Stärkt grundlagsskydd för den kommunala beskattningsrätten
Den kommunala självstyrelsens roll i Sverige kan inte
överskattas. Kommunerna utgör demokratins basnivå. Här
skolas många människor i ett demokratiskt arbets- och
förhållningssätt - en demokratins plantskola. Det är av
största vikt att det kommunala självstyret får ett reellt
innehåll med meningsfulla uppgifter. Möjligheten att
rekrytera nya politiker är självklart avgörande för
demokratins fortlevnad.
Kommunerna har kritiserats för nedskärningar i den kommunala verk-
samheten som till väsentlig del berott på en kombination av dåliga
statsfinanser, bristande tillämpning av finansieringsprincipen och ingrepp i
den kommunala beskattningsrätten. För en enskild kommunmedborgare har
det varit svårt att inse sambanden mellan stat och kommun. Det är viktigt att
organisera offentlig sektor i system där beslut och konsekvenser är
överblickbara. Denna oklarhet om vem som bär ansvaret för vad, har negativt
påverkat medborgarnas tilltro till den kommunala självstyrelsen och den
lokala demokratin. Översynen som just nu pågår i utredningsform av de
kommunala inkomstutjämnings- och kostnadsutjämningssystemen är därför
en angelägen åtgärd. Systemen måste få en utformning som gör det lönsamt
för en kommun att sköta sin ekonomi utan så kallade pomperipossaeffekter.
Kommunernas olika ingångsläge vad gäller skattesats har också haft stor
betydelse för den ekonomiska utvecklingen.
För den kommunala självstyrelsen är den kommunala beskattningsrätten
av helt avgörande betydelse. Mycket tyder på att den kommunala
beskattningsrätten har ett alltför dåligt skydd i grundlagen. I 1 kap. 7 § RF
stadgas om kommunernas beskattningsrätt, rätten att ta ut skatt för skötsel av
sina uppgifter. Denna har tolkats som ett principstadgande, vilket möjliggjort
undantag. I SOU 1996:129 (den kommunala självstyrelsen och grundlagen)
uttalade en majoritet att skattestopp och skattetak endast bör få beslutas
under begränsad tid och högst två år i taget. En minoritet, och däribland
Kristdemokraterna, menade dock att skattetak och skattestopp inte är
förenliga med regeringsformens syn på den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten utan måste ses som så allvarliga ingrepp i självstyrelsen
att de inte bör tillåtas.
Skyddet för den kommunala beskattningsrätten måste stärkas för att hindra
att statliga åtgärder, såsom det för år 1997 införda taket för offentliga
utgifter, medför ingrepp i den kommunala beskattningsrätten. Därför kan
skattestopp och skattetak inte godtas ur självstyrelseperspektiv. Detsamma
gäller för den metod för att motverka kommunala skattehöjningar som
riksdagen beslutat om enligt lagen (1996:1061) om minskning i särskilda fall
av det generella statsbidraget för kommuner och landsting 1997, 1998 och nu
även för 1999. Särskilt bekymmersamt från självstyrelsesynpunkt är om flera
perioder av skattestopp följer efter varandra, eller om en sådan period åtföljs
av andra metoder för att hindra skattehöjningar. Följden blir då att riksdagen
i princip inför ett permanent skattestopp. Ett sådant stadigvarande tillstånd
strider mot den av Lagrådet och konstitutionsutskottet godtagna konstitutio-
nella praxis som innebär att åtgärderna endast får beslutas för begränsad tid
och endast vara av undantagskaraktär. En möjlighet att stärka skyddet för
den kommunala beskattningsrätten är att införa en regel som innebär att
riksdagen inte får begränsa kommunalskattens höjd.
Skattetrycket är i Sverige alldeles för högt. En strävan hos många politiker
är att det ska sänkas. I tider av stora investeringar kan dock vissa kommuner
ha behov av att tillfälligt göra förändringar i skattesatsen. Denna bedömning
görs bäst på lokal nivå. Skattetak, skattestopp och konfiskering av
kommunala skattemedel som inkommit via skattehöjningar åsidosätter
kommunernas beskattningsrätt. Det är också förödande att som de senaste
åren först dra in stora summor från kommunsektorn till statskassan och sedan
föra tillbaka en del i form av extrapengar från regeringen, istället för att
låta
den kommunala beskattningsrätten vara verksam. Genom ett dylikt för-
farande motverkas subsidiaritetsprincipen och långsiktighet i de kommunala
besluten förhindras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stärkt grundlagsskydd för den kommunala beskattningsrätten.