Inledning
Personvalspoäng är att vinna människors förtroende för den person man är, de frågor man driver och det man tror på.
Personvalsmöjligheten som infördes vid höstens val innebär en god möjlighet att förnya demokratin. Rätt hanterad kan personvalsinslaget föra väljare och politiker närmare varandra. Det kan också bidra till att vitalisera partierna.
Men det gäller att personvalsinslaget hanteras med långsiktighet och ansvar av partier och kandidater. Fel utnyttjat - om personvalet förvandlas till ett slags "Snyggast annonskampanj vinner" eller "särintressenas parad- marsch" - kommer den att kasta ytterligare misstro över politiken.
Personval är rimligen mer en attityd än en kampanjform.
Det handlar om att man som politiker måste vara och agera på ett sådant sätt att man vinner människors förtroende. Personvalet bör därför bygga på att långsiktigt förtroende och direkta kontakter mellan kandidater och väljare byggs upp.
Det är för den som kandiderar en fråga om inställningen till sig själv, till politikerrollen och till människor. Riktig kontakt med människor kräver en öppen och prestigelös attityd.
Den nya vallagen
Enligt den nya vallagen har väljarna möjlighet att i alla val kryssa för den kandidat man helst vill se vald av alla dem som står på en partivalsedel. Genom personvalet kan listans ordning bekräftas av väljarna, men listans inbördes ordning kan också ändras.
En kandidat i ett kommunalval som på detta sätt får stöd av minst 5 procent av partiets totala antal väljare i valkretsen och en kandidat som i riksdagsvalet vinner stöd av minst 8 procent av partiets totala antal väljare i valkretsen placeras i en särskild grupp vid sammanräkningen. I de kommunala valen gäller dessutom en spärrregel. Minst 50 röster krävs för att bli personvald, oavsett hur många procent detta motsvarar.
Mandaten fördelas i första hand till kandidaterna i denna grupp som klarar spärren. Den som får flest personvalsröster vinner och blir därmed person- vald. Det gör att samtliga kandidater på en valsedel har möjlighet att bli valda. Det gör också att fler kandidater än det finns mandat att fördela kan lyckas passera spärren. Så skedde också i flera fall i 1998 års riksdagsval, vilket utvecklas nedan.
I fall där ingen kandidat uppnår ett tillräckligt antal personvalskryss gäller listans ursprungliga turordning.
Ett dubbelt personval
Personvalet ger politiker möjlighet att få direkta mandat från väljarna och ytterst kan politiker som människor inte vill se ytterligare en period ersättas. Systemet innebär dock inte att partierna är åsiktslösa inför vilka kandidater som väljs in.
Precis som vanligt har först partiernas medlemmar, sedan nominerings- kommittéer och styrelser samt slutligen partiernas förbunds- eller nomine- ringsstämmor sagt hur prioriteringsordningen på listorna skall vara. Det gör att en kandidat kan bli dubbelt personvald, först av partiets medlemmar, sedan av väljarna.
Kandidaterna har numera också ett dubbelt ansvar. Det ena är att svara för att det drivs en valrörelse i hela valkretsen och att hela partiets politik presenteras och försvaras. Också negativa debatter måste tas när respektive politik angrips. Det är viktigt för partiernas samlade valresultat. Den andra uppgiften är att driva en personlig valrörelse där egna hjärtefrågor lyfts fram.
Valen är i första hand ett partival, precis som tidigare. Det är partierna som söker vinna människors förtroende för sina respektive program. Det är respektive parti som söker vinna majoritet i kommuner, landsting och riksdag. Det som är nytt är att det nu finns möjlighet till individuell "kryddning" av valrörelse och budskap genom personvalet. Det nya val- systemet är därmed egentligen ett partival med personvalsmöjlighet.
Personvalets utfall
Personvalsinslaget fick ett stort genomslag i valet.
