Personvalspoäng är att vinna människors förtroende för den
person man är, de frågor man driver och det man tror på.
Personvalsmöjligheten som infördes vid höstens val innebär en god
möjlighet att förnya demokratin. Rätt hanterad kan personvalsinslaget föra
väljare och politiker närmare varandra. Det kan också bidra till att vitalisera
partierna.
Men det gäller att personvalsinslaget hanteras med långsiktighet och
ansvar av partier och kandidater. Fel utnyttjat - om personvalet förvandlas
till ett slags "Snyggast annonskampanj vinner" eller "särintressenas parad-
marsch" - kommer den att kasta ytterligare misstro över politiken.
Personval är rimligen mer en attityd än en kampanjform.
Det handlar om att man som politiker måste vara och agera på ett sådant
sätt att man vinner människors förtroende. Personvalet bör därför bygga på
att långsiktigt förtroende och direkta kontakter mellan kandidater och väljare
byggs upp.
Det är för den som kandiderar en fråga om inställningen till sig själv, till
politikerrollen och till människor. Riktig kontakt med människor kräver en
öppen och prestigelös attityd.
Den nya vallagen
Enligt den nya vallagen har väljarna möjlighet att i alla val
kryssa för den kandidat man helst vill se vald av alla dem
som står på en partivalsedel. Genom personvalet kan listans
ordning bekräftas av väljarna, men listans inbördes ordning
kan också ändras.
En kandidat i ett kommunalval som på detta sätt får stöd av minst
5 procent av partiets totala antal väljare i valkretsen och en kandidat som i
riksdagsvalet vinner stöd av minst 8 procent av partiets totala antal väljare i
valkretsen placeras i en särskild grupp vid sammanräkningen. I de
kommunala valen gäller dessutom en spärrregel. Minst 50 röster krävs för att
bli personvald, oavsett hur många procent detta motsvarar.
Mandaten fördelas i första hand till kandidaterna i denna grupp som klarar
spärren. Den som får flest personvalsröster vinner och blir därmed person-
vald. Det gör att samtliga kandidater på en valsedel har möjlighet att bli
valda. Det gör också att fler kandidater än det finns mandat att fördela kan
lyckas passera spärren. Så skedde också i flera fall i 1998 års riksdagsval,
vilket utvecklas nedan.
I fall där ingen kandidat uppnår ett tillräckligt antal personvalskryss gäller
listans ursprungliga turordning.
Ett dubbelt personval
Personvalet ger politiker möjlighet att få direkta mandat från
väljarna och ytterst kan politiker som människor inte vill se
ytterligare en period ersättas. Systemet innebär dock inte att
partierna är åsiktslösa inför vilka kandidater som väljs in.
Precis som vanligt har först partiernas medlemmar, sedan nominerings-
kommittéer och styrelser samt slutligen partiernas förbunds- eller nomine-
ringsstämmor sagt hur prioriteringsordningen på listorna skall vara. Det gör
att en kandidat kan bli dubbelt personvald, först av partiets medlemmar,
sedan av väljarna.
Kandidaterna har numera också ett dubbelt ansvar. Det ena är att svara för
att det drivs en valrörelse i hela valkretsen och att hela partiets politik
presenteras och försvaras. Också negativa debatter måste tas när respektive
politik angrips. Det är viktigt för partiernas samlade valresultat. Den andra
uppgiften är att driva en personlig valrörelse där egna hjärtefrågor lyfts fram.
Valen är i första hand ett partival, precis som tidigare. Det är partierna som
söker vinna människors förtroende för sina respektive program. Det är
respektive parti som söker vinna majoritet i kommuner, landsting och
riksdag. Det som är nytt är att det nu finns möjlighet till individuell
"kryddning" av valrörelse och budskap genom personvalet. Det nya val-
systemet är därmed egentligen ett partival med personvalsmöjlighet.
Personvalets utfall
Personvalsinslaget fick ett stort genomslag i valet.
? 88 av riksdagens ledamöter sitter nu med direkta mandat från människor i
sina valkretsar.
?
? 12 personer som stod utanför valbar plats blev personvalda till riksdagen.
?
Det var mycket realistiskt att förmoda att den nya
personvalsmöjligheten skulle få stort genomslag i valet 1998.
Allt annat hade varit något av ett underbetyg för oss som
kandiderade. Ändå präglades debatten av skepticism till att
genomslaget skulle bli annat än försumbart.
