I en ambitiös och lovvärd strävan att vitalisera politiken och minska avstånden mellan väljare och valda har en rad reformer genomförts under 1980 och 1990-talen. Reformerna har genomgående tagit fasta på institutionella förändringar såsom införandet av kommundelsnämnder, ökad s k brukarmedverkan, lokala styrelser med föräldramajoritet (skolan) o dyl. Det senaste inslaget i denna institutionella reformflora är införandet av personval.
I ljuset av 1998 års val med ett rekordlågt valdeltagande kan man på goda grunder göra antagandet att flera lokala institutioner med åtföljande byråkra- tiska nätverk inte minskat avstånden mellan väljarna och deras repre- sentanter. Något ökat demokratiskt engagemang kan knappast heller spåras av det nya personvalsinslaget i årets val. Inte ens i valkretsar där personvals- kampanjerna fått sitt starkaste genomslag i form av personliga framgångar för de hårdlanserade kandidaterna kan några röstmässiga framgångar för deras partier registreras. I flera fall står partiernas valresultat snarare i omvänd proportion till de enskilda "personvalskandidaternas" lyckosamma resultat i form av antalet erhållna kryssmarkeringar.
En genomgång av förarbetena till den i och för sig försiktiga men ändå tydliga förflyttningen från partival till personval i svensk politik (SOU 1993:21 Ökat personval - betänkande av Personvalskommittén och SOU 1996:66 Utvärderat personval - betänkande av Nomineringsrätts- och valkretskommittén) ger mer eller mindre klara antydningar om att person- valsreformen drevs fram under de år då förtroendet för "den svenska modellen" var på fryspunkten och då angloamerikanska och kommersiella förebilder i mycket styrde "förnyelsearbetet".
Med ledning av årets val kan sålunda redan nu vissa slutsatser dras av det ökade personvalsinslaget i svensk demokrati:
? Ytlighet och personliga företräden utan anknytning till den politiska ? arenan vinner terräng på det idépolitiska samtalets och folkrörelse-
arbetets bekostnad.
? Den representativa demokratin tunnas ut. ? ? Ekonomiska och andra kampanjmässiga resurser ökar i betydelse ? och skapar ojämlika förhållanden mellan kandidaterna. Privat-
ekonomin kan få en avgörande betydelse för enskilda kandidaters
framgångar.
? Jämställdheten kommer i kläm. ? ? Geografisk obalans inom valkretsarna skapar motsättningar inom par- tierna. Systemet är så förutsägbart att det i fortsättningen torde bli praktiskt taget omöjligt för mindre kommuner att få in representanter i riksdagen. ? Mot denna bakgrund och med hänvisning till regeringsförklaringen är det väsentligt att såväl Rådet för utvärdering av 1998 års val som Demokratiutredningen i sitt arbete noggrant analyserar personvalets konsekvenser. Dessa båda utredningars direktiv bör också i den demokratiska öppenhetens intresse vidgas så att de inrymmer uppdraget att framlägga förslag till åtgärder innebärande en skyldighet för såväl enskilda kandidater som partier och intresseorganisationer att öppet redovisa finansiella bidrag till personvalskampanjer i den händelse personval skall vara ett bestående inslag i framtida val.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av personval.
Stockholm den 27 oktober 1998
Bengt Silfverstrand (s) Ingvar Johnsson (s)