Skyddet för den personliga integriteten har alltid varit en
viktig fråga för Moderata samlingspartiet. Genom
folkrättsliga överenskommelser som Europakonventionen,
som numera gäller som svensk rätt, liksom genom de EG-
rättsliga principer som följer med vår anslutning till EU har
Sverige åtagit sig att leva upp till stadganden som bl.a. säger
att individen har vissa grundläggande rättigheter, som inte
får inskränkas genom nationell lagstiftning, en utveckling
som länge eftersträvats av oss moderater.
Den 24 oktober 1998 träder den nya personuppgiftslagen i kraft.
Härigenom införlivas Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av
den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. I
direktivet slås fast att den personliga integriteten är en sådan grundläggande
rättighet som ett medlemsland inte längre kan bortse från, vilket betyder att
en viss nivå på skyddet för den personliga integriteten måste garanteras även
i nationell lagstiftning. EG-direktivets utgångspunkt - att det är den enskilde
som själv förfogar över sina personuppgifter - blir nu även Sveriges
utgångspunkt. Härigenom tas ett stort och viktigt steg i riktning mot ett
starkare skydd för den enskildes integritet, något som länge eftersträvats av
oss moderater. Rätt riktning har emellertid i sin praktiska tillämpning blivit
till en lag med avgörande brister. Nu krävs snabba förändringar.
Regeringen valde fel väg
Regeringen har dessvärre valt att införliva direktivet genom
en lagstiftning (prop. 1997/98:44 personuppgiftslagen) som
bygger på samma föråldrade struktur som EG-direktivet gör,
trots att varken Sverige eller något annat medlemsland är
bundet av den lagtekniska modell som ett visst EG-direktiv
bygger på.
Det är inte direktivets form som är det avgörande för om en implemen-
tering skall anses korrekt utan vad Sverige har förbundit sig är att se till att
den nationella lagstiftningen ges ett materiellt innehåll som överensstämmer
med direktivets syfte, dvs. att en viss nivå på skyddet för den personliga
integriteten måste garanteras även i nationell lagstiftning.
Såväl direktivet som Datalagskommitténs förslag och den nu aktuella
lagstiftningen bygger på en s.k. hanteringsmodell som reglerar själva hante-
ringen av personuppgifter. En tillåten hantering av personuppgifter enligt
personuppgiftslagen skall i princip förutsätta samtycke från den som upp-
gifterna rör och det oavsett om hanteringen utgör ett missbruk av uppgifterna
eller inte.
Den valda modellen kunde möjligen anses befogad så länge som endast
fåtalet kom i kontakt med personuppgifter i datasystem, men i dag då snart
sagt alla har tillgång till datorer, elektronisk post och annan kommunikation i
globala nätverk och mycket av den användning av personuppgifter som
förekommer på t.ex. Internet eller i BBS:er dessutom är tämligen harmlös,
framstår lagen som minst sagt förlegad. Att döma av senare tids kritiska
debatt om personuppgiftslagens konsekvenser torde detta synsätt också vara
det förhärskande hos gemene man. Den oro som i dag finns bland människor
för att deras personuppgifter skall missbrukas grundar sig inte primärt på en
oro för själva datahanteringen av uppgifterna utan snarare i en rädsla för
avarterna, dvs. missbruket av den nya tekniken.
Krav på ny lagstiftning
Den moderata ståndpunkten, som tydligt slogs fast i en
motion (1997/98:K13) av Carl Bildt m.fl. (m) med anledning
av regeringsförslaget har hela tiden varit att det är
missbruket av personuppgifter som skall beivras och inte
själva behandlingen. Den nu aktuella frågan om huruvida
spridandet av personuppgifter på Internet blir olagligt med
den nya lagen hade överhuvud taget inte uppkommit om
personuppgiftslagen hade utformats efter vårt förslag.
Något sent påkommet beslutade regeringen den 22 oktober 1998 - två
dagar före lagens ikraftträdande - att ge Datainspektionen i uppdrag att
utreda möjligheterna att göra fler undantag från lagens krav, i syfte att
undanta kommuner och enskilda från konsekvenserna av lagen. Lika sent
påkommet uttalade "demokratiministern" vid frågestunden i kammaren den
22 oktober 1998 att regeringen avser att ta kontakt med relevant EU-
kommissionär för att undersöka vilka möjligheter som finns för Sverige att
påverka EU i syfte att få till stånd en revidering av direktivet.
Det är djupt beklagligt att det uppenbarligen måste till en ilsken opinion
för att regeringen skall vidta sådana åtgärder som borde och kunde ha
vidtagits långt tidigare.
Vi utgår nu från att regeringen, utöver aviserade åtgärder, snarast
föranstaltar om en utredning med uppdrag att utforma en lagstiftning som
syftar till att beivra missbruk av personuppgifter enligt de principer som vi
preciserat i den tidigare refererade motionen. Inriktningen på utrednings-
arbetet bör vara att skapa en varaktig lagstiftning på integritetsskydds-
området. Vidare förutsätter vi att regeringen inom EU tar initiativ till och
med kraft verkar för ett reviderat EG-direktiv efter de riktlinjer som anförts
ovan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny
integritetsskyddslagstiftning i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion anförts om att regeringen bör ta initiativ till och med
kraft verka för en revidering av EG-direktivet om skydd för
enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter..
11F
Stockholm den 23 oktober 1998
Per Unckel (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Karin Enström (m)
Carl-Erik Skårman (m)
Ola Karlsson (m)
Anders Björck (m)