Felaktig debatt inför valet
I huvudsak byggde denna skepticism på 4 felaktiga
utgångspunkter.
1. Överdriven fokusering på Stockholm
Diskussionen inför valet var helt fokuserad på
förutsättningarna att bli personvald i Stockholms stad och
län, landets största valkretsar. Men förutsättningarna där är
inte representativa för landet som helhet och därmed inte för
majoriteten av landets riksdagsvalkretsar.
I Stockholm krävs kanske 15 000-20 000 kryss för att bli personvald, i
storleksordningen 8-10 gånger fler kryss än i t.ex. Örebro län. I många
valkretsar kan en ambitiös kandidat personligen träffa och samtala med ett
tillräckligt stort antal väljare. Det finns en reell möjlighet till långsiktigt
relationsbyggande mellan väljare och valda.
2. En personvalskampanj kostar fler hundra tusen kronor.
Personvalet handlade inte om pengar - framförallt inte i
mindre valkretsar. Grunden är att politiker måste vara och
agera på ett sådant sätt att man vinner människors
förtroende. Personval är rimligen mer en attityd än en
kampanjform.
Den sundaste personvalskampanjen är att vara utåtriktad varje dag i sitt
politiska arbete, inte bara de sista veckorna inför ett val. Ju mindre
utåtriktad
den vardagliga politiken är, desto större pengainsatser kommer att krävas för
att i ett sent valrörelseskede uppamma personvalsstöd.
3. Personvalet är meningslöst om inte partiernas listordning
ändras.
Det finns bara ett sätt att bli personvald på - genom ett direkt
markerat stöd av tillräckligt många människor. Varje röst är
lika mycket värd.
Det har ett värde att bli personvald alldeles oavsett placering på listan. Om
väljarna via ett stort antal personvalskryss markerar förtroende för listans
första kandidat innebär det att denne går stärkt in i sitt politiska uppdrag.
Väljarna kan få ut mer av sina politiker.
Partierna och politiker får ett tydligt besked om vilka politiker som är
kända och uppskattas av väljarna. Tydligare profilering och variation i
politisk stil kommer förmodligen att bli resultatet.
Väljare som visar stor trötthet i synen på de politiska partierna kan kanske
via personvalsröstningen vinnas tillbaka till ökat samhällsengagemang.
Väljarna kommer i ökad utsträckning förhoppningsvis att notera att ett parti
består av mer än ett partiprogram och en partiledare.
Personvalet sätter press på den enskilde kandidaten att själv aktivera sig.
Värdet av personval är därför alls inte bara möjligheten att byta ut
politiker, utan fastmer möjligheten att ge ett direkt och förnyat förtroende.
Stort personvalsstöd ger besked om att det vardagliga politiska arbetet ger
resultat och respekt.
Därmed förstärks banden mellan väljare och valda.
4. Vissa grupper missgynnas
Det sades inför personvalet att ungdomar och kvinnor skulle
missgynnas. Av de 12 som inte stod på valbar plats men som
ändå kryssade sig in i riksdagen var 5 kvinnor och 7 män.
Det avgörande är sättet att arbeta på och hur moderna metoderna att
kommunicera med väljarna är. Om det som så ofta sägs stämmer, att bl.a.
ungdomar och kvinnor har svårt att komma fram inom partierna, är
personvalet snarare en ny möjlighet att bredda rekryteringen av politiker.
Men det viktiga när en person väl innehar ett uppdrag är vad personen
ifråga vill och kan göra för sina väljare, inte vilken grupp han eller hon
tillhör.
Istället för att på förhand peka ut "drabbade" grupper borde fokus ha legat
på vad samtliga kandidater har åstadkommit, respektive ville och kunde
åstadkomma. Förhoppningsvis kommer därför debatten i framtiden att handla
mer om vad partiernas kandidater vill och har för visioner.
Genomslaget i varje valkrets
Intresset för att använda personvalsmöjligheten varierade
både mellan partierna och partiernas väljare i olika
valkretsar. Andelen väljare som personröstade, uppdelat på
parti och valkrets, redovisas i nedanstående tabell. Källa:
RUT.
Andel av väljarna som använde sig av möjligheten att rösta på person.
2 Carl Bildt, Gudrun Schyman och Birger Schlaug var förstanamn i
Stockholms kommun.
