Valet hösten 1998 aktualiserar åter frågor om valets
organisation och genomförande. I denna partimotion lägger
Centerpartiet förslag om en utredning av frågor som rör
vårval, riksdagens prövning av regeringsfrågan samt skilda
valdagar. Centerpartiet lämnar även synpunkter på det inslag
av personval som för första gången tillämpades i valet till
riksdagen.
Fria val till de politiska församlingarna är en grundläggande del av den
svenska demokratin. Centerpartiets utgångspunkt är att valet främst måste
organiseras utifrån den enskilde väljarens situation. Valsystemet bör vara så
organiserat att väljaren ges de bästa möjligheterna att förutse konsekvenserna
av sitt val.
1 Valdagens förläggning
Den genomförda omläggningen av budgetåret och en del
därmed sammanhängande reformer var av olika skäl viktiga.
Det statliga budgetåret kom genom övergången till
kalenderårsbudget att stämma överens med det kommunala
budgetåret och med budgetåret i flertalet av EU:s
medlemsländer. Undantaget är Storbritannien.
Ett annat betydelsefullt motiv för omläggningen var att riksdagens arbete
skulle kunna få en mer rationell och effektiv uppläggning genom omlägg-
ningen. Budgeten skulle kunna klaras av under hösten. Våren skulle i
huvudsak kunna ägnas åt lagstiftning och granskning. Enligt den tidigare
ordningen medförde anhopningen av såväl budgetfrågor som lagstiftnings-
frågor under vårsessionen allvarliga brister i förutsättningarna för riksdagens
arbete.
En bestående svaghet är dock att omläggningen av budgetåret inte, som
planerat och som Centerpartiet tidigare föreslagit, följdes upp med en
flyttning av valdagen till våren. Detta medför en del påtagliga problem vad
gäller budgetberedningen. Regeringen har efter ett val kort tid på sig att
fullfölja budgetarbetet inför riksmötets början. Särskilt besvärligt kommer
detta att bli, om valet i september leder till regeringsskifte. En ny regering
får
stora svårigheter att sätta sin prägel på det budgetförslag som ska lämnas när
riksdagen samlas. Den ordning som nu gäller medför också helt allmänt att
riksdagens budgetbehandling kommer att ske under stark tidspress.
Det bästa sättet att komma till rätta med dessa problem är att förlägga
valen till våren, vilket Centerpartiet nu liksom tidigare förordar. Denna
omläggning bör också kombineras med en tidigareläggning av riksmötets
start på hösten. En tidigareläggning av riksdagsstarten ger inte bara bättre
rådrum för budgetberedningen. Den bör också möjliggöra att riksmötet kan
avslutas tidigare på våren än nu.
De allmänna valen bör därför kunna äga rum i slutet av maj månad, efter
en valkampanj som ansluter till riksdagens behandling av viktiga frågor i
slutskedet av april eller början av maj. Efter valen bör riksdagen samlas till
en session för att ta ställning i regeringsfrågan. Den regering som därmed
tillkommit får således rimlig tid på sig att förbereda den budget som ska
läggas när riksdagen samlas i september.
2 Riksdagens prövning av
regeringsfrågan
Efter det senaste valet, den 20 september 1998, har det
uppstått en debatt om under vilka omständigheter en sittande
regering som gått starkt tillbaka i ett val ska anses skyldig att
avgå för att möjliggöra för riksdagen att ta ställning i
regeringsfrågan. Någon särskild regel finns inte i grundlagen
om detta. En regel som fångar in alla de olika lägen som kan
tänkas uppkomma efter ett val är praktiskt taget omöjlig att
utforma. Situationer liknande den som nu förelegat kan inte
uteslutas i framtiden.
Det är helt allmänt otillfredsställande att upprörande diskussioner om en
regering ska anses ha rätt att sitta kvar eller ej ska behöva förekomma.
En enkel lösning på problemet är att följa det förslag som enskilda
centerpartister tidigare motionerat om i riksdagen. Det innebär att den
sittande regeringen, oavsett valutgången, ska vara skyldig att avgå efter ett
allmänt val. Med hänvisning till den erfarenhet som nu vunnits anser vi att
detta förslag bör genomföras.
