I stort fungerade personvalsinslaget i årets val bra. Visst
finns det randanmärkningar att göra på enskilda inslag i vissa
kampanjer. Den omdiskuterade risken att politiken,
värderingarna och åsikterna hamnar i bakgrunden och
personfixering i förgrunden blev på det stora hela taget inte
verklighet.
Ännu känns det dock för tidigt att helt blåsa faran över. Det finns all
anledning att under ett par val noggrant följa utvecklingen innan man gör
större ändringar. Därav följer också att de spärrar som sattes upp inför 1998
års val tills vidare bör kvarstå oförändrade.
Däremot finns anledning att göra en del ändringar vad gäller konkreta
problem som uppmärksammades under valrörelsens gång. Ett sådant är
risken att den lista som över 90 % av väljarna kan vara till freds med kan
kullkastas genom att drygt 8 % (vad gäller riksdagsvalet) kan rösta fram en
kandidat. Denna minoritetens seger över majoriteten är naturligtvis inte
värdig ett nytt valsystem.
I en tid när många väljare har svårt att välja parti, uppemot var tredje
väljare bestämmer sig först under de sista veckorna före valet, är det troligt
att många avstår från att rösta på kandidater. Att därutöver välja mellan flera
hundra kandidater gör ju knappast valet lättare. Man anser sig kanske helt
enkelt inte ha nog kännedom om de enskilda kandidaterna. Därutöver finns
det väljare som gör ett aktivt val i att inte kryssa för någon kandidat i avsikt
att markera att de har förtroende för partiernas nominering.
I valrörelsens slutspurt uppmanades väljarna från flera håll att i de fall de
uppskattade den lista som partierna satt samman att kryssa för första namnet
på listan. Detta innebär förstås en garanti/större möjlighet för att det översta
namnet väljs in samt en minskad möjlighet för kandidaterna längre ner
(eftersom en andel av rösterna koncentreras på översta namnet) att passera
gränsen.
I partier med endast ett mandat i varje valkrets fungerar denna modell ut-
märkt. Men i valkretsar där samma parti har mer än ett mandat hjälper
knappast uppmaningen att kryssa för första namnet. Den som är placerad
tvåa eller trea har knappast mer än marginellt nytta av uppmaningen att
kryssa för första namnet.
Principen borde vara att ge de väljare som vill, möjlighet att uttrycka sitt
stöd för den av partiet uppsatta listan. Lämpligtvis kan detta ske genom en
därför avsedd ruta. Om mer än hälften av ett partis väljare inom en valkrets
väljer att använda sig av denna möjlighet skulle därmed naturligen person-
kryssen falla. Mer än hälften av partiets väljare har ju då sagt sig vilja ha
just
den ordningen som partiet självt satt upp. Om däremot färre än hälften skulle
använda sig av denna möjlighet bör kryssen räknas på samma sätt som i 1998
års val.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förändringar i personvalssystemet.