Öppet och ogenerat domstolstrots från kommuner har blivit
en allt vanligare företeelse. Det finns idag ett oacceptabelt
antal domar som våra kommuner vägrar att verkställa ofta
med hänvisning till att det är för kostsamt.
Ansvariga politiker i de kommuner som struntar i domstolsutslagen kan
inte vara överdrivet stolta över att de på eget bevåg sätter sig över lagen. När
länsrätterna dömer är det meningen att domen skall följas. Om en kommun
"förlorar" ett mål handlar det ofta om att en medborgare fått rätt till t ex en
bostad eller en personlig assistent i enlighet med någon rättighetslagstiftning.
När denna medborgare sedan kräver sin rätt i enlighet med utslaget så
struntar kommunen i vad den i domen ålagts. Detta är inget annat än
bristande respekt för rättsstaten. Den politiska majoriteten i sådana
kommuner förnekar därmed en enskild eller en minoritet dess lagliga rättig-
heter. Detta otyg riskerar att helt rasera tilltron till staten.
Detta domstolstrots belyser det faktum att det finns en oklar uppfattning
om maktfördelning mellan staten och kommunerna. Mer konkret handlar det
om vissa kommunpolitikers bristande insikt om kommunernas olika roller.
Kommunen kan själv och som lokal myndighet besluta om service och
välfärd i enlighet med majoritetens önskemål. Medborgarna får därmed i
praktiken den service de är beredda att betala för och man har chansen att
ompröva sin inställning i kommunala val vart fjärde år. Men kommunerna
skall även verkställa service och välfärdsinsatser som vi bestämt nationellt.
De handlar för de flesta av oss om grundläggande regler för våra livsvillkor.
Men för människor med funktionshinder kan det handla om betydligt mer
omfattande rättigheter som sannolikt inte skulle få samma omfattning om
regleringen överlämnades till kommunerna. För dessa mer omfattande
rättigheter som t ex LSS utgår det ersättning från staten till kommunerna.
Det blir orimligt att riksdagen tillskapar rättigheter på det sociala området
som sedan inte kommunerna medverkar till. Förutom de medborgare som
trots domstolsutslag förnekas sin rätt finns det många som inte får sin sak
prövad för att de helt enkelt inte kan eller orkar överklaga kommunens
avslag. Staten har det övergripande ansvaret för medborgarnas rättigheter
och skyldigheter. Om de rättigheter som tillskapas inte skall gälla i praktiken
är det bättre att avstå från att stifta dessa rättighetslagar. Rättigheter får
inte
bara finnas på papperet.
Det finns på förekommen anledning att fundera på vilka åtgärder som är
lämpliga för att motverka nuvarande allvarliga situation. Ett alternativ är att
rättighetslagar som LSS lyfts upp till en nationell nivå och att kommunerna
endast får verkställa välfärden med hjälp av specialdestinerade statsbidrag.
Ett annat alternativ är som tidigare utretts möjligheten att införa en så kallad
kommunbot för de kommuner som trotsar att verkställa domstolsbeslut. Det
skulle kunna sätta en välbehövlig ekonomisk press på kommunerna att följa
lagen.
Kommunalansvarsutredningen föreslog i sitt betänkande SOU 1989:64
Kommunalbot att ett ekonomiskt sanktionssystem (kommunalbot) skulle
införas direkt riktat mot vederbörande kommun eller landsting som gör sig
skyldiga till s.k. domstolstrots eller s.k. lagtrots. Förslaget ledde inte till
något förslag från regeringen. Lokaldemokratikommittén föreslog bl.a. i
betänkandet SOU 1993:109 Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och
lagtrots att kommuner och landsting i första hand själva genom revisorerna
skall vidta åtgärder mot domstolstrots och lagtrots. Regeringen valde bl.a. till
följd av den splittrade opinion som kom fram vid remissbehandlingen av
förslaget att gå vidare endast med vissa delar av kommitténs förslag. I
departementspromemorian Ds 1995:27 Kommunalt domstolstrots och
lagtrots föreslås att det införs ett personligt vitesansvar. Promemorian bereds
för närvarande.
Som framgår av redogörelsen saknas inte förslag till förändringar. Enligt
min mening är det angeläget att regeringen snarast lägger fram förslag som
motverkar kommuners ovilja att verkställa domar till förmån för
medborgare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att motverka kommunernas ovilja mot att verkställa
domar till förmån för medborgare.