Under årens lopp har det inrättats ett antal olika ombudsmän
för att hjälpa utsatta grupper att tillvarata sina intressen och
rättigheter i samhället. Vi moderater har alltid ifrågasatt om
ombudsmän är det bästa sättet att ta tillvara dessa gruppers
intressen. Nu har vi dock ett antal ombudsmän, KO
(komsumentombudsmannen), JämO
(jämställdhetsombudsmannen), DO
(diskrimineringsombudsmannen), BO (barnombudsmannen)
och HO (handikappombudsmannen) som alla lyder under
regeringen samt JO som lyder under riksdagen.
Om vi nu skall ha ombudsmän överhuvudtaget, och dessa skall kunna
verka självständigt och oberoende i ordets verkliga bemärkelse och kunna
tillvarata sina respektive gruppers intressen och rättigheter, måste de ligga
under riksdagen. Utrymmet för ett självständigt och oberoende agerande från
de ombudsmän som i dag sorterar under regeringen är alltför begränsat.
FN:s generalförsamling antog 1993 de så kallade Parisprinciperna som
beskriver kraven på de nationella institutioner som har till uppgift att främja
och skydda mänskliga rättigheter. Ombudsmannaämbetena är sådana natio-
nella institutioner. I principerna betonas vikten av att en självständig om-
budsmannainstitution skall kunna genomdriva, bevaka och skydda mänskliga
rättigheter nationellt oberoende av politiskt styre och utan kontroll och hot
om kringskurna resurser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att KO, JämO,
DO, BO och HO skall sortera under riksdagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.