En grupp som förföljts, utestängts, osynliggjorts och
diskriminerats på ett för ett demokratiskt samhälle
oacceptabelt sätt är de homosexuella. Trots stora framsteg i
synen på homosexualitet, tvingas vi konstatera att hot och
övergrepp mot enskilda homosexuella, liksom hets mot de
homosexuella som grupp, sannolikt har ökat kraftigt under
senare år. Samhället måste tydligt visa att övergrepp mot och
diskriminering av homosexuella icke accepteras. Det kan ske
på många olika sätt. Men det är särskilt viktigt att våra
grundlagar är entydiga på denna punkt. Vänsterpartiet
föreslår därför en förstärkning av grundlagssskyddet för
homosexuella, dels genom förbud mot diskriminering, dels
genom förtydligande av lagen om hets mot folkgrupp.
Diskriminering av och hets
mot homosexuella
Regeringsformens 1 kap. 2 § inleds med orden: "Den
offentliga makten skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den enskilda människans
frihet och värdighet." Det råder sannolikt mycket bred
enighet om att denna grundläggande humanistiska princip
bör genomsyra hela samhällslivet, alltså även det samhälle
som inte innefattas i begreppet den offentliga makten.
Samtidigt tvingas vi konstatera att verkligheten ser
annorlunda ut. Orättvisor, diskriminering, förföljelse och hot
är alltjämt en plågsam verklighet för många människor, även
i vårt land.
Under större delen av vårt sekel, som i många andra avseenden
kännetecknats av tilltagande tolerans och rättvisa, har de homosexuella fått
vänta på rättigheter som andra grupper sedan lång tid betraktat som
självklara. Såväl inom arbetarrörelsen som inom den i andra avseenden
upplysta delen av borgerligheten, var det länge endast ett fåtal röster som
vågade utmana fördomarna och öppet kämpade för de homosexuellas
likaberättigande. Ända in på 1970-talet betraktades homosexualitet officiellt
som en sjukdom.
På senare år har dock mycket förändrats. Den allmänna inställningen till
homosexualitet har blivit allt mer tolerant. Flera rester av diskriminerande
lagstiftning har undanröjts helt eller delvis, t.ex. genom lagen om s.k.
registrerat partnerskap. Lagstiftning mot diskriminering av homosexuella har
införts och ytterligare skärpningar diskuteras. Politiker, artister och andra
offentliga personer kan öppet framträda som homosexuella, utan att detta
behöver leda till allmänna fördömanden från samhällets sida. Som en
avgörande kraft bakom denna positiva utveckling bör de homosexuellas egna
organisationer framhållas.
Samtidigt kan vi konstatera att hot och övergrepp mot enskilda
homosexuella, liksom hets mot de homosexuella som grupp, sannolikt har
ökat kraftigt under senare år. Högerextrema och fascistiska grupperingar och
deras medlemmar har gjort sig skyldiga till allt grövre brott riktade mot
homosexuella, inklusive åtskilliga mord. I deras propaganda är hets mot
homosexuella en lika självklar och framträdande del som angreppen mot
judar, svarta, "invandrare" och andra grupper som av dessa obehagliga
krafter utsetts till fiender. Samhället, och i synnerhet den lagstiftande
församlingen, Sveriges riksdag, måste tydligt visa att övergrepp mot och
diskriminering av homosexuella icke accepteras. Det kan och bör ske på
många olika sätt och i många olika sammanhang. Men av särskild betydelse
är att se till att våra grundlagar är entydiga på denna punkt. Så är i dag inte
fallet.
Förbud mot diskriminering
på grund av sexuell läggning
I regeringsformen saknas ännu uttryckliga förbud mot
diskriminering på grund av sexuell läggning. I 1 kap. 2 § RF
sägs att män och kvinnor skall tillförsäkras lika rättigheter
samt att etniska, språkliga och religiösa minoriteters
möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv bör främjas. Inget sägs om lika rättigheter
oavsett sexuell läggning. I 2 kap. 15 § RF återfinns förbud
mot diskriminering i lag eller annan föreskrift på grund av
ras, hudfärg eller etniskt ursprung och i 16 § sägs att ingen
medborgare får missgynnas på grund av kön. Något förbud
mot diskriminerande lagstiftning med hänsyn till sexuell
läggning finns inte. Det har tidigare i debatten framförts att
förbud mot diskriminering på grund av "sexuell läggning"
skulle kunna tolkas som ett skydd för t.ex. pedofiler. Det
menar vi är en orimlig tolkning. Även bortsett från att
pedofili knappast är att betrakta som en "sexuell läggning"
jämförbar med homo- och heterosexualitet, så innebär ett
diskrimineringsförbud inte att annars straffbara handlingar,
t.ex. övergrepp mot barn eller framställning, spridning och
innehav av barnpornografi, skyddas. På samma sätt är det
med religionsfriheten, som ju inte innebär att brottsliga
handlingar blir tillåtna genom att de utförs i ett religiöst
sammanhang eller ges religiösa motiveringar. Vänsterpartiet
menar att riksdagen av regeringen bör begära förslag om
tillägg till regeringsformen som innebär skydd för
homosexuellas likaberättigande och förbud mot
diskriminering på grund av sexuell läggning.
Hets mot folkgrupp
I tryckfrihetsförordningens s.k. brottskatalog i 7 kap. anges i
4 § p.11 som tryckfrihetsbrott "hets mot folkgrupp,
varigenom någon hotar eller uttrycker missaktning för
folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med
anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung
eller trosbekännelse". Hit bör även tillföras begreppet
"sexuell läggning".
För att en gärning ska utgöra tryckfrihetsbrott enligt grundlagen krävs att
den dessutom är straffbar enligt lag. Därför måste samtidigt även mot-
svarande gärning tillföras brottsbalken, lämpligen i 16 kap. 8 §:
Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker
missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med
anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller
om brottet är ringa till böter.
Riksdagen bör av regeringen begära förslag till ändring av 7
kap. 4 §:11 TF samt av 16 kap. 8 § BrB med denna
innebörd.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
regeringsformen innebärande förbud mot diskriminering på grund av sexuell
läggning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
7 kap. 4 §:11 tryckfrihetsförordningen samt 16 kap. 8 § brottsbalken
innebärande förbud mot hets mot folkgrupp med anspelning på sexuell
läggning.
Stockholm den 24 oktober 1998
Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)
Kalle Larsson (v)
Peter Pedersen (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lennart Gustavsson (v)
Tasso Stafilidis (v)
Tanja Linderborg (v)