Av p. 2 anv. till 32 § kommunalskattelagen framgår att kostnadsersättning för fullgörande av uppdrag som riksdagsledamot utgör skattepliktig intäkt och att de särskilda omkostnader som uppdraget medför och som inte är avsedda att täckas av utgående resekostnads- och traktamentsersättning får dras av helt.
Riksdagen (Förs. 1988/89:28 och 1988/89:KU39) har understrukit angelägenheten av att taxeringsnämnderna för att åstadkomma största möjliga rättvisa och likformighet vid riksdagsledamöternas taxeringar behandlar ledamöterna mer likvärdigt när det gäller avdrag för kostnaderna i samband med riksdagsuppdraget.
Det är alltså tio år sedan riksdagen senast gjorde ett uttalande i detta ärende. Sedan dess har reglerna för riksdagsledamöternas ersättningar ändrats flera gånger och skatteförvaltningen har omorganiserats. Medias intresse för riksdagsledamöternas personliga förhållanden tycks öka. Därför är det viktigt att likformigheten i behandlingen inte bara blir en papperskonstruktion och att frågan om vad som kan anses vara avdragsgilla kostnader belyses utifrån den utveckling som skett i samhället. Så kan t.ex. synen på tidnings- och tidskriftsprenumerationer, bokinköp och medlems- avgifter behöva uppdateras med hänsyn till nu aktuella förhållanden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att lägga fram ett förslag till uttalande om riksdagsledamöters avdragsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 oktober 1998
Jan Backman (m)