? 88 av riksdagens ledamöter sitter nu med direkta mandat från människor i sina valkretsar. ? ? 12 personer som stod utanför valbar plats blev personvalda till riksdagen. ? Det var mycket realistiskt att förmoda att den nya personvalsmöjligheten skulle få stort genomslag i valet 1998. Allt annat hade varit något av ett underbetyg för oss som kandiderade. Ändå präglades debatten av skepticism till att genomslaget skulle bli annat än försumbart.
Felaktig debatt inför valet
I huvudsak byggde denna skepticism på 4 felaktiga utgångspunkter.
1. Överdriven fokusering på Stockholm
Diskussionen inför valet var helt fokuserad på förutsättningarna att bli personvald i Stockholms stad och län, landets största valkretsar. Men förutsättningarna där är inte representativa för landet som helhet och därmed inte för majoriteten av landets riksdagsvalkretsar.
I Stockholm krävs kanske 15 000-20 000 kryss för att bli personvald, i storleksordningen 8-10 gånger fler kryss än i t.ex. Örebro län. I många valkretsar kan en ambitiös kandidat personligen träffa och samtala med ett tillräckligt stort antal väljare. Det finns en reell möjlighet till långsiktigt relationsbyggande mellan väljare och valda.
2. En personvalskampanj kostar fler hundra tusen kronor.
Personvalet handlade inte om pengar - framförallt inte i mindre valkretsar. Grunden är att politiker måste vara och agera på ett sådant sätt att man vinner människors förtroende. Personval är rimligen mer en attityd än en kampanjform.
Den sundaste personvalskampanjen är att vara utåtriktad varje dag i sitt politiska arbete, inte bara de sista veckorna inför ett val. Ju mindre utåtriktad den vardagliga politiken är, desto större pengainsatser kommer att krävas för att i ett sent valrörelseskede uppamma personvalsstöd.
3. Personvalet är meningslöst om inte partiernas listordning ändras.
Det finns bara ett sätt att bli personvald på - genom ett direkt markerat stöd av tillräckligt många människor. Varje röst är lika mycket värd.
Det har ett värde att bli personvald alldeles oavsett placering på listan. Om väljarna via ett stort antal personvalskryss markerar förtroende för listans första kandidat innebär det att denne går stärkt in i sitt politiska uppdrag. Väljarna kan få ut mer av sina politiker.
Partierna och politiker får ett tydligt besked om vilka politiker som är kända och uppskattas av väljarna. Tydligare profilering och variation i politisk stil kommer förmodligen att bli resultatet.
Väljare som visar stor trötthet i synen på de politiska partierna kan kanske via personvalsröstningen vinnas tillbaka till ökat samhällsengagemang. Väljarna kommer i ökad utsträckning förhoppningsvis att notera att ett parti består av mer än ett partiprogram och en partiledare.
Personvalet sätter press på den enskilde kandidaten att själv aktivera sig.
Värdet av personval är därför alls inte bara möjligheten att byta ut politiker, utan fastmer möjligheten att ge ett direkt och förnyat förtroende. Stort personvalsstöd ger besked om att det vardagliga politiska arbetet ger resultat och respekt.
Därmed förstärks banden mellan väljare och valda.
4. Vissa grupper missgynnas
Det sades inför personvalet att ungdomar och kvinnor skulle missgynnas. Av de 12 som inte stod på valbar plats men som ändå kryssade sig in i riksdagen var 5 kvinnor och 7 män.
Det avgörande är sättet att arbeta på och hur moderna metoderna att kommunicera med väljarna är. Om det som så ofta sägs stämmer, att bl.a. ungdomar och kvinnor har svårt att komma fram inom partierna, är personvalet snarare en ny möjlighet att bredda rekryteringen av politiker.
Men det viktiga när en person väl innehar ett uppdrag är vad personen ifråga vill och kan göra för sina väljare, inte vilken grupp han eller hon tillhör.