3 Lennart Daléus och Lars Leijonborg var förstanamn i Stockholms län.
4 Birger Schlaug var, förutom i Stockholms kommun, första namn i
Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.
5 Marianne Samuelsson var förstanamn i Jönköpings, Västra Götalands läns
norra samt östra valkrets.
6 Göran Persson var förstanamn i Malmö kommun.
Genomslaget för respektive parti
För Kristdemokraterna är personvalsresultatet ingen
värdemätare alls. Att Alf Svensson stod först på samtliga
länsvalsedlar hindrade i praktiken lokala kristdemokrater
från att bli personvalda.
I Centerpartiet finns en tydlig politisk skillnad, där många är kritiska till
partiledningen i allmänhet och samarbetet med Socialdemokraterna i
synnerhet.
Socialdemokraterna och Vänstern har varit skeptiska till personvalet över-
huvudtaget.
De som kryssade sig förbi partiernas listordning hade följande partitill-
hörighet:
Parti
Antal personvalda
Socialdemokraterna
1
Moderaterna
2
Centern
3
Folkpartiet
3
Kristdemokraterna
1
Vänsterpartiet
1
Miljöpartiet
1
Mycket tyder på att det varit lättast att bli personvald för den
som företräder ett mindre parti, i en mindre valkrets. I stora
partier, i stora valkretsar är det utomordentligt svårt att bli
personvald, om man inte är partiledare. I stora valkretsar
finns i de stora partierna dessutom helt säkra mandat.
Har ett parti 12 mandat och 8 procent är nivån för personvalsspärren, så
visar redan enkel matematik att förstanamnet knappast kan anses hotat. Det
är orimligt med ett system som ger dessa effekter.
Var spärren för hög?
Återigen, inför valet var bilden i media entydig, personvalet
skulle svårligen få något genomslag att tala om. Att 88
riksdagsledamöter passerade spärren - många med
utomordentligt god marginal - är ett tydligt tecken på
motsatsen.
Ytterligare 17 personer passerade 8-procentsspärren utan att bli valda. Det
berodde på att de fick färre röster än en konkurrerande kandidat och att
ytterligare mandat inte fanns att fördela. Sammanlagt klarade alltså 105
personer 8-procentsspärren till riksdagen.
I praktiken räckte det på många håll inte att bara passera spärren för att bli
vald. En kandidat var tvungen att vinna personvalet för att bli vald. Spärren
var därmed på många håll meningslös. Flest kryss vann, är en bättre
beskrivning av hur förhållandena var.
Ytterligare en pusselbit ger en studie av hur många som var nära att klara
spärren.
Antal ej invalda kandidater som erhöll viss andel personröster samt vilka
av dessa som fick fler personröster än någon kandidat som valdes in. Källa:
RUT.
Antal
kandidater
Antal kandidater som fick fler
personröster än en eller flera av
de kandidater som valdes in
6.00 -
6.99
10
0
7.00 - 7.99
13
1
23 personer fick mellan sex och åtta procent personröster. De
var alltså ganska nära att klara spärren. Men det vara bara en
enda av dessa som fick fler personröster än den eller de
kandidater som faktiskt valdes in. Spärren på 8 procent utgör
heller inte betraktad i detta perspektiv något praktiskt
problem. Den som fått flest kryss har också valts.
Ingenting tyder alltså på att spärren varit för hög. Storstadsregionerna är ett
särfall, som inte är representativt för landet i övrigt. Där är problemet
snarare
att valkretsarnas storlek förhindrar möjligheterna till relationsbyggande
mellan väljare och valda. En delning av dessa valkretsar bör utredas.
Allvarliga informationsbrister inför
valet
Ett allvarligare problem var att informationen inför
personvalet i bästa fall kan kallas bristfällig.
Riksskatteverket hävdade i informationsbroschyren till alla
hushåll att den som var nöjd med en listas utseende inte
behövde kryssa någon kandidat, utan kunde lämna in listan
som den var.
Ställt på sin spets innebar detta att listornas förstakandidater inte kunde bli
personvalda, om väljarna följde Riksskatteverkets råd. Eftersom mandaten i
första hand fördelas bland kandidater som klarat spärren och endast i andra
hand fördelas efter listordning kunde detta mycket väl leda till att partiernas
toppkandidater slogs ut på grund av felaktig information.
