Kommuner och landsting har under senare år börjat bedriva
alltfler delar av sin verksamhet i privaträttslig form och
dessutom näringsverksamhet på områden som inte kan anses
ligga inom deras formella kompetens och naturliga
verksamhetsområden. Kommunerna är numera verksamma
inom så skilda områden som t.ex. energi, vatten och avlopp,
budbilstransporter, gräsklippning, tvätteri, sekreterarservice
och småbutiker.
Kommunala politiker är ofta styrelseledamöter och ledande befattnings-
havare i de kommunala företagen. Risken för jävssituationer och samman-
blandning av de olika rollerna i kommuner och företag är därför mycket stor.
Visserligen är det enligt 2 kap. 7 § kommunallagen tillåtet för kommuner
och landsting att driva näringsverksamhet men det skall i så fall ske i mycket
begränsad utsträckning och utan vinstsyfte. Verksamheten måste då gå ut på
att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i
kommunen eller landstinget.
Kommuner och landsting kan naturligtvis vidta åtgärder för att helt allmänt
främja näringslivet i kommunen eller landstinget, men som en konsekvens av
statens övergripande ansvar för näringspolitiken och nämnda regel i
kommunallagen bör kommuner och landsting hålla fast vid principen att inte
ge direkt eller indirekt stöd till enskilda företag. Detta överensstämmer också
med de internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till.
Enligt Statistiska centralbyrån fanns i Sverige år 1994 inte mindre än 1 450
kommunala företag. Omsättningen var 105 miljarder kronor, vilket är mer än
en fördubbling jämfört med tio år tidigare.
Denna utveckling är olycklig. Offentlig och privat verksamhet har stora
skillnader, vilket gör att kommuner och landsting aldrig kan fungera på lika
villkor med privata företag.
En avgörande skillnad är att kommunernas och landstingens inkomster till
största delen utgörs av skattemedel och statsbidrag, vilket innebär att man
har ett lågt eller i många fall inget finansiellt och affärsmässigt risktagande
i
jämförelse med privata företag. Genom att finansieringen av den kommunala
verksamheten dessutom ofta garanteras med kommunal borgen kan ett
kommunalt bolag lättare få en låg kapitalkostnad i jämförelse med privata
konkurrenter. Detta medför i sin tur att kommunerna och landstingen
knappast heller har några starkare incitament för effektivisering och
marknadsanpassning.
Privat näringsverksamhet finansieras genom privata kapitaltillskott och av
eventuella överskott i verksamheten. Den karakteriseras i första hand av ett
enskilt ekonomiskt risktagande, vilket betyder att en långsiktigt dålig
lönsamhet mer eller mindre automatiskt leder till att verksamheten avvecklas
och att det investerade kapitalet helt eller delvis förloras. Privata företag
måste därför normalt anpassa omfattning och inriktning på verksamheten
efter omständigheter och omvärld och hela tiden försöka göra en bedömning
av huruvida det investerade kapitalet ger en rimlig förräntning eller ej.
Genom att kommunal verksamhet däremot ytterst garanteras av skatte-
medel är det kapital som finns i det kommunala företaget inte lika flykt-
benäget vid dålig lönsamhet.
Kommunerna ställer oftast mycket få ekonomiska krav på verksamheten i
t.ex. kommunägda aktiebolag. Man har sällan några större anspråk på
avkastning på insatt eget kapital. Det är inte ovanligt att man helt avsäger sig
t.ex. aktieutdelning. Kommunerna ger ofta kapitaltillskott och garanterar
förlusttäckning redan i bolagsordningen. Det finns åtskilliga exempel på att
kommunala företag tillåts fortsätta sin verksamhet under lång tid även om de
går med förlust.
De speciella förutsättningar som gäller för kommunala bolag beträffande
verksamhetens finansiering och affärsmässiga risktagande jämfört med
privata företag snedvrider konkurrensen till de privata företagens nackdel.
Kommunala bolag skapar helt enkelt en osund konkurrenssituation gentemot
privata företag.
Kommunala bolag har också nackdelar utöver de rent konkurrens-
hämmande. De utgör i praktiken aktiebolag utan aktieägare på det sätt som
förutsatts i aktiebolagslagen med allt vad detta innebär av brist på insyn från
kommuninvånarnas sida. De kommunala bolagen utgör följaktligen också ett
hot mot den kommunala demokratin.
Kommunerna skall ägna sig åt sina kärnuppgifter och inte åt affärs-
verksamhet vare sig i bolagsform eller på annat sätt. De verksamheter som i
dag drivs i bolagsform bör privatiseras eller avvecklas.
Den grundläggande principen måste vara att allt utom myndighetsutövning
skall verka under valfrihet, konkurrens- och etableringsfrihet. I den konkur-
rensen skall kommunerna undvika att själva deltaga, eftersom någon
konkurrens på lika villkor mellan kommuner och privata producenter inte går
att åstadkomma.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kommunallagen i syfte
att begränsa den kommunala näringsverksamheten i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 22 oktober 1998
Per Unckel (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Karin Enström (m)
Carl-Erik Skårman (m)
Ola Karlsson (m)
Anders Björck (m)