En särskild motivering för detta förslag utöver vad som ovan anförts är att
det uttrycker respekt för medborgarna i val. Vad de kan begära är att
regeringsfrågan ordentligt övervägs efter det att de lagt sina röster i ett
allmänt val.
En invändning mot förslaget är att man inte bör bädda för regeringskriser i
onödan, särskilt inte med den tidsnöd som nu gäller beträffande budget-
processen. Dessa invändningar får föga tyngd om riksdagen ansluter sig till
det ovan framförda förslaget om val på våren och regeringsbildning i början
av sommaren. Under alla omständigheter bör det dock vara möjligt för
riksdagen att pröva regeringsfrågan.
Det är svårt att se att några större bekymmer skulle uppkomma genom en
bestämmelse som stadgar att regeringen alltid ska avgå efter ett val. Om den
parlamentariska situationen är sådan, att lösningen på regeringsfrågan
framstår som mer eller mindre självklar, kommer givetvis proceduren med en
s k talmansrunda att vara snabbt avklarad. Om läget däremot är oklart och
olika lösningar är tänkbara och möjliga är det mycket viktigt att regerings-
frågan prövas på ett seriöst sätt i enlighet med vad författningen föreskriver
vid en regerings avgång. Vi föreslår således att en sittande regering alltid ska
avgå efter ett allmänt val och att regeringsfrågan blir föremål för en prövning
genom sedvanliga överläggningar inför talmannen.
3 Skilda valdagar för de
kommunala valen och valen
till riksdagen
Det var enligt Centerpartiets mening olyckligt att
sammanföra de allmänna valen till en gemensam valdag.
Centerpartiet har i ett stort antal motioner krävt en återgång
till skilda valdagar för riksdagsval och kommunalval.
Den gemensamma valdagen medför att valen till de kommunala för-
samlingarna inte får den uppmärksamhet i valrörelsen som de borde ha - inte
minst med hänsyn till de viktiga samhällsuppgifter som numera lagts på de
lokala och regionala församlingarna.
Genom utvecklingen under senare år har skälen för skilda valdagar
ytterligare förstärkts. Ett sådant skäl är de förändringar som i vissa delar av
landet redan skett och som i andra delar är på gång vad gäller den regionala
och kommunala självstyrelsen. Dessa förändringar innebär att ytterligare för
medborgarna viktiga uppgifter tillkommer. Det är således mycket viktigt att
medborgarna får bättre möjligheter till insyn och ansvarsutkrävande vad
gäller den lokala och regionala beslutsnivån. Skilda valdagar skulle ge bättre
förutsättningar för detta.
Ett annat tillkommande skäl är att mandatperioden nu förlängts till fyra år,
vilket bl a medför att det blir långt mellan allmänna val. Det torde numera
inte finnas någon annan demokrati, i vilken det förflyter så lång tid mellan
allmänna val som i Sverige.
Ett tredje tillkommande skäl är att möjlighet till personval numera finns.
Detta ger i sig väljarna nya möjligheter att påverka valen men det ställer
också nya krav på såväl kandidater som väljare. För kandidaterna är det svårt
att få genomslag så som tänkt under valkampanjen och under mandat-
perioden. För väljarna är det - med det stora antal kandidater som före-
kommer - svårt att på relevanta grunder träffa sina avgöranden vad gäller
värderingen av kandidaterna. I medierna blir det trångt, såväl vad gäller
reportage som debattinlägg. Uppmärksamheten koncentreras i hög grad på
partiledarna och kandidaterna till riksdagen. De regionala och lokala valen
kommer i andra hand.
Vi förordar således, av skäl som här angivits och av skäl som tidigare
anförts av Centerpartiet, att skilda valdagar - med bibehållande av den
fyraåriga mandatperioden - införs för valen till riksdagen och de beslutande
kommunala församlingarna.
4 Personvalen
De förslag till personval som nu genomförts i full skala över
hela landet möttes av många med stark kritik. Kritiken följde
två huvudspår. Enligt det ena hävdade man att personvalen
skulle leda till oenighet och splittring inom de politiska
partierna. Enligt det andra skulle det inte gå att engagera
väljarna för personvalen.
Resultatet av valet visar att de framförda farhågorna kom på skam.
