Motion till riksdagen
1998/99:K290
av Bengt Silfverstrand och Ingvar Johnsson (s)

Utvärdering av personvalet


I en ambitiös och lovvärd strävan att vitalisera politiken och
minska avstånden mellan väljare och valda har en rad
reformer genomförts under 1980 och 1990-talen.
Reformerna har genomgående tagit fasta på institutionella
förändringar såsom införandet av kommundelsnämnder,
ökad s k brukarmedverkan, lokala styrelser med
föräldramajoritet (skolan) o dyl.  Det senaste inslaget i denna
institutionella reformflora är införandet av personval.
I ljuset av 1998 års val med ett rekordlågt valdeltagande kan man på goda
grunder göra antagandet att flera lokala institutioner  med åtföljande byråkra-
tiska nätverk inte minskat avstånden mellan väljarna och deras repre-
sentanter.  Något ökat demokratiskt engagemang kan knappast heller spåras
av det nya personvalsinslaget i årets val.  Inte ens i valkretsar där
personvals-
kampanjerna fått sitt starkaste genomslag i form av personliga framgångar
för de hårdlanserade kandidaterna kan några röstmässiga framgångar för
deras partier registreras.  I flera fall står partiernas valresultat snarare i
omvänd proportion till de enskilda "personvalskandidaternas" lyckosamma
resultat i form av antalet erhållna kryssmarkeringar.
En genomgång av förarbetena till den i och för sig försiktiga men ändå
tydliga förflyttningen från partival till personval i svensk politik (SOU
1993:21 Ökat personval - betänkande av Personvalskommittén och SOU
1996:66 Utvärderat personval - betänkande av Nomineringsrätts- och
valkretskommittén) ger mer eller mindre klara antydningar om att person-
valsreformen drevs fram under de år då förtroendet för "den svenska
modellen" var på fryspunkten och då angloamerikanska och kommersiella
förebilder i mycket styrde "förnyelsearbetet".
Med ledning av årets val kan sålunda redan nu vissa slutsatser dras av det
ökade personvalsinslaget i svensk demokrati:
? Ytlighet och personliga företräden utan anknytning till den politiska
?
      arenan vinner terräng på det idépolitiska samtalets och
folkrörelse-
  arbetets bekostnad.
? Den representativa demokratin tunnas ut.
?
? Ekonomiska och andra kampanjmässiga resurser ökar i betydelse
?
      och skapar ojämlika förhållanden mellan kandidaterna.
Privat-
  ekonomin kan få en avgörande betydelse för enskilda kandidaters
   framgångar.
? Jämställdheten kommer i kläm.
?
? Geografisk obalans inom valkretsarna skapar motsättningar inom par-
tierna.  Systemet är så förutsägbart att det i fortsättningen torde bli
praktiskt taget omöjligt för mindre kommuner att få in representanter i
riksdagen.
?
Mot denna bakgrund och med hänvisning till
regeringsförklaringen är det väsentligt att såväl Rådet för
utvärdering av 1998 års val som Demokratiutredningen i sitt
arbete noggrant analyserar personvalets konsekvenser.
Dessa båda utredningars direktiv bör också i den
demokratiska öppenhetens intresse vidgas så att de inrymmer
uppdraget att framlägga förslag till åtgärder innebärande en
skyldighet för såväl enskilda kandidater som partier och
intresseorganisationer att öppet redovisa finansiella bidrag
till personvalskampanjer i den händelse personval skall vara
ett bestående inslag i framtida val.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av personval.

Stockholm den 27 oktober 1998
Bengt Silfverstrand (s)

Ingvar Johnsson (s)