besluta huruvida rapporten skall göras tillgänglig för allmänheten eller inte.
Att granska det inre säkerhetsarbetet är en viktig del av en fungerande demokrati. Erfarenheterna visar att riskerna är betydande om politisk registrering och kontroll får växa sig stark utan öppen debatt och ingående granskning. Den svenska säkerhetstjänsten och det svenska samhället har därför allt att vinna på att genomföra en kommission liknande den norska Lundkommissionen.
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en oberoende kommission som skall granska den åsiktsregistrering som förekommit i Sverige fr.o.m 1945 t.o.m. i dag.
Stockholm den 25 oktober 1998
Peter Eriksson (mp)
Per Lager (mp)