Om man är nöjd med listans utseende bör man tvärtom utnyttja kryss-
möjligheten för att markera detta.
Situationen förvärrades av att en företrädare för Riksskatteverket i radio
flyttade fram positionerna och hävdade att är man nöjd med listans utseende
så "skall" man inte kryssa någon kandidat. Detta uttalande närmar sig
obstruktion av demokratin och är ett allvarligt övertramp av en tjänsteman.
Det kan inte uteslutas att informationen påverkat utgången av personvalet.
Minoritetens diktatur?
I kombinationen av den förhållandevis låga spärren och den
bristande informationen anas ett problem, väl värt att ta på
allvar.
Om 92 procent av ett partis väljare inte kryssar - för att de är nöjda med
listans utseende - och därmed följer Riksskatteverkets anvisningar men
8 procent är missnöjda och kryssar för en annan, gemensam kandidat så
ändras listordningen. En minoritet har därmed på grund av ett ogenomtänkt
system tillåtits styra en majoritet.
Antingen måste informationen trappas upp och tydliggöras, eller så bör de
valsedlar som inte kryssas räknas listordningen till godo som personröst.
Avskaffa valrörelserna
Personvalet innebär en verklig chans för politiken att
modernisera gamla kampanjformer och interna
belöningssystem.
Vår vision är hårdraget att personvalet på sikt kan komma att avskaffa
valrörelserna, som vi är vana att se dem. Argumentet för detta är enkelt. Det
tar så oändligt mycket längre tid att etablera en relation till människor i den
egna valkretsen och verkligen nå ut med vem man är och vad man står för än
den traditionella intensivvalrörelsens tre veckor. När september månad
kommer har de flesta människors personliga val av politiker förhoppningsvis
redan avgjorts.
Det gäller därmed att vara utåtriktad varje dag i sitt politiska arbete, inte
bara de sista veckorna inför ett val. Personvalet får inte förvandlas till en
helt
pengastyrd valrörelse. Ju mindre utåtriktad den vardagliga politiken är, desto
mer pengainsatser kommer att krävas för att i ett sent valrörelseskede
uppamma personvalsstöd.
En öppen attityd måste också gälla för redovisning av personvalskampan-
jernas finansiering. Möjligen har dock debatten hittills varit överdrivet
fokuserad på just pengar. Vi kommer förmodligen inte att få uppleva värst
många kampanjer av amerikanskt snitt. Vårt valsystem är helt annorlunda än
i kända personvalsländer som USA eller England. Vi har varken en-
mansvalkretsar eller bara två partier. Men vill och kan kandidater pröva den
vägen så måste det givetvis vara tillåtet. Sist och slutligen är det upp till
väljarna att visa vilken politisk stil de uppskattar.
Vi ser däremot en risk i att stora kampanjbudgetar kan öka risken för
felrekrytering till olika uppdrag. Skapar vi valrörelser där stora summor
pengar förekommer så kommer vi långsiktigt att få de bästa kampanjmakarna
i våra politiska församlingar. Det är möjligt, men långtifrån säkert att detta
är
de bästa politikerna. Å andra sidan är det inte klarlagt att dagens rekry-
teringssystem ger de bästa urvalet heller.
De politiska kandidaterna bör ha som uppdrag att skapa, förankra och
driva politik. Den som gör det med trovärdighet blir sannolikt personvald. Då
är det förmodligen också så att den personen kan klara uppdraget på ett bra
sätt.
För tio år sedan ingav en politisk titel respekt i människors ögon. Idag
måste den respekten förtjänas av varje politiker personligen. Det är i grunden
en mycket positiv utveckling.
Förnya
rekryteringsprocessen
Det är centralt att partiernas interna arbete förändras inte
minst mot bakgrund av personvalet. Hittills har det
avgörande för rekrytering till framförallt riksdagsuppdrag
varit den interna processen. Det har hårdraget varit viktigare
och gett bättre resultat att profilera sig internt, än externt.
Personvalssystemet kommer inför de kommande valen att tvinga både
partierna och deras kandidater att bli betydligt mer externt inriktade. Från
och med nu är väljarnas uppfattning om vilka politiker de vill se valda och
känner förtroende för avgörande. Den interna positioneringen minskar
därmed i vikt.
