Demokratin är den styrelseform som bäst tar hänsyn till
människans förutsättningar. Eftersom det inte finns perfekta
människor finns det heller inte perfekta styrformer. Om det
skapas möjligheter till en allmän delaktighet så medför det
också att chansen är stor att människorna i samarbete kan
korrigera varandra, en balansskapande maktdelning uppstår.
Demokratin kan dock inte fungera utan värden. Demokratin är inte ett
tekniskt system. Mest grundläggande för en fungerande demokrati är männi-
skovärdesprincipen, tanken på ett specifikt människovärde. Demokratin
bygger också på majoritetsprincipen, dvs att det är majoritetens beslut som
gäller fram tills dess att en ny majoritet uppstår. Men denna princip är inte
oinskränkt. Majoritetsbesluten måste ta rimlig hänsyn till minoriteters
rättigheter. Med andra ord är majoritetsbesluten kringskurna av en etisk ram
om besluten skall gälla i en demokrati.
I den kommunpolitiska verksamheten måste målsättningen vara att stärka
demokratin och öka det direkta medborgarinflytandet. Den kommunala
självstyrelsen ska i alla sammanhang grundas på medborgarinflytande och
lika värde för varje medborgares röst.
Ökad medborgarmakt genom
kommunala folkomröstningar
Kommunala folkomröstningar ska inte ersätta det
representativa beslutsfattandet i kommuner och landsting.
Men folkomröstningar måste vara en möjlighet för en folklig
opinion att komma till tals där de politiska partierna inte
visat lyhördhet. En form av säkerhetsventil i den kommunala
demokratin.
Nuvarande lagstiftning när det gäller kommunala folkomröstningar är ett
steg i rätt riktning. Men erfarenheten visar att när man lägger det slutliga
avgörandet hos en majoritet i kommunfullmäktige så har denna majoritet, i
de försök som hittills gjorts, avvisat folkinitiativet om folkomröstning. Enligt
vår mening blir det inte mycket bättre av det förslag som Demokrati-
utvecklingskommittén för fram. Den föreslår att en minoritet i fullmäktige,
en tredjedel, ska kunna ge sitt godkännande för att en folkomröstning ska
genomföras. Lösningen med att en minoritet i fullmäktige ges den avgörande
makten för en folkomröstning riskerar att leda till ett taktiskt spel. Istället
kan
man i lagstiftningen tydligt ange vilken nivå som krävs för att en folkopinion
ska tvinga fram en kommunal folkomröstning. Enligt vår mening kan det
vara rimligt att sätta gränsen vid 10 procent av de röstberättigade. Har man
via namninsamling uppnått detta antal medborgare som uttalar sin önskan
om en folkomröstning så ska den genomföras, utan att fullmäktige
överhuvud taget prövar frågan. Däremot bör fullmäktige medverka för att
fatta beslut i själva frågeställningen. Den måste utformas så att den hamnar
inom den kommunala kompetensen, utformas på ett juridiskt korrekt sätt
men med klar relevans för de krav som framförts i folkinitiativet. Regeringen
bör återkomma med lagstiftningsförslag på området.
Öka möjligheterna till
kommundelning
De stora kommunsammanslagningarna har minskat
medborgarens möjlighet till insyn och överblick över den
kommunala verksamheten. De har också medfört att antalet
politiskt aktiva avsevärt har minskat från tiden före 1970.
Under ett antal år har nu en möjlighet funnits att genomföra
kommundelningar. En rad återhållsamma krafter har dock -
ibland av maktskäl - motverkat sådana möjligheter till en
ökad demokratisk vitalitet och delaktighet. Det bör ligga i
regeringens och riksdagens intresse att den lokala
demokratin är så vital som möjligt. Därför bör regeringen
medverka till en generös och positiv syn på genomförande
av relevanta kommundelningar där det förekommer sådana
önskningar. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala folkomröstningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en generös syn på kommundelningar.
Stockholm den 26 oktober 1998
Ingvar Svensson (kd)
Kjell Eldensjö (kd)
Maria Larsson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Strömbom (kd)
Björn von der Esch (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)