Istället för att på förhand peka ut "drabbade" grupper borde fokus ha legat på vad samtliga kandidater har åstadkommit, respektive ville och kunde åstadkomma. Förhoppningsvis kommer därför debatten i framtiden att handla mer om vad partiernas kandidater vill och har för visioner.
Genomslaget i varje valkrets
Intresset för att använda personvalsmöjligheten varierade både mellan partierna och partiernas väljare i olika valkretsar. Andelen väljare som personröstade, uppdelat på parti och valkrets, redovisas i nedanstående tabell. Källa: RUT.
Andel av väljarna som använde sig av möjligheten att rösta på person.
Uppdelat på valkrets och parti.
SAP M Vp Kd1 Cp Fp Mp Stockholms kommun 24 332 352 29 27 30 302 Stockholms län 18 18 17 30 303 273 19 Uppsala län 26 31 23 44 37 35 26 Södermanlands län 26 37 26 41 39 36 354 Östergötlands län 20 33 19 32 33 25 304 Jönköpings län 29 45 29 48 48 43 305 Kronobergs län 21 31 35 37 48 26 24 Kalmar län 23 29 27 38 46 28 20 Gotlands län 33 39 34 42 58 38 384 Blekinge län 21 36 23 35 39 31 28 Malmö kommun 316 27 22 24 27 32 19 Skåne läns västra 39 25 27 35 37 43 22 Skåne läns södra 18 30 23 35 39 36 23 Skåne läns norra och östra 23 35 24 36 40 41 22 Hallands län 29 31 31 40 40 38 26 Göteborgs kommun 32 27 33 46 34 39 30 Västra Götalands läns västra 26 28 27 44 42 37 27 Västra Götalands läns norra 24 31 26 38 37 35 295 Västra Götalands läns södra 24 33 26 38 37 32 23 Västra Götalands läns östra 31 40 34 46 43 42 315 Värmlands län 22 34 26 39 45 42 33 Örebro län 23 34 27 40 44 42 25 Västmanlands län 22 25 28 28 43 26 24 Dalarnas län 37 35 33 46 46 30 29 Gävleborgs län 29 31 26 43 47 35 26 Västmanlands län 26 36 25 39 40 38 40 Jämtlands län 38 38 31 43 50 36 30 Västerbottens län 33 41 29 40 43 43 29 Norrbottens län 28 34 26 37 43 32 28 1 Alf Svensson var förstanamn i samtliga valkretsar.
2 Carl Bildt, Gudrun Schyman och Birger Schlaug var förstanamn i Stockholms kommun.
3 Lennart Daléus och Lars Leijonborg var förstanamn i Stockholms län.
4 Birger Schlaug var, förutom i Stockholms kommun, första namn i Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.
5 Marianne Samuelsson var förstanamn i Jönköpings, Västra Götalands läns norra samt östra valkrets.
6 Göran Persson var förstanamn i Malmö kommun.
Genomslaget för respektive parti
För Kristdemokraterna är personvalsresultatet ingen värdemätare alls. Att Alf Svensson stod först på samtliga länsvalsedlar hindrade i praktiken lokala kristdemokrater från att bli personvalda.
I Centerpartiet finns en tydlig politisk skillnad, där många är kritiska till partiledningen i allmänhet och samarbetet med Socialdemokraterna i synnerhet.
Socialdemokraterna och Vänstern har varit skeptiska till personvalet över- huvudtaget.
De som kryssade sig förbi partiernas listordning hade följande partitill- hörighet: Parti Antal personvalda Socialdemokraterna 1 Moderaterna 2 Centern 3 Folkpartiet 3 Kristdemokraterna 1 Vänsterpartiet 1 Miljöpartiet 1 Mycket tyder på att det varit lättast att bli personvald för den som företräder ett mindre parti, i en mindre valkrets. I stora partier, i stora valkretsar är det utomordentligt svårt att bli personvald, om man inte är partiledare. I stora valkretsar finns i de stora partierna dessutom helt säkra mandat.