Det gör också att partiernas interna maktbalanser påverkas. Länge har ett
tämligen litet antal centrala personer haft stort inflytande över den reella
rekryteringsprocessen. Vissa partier, som Socialdemokraterna, har inte ens
haft interna provval inför nomineringarna. Nu flyttar makten ut, till
människors förmån.
Partiernas interna världsbilder kommer förmodligen i flera fall att få en
knäck av personvalet. Saker som spelar stor roll internt i partiernas
rekryteringsprocesser - och kanske ibland i medias bevakning av politiken -
kommer förmodligen att visa sig vara tämligen försumbara storheter i
människors ögon. Detta kommer att visa sig mer i kommande val.
I många partier spelar olika former av kvotgruppstänkande stor roll. Det
handlar om geografi-bostadsort, ålder, kön, facklig eller partibakgrund osv.
Det allvarliga med kvoteringar är att en situation kan skapas där allt annat än
kompetens och de personliga egenskaperna styr rekryteringen av politiker.
Kön, ålder, hudfärg, bostadsort osv riskerar att bli viktigare än vilja,
kunnande och erfarenhet. Då kan en situation uppstå där den politiska
insatsen en person gör inte spelar värst stor roll längre.
Politiker förlorar då möjligheten att påverka sin situation genom eget
arbete. Få saker torde vara mer demoraliserande för det politiska livet och
beslutens kvalitet. Kvoteringar motverkar därför synnerligen effektivt
rekrytering av kompetenta politiker. Det är inte ökade gruppkonflikter
politiken behöver, utan ökad individualism.
Människor kommer förmodligen att basera sina personval på sundare
tankar än så.
? I första hand väljer man förmodligen politiker som man respekterar och
vars idéer man delar.
?
? I andra hand väljer man politiker man känner till.
?
? I tredje hand - och först då - tittar människor efter andra saker som gör
att man känner någon form av frändeskap, t.ex. geografisk hemvist, kön,
yrke eller ålder.
?
På sikt kommer detta att påverka partierna interna
rekryteringsprocedurer. Partierna kan inte hålla sig med egna
världsbilder av vad som är viktiga egenskaper för en
politiker.
Förhoppningsvis kommer det också att påverka medias bevakning och
skildring av politiken. Frågor som vad vill du åstadkomma, vad brinner du
för, vilka är dina visioner? måste var viktigare än grupptillhörighet och
spelteori.
Frågor om taxerad inkomst och hur man bor är viktiga, men säger mycket
lite om en människas förutsättningar och kvalitet som politiker. Det är
faktiskt vad en människa kan uträtta som är det centrala.
Kanske kan vi t.o.m. få en seriös debatt om vad man kan och skall förvänta
sig av en riksdagsledamot, kommunfullmäktig eller Europaparlamentariker.
Detta har hittills tyvärr lyst med sin frånvaro. Förtroendeuppdrag är kanske
den enda position till vilken organisationer rekryterar utan att öppet och
medvetet diskutera vilka kvalifikationer som behövs. Sist och slutligen är det
dock med personvalet upp till väljarna att avgöra vilka egenskaper som är
viktiga.
Kontakt på väljarnas villkor
Hur ofta tycker människor att det är riktigt roligt att träffa en
politiker? Kan det vara så att politikens former för att möta
människor idag snarare fjärmar än närmar? Kan det vara så
att många av de kampanjformer vi använder bygger murar
mellan väljare och valda?
Om någon känner att han eller hon vill fråga en politiker någonting -
ställer man helst den frågan i en högtalare inför en massa människor på stan?
Om man vill kontakta ett parti - går man helst fram till ett bokbord där
stadens politiskt aktiva kärngäng pratar med varandra? Kontakter måste ske
på väljarnas villkor.
Politikens sätt att kommunicera är inte sällan spegelvänt mot vad det borde
vara. Vi står t.ex. på stan och sprider samma broschyr om samma ämne till
alla människor som passerar - oavsett vilket ämne de är intresserade av och
oavsett hur djupt intresset är.
Vi måste vända på steken - all kommunikation måste individanpassas och
ske på människors villkor. Människor måste kunna välja vilket ämne de vill
ha information om och man skall kunna ha informell kontakt med oss
förtroendevalda. Alla trösklar för kontakt - spärrarna - måste rivas ner.
