med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet
Sverige, liksom alla andra länder, har en säkerhetspolis och en militär
säkerhetstjänst. De syftar dels till att skapa kunskap om potentiella hot
mot Sverige och avslöja olovlig underrättelseverksamhet, dels till att
skydda Sverige mot illegala aktiviteter i landet.
Sådana hot finns och har funnits.
Under och efter kriget har det funnits hot mot Sverige från odemokratiska
politiska riktningar, främst nazister och kommunister. Såväl nazister som
kommunister i Sverige har under vissa perioder framträtt som öppna före-
språkare för att främmande makt ska ockupera Sverige.
De svenska kommunisterna följde fram till 1960-talet Moskvas minsta
vink. De svenska kommunisterna stödde Stalins samarbete med Hitler,
Hitlers ockupation av Norge, kommunisternas maktövertagande i Tjecko-
slovakien, Sovjets krossande av Ungernrevolten etc. Kommunistledaren CH
Hermansson hyllade Stalin efter dennes död som "mänsklighetens störste
lärare". Ända in i slutet av 1970-talet spelade det sovjetiska kommunist-
partiet avgörande roll vid vpk:s kongress. Så sent som på Vänsterpartiet
kommunisternas partikongress 1989 - strax innan Östeuropas frigörelse -
sändes hyllningstelegram till de östtyska och rumänska kommunistpartierna.
Rader av ledande svenska kommunister - också riksdagsledamöter - fick
utbildning på partiskolor i öst, främst på den östtyska partihögskolan i
Rostock. Det finns ingen anledning att tro annat än att också många svenska
kommunister skulle hjälpt en ockupationsmakt - i likhet med baltiska
kommunister och kommunister i Central- och Östeuropa.
Mot den bakgrunden fanns det goda skäl för svensk säkerhetspolis att
under efterkrigstiden övervaka svenska kommunister. Den sannings-
kommission som Folkpartiet krävt under senare år handlar inte om detta,
utan om de former som valdes för en sådan övervakning och hur frågan fram
till nu har hanterats. En sanningskommission skall ha i uppdrag att redovisa
ett samlat, uttömmande och definitivt klarläggande av säkerhetstjänsternas
inrikes verksamhet. Det vi främst avser är naturligtvis det förhållandet att det
socialdemokratiska partiet synes ha varit inblandat som parti, att man
övervakat svenska medborgare på vad som verkar vara ganska lösa grunder
och att själva övervakningen möjligen har skett i strid mot gällande regler.
Efter att socialdemokraterna i riksdagen har röstat emot detta krav på en
sanningskommission i riksdagen har regeringen under våren slutligen
tvingats besluta om direktiv för en kommission för granskning av de svenska
säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet. I den nu föreliggan-
de propositionen föreslås en lag som ger kommissionen vissa befogenheter,
bl.a. hålla förhör under straffansvar med den som antas kunna lämna
upplysningar och utan hinder av sekretess inhämta uppgifter från myn-
digheter som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet.
Vi anser att lagförslaget i allt väsentligt är bra men har några invändningar
när det gäller sekretess och meddelarskydd. Mot bakgrund av hur frågan om
säkerhetstjänsternas inrikes verksamhet tidigare har hanterats av stats-
makterna är det mycket väsentligt att medborgarnas insyn och kunskap om
sanningskommissionens verksamhet inte i onödan begränsas av sekretess-
regler o.d.
När det först gäller sekretessreglerna menar vi därför att huvudregeln i
kommissionens arbete bör vara offentlighet - inte sekretess. Till följd härav
bör sekretessreglerna utformas med s.k. rakt skaderekvisit (dvs. sekretess
gäller endast om viss skada eller men uppstår om uppgiften lämnas ut) i
stället för det omvända skaderekvisit som regeringen föreslår (dvs. sekretess
gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att skada eller men
uppstår) vilket innebär att regeringens förslag medför att sekretess kommer
att vara huvudregel i kommissionens arbete.
Av samma skäl anser Folkpartiet liberalerna också att den grundlags-
stadgade rätten att fritt meddela uppgifter och underrättelser för publicering
(meddelarfriheten) inte skall kunna begränsas vilket regeringen föreslår.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
sekretessbestämmelserna att offentlighet blir huvudregeln i
kommissionens arbete,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om inskränkningar i den
grundlagsstadgade rätten att fritt meddela uppgifter och
underrättelser för publicering.