Har ett parti 12 mandat och 8 procent är nivån för personvalsspärren, så visar redan enkel matematik att förstanamnet knappast kan anses hotat. Det är orimligt med ett system som ger dessa effekter.
Var spärren för hög?
Återigen, inför valet var bilden i media entydig, personvalet skulle svårligen få något genomslag att tala om. Att 88 riksdagsledamöter passerade spärren - många med utomordentligt god marginal - är ett tydligt tecken på motsatsen.
Ytterligare 17 personer passerade 8-procentsspärren utan att bli valda. Det berodde på att de fick färre röster än en konkurrerande kandidat och att ytterligare mandat inte fanns att fördela. Sammanlagt klarade alltså 105 personer 8-procentsspärren till riksdagen.
I praktiken räckte det på många håll inte att bara passera spärren för att bli vald. En kandidat var tvungen att vinna personvalet för att bli vald. Spärren var därmed på många håll meningslös. Flest kryss vann, är en bättre beskrivning av hur förhållandena var.
Ytterligare en pusselbit ger en studie av hur många som var nära att klara spärren.
Antal ej invalda kandidater som erhöll viss andel personröster samt vilka av dessa som fick fler personröster än någon kandidat som valdes in. Källa: RUT.
Antal kandidater Antal kandidater som fick fler personröster än en eller flera av de kandidater som valdes in 6.00 - 6.99 10 0 7.00 - 7.99 13 1 23 personer fick mellan sex och åtta procent personröster. De var alltså ganska nära att klara spärren. Men det vara bara en enda av dessa som fick fler personröster än den eller de kandidater som faktiskt valdes in. Spärren på 8 procent utgör heller inte betraktad i detta perspektiv något praktiskt problem. Den som fått flest kryss har också valts.
Ingenting tyder alltså på att spärren varit för hög. Storstadsregionerna är ett särfall, som inte är representativt för landet i övrigt. Där är problemet snarare att valkretsarnas storlek förhindrar möjligheterna till relationsbyggande mellan väljare och valda. En delning av dessa valkretsar bör utredas.
Allvarliga informationsbrister inför valet
Ett allvarligare problem var att informationen inför personvalet i bästa fall kan kallas bristfällig. Riksskatteverket hävdade i informationsbroschyren till alla hushåll att den som var nöjd med en listas utseende inte behövde kryssa någon kandidat, utan kunde lämna in listan som den var.
Ställt på sin spets innebar detta att listornas förstakandidater inte kunde bli personvalda, om väljarna följde Riksskatteverkets råd. Eftersom mandaten i första hand fördelas bland kandidater som klarat spärren och endast i andra hand fördelas efter listordning kunde detta mycket väl leda till att partiernas toppkandidater slogs ut på grund av felaktig information.
Om man är nöjd med listans utseende bör man tvärtom utnyttja kryss- möjligheten för att markera detta.
Situationen förvärrades av att en företrädare för Riksskatteverket i radio flyttade fram positionerna och hävdade att är man nöjd med listans utseende så "skall" man inte kryssa någon kandidat. Detta uttalande närmar sig obstruktion av demokratin och är ett allvarligt övertramp av en tjänsteman.
Det kan inte uteslutas att informationen påverkat utgången av personvalet.
Minoritetens diktatur?
I kombinationen av den förhållandevis låga spärren och den bristande informationen anas ett problem, väl värt att ta på allvar.
Om 92 procent av ett partis väljare inte kryssar - för att de är nöjda med listans utseende - och därmed följer Riksskatteverkets anvisningar men 8 procent är missnöjda och kryssar för en annan, gemensam kandidat så ändras listordningen. En minoritet har därmed på grund av ett ogenomtänkt system tillåtits styra en majoritet.
Antingen måste informationen trappas upp och tydliggöras, eller så bör de valsedlar som inte kryssas räknas listordningen till godo som personröst.
Avskaffa valrörelserna
Personvalet innebär en verklig chans för politiken att modernisera gamla kampanjformer och interna belöningssystem.