Grunden för allt man gör i en personvalskampanj tror vi måste vara att det
stämmer överens med den personlighet man är. Annars blir det som i en
skönhetstävling, där alla säger sig var lika öppna, positiva och vill jobba med
människor. Den som förvanskar den han eller hon är kommer att
genomskådas. Sker det före valet blir personen inte vald, sker det efter blir
besvikelsen stor och man blir troligen inte omvald.
Kommunalpampens död?
I debatten har många varnat för att personvalssystemet skulle
missgynna människor som tillhör grupper som är mindre
vanliga i politiken.
De som däremot säkert kan få problem är de "pampar" som baserat sin
position mer på partiets interna strukturer än på människors respekt. Vem
älskar en "partipamp"? Naturligtvis kan och har den interna och externa
uppfattningen om en person många gånger sammanfallit - men många
gånger har den säkert också varierat. Genom personvalsmöjligheten kommer
svaren att ges vart fjärde år.
Politiken är numera så komplicerad och ställer så stora krav på snabbhet i
uppfattning av frågeställningar och avgörande av handlingslinje att tiden då
alla frågor skulle passera genom en person för avgörande är förbi.
Naturligtvis kan det faktum att en politiker är känd vara gynnsamt i ett
personval, men i takt med att människor blir vana vid personvalet kommer
värderingen av politiker att bli mer kvalitativ än kvantitativ, om uttrycket
tillåts.
Det första personvalet måste med nödvändighet ses som något av en
inkörningsperiod. Men redan nästa val kommer systemet i sig att vara så känt
att många kan och kommer att utnyttja det för att göra aktiva val baserade på
värderingar om hur en politiker skall vara. Det är en uppgift för alla - media,
partier och kandidater - att göra personvalssystemet så välkänt att det blir
enkelt att använda.
Personvalet och partierna
Bidrar personvalet till partiernas röstmaximering? Rätt
hanterat är det säkert så att personvalet kan bidra till att öka
mobiliseringen inom partierna och också av väljare som från
början var tveksamma till att alls rösta. Men incitamenten i
det nya valsystemet fungerar precis tvärtom mot
incitamenten i det gamla. Detta måste problematiseras och
diskuteras, inte minst inom partierna. Endast en levande etisk
debatt kan motverka problemen.
Det kandidaterna nu vill maximera är egna röster, personliga kryss, som
möjliggör det egna invalet. Detta kan på två sätt stå i direkt motsats till
partiets röstmaximering.
Dels därför att de 5 eller 8 procent kryss som krävs beräknas på partiets
totala röstetal. Det gör att ju färre röster partiet får desto färre kryss krävs
för
att bli invald. Exakt det antal röster som krävs för att bibehålla ett givet
antal
mandat är det valresultat som gör det lättast att bli personvald. Hårdraget,
varför jobba för fler röster till partiet när det bara gör det svårare att
kryssa
sig in?
Dels därför att de väljare som är mest troliga att utnyttja kryssmöjligheten
är de redan frälsta, medlemmar och sympatisörer. En oproportionerligt stor
andel av personvalsresurserna riskerar därför att läggas på att vinna de redan
vunna. Hårdraget, varför jobba hårt för att vinna tveksamma eller nya väljare
när de ändå inte kommer att kryssa?
Naturligtvis kan detta motverkas av idealitet för partiet, men de egna
kryssen är centrala. Det har funnits exempel redan detta första personval att
särintressen agerar mer internt än externt. Det viktiga är att det finns en
medvetenhet om problemet så att egenintresset inte tar överhanden. Det är
ändå hela partiets politik en lista går till val på. Det är partiet som syftar
till
att vinna majoritet i de olika politiska församlingarna och det är partiets
program och ideologi alla skall representera när de väl är valda.
Ett annat uppenbart problem är att vissa kända kandidater kandiderar i
flera län. I och med införandet av personval är detta mycket tveksamt och
näst intill bedrägligt. För dessa kandidater är det självklart att det rör sig
om
en eller ett par valkretsar som de verkligen kandiderar för att ta
riksdagsplatsen. I övriga valkretsar skyltar man bara med sitt namn för att dra
extra röster. För många väljare är denna valmatematik okänd och många
lever i tron att de personröstat på en kandidat som verkligen kandiderade.
