Bakgrund
Skyddet för den personliga integriteten har alltid varit en viktig fråga för Moderata samlingspartiet. Genom folkrättsliga överenskommelser som Europakonventionen, som numera gäller som svensk rätt, liksom genom de EG- rättsliga principer som följer med vår anslutning till EU har Sverige åtagit sig att leva upp till stadganden som bl.a. säger att individen har vissa grundläggande rättigheter, som inte får inskränkas genom nationell lagstiftning, en utveckling som länge eftersträvats av oss moderater.
Den 24 oktober 1998 träder den nya personuppgiftslagen i kraft. Härigenom införlivas Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. I direktivet slås fast att den personliga integriteten är en sådan grundläggande rättighet som ett medlemsland inte längre kan bortse från, vilket betyder att en viss nivå på skyddet för den personliga integriteten måste garanteras även i nationell lagstiftning. EG-direktivets utgångspunkt - att det är den enskilde som själv förfogar över sina personuppgifter - blir nu även Sveriges utgångspunkt. Härigenom tas ett stort och viktigt steg i riktning mot ett starkare skydd för den enskildes integritet, något som länge eftersträvats av oss moderater. Rätt riktning har emellertid i sin praktiska tillämpning blivit till en lag med avgörande brister. Nu krävs snabba förändringar.
Regeringen valde fel väg
Regeringen har dessvärre valt att införliva direktivet genom en lagstiftning (prop. 1997/98:44 personuppgiftslagen) som bygger på samma föråldrade struktur som EG-direktivet gör, trots att varken Sverige eller något annat medlemsland är bundet av den lagtekniska modell som ett visst EG-direktiv bygger på.
Det är inte direktivets form som är det avgörande för om en implemen- tering skall anses korrekt utan vad Sverige har förbundit sig är att se till att den nationella lagstiftningen ges ett materiellt innehåll som överensstämmer med direktivets syfte, dvs. att en viss nivå på skyddet för den personliga integriteten måste garanteras även i nationell lagstiftning.
Såväl direktivet som Datalagskommitténs förslag och den nu aktuella lagstiftningen bygger på en s.k. hanteringsmodell som reglerar själva hante- ringen av personuppgifter. En tillåten hantering av personuppgifter enligt personuppgiftslagen skall i princip förutsätta samtycke från den som upp- gifterna rör och det oavsett om hanteringen utgör ett missbruk av uppgifterna eller inte.
Den valda modellen kunde möjligen anses befogad så länge som endast fåtalet kom i kontakt med personuppgifter i datasystem, men i dag då snart sagt alla har tillgång till datorer, elektronisk post och annan kommunikation i globala nätverk och mycket av den användning av personuppgifter som förekommer på t.ex. Internet eller i BBS:er dessutom är tämligen harmlös, framstår lagen som minst sagt förlegad. Att döma av senare tids kritiska debatt om personuppgiftslagens konsekvenser torde detta synsätt också vara det förhärskande hos gemene man. Den oro som i dag finns bland människor för att deras personuppgifter skall missbrukas grundar sig inte primärt på en oro för själva datahanteringen av uppgifterna utan snarare i en rädsla för avarterna, dvs. missbruket av den nya tekniken.
Krav på ny lagstiftning
Den moderata ståndpunkten, som tydligt slogs fast i en motion (1997/98:K13) av Carl Bildt m.fl. (m) med anledning av regeringsförslaget har hela tiden varit att det är missbruket av personuppgifter som skall beivras och inte själva behandlingen. Den nu aktuella frågan om huruvida spridandet av personuppgifter på Internet blir olagligt med den nya lagen hade överhuvud taget inte uppkommit om personuppgiftslagen hade utformats efter vårt förslag.
Något sent påkommet beslutade regeringen den 22 oktober 1998 - två dagar före lagens ikraftträdande - att ge Datainspektionen i uppdrag att utreda möjligheterna att göra fler undantag från lagens krav, i syfte att undanta kommuner och enskilda från konsekvenserna av lagen. Lika sent påkommet uttalade "demokratiministern" vid frågestunden i kammaren den 22 oktober 1998 att regeringen avser att ta kontakt med relevant EU- kommissionär för att undersöka vilka möjligheter som finns för Sverige att påverka EU i syfte att få till stånd en revidering av direktivet.
Det är djupt beklagligt att det uppenbarligen måste till en ilsken opinion för att regeringen skall vidta sådana åtgärder som borde och kunde ha vidtagits långt tidigare.
Vi utgår nu från att regeringen, utöver aviserade åtgärder, snarast föranstaltar om en utredning med uppdrag att utforma en lagstiftning som syftar till att beivra missbruk av personuppgifter enligt de principer som vi preciserat i den tidigare refererade motionen. Inriktningen på utrednings- arbetet bör vara att skapa en varaktig lagstiftning på integritetsskydds- området. Vidare förutsätter vi att regeringen inom EU tar initiativ till och med kraft verkar för ett reviderat EG-direktiv efter de riktlinjer som anförts ovan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny integritetsskyddslagstiftning i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion anförts om att regeringen bör ta initiativ till och med kraft verka för en revidering av EG-direktivet om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter.. 11F Stockholm den 23 oktober 1998
Per Unckel (m)
Jerry Martinger (m) Inger René (m) Nils Fredrik Aurelius (m) Per-Samuel Nisser (m) Karin Enström (m) Carl-Erik Skårman (m) Ola Karlsson (m) Anders Björck (m)