Den personliga integriteten är väsentlig i en rättsstat.
Dessvärre kan den hotas på olika sätt. I denna motion
behandlas svåra integritetsproblem inom den offentliga
sektorns sjukvård.
Inom sjukvården samlas utomordentligt känsliga uppgifter om enskilda
personer. Sekretesslagen förbjuder spridning av uppgifter om en patients
hälsotillstånd, medicinsk behandling, uppgifter om privatliv som lämnats i
förtroende etc. Det finns dock ett långtgående undantag. I 14 kap. sekretess-
lagen stadgas att sekretess inte hindrar att en myndighet fattar beslut att
överlämna sekretessbelagd information till en annan myndighet, om detta
tillåts i lag eller genom av regeringen utfärdad förordning.
Socialtjänstlagen 1980:620 stadgar dessutom att vissa uppgifter av känslig
natur inom sjukvården skall överlämnas till socialtjänsten, om uppgifterna
berör barn och ungdomar. I utskottsyttrandet från riksdagens socialutskott
(SoU 1979/80:44, s. 113) fastslås att rapporteringsplikten inte enbart gäller
klara fall för socialtjänstens ingripande utan också mer oklar information,
som kanske kan ge upphov till ingripande från de sociala myndigheterna.
Två mål gällande svensk sjukvårds rätt att utlämna intima och personliga
uppgifter till annan myndighet, i det ena fallet socialmyndighet och i det
andra till en försäkringskassa, har prövats i Europadomstolen. Frågan gällde
om det nu beskrivna förfarandet inte utgör ett brott mot konventionen om de
mänskliga rättigheterna enligt artiklarna 6 och 13.
Uppgifter som patienter lämnar i god tro i förlitande på den allmänna
tystnadsplikten har överförts till annan myndighet vid behandlingen. I fallet
"Case of Anne-Marie Andersson v. Sweden 72/1996/691/883" framkom att
sjukvården inte ens har skyldighet att meddela den berörda individen att
information överförts till i det här fallet socialtjänsten. Någon överklagande-
rätt gällande myndighetens beslut om informationsöverföringen kan då inte
heller existera.
Vid domstolsprövningen kom således Europadomstolen fram till i sin
huvudmotivering att eftersom det inte finns någon svensk lag som förbjuder
att känsliga patientdata överlämnas från en myndighet till en annan utan att
patienten underrättas, har ej heller ett brott mot de mänskliga rättigheterna
förekommit. Domsmotiveringen kan tyckas bygga på ett cirkelresonemang
men samtidigt sätter den fokus på en allvarlig brist i svensk rätt. Integritets-
skyddet för patienter inom sjukvården kräver bestämmelser om att beslut att
lämna över sekretessbelagda handlingar till en myndighet måste bygga på ett
formellt myndighetsbeslut och vidare fordras att patienten skall underrättas
om beslutet. Patienten skall vidare ges en laglig möjlighet att överklaga
beslutet och upplysas om att han/hon har tre veckor på sig att överklaga detta
till länsrätten. Inget utlämnande av sekretessbelagd information kan ske
förrän beslutet/domen vunnit laga kraft.
Nuvarande handläggningsrutiner bygger i normala fall på att en överläkare
utan större kunskaper i juridik fattar beslut om att lämna ut sekretessbelagda
uppgifter. I normalfallet informeras inte ens patienten. Ett sådant förfarande
är inte förenligt med det krav som måste ställas på en rättsstat.
Sammanfattning
Ett minimikrav när det gäller sjukvårdens beslut att utlämna
sekretessbelagda uppgifter, som sjukvården erhållit under
den tysta förutsättningen att tystnadsplikt råder, är att
patienten underrättas och att en tillräcklig tidsfrist föreligger
för ett eventuellt överklagande samt att utlämnande av
sekretessbelagd information inte får ske förrän beslutet
vunnit laga kraft. Dessa regler bör föreskrivas i lag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag som reglerar
utlämnandet av patientdata från sjukvården till annan myndighet i enlighet
med vad som anförts i motionen.