Målsättning för personvalet
Vi hade två målsättningar för personvalet 1998 - en
personlig och en övergripande:
Vi ville be om människors förtroende för en ny period i riksdagen. Ett
sådant direkt mandat skulle vara en bekräftelse på att människor tycker om
det vi gör och står för. Det skulle också göra att vi som riksdagsmän skulle
gå stärkta in i den nya mandatperioden.
För egen del är vi glada, ödmjuka och tacksamma för det stöd vi fått och
för att vi blev personvalda. Vi bad om människors förtroende för en ny
period i riksdagen. Nu kommer vi att göra vårt bästa för att motsvara det
förtroende vi fått.
Vi skulle bli besvikna om inte minst hälften av våra läns riksdagsplatser
tillsattes genom att väljarna utnyttjade personvalsmöjligheten.
I Örebro län med 13 mandat klarade också sammanlagt 6 personer
personvalsspärren. Men Alf Svensson kommer inte att representera Örebro
län i riksdagen. Och eftersom mandaten i Folkpartiet och Centern - som ju
bara har ett mandat - gick till andra kandidater som också klarade spärren, så
blev bara totalt 3 personer personvalda till riksdagen. Ingen socialdemokrat,
vänsterpartist eller miljöpartist blev personvald. Det verkar vara svårare att
bli personvald ju större partiet är, särskilt om partiet verkligen inte
uppmuntrar kampanjer.
I Uppsala län med 12 mandat klarade 7 personer personvalsspärren. Alf
Svensson blev personvald också i Uppsala län men kommer inte att
representera heller detta län i riksdagen. Däremot kom Mikael Oscarsson
känd från Livets Ord och" Ja till livet" in i riksdagen för Kristdemokraterna
genom personvalet. Förstanamnet på Moderaternas, Socialdemokraternas,
Folkpartiets och Centerns listor blev också personvalda. Dessutom klarade
ytterligare en centerpartist personvalsspärren, men Centern har bara ett
mandat i länet.
Avslutning
Det behövs debatt om vilken typ av personval vi vill ha och
om hur demokratin kan och skall vitaliseras. I detta ligger att
kandidater, partier och media har ett ansvar att tala om
personvalets möjligheter, men också om det ansvar det
kräver att alla kandidater tar.
Personvalsinslaget har huvudsakligen varit positivt. Det finns dock saker
som måste uppmärksammas i eftervalsdebatten.
? Det finns en risk att en oproportionerligt stor andel av partiernas resurser
används internt, eftersom de egna är troliga att verkligen kryssa.
?
? Systemet fungerar inte i de största valkretsarna där tiotusentals kryss
krävs för att bli personvald och där personvalet kräver dyra kampanjer.
?
? Det finns dessutom helt säkra mandat i dessa valkretsar, en hittills icke
uppmärksammad konsekvens av systemet.
?
? Informationen om personvalssystemet har brustit, främst från Riks-
skatteverkets sida.
?
? Det finns en risk för att den bristande informationen, tillsammans med
personvalssystemets konstruktion, kan leda till att en minoritet får större
inflytande än majoriteten, när enskilda mandat fördelas.
?
Detta är dock barnsjukdomar som borde kunna övervinnas.
Personvalet skall nu utvärderas. Det är viktigt att erfarenheterna från
personvalet i landets samtliga valkretsar tas till vara. Personvalsinslaget har
i
huvudsak varit lyckosamt. Systemet kan dock förbättras på en rad punkter,
för vilka redogörs i denna motion.
Vi är öppna för den översyn som skall komma och t.o.m. för att andra
alternativa system för val med personvalsinslag prövas. Det finska systemet
är ett intressant exempel. Förslagen nedan läggs dock med utgångspunkten
att dagen system kvarstår.
Det vore olyckligt om personvalssystemets barnsjukdomar gjorde att
personvalsinslaget - i reformerad eller nuvarande form - i den svenska
vallagen togs bort.
Möjligheterna som personvalsinslaget ger är tydliga: Väljarna kan ge
politiker direkta förtroendeuppdrag och utkräva ansvar. Banden mellan
väljare och valda stärks.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den möjlighet till vitalisering av demokratin som personvalsinslag
ger,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att översynen av personvalsinslaget bör omfatta frågan om en
delning av de största riksdagsvalkretsarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristerna i Riksskatteverkets information till hushållen om
personvalsinslaget i 1998 års val,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att översynen av personvalsinslaget bör innefatta frågan om att
valsedlar som inte kryssas skall räknas listordningen till godo som
personröst.