Grunden för kommuners och landstings verksamhet är att det
finns stöd i lag för att driva verksamheten. Verksamheten
måste alltså vara förenlig med den allmänna kompetensen
som följer av 2 kap kommunallagen eller den särskilda
kompetens som följer av speciallagstiftning. Utgångspunkten
är att kommunen eller landstinget får ta hand om
angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till
kommunens eller landstingets område och som inte skall
handhas enbart av staten, eller annan kommun, ett annat
landsting eller någon annan.
Enligt 2 kap 7 § kommunallagen får kommuner och landsting driva
näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att till-
handahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmar i
kommunen eller landstinget. Regeln innebär att det råder förbud för
kommuner och landsting att driva spekulativa företag. Förbudet mot
vinstsyfte innebär dock inte att verksamheten inte får ge överskott.
Den kommunala sektorn svarar för en betydande del av den totala
ekonomin i Sverige. Den sysselsätter ca en fjärdedel av den totala
arbetskraften och omsätter ca 420 miljarder kronor. Möjlighet till insyn och
offentlighet i de kommunala förvaltningarna liksom möjligheten att
laglighetspröva kommunala beslut har länge varit en självklarhet. I takt med
utvecklingen mot allt fler kommunala bolagsbildningar blev det så
småningom även självklart med hög grad av offentlighet även i kommunala
bolag. En betydande del av den kommunala verksamheten bedrivs idag i
bolagsform. 1993 uppgick antalet kommunala företag till knappa 1 500.
Omsättningen var 115 miljarder och den totala balansomslutningen var 418
miljarder kronor. Om man även räknade in de landstingsägda företagen var
omsättningen 129 miljarder kronor.
Moderata samlingspartiet anser att kommuner inte bör ägna sig åt
företagsverksamhet och att redan befintliga kommunala bolag därför bör
säljas eller avvecklas på annat sätt. Utgångspunkten ska vara att kommunal
verksamhet ska bedrivas i förvaltningsform. Kommunala företag drivs med
medborgarna och deras tillgångar som yttersta säkerhet och utan möjlighet
för medborgarna att friskriva sig från de risker som är förenade med denna
företagsverksamhet. Det bör därför vara en självklarhet, även under en
avvecklingsperiod, att medborgarna har rätt och möjlighet att låta pröva om
verksamheten följer kommunallagens olika regler. Det bör därför bli möjligt
att överklaga verksamhet som bedrivs av kommunala bolag till kammarrätten
för att få en prövning om den är kompetensenlig enligt kommunallagen.
Denna laglighetsprövning bör kunna ske oavsett om verksamheten startats
efter ett formellt beslut, eller när beslutet fattats.
Det har blivit allt vanligare med kommunala bolag och koncernbildningar
där kompetensstridig verksamhet kan bedrivas utan möjlighet till laglig-
hetsprövning. Det är heller inte ovanligt med kommunalt stöd till närings-
verksamhet eller kommunal näringsverksamhet som ligger i utmarkerna av
den kommunala kompetensen.
En medlem i kommunen eller landstinget kan begära laglighetsprövning av
en kommunal verksamhet genom att överklaga det kommunala beslutet.
Det finns emellertid ett antal problem runt laglighetsprövningen.
? Den kräver att det finns ett beslut att överklaga. Om exempelvis en
kommunal enhet inleder en försäljningsverksamhet på den öppna
marknaden, utan något formellt beslut om saken, finns inte något beslut
som kan laglighetsprövas.
?
? Den kräver att överklagandet kommer in inom tre veckor efter beslutets
justering. Om exempelvis kommunen anslår pengar till ett kommunalt
bolag som efter en månad visar sig använda pengarna i kompetensstridig
verksamhet kan inte beslutet längre överklagas. Verksamheten blir laglig
om den inte överklagas.
?
? Beslut som fattas av kommunala företag kan normalt inte överklagas.
Exempelvis ett kommunalt helägt fastighetsbolag kan ägna sig åt för
kommunen kompetensstridig verksamhet utan att det går att laglighets-
pröva.
?
? Om det kommunala beslutet upphävs är kommunen skyldig att rätta
beslutet. Om kommunen vägrar rätta beslutet och det inte rör
myndighetsutövning finns inte någon straffrättslig eller civilrättslig
sanktion att tillgripa.
?
Det finns därför all anledning att se över och stärka
medborgarnas möjligheter till laglighetsprövning av beslut
och verksamhet som drivs av kommun, landsting eller av
bolag där kommun eller landsting har ett bestämmande
inflytande.
Det bör också införas ett straffrättsligt sanktionssystem för de fall
kommunen inte rättar ett upphävt beslut.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att återkomma med lagförslag i
enlighet med vad som föreslås i motionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av möjligheterna
till laglighetsprövning i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till straffrättsligt
sanktionssystem i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 oktober 1998
Per Unckel (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Karin Enström (m)
Carl-Erik Skårman (m)
Ola Karlsson (m)
Anders Björck (m)