Vår vision är hårdraget att personvalet på sikt kan komma att avskaffa valrörelserna, som vi är vana att se dem. Argumentet för detta är enkelt. Det tar så oändligt mycket längre tid att etablera en relation till människor i den egna valkretsen och verkligen nå ut med vem man är och vad man står för än den traditionella intensivvalrörelsens tre veckor. När september månad kommer har de flesta människors personliga val av politiker förhoppningsvis redan avgjorts.
Det gäller därmed att vara utåtriktad varje dag i sitt politiska arbete, inte bara de sista veckorna inför ett val. Personvalet får inte förvandlas till en helt pengastyrd valrörelse. Ju mindre utåtriktad den vardagliga politiken är, desto mer pengainsatser kommer att krävas för att i ett sent valrörelseskede uppamma personvalsstöd.
En öppen attityd måste också gälla för redovisning av personvalskampan- jernas finansiering. Möjligen har dock debatten hittills varit överdrivet fokuserad på just pengar. Vi kommer förmodligen inte att få uppleva värst många kampanjer av amerikanskt snitt. Vårt valsystem är helt annorlunda än i kända personvalsländer som USA eller England. Vi har varken en- mansvalkretsar eller bara två partier. Men vill och kan kandidater pröva den vägen så måste det givetvis vara tillåtet. Sist och slutligen är det upp till väljarna att visa vilken politisk stil de uppskattar.
Vi ser däremot en risk i att stora kampanjbudgetar kan öka risken för felrekrytering till olika uppdrag. Skapar vi valrörelser där stora summor pengar förekommer så kommer vi långsiktigt att få de bästa kampanjmakarna i våra politiska församlingar. Det är möjligt, men långtifrån säkert att detta är de bästa politikerna. Å andra sidan är det inte klarlagt att dagens rekry- teringssystem ger de bästa urvalet heller.
De politiska kandidaterna bör ha som uppdrag att skapa, förankra och driva politik. Den som gör det med trovärdighet blir sannolikt personvald. Då är det förmodligen också så att den personen kan klara uppdraget på ett bra sätt.
För tio år sedan ingav en politisk titel respekt i människors ögon. Idag måste den respekten förtjänas av varje politiker personligen. Det är i grunden en mycket positiv utveckling.
Förnya rekryteringsprocessen
Det är centralt att partiernas interna arbete förändras inte minst mot bakgrund av personvalet. Hittills har det avgörande för rekrytering till framförallt riksdagsuppdrag varit den interna processen. Det har hårdraget varit viktigare och gett bättre resultat att profilera sig internt, än externt.
Personvalssystemet kommer inför de kommande valen att tvinga både partierna och deras kandidater att bli betydligt mer externt inriktade. Från och med nu är väljarnas uppfattning om vilka politiker de vill se valda och känner förtroende för avgörande. Den interna positioneringen minskar därmed i vikt.
Det gör också att partiernas interna maktbalanser påverkas. Länge har ett tämligen litet antal centrala personer haft stort inflytande över den reella rekryteringsprocessen. Vissa partier, som Socialdemokraterna, har inte ens haft interna provval inför nomineringarna. Nu flyttar makten ut, till människors förmån.
Partiernas interna världsbilder kommer förmodligen i flera fall att få en knäck av personvalet. Saker som spelar stor roll internt i partiernas rekryteringsprocesser - och kanske ibland i medias bevakning av politiken - kommer förmodligen att visa sig vara tämligen försumbara storheter i människors ögon. Detta kommer att visa sig mer i kommande val.
I många partier spelar olika former av kvotgruppstänkande stor roll. Det handlar om geografi-bostadsort, ålder, kön, facklig eller partibakgrund osv. Det allvarliga med kvoteringar är att en situation kan skapas där allt annat än kompetens och de personliga egenskaperna styr rekryteringen av politiker. Kön, ålder, hudfärg, bostadsort osv riskerar att bli viktigare än vilja, kunnande och erfarenhet. Då kan en situation uppstå där den politiska insatsen en person gör inte spelar värst stor roll längre.