Väljarna visade stort intresse för personvalen, och i en del fall fick de också
genomslag genom att partiernas kandidatprioriteringar kastades om.
Partierna är givetvis inte opåverkade av personvalsutslagen, men det är svårt
att hävda att personvalen hotar de politiska partierna som viktiga
åsiktsintegrerande organ i den svenska demokratin. Centerpartiet utgår från
att möjligheterna till personval kommit för att stanna.
Vad man efter vunnen erfarenhet kan diskutera är vissa av de del-
bestämmelser som reglerar personvalen och som särskilt bör övervägas vid
den utvärdering som nu ska ske av 1998 års val.
En fråga som bör tas upp på nytt är om det är lämpligt att bibehålla den
höga spärrgränsen på 8 % som gäller vid riksdagsval. Centerpartiet förordade
vid de överläggningar som föregick överenskommelsen om personval, att
spärrgränsen borde sättas vid 5 % även för riksdagsvalen. Det är ju denna
spärregel som gällt vid EU-valen och vid de kommunala valen. Enligt vår
mening bör man ånyo överväga att sänka spärrgränsen till 5 % för riksdags-
valen.
Tillämpning av vallagens öppenhet för s k rikslistor har i samband med
personröstningen lett till såväl förvirring som stark irritation, exempelvis när
ett riksdagsparti i många valkretsar haft en valsedel med partiledaren som
första namn, utöver den regionala valsedeln. Denna riksvalsedel har fått
många röster och har, trots att partiledaren själv givetvis inte kan få mandat i
mer än en valkrets, bidragit till att lokala kandidater med höga personliga
röstetal inte fått mandat. Mandaten har istället gått till kandidater i andra
landsändar som funnits med på riksvalsedeln.
Det kan starkt ifrågasättas om det är riktigt att lokala kandidater genom ett
sådant förfarande konkurreras ut och att ett partis väljare inte vet vilka
kandidater de med sina röster väljer till riksdagen.
Utgångspunkten måste vara att valet organiseras så att det underlättar och
ger största möjliga klarhet för den enskilde väljaren. Det är olyckligt om
partitaktik begränsar väljarens möjligheter att bedöma effekterna av den röst
denne lägger.
Ett sätt att förhindra ett förfarande av detta slag är att återinföra bostads-
band, vilket vi hade vid valen till andra kammaren fram till enkammar-
reformen. Det innebär således att en kandidat måste vara bosatt i den valkrets
där vederbörande kandiderar. Ett sådant förfarande bör ligga i linje med de
krav på närhet och nåbarhet som numera allmänt ställs, dvs. att de som
kandiderar till riksdagen har en god förankring bland väljarna i den valkrets i
vilken de blir valda.
Det finns även andra tänkbara åtgärder för att ge den enskilde väljaren
tillräckligt tydliga förutsättningar för att kunna bedöma konsekvenserna av
sitt val. T.ex. kan det införas en begränsning som innebär att en kandidat
endast kan kandidera inom en valkrets.
Vi anser att dessa frågor bör övervägas närmare i samband med den ovan
nämnda utvärderingen av det senaste valet.
Ett tredje område som bör tas upp när valet utvärderas är finansiering av
valkampanjen, redovisning av använda medel och skatteeffekterna för
kandidaterna.
De frågor om personvalen som här tagits upp faller naturligt in under
utvärderingsgruppens uppgifter.
Vad gäller frågorna om vårval, regeringsbildning och skilda valdagar är
det lämpligaste att en parlamentarikergrupp med representanter för samtliga
partier får i uppgift att utarbeta de konkreta förslagen. Dessa bör komma i så
god tid att den nu sittande riksdagen, vad gäller de grundlagsändringar som
måste göras, kan fatta det första vilande beslutet. Utredningsarbetet är inte
särskilt komplicerat, eftersom frågorna tidigare varit föremål för över-
väganden i flera utredningar och i riksdagen. Det finns således ett omfattande
utredningsmaterial.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågor som rör
vårval, riksdagens prövning av regeringsfrågan samt skilda valdagar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i motionen
upptagna frågor om personval skall tas upp i utvärderingen av 1998 års val i
enlighet med vad som anförts i motionen.