Under årens lopp har det inrättats ett antal olika ombudsmän för att hjälpa utsatta grupper att tillvarata sina intressen och rättigheter i samhället. Vi moderater har alltid ifrågasatt om ombudsmän är det bästa sättet att ta tillvara dessa gruppers intressen. Nu har vi dock ett antal ombudsmän, KO (komsumentombudsmannen), JämO (jämställdhetsombudsmannen), DO (diskrimineringsombudsmannen), BO (barnombudsmannen) och HO (handikappombudsmannen) som alla lyder under regeringen samt JO som lyder under riksdagen.
Om vi nu skall ha ombudsmän överhuvudtaget, och dessa skall kunna verka självständigt och oberoende i ordets verkliga bemärkelse och kunna tillvarata sina respektive gruppers intressen och rättigheter, måste de ligga under riksdagen. Utrymmet för ett självständigt och oberoende agerande från de ombudsmän som i dag sorterar under regeringen är alltför begränsat.
FN:s generalförsamling antog 1993 de så kallade Parisprinciperna som beskriver kraven på de nationella institutioner som har till uppgift att främja och skydda mänskliga rättigheter. Ombudsmannaämbetena är sådana natio- nella institutioner. I principerna betonas vikten av att en självständig om- budsmannainstitution skall kunna genomdriva, bevaka och skydda mänskliga rättigheter nationellt oberoende av politiskt styre och utan kontroll och hot om kringskurna resurser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att KO, JämO, DO, BO och HO skall sortera under riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 12 oktober 1998
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)