Politiker förlorar då möjligheten att påverka sin situation genom eget arbete. Få saker torde vara mer demoraliserande för det politiska livet och beslutens kvalitet. Kvoteringar motverkar därför synnerligen effektivt rekrytering av kompetenta politiker. Det är inte ökade gruppkonflikter politiken behöver, utan ökad individualism.
Människor kommer förmodligen att basera sina personval på sundare tankar än så.
? I första hand väljer man förmodligen politiker som man respekterar och vars idéer man delar. ? ? I andra hand väljer man politiker man känner till. ? ? I tredje hand - och först då - tittar människor efter andra saker som gör att man känner någon form av frändeskap, t.ex. geografisk hemvist, kön, yrke eller ålder. ? På sikt kommer detta att påverka partierna interna rekryteringsprocedurer. Partierna kan inte hålla sig med egna världsbilder av vad som är viktiga egenskaper för en politiker.
Förhoppningsvis kommer det också att påverka medias bevakning och skildring av politiken. Frågor som vad vill du åstadkomma, vad brinner du för, vilka är dina visioner? måste var viktigare än grupptillhörighet och spelteori.
Frågor om taxerad inkomst och hur man bor är viktiga, men säger mycket lite om en människas förutsättningar och kvalitet som politiker. Det är faktiskt vad en människa kan uträtta som är det centrala.
Kanske kan vi t.o.m. få en seriös debatt om vad man kan och skall förvänta sig av en riksdagsledamot, kommunfullmäktig eller Europaparlamentariker. Detta har hittills tyvärr lyst med sin frånvaro. Förtroendeuppdrag är kanske den enda position till vilken organisationer rekryterar utan att öppet och medvetet diskutera vilka kvalifikationer som behövs. Sist och slutligen är det dock med personvalet upp till väljarna att avgöra vilka egenskaper som är viktiga.
Kontakt på väljarnas villkor
Hur ofta tycker människor att det är riktigt roligt att träffa en politiker? Kan det vara så att politikens former för att möta människor idag snarare fjärmar än närmar? Kan det vara så att många av de kampanjformer vi använder bygger murar mellan väljare och valda?
Om någon känner att han eller hon vill fråga en politiker någonting - ställer man helst den frågan i en högtalare inför en massa människor på stan? Om man vill kontakta ett parti - går man helst fram till ett bokbord där stadens politiskt aktiva kärngäng pratar med varandra? Kontakter måste ske på väljarnas villkor.
Politikens sätt att kommunicera är inte sällan spegelvänt mot vad det borde vara. Vi står t.ex. på stan och sprider samma broschyr om samma ämne till alla människor som passerar - oavsett vilket ämne de är intresserade av och oavsett hur djupt intresset är.
Vi måste vända på steken - all kommunikation måste individanpassas och ske på människors villkor. Människor måste kunna välja vilket ämne de vill ha information om och man skall kunna ha informell kontakt med oss förtroendevalda. Alla trösklar för kontakt - spärrarna - måste rivas ner.
Grunden för allt man gör i en personvalskampanj tror vi måste vara att det stämmer överens med den personlighet man är. Annars blir det som i en skönhetstävling, där alla säger sig var lika öppna, positiva och vill jobba med människor. Den som förvanskar den han eller hon är kommer att genomskådas. Sker det före valet blir personen inte vald, sker det efter blir besvikelsen stor och man blir troligen inte omvald.
Kommunalpampens död?
I debatten har många varnat för att personvalssystemet skulle missgynna människor som tillhör grupper som är mindre vanliga i politiken.
De som däremot säkert kan få problem är de "pampar" som baserat sin position mer på partiets interna strukturer än på människors respekt. Vem älskar en "partipamp"? Naturligtvis kan och har den interna och externa uppfattningen om en person många gånger sammanfallit - men många gånger har den säkert också varierat. Genom personvalsmöjligheten kommer svaren att ges vart fjärde år.
Politiken är numera så komplicerad och ställer så stora krav på snabbhet i uppfattning av frågeställningar och avgörande av handlingslinje att tiden då alla frågor skulle passera genom en person för avgörande är förbi.
Naturligtvis kan det faktum att en politiker är känd vara gynnsamt i ett personval, men i takt med att människor blir vana vid personvalet kommer värderingen av politiker att bli mer kvalitativ än kvantitativ, om uttrycket tillåts.
Det första personvalet måste med nödvändighet ses som något av en inkörningsperiod. Men redan nästa val kommer systemet i sig att vara så känt att många kan och kommer att utnyttja det för att göra aktiva val baserade på värderingar om hur en politiker skall vara. Det är en uppgift för alla - media, partier och kandidater - att göra personvalssystemet så välkänt att det blir enkelt att använda.
Personvalet och partierna
Bidrar personvalet till partiernas röstmaximering? Rätt hanterat är det säkert så att personvalet kan bidra till att öka mobiliseringen inom partierna och också av väljare som från början var tveksamma till att alls rösta. Men incitamenten i det nya valsystemet fungerar precis tvärtom mot incitamenten i det gamla. Detta måste problematiseras och diskuteras, inte minst inom partierna. Endast en levande etisk debatt kan motverka problemen.
Det kandidaterna nu vill maximera är egna röster, personliga kryss, som möjliggör det egna invalet. Detta kan på två sätt stå i direkt motsats till partiets röstmaximering.
Dels därför att de 5 eller 8 procent kryss som krävs beräknas på partiets totala röstetal. Det gör att ju färre röster partiet får desto färre kryss krävs för att bli invald. Exakt det antal röster som krävs för att bibehålla ett givet antal mandat är det valresultat som gör det lättast att bli personvald. Hårdraget, varför jobba för fler röster till partiet när det bara gör det svårare att kryssa sig in?
Dels därför att de väljare som är mest troliga att utnyttja kryssmöjligheten är de redan frälsta, medlemmar och sympatisörer. En oproportionerligt stor andel av personvalsresurserna riskerar därför att läggas på att vinna de redan vunna. Hårdraget, varför jobba hårt för att vinna tveksamma eller nya väljare när de ändå inte kommer att kryssa?
Naturligtvis kan detta motverkas av idealitet för partiet, men de egna kryssen är centrala. Det har funnits exempel redan detta första personval att särintressen agerar mer internt än externt. Det viktiga är att det finns en medvetenhet om problemet så att egenintresset inte tar överhanden. Det är ändå hela partiets politik en lista går till val på. Det är partiet som syftar till att vinna majoritet i de olika politiska församlingarna och det är partiets program och ideologi alla skall representera när de väl är valda.
Ett annat uppenbart problem är att vissa kända kandidater kandiderar i flera län. I och med införandet av personval är detta mycket tveksamt och näst intill bedrägligt. För dessa kandidater är det självklart att det rör sig om en eller ett par valkretsar som de verkligen kandiderar för att ta riksdagsplatsen. I övriga valkretsar skyltar man bara med sitt namn för att dra extra röster. För många väljare är denna valmatematik okänd och många lever i tron att de personröstat på en kandidat som verkligen kandiderade.
Målsättning för personvalet
Vi hade två målsättningar för personvalet 1998 - en personlig och en övergripande:
Vi ville be om människors förtroende för en ny period i riksdagen. Ett sådant direkt mandat skulle vara en bekräftelse på att människor tycker om det vi gör och står för. Det skulle också göra att vi som riksdagsmän skulle gå stärkta in i den nya mandatperioden.
För egen del är vi glada, ödmjuka och tacksamma för det stöd vi fått och för att vi blev personvalda. Vi bad om människors förtroende för en ny period i riksdagen. Nu kommer vi att göra vårt bästa för att motsvara det förtroende vi fått.
Vi skulle bli besvikna om inte minst hälften av våra läns riksdagsplatser tillsattes genom att väljarna utnyttjade personvalsmöjligheten.
I Örebro län med 13 mandat klarade också sammanlagt 6 personer personvalsspärren. Men Alf Svensson kommer inte att representera Örebro län i riksdagen. Och eftersom mandaten i Folkpartiet och Centern - som ju bara har ett mandat - gick till andra kandidater som också klarade spärren, så blev bara totalt 3 personer personvalda till riksdagen. Ingen socialdemokrat, vänsterpartist eller miljöpartist blev personvald. Det verkar vara svårare att bli personvald ju större partiet är, särskilt om partiet verkligen inte uppmuntrar kampanjer.
I Uppsala län med 12 mandat klarade 7 personer personvalsspärren. Alf Svensson blev personvald också i Uppsala län men kommer inte att representera heller detta län i riksdagen. Däremot kom Mikael Oscarsson känd från Livets Ord och" Ja till livet" in i riksdagen för Kristdemokraterna genom personvalet. Förstanamnet på Moderaternas, Socialdemokraternas, Folkpartiets och Centerns listor blev också personvalda. Dessutom klarade ytterligare en centerpartist personvalsspärren, men Centern har bara ett mandat i länet.
Avslutning
Det behövs debatt om vilken typ av personval vi vill ha och om hur demokratin kan och skall vitaliseras. I detta ligger att kandidater, partier och media har ett ansvar att tala om personvalets möjligheter, men också om det ansvar det kräver att alla kandidater tar.
Personvalsinslaget har huvudsakligen varit positivt. Det finns dock saker som måste uppmärksammas i eftervalsdebatten.
? Det finns en risk att en oproportionerligt stor andel av partiernas resurser används internt, eftersom de egna är troliga att verkligen kryssa. ? ? Systemet fungerar inte i de största valkretsarna där tiotusentals kryss krävs för att bli personvald och där personvalet kräver dyra kampanjer. ? ? Det finns dessutom helt säkra mandat i dessa valkretsar, en hittills icke uppmärksammad konsekvens av systemet. ? ? Informationen om personvalssystemet har brustit, främst från Riks- skatteverkets sida. ? ? Det finns en risk för att den bristande informationen, tillsammans med personvalssystemets konstruktion, kan leda till att en minoritet får större inflytande än majoriteten, när enskilda mandat fördelas. ? Detta är dock barnsjukdomar som borde kunna övervinnas.
Personvalet skall nu utvärderas. Det är viktigt att erfarenheterna från personvalet i landets samtliga valkretsar tas till vara. Personvalsinslaget har i huvudsak varit lyckosamt. Systemet kan dock förbättras på en rad punkter, för vilka redogörs i denna motion.
Vi är öppna för den översyn som skall komma och t.o.m. för att andra alternativa system för val med personvalsinslag prövas. Det finska systemet är ett intressant exempel. Förslagen nedan läggs dock med utgångspunkten att dagen system kvarstår.
Det vore olyckligt om personvalssystemets barnsjukdomar gjorde att personvalsinslaget - i reformerad eller nuvarande form - i den svenska vallagen togs bort.
Möjligheterna som personvalsinslaget ger är tydliga: Väljarna kan ge politiker direkta förtroendeuppdrag och utkräva ansvar. Banden mellan väljare och valda stärks.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den möjlighet till vitalisering av demokratin som personvalsinslag ger,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att översynen av personvalsinslaget bör omfatta frågan om en delning av de största riksdagsvalkretsarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristerna i Riksskatteverkets information till hushållen om personvalsinslaget i 1998 års val,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att översynen av personvalsinslaget bör innefatta frågan om att valsedlar som inte kryssas skall räknas listordningen till godo som personröst.
Stockholm den 22 oktober 1998
Sten Tolgfors (m